Positiva tankar

Varje dag så tänker vi en miljon olika tankar. Miljoner olika intryck får vi också inmatade dagligen.

Tankar som inte kommer från oss själva utan det kollektivet som vi delar med varandra. Av dessa miljoner tankar och intryck matas vi också med nyheter från tv och tidningar. Och allt det du får in är negativitet. Det sker helt omedvetet, det finns sällan nyheter som sprider lycka och glädje till de som ser och läser. VI träffar människor på gatan, på jobbet i andra miljöer och vi fortsätter sprida allt som är negativt. Vi klagar och gnäller och är aldrig riktigt nöjda. Det är inte vi själva som står för det här vi gör det tillsammans helt omedvetet.

När jag började förstå hur allting hängde ihop valde jag att ställa mig utanför kollektivet. Jag fick hjälpa av Angela på vägen, jag övar mig medvetet med att endast tänka positiva tankar och föra det vidare.

Vi behöver känna lycka i det vi har, endast då kan vi få mer av lycka. Vi behöver vara tacksamma för det vi möter varje dag oavsett om det är bra eller dåligt. Jag omvandlar det dåliga till nutida erfarenheter. Där jag misslyckats i mina tidigare liv blir nu erfarenheter som jag klarar av.

Jag ger av det jag har, inte för att samla på mig bra karma eller att universum ska skänka mig mer pengar, utanför att det känns så fruktansvärt bra. Att ge bort pengar eller saker som du har överskott på är skönt för själen. Jag håller på att rensa allting ifrån min garderob till saker som har hängt på min vind i två årtionden.

Min son kom till mig från andra sidan och sa att det är dags att göra sig av med det som ligger. Jag ägnade timmar åt att gräva i hans kläder. Jag grät och gav upp och började om, då jag hela tiden hörde inne i mitt huvud

– Mamma jag behöver inte kläderna jag är ju här.

Att skänka för att ge någon annan glädje gör att du vibrerar högre.

Vi samlar och spar och köper dyra saker för att vi är tomma inuti. I alla fall var det så för mig, och när jag började gå igenom min garderob insåg jag att det var inte många plagg som jag faktiskt tyckte särskilt mycket om. Jag hade köpt dem för att ha en mask, för att bli omtyckt och att folk skulle tycka jag var fin. Men det är ju jag som ska tycka jag är fin inte någon annan.

Vi delar varandras tankar och värderingar och ibland när vi ställer frågan till oss själva förstår vi kanske inte ens vad vi lagt ner i energi att tycka. Jag vet att jag vid olika tillfällen bara hållit med för att jag inte orkat säga vad jag anser själv, då lägger jag ju över hela mitt liv i någon annans händer.

Jag går inte in i diskussion med någon som jag vet är negativ, jag tittar inte på nyheter eller läser tidningarna. Jag vägras dra ner i drama och lögner. För det är bara lögner. När jag började förstå att det sitter människor därute i världen och dikterar vad vi ska få veta och inte så stängde jag ner de intrycken. Vi går emot varandra i stora grupper för att vi är trygga då, men när en av oss står själv tänker vi på vilket mod det krävs att vara där? Det krävs en otrolig styrka att inte vara en del av det kollektiva tänkandet och tyckandet. Och jag söker inåt för att få svar hela tiden, om jag kommer på mig själv med att tänka en tanke som inte kommer från mig då vet jag att jag fått med mig något som kommer från någon annan. Jag är Susanna, alltid.

Vi smittar varandra i negativiteten, istället för att ta fram det positiva i varje själ så hittar vi brister. Jag vet så säkert att jag inte vill vara kvar i den världen. Från början när jag började mitt uppvaknande så insåg jag att det här kommer ta mängder av mod, mängder av styrka och mängder av självinsikt.

En gång i begynnelsen för så många tusentals år kom vi från källan. Gudfader vi levde som själar innan vi begav oss ut i universum till olika planeter. De första liven där och på jorden var vi fredliga själar, som var rena av kärlek och ljus. Vi levde för att hedra fader himmel och moder jord. Det fanns inget negativt det fanns bara ren och skär glädje. Sen kom mörkret in för att vi tillät det. Och genom årtusenden  så har mörkret fått tagit över människan, det har funnits ljusa själar som förstått det här. Men dessa har blivit lynchade, dödade av mörkret som inte vill att ljuset ska segra.

Men ljuset är befäst och vi som redan är där kommer aldrig någonsin gå tillbaka. VI vill att du ska följa med oss, vi vill att du ska vakna och glädjas åt ditt liv. Vi står och väntar med utsträckta armar för att du ska hitta oss och vilja förändra och lära dig det du kom hit för att göra. Du är här i denna tid för att upptäcka att livet kan vara fantastiskt.

Någonstans i alla dina celler och i ditt minne ligger visdom som är ovärderlig för framtiden. En visdom om att du nu också är här för att vakna och delta i det nya som är på väg. För lita på mig det kommer bli en förändring i allt det du trodde var omöjligt.

Överallt ute i samhället nu så kraschar det, Ingen behöver hjälpa till för systemet är överbelastat och mörkret klarar sig inte mycket längre till nu. Det hänger sig kvar för att några har valt att vara kvar i mörkret men det är aldrig någonsin försent att ändra sig.

Jag lever varje dag och ser hur ljuset befästs hos oss människor, hur mörkret sakta men säkert är på väg bort. Och att börja jobba med sig själv för att själv hitta det inom dig är vägen till sanningen. Att tänka lyckliga tankar medför att det kommer nya hela tiden.

Min sanning är det som jag delar med så många människor, vi som har vaknat förstår betydelsen av att dela med oss i det som händer. Jag har sett hur det kommer se ut, för min son har visat mig.

Gå ut och gör det som du är här för, lev ditt liv och älska varje själ du ser. Ditt hjärta rymmer oändligt med kärlek, oändligt med värme och det tar aldrig slut. Våga släppa allt och lev det liv som är ditt.

Du kan forma om varje dag genom att ändra dina tankar, vakna i det nya och släpp bara in positiva saker, människor i ditt liv. Du är här just nu, just denna sekund av en enda anledning.

Du håller på att vakna……

 

Kärlek och ljus ??❤??

Tillit

 

Människor försvinner runt omkring när du förändras. Det sker med automatik. I början tycker de att det är skönt att du reser dig. Det blir jobbigt att se en ledsen människa i ögonen, när det enda du ser är gråt.

Jag kunde inte röra mig när min son gick över, jag pendlade mellan att sitta inne, gå ut en stund eller åka till havet. Men jag åkte med samma människor hela tiden. Att gå och handla eller bara ta en promenad skapade sådan ångest i mig att jag bara ramlade ihop. Jag kunde inte laga mat, och hade problem med att duscha. Min dotter såg till att jag fick i mig och tvingade mig in i duschen.

Jag fick så många sms från människor som beklagade min sorg. Men jag förstod inte riktigt vad det betydde? Eller när någon bara sa, jag förstår. Då ville jag skrika, hur kan man förstå det som inte går att förstå?  Jag insåg ganska snabbt att vi pratar inte om sorg längre i vårt samhälle. Vi vet att alla går över när kroppen inte går, men vi pratar inte om det. Vi låtsas om att det inte finns, blockerar det helt. Men jag lever i det.

Jag förstår nu att vi helt enkelt inte vet hur vi ska bete oss. Många tror att när vi haft begravningen så är vi glada igen. Men det finns ett liv före och ett efter. Jag kommer aldrig mer vara den Susanna som jag var innan min son gick. Jag är en ny, och helt klart uppgraderad Susanna. Minnet av hur jag var tidigare har bleknat hos mig. Men sitter kvar i människor som jag tillbringat hela mitt liv med, och vänner som jag skaffat mig genom åren. Det är svårt för dem att veta hur de ska vara när jag är med, och vad de ska säga.

När du ändrar din personlighet så mycket att folk inte vet vad de ska säga, så ligger de hos dem inte hos dig. Du kan bara stå i din sanning. Jag säger när folk frågar vad som har hänt, min son har gått till andra sidan. Jag ser hur obekvämt det är. Men det är inte min sak att göra det bekvämt för andra i min sorg. Jag har varit bedövad över att han är där han är. Men jag ler för att jag vet att han jobbar så mycket med att mänskligheten ska vakna. När man frågar mig hur många barn jag har säger jag fyra, tre jordbarn och ett änglabarn.

För även om min son varit min make, min far, och min bror, så var han i detta livet min son. Och det är den sonen jag sörjer. Men jag sörjer också att jag äntligen vaknat och kan se alla inkarnationer som vi gjort tillsammans och när vi förlorat varandra tidigare. Gånger när jag faktiskt gått före honom eller när jag har blivit ensam för han har gått. Hur jag klarade detta då. Det var det minnet av att inte ha klarat det vid ett tidigare tillfälle som gjorde att jag säkert visste att den här gången skulle vi tillsammans klara det.

Jag härifrån och han därifrån där han är nu. Jag har fått hjälp av min Kimmen att förstå att jag äger en otrolig styrka och när du ser mig så är det kraften därifrån du ser. Du ser att jag är trygg för att min son gett mig den tryggheten att förstå att vi är eviga och att det här är en del i vårat lärande.

Jag förstår varför det var så viktigt för mig att få det här budskapet för så många år sedan, det var ett sätt att förbereda mig. Men riktigt förberedd var jag aldrig. Min son har inte sagt det men jag har en känsla av att han har kommit ihåg så mycket mer medans han var kvar här, och han kämpade otroligt med sin kärlek till mig. För han visste också att han skulle gå, men hur säger man det till den största kärleken i sitt liv?

Det är den kärleken som växer i mig, den som han skickar till mig ifrån där han är, som jag känner kommer ifrån universum, Gud och mina änglar. Men även kärlek som kommer från min själsfamilj och mina föräldrar uti i universum. Mina föräldrar som jag en gång kom ifrån som har givit mig allt jag är idag. Jag försöker just nu hitta dem i mina meditationer. Försöker hitta min urmoder och få ett namn, få en kunskap om vad hon har givit mig för gåvor att ta med mig i detta liv, nu när jag vaknar. Jag får ibland information som kommer ifrån andra. Mästare som jobbar från andra sidan kommer och berättar för mig att jag gör rätt och att jag gör det jag ska. Budskap som kommer i ljuset med ren kärlek. På ett språk som jag knappt kan tala själv. Men översätter utan att förstå hur. Det är meningar som kommer som jag vet att jag aldrig skulle säga själv, därför vet jag att de är de renaste och kärleksfullaste gåvan jag kan få.

Jag har fått sådan oerhört stor hjälp och jag är så tacksam för det. Det här är min sanning och mitt uppvaknande. Man kan aldrig jämföra sig med andra, vi gör olika resor och tar oss fram på olika sätt. Det som är viktigt att komma ihåg är att inte döma någon. Inte tala om vad som är rätt eller fel, det är din sanning som är den viktigaste. Det pågår inne i oss hela tiden, det växer.  Vi behöver förstå att vi är oändliga och att vi är fantastiska ljusvarelser. Och att vi är sammanlänkade på ett sätt som vi nu separeras ifrån.  Några utav oss alla miljarder människor som går på jorden i detta nu, kommer vara kvar i den värld vi lever i.  För att de har valt det och behöver ha erfarenheter som gör att de kommer vidare sen. Några utav oss har valt att vakna nu när vi gick ner, och vi kommer höja oss själva och börja leva helt annorlunda en det liv vi tidigare gjort. Vi kommer leva mer i kärlek till andra och oss själva. Världen är på väg att ändra sig. Om du som läser det här visste hur mycket hjälp som ligger utanför i universum och ser oss hela tiden.

Tillit är nyckeln till att hitta rätt.

Kärlek och ljus ???❤❤?

 

Kärlek

 

Efter jag hade haft mitt möte med Angela första gången så vilade jag i det. Jag kände så vad som hade hänt, men visste inte riktigt vad som skulle hända härnäst. Jag hade extremt svårt att meditera, jag kunde inte sitta eller ligga ner utan att det kliade i hela kroppen.

Det tog en vecka innan jag fick ro i armar och ben. Jag började konstigt nog skaka i kroppen under meditation, armar flög hit och dit och jag undrade så var det berodde på. Kunde det vara så att jag inte var jordad ordentligt? Men det var jag ju. jag sökte efter svar och kom med hjälp fram till att det kunde vara så att mina änglar hjälpte till att fördela energin så att den kom ut i min kropp. Tro mig att ligga och vifta på armar och ben och veta att det inte är du själv som gör det är en väldigt konstigt. När jag mediterar nu så känner jag i mina händer  hur jag bildar ljusbollar som jag skickar ut.

Det hände någonting i hela mitt system, jag fick ett lugn i mig för det hade gått extremt fort innan.

Jag ville veta allt om mina tidigare liv och vad jag behövde reda ut i detta. Nu vet jag att det inte behövs. Vi gör det omedvetet kroppen rensar ut med smärtor och med andra symtomer. Jag har dessutom varit här i 87 liv med min son så det får räcka, jag behöver inte veta vad allt handlar om.

Men nu förstod jag helheten och hade en total bild av vem jag är. Jag har träffat mitt första barn som var syskon med min son när jag levde i Lemurien.  Hon levde så nära utan att jag visste vem hon var. Nu vet jag och det är sådan kärlek i varje möte med henne. Att se en fullvuxen kvinna träda in i ett barns kropp mitt framför mina ögon och jag bara vet att hon är mitt barn, är så fantastiskt. Jag har fått tillbaka hela mitt Gudstro och mitt Kristus ljus. Och det är fantastiskt att vara här.

Hela mitt liv har förändrats. Tänk dig själv att vakna varje morgon och den är fantastisk. Jag gråter när jag saknar min son, då står han bredvid och säger lugnt att det är ok. Jag gråter när jag ser min dotter och hur mycket jag älskar henne. Det är varma tårar som trillar ner och det är lycka. Det är ljust i allt mörker. Man saknar någon som gått hela tiden, och det kommer jag göra tills vi är tillsammans igen.

Efter vårat möte och när jag fått nya koder, så började mitt tänk förändras. Jag började se mitt liv på ett positivt sätt så att jag mötte varje dag med glädje i allt mörker vart det då ljust istället. Jag har en närvaro i min kropp, Jeanerie som alltid har varit, är mitt högre jag min själ. Och hon påminner mig när jag tappar bort mig. Jag är Susanna är mitt kom ihåg att jag ska in och leva i mitt hjärta. Idag när allt ska gå så fort så har mitt liv stannat upp fast det går framåt. Jag litar på att universum ger mig det jag behöver.

Jag har med egna ögon sett hur affirmationer fungerar och hur det fungerar när du står i ditt ljus. Jag har med egna ögon sett vad som händer när jag får ett varsel och vet att jag måste stanna upp varje gång för att ta reda på vilken väg jag ska gå för att komma rätt . Jag möter hela tiden människor som skickas emot mig för att leda mig rätt. Vi är små grupper som hittar varandra och som bara vet att vi hör ihop.

Har du någon gång tittat in i främmande ögon och bara vetat att du älskar den som står framför dig. Det hände mig idag. Och jag sa det högt för att det var så rätt. Och jag vet att det finns en anledning till att vi kom in i varandras liv. Tiden kommer visa det.

All den kärlek som bara kommer och hela ditt hjärta exponerar och blir så stort och så fyllt med den vackraste kärleken du kan tänka dig. Den kommer ifrån dig själv. Och ifrån dina änglar och ifrån din själsfamilj som du har på den här sidan och den andra. Den kärleken är så stor och den tar aldrig slut.

Den kärleken kommer komma till oss alla när vi öppnar upp oss för möjligheten och du kommer för alltid känna dig trygg  och omhändertagen.

Kärlek och ljus ??❤❤??

 

 

 

 

Nya jag

Innan jag vaknade var jag väldigt rädd för att gå in i möten med nya människor. Även om jag är väldigt social och de som möter mig trodde att jag är världens tuffaste tjej, så fanns där en osäkerhet om att jag inte dög till någonting.

Jag var inte lika bra, inte lika snygg och inte lika duktig. Jag skulle aldrig drömt om att våga delta i någonting utan att ha en trygghet med mig som jag kunde gömma mig bakom.  Jag ville ha en kontroll i varje möte, utan det så klev jag in i en roll som var så utmattande att jag föll nästan ihop efteråt.

I snart 54 år har jag spelat ett spel, varit en så bra skådespelare att jag kunnat vinna en Oscar, ingen har någonsin känt mig allra minst jag själv. Jag har befunnit mig i situationer där jag har mått så fruktansvärt dåligt, och bara velat springa, men ändå stått kvar. I samtal där jag spelat min roll så väl att folk verkligen trott att de som de ser är jag. Vi får samma bild i huvudet av det vi ger andra, och det är svårt att hitta den du verkligen vill vara när du redan i en annan människas ögon är något du inte är.

En kvinna som var den totala motsatsen till vad och vem jag varit. Att säga nej har alltid varit en av mina akilleshälar. Jag kan ha stått i ett samtal och känt i hela min kropp att här vill jag inte  vara, det här vill jag inte höra. Men ändå har jag stått kvar, lyssnat och sagt saker som jag ångrat så i mig efteråt.

När jag började vakna så mötte en helt ny kvinna mig i badrumsspegeln.

En modig kvinna som vågade säga nej, som vågade gråta och göra det när det bara kom. En kvinna som sa ifrån när hon hörde att man pratade illa om någon i hennes närhet. Och att det möttes med respekt. Det är läskigt, det är så främmande när du tar det i din mun och säger,  jag vill inte höra. Eller går därifrån.

När du är med andra får du så mycket styrka och ljus som du kan ta med dig i de mötena. För det är att leva i din sanning.Vi kan inte vara mer en den vi är, om vi försöker vara andra till lags kommer vi aldrig hitta vårt inre ljus.  Det är läskigt och säga jag är andlig iallafall i början. Men nu står jag stadigt även när det blåser omkring mig.  Du lever ditt liv, dina val, ditt och endast ditt. Du är här för din skull, här för att du vill ha erfarenheter just ifrån där du är nu. Att säga ifrån när du behöver, när någon trampar på dig eller kränker dig är din fulla rätt. Men man måste jobba med det hela tiden. Jag möter mindre och mindre av intolerans men det finns där och jag är beredd.

Nu är jag den jag vill visa utåt, och jag gömmer mig aldrig mer. Jag lever och andas i min andlighet och jag är stolt över den jag är varje dag. Jag vill att varje sak som kommer ur min mun är kärlek och glädje. När man kliver ut på sin resa så möts man av mycket människor som har åsikter om de val som man gör. Man blir utskälld, och påhoppad fast att de ber dig om hjälp. Men jag lämnar det jag går inte in i diskussioner. Visst gör det ont när folk blir arga men det är deras val. Att befinna sig en värld som är så uppdelad som den vi är i just nu gör ibland ont.

Du kommer bli av med människor. Med familj, vänner och även dina barn ibland. Och det är tufft, men jag vill vara i en värld där jag ser kärlek och där jag känner kärlek. Min familj är inte där jag är. Jag var den första som vaknade efter att min son gått över. Förklaringen var att vi faktiskt kommit överens om det och att han visade mig. Det är ibland så svårt och jag känner mig totalt utanför. Vi har valt de människorna vi lever med, det betyder inte att det alltid kommer vara så. Det är oxå en del av resan, att våga bryta upp.

Jag förlorade kontakten med mina vuxna barn i våras, det var oxå då jag började sätta ner foten. Men då visste jag inte att det skulle leda till att kontakten bröts totalt. Jag har varit arg, och ledsen. Men nu vet jag att de har sina beslut att ta och att deras val ligger i deras händer. Mina vuxna barn har delat min resa och jag vet att de var två av de barnen jag inte kunde rädda på Atlantis. Jag har sett hur vi tillsammans bestämde att vi skulle ta itu med det som vi inte klarat av i andra inkarnationer. Jag är fullständigt övertygad om att vi kommer förenas i detta liv, men att allt har sin tid och att det finns en orsak till det.

Vi kan inte jaga människor som inte vill se, alla ser när det blir dags. Jag skickar kärlek till mina barn varje dag, jag vet att deras bror är där och hjälper till så att de får frid. Jag har lärt mig att förstå att vi alla har tagit valet innan och att det inte spelar någon roll vad någon annan säger eller gör.

Det är svårt att bryta upp från årtusenden med invanda vanor. Och det är du som måste gå över regnbågsbron för och komma dit du ska. Bort från drama och bort ifrån sorg. Bort från negativitet och hat.

På andra sidan bron står min son och ler, han säger att jag är på väg. Att jag ska vara stark när det känns som svårast. Att jag ska sträcka på mig och att vi alltid kommer finnas och vara tillsammans många flera gånger. Hur kan jag inte tro på det?

Kärlek och ljus ??❤❤??

 

 

Ljusbärare

Hur jag vet att jag är ljusbärare går inte att svara på jag bara vet.

Jag visste det från första stund när allt började. Det var en känsla när jag började att meditera, som fyllde mig med vitt ljus. Under meditationen ser jag med mitt inre öga hur jag fylls på och hur det expanderar ut, i alla mina ljuskroppar och energifält.

Jag jobbar ständigt med att skicka ut ljus och kärlek, i alla möten med människor jag träffar.  Vi kan se när en människa har börjat öppna upp sig och när det finns saker som dessa letar efter.  Vi känner igen ditt ljus när vi träffar dig.

Jag är med i en grupp som en dag i veckan länkar samman för att skicka ut ljus. Det kommer uppifrån ända från källan, ner genom vårt solsystem och in i alla mina chakran. Jag fyller mig själv och expanderar ut det, så att världen fylls på. För att fler av oss ska öppna upp. Mitt inre öga under en sådan meditation, ser hur det är så vitt ljus i hela det rum jag står.

Jag blir som en glödlampa med alldeles vitt ljus, det blir varmt och skönt. Och jag känner alltid hur min son står och håller mig med en arm runt min rygg. Jag känner änglarnas konturer i rummet där jag står. Och det blir ett sådant totalt lugn i mig. Jag får in hur de talar till mig och talar om jag behöver skicka det extra till någon i min omgivning. Även om jag inte har närvaro av de andra ljusbärarna så känner jag länken mellan oss och hur vi tar varandras händer. Mina armar lyfter sig utan motstånd och utan att jag gör något.

Det är svårt att stå still när det pågår för det kommer så starkt uppifrån, energin gör att jag behöver stå stadigt, och att jag behöver känna mig omgiven av änglarna så att de kan ta emot mig om jag tappar fokus.

Tårar trillar långsamt ner från mina ögon, varma tårar av den kärlek jag känner till mig och i från mig. Jag gör ingen skillnad vart det går, det gör ingen av oss. Vi gör det här av ren kärlek för att hjälpa till i andra människors uppvaknande. Efteråt är jag fullständigt full av kärlek och ljus.

Jag håller ibland i en kristall det ökar på ljuset och blir ännu kraftigare.

När jag var i en meditation fick jag reda på att jag alltid har varit en ljusbärare men även en verkat som balans pelare. Jag har sett mig själv när jag verkade i Lemurien och hur mina systrar och bröder hjälptes åt. Jag har sett hur balanserat allt var och hur varje människa lös upp var de en gick.

Jag har känt kärlek som är så villkorslös och som nu är en del av mig. Den är din också, du kommer också komma dit. De ljusbärarna som vaknat först som jobbar så mycket är så trötta men de fortsätter. Dessa vaknade först för det var bestämt så. Nu vaknar 3 vågen av ljusarbetare och vi är alla lika mycket värda.

Vi kan precis samma saker men behöver komma ihåg det. Varje dag så vaknar människor utan att veta vad det är som händer. Är du en av dem? Om du läser det här är jag övertygad om att du är på väg att vakna.

Be om dina änglars hjälp, din guide och universum. De finns där och bara väntar på höra ifrån dig.

Kärlek och ljus ???❤❤???

 

Rädslor

Alla människor går omkring och har rädslor i sig. Jag har varit rädd för så mycket och kämpat så med att vara som alla andra.

Alla gör det men ingen erkänner det,  vi kämpar så med att passa in att vi förlorar oss själva.  När min son gick över och jag fick tillbaka min Gudstro, och mitt eget ljus så släppte jag alla mina rädslor.

Jag erkände mig besegrad och la över hela mitt liv i det med trygghet.  Jag sitter inne på alla svar själv och får ständigt nya. Allt sitter i ditt eget hjärta och när du släpper blockeringarna och tillåter ren kärlek strömma in så släpper också rädslan.

Vi går omkring dagligen och hyser agg till människor som sagt eller gjort något dumt,  vi är arga på oss själva för att vi slåss med vårt ego.  Det gör att vi låser oss och känner ingen frid någonstans.

Jag bara släppte, det finns inget att vara rädd för.  Men det finns något att förlita sig på.  Något stort och  vackert,  som vi en gång upplevt och som vi nu är på väg att hitta igen. De gånger jag har slagits mot tvivel på vad jag kan, vad jag ser eller får till mig. Är de gånger som mitt ego försöker tränga sig igenom.

Men genom att släppa dessa och förlåta mig själv och andra så blir jag starkare och starkare i mitt hjärta. Ibland poppar det upp minnen från när jag var liten, saker jag trodde var bearbetade.  Innan jag förstod att det är en del emot att bli hel att vi alla håller på att rensa förstod jag inte varför det kom upp till ytan.

Jag har tidigare i mitt liv kommit på saker som jag gjort eller sagt, men ryst när jag tänkt på dem och kastat dem åt sidan.
När jag var liten stal jag ett troll av en skolkamrat, när man kom på mig, vilket man gjorde ganska fort fick jag skämmas så. Jag lämnade tillbaka det där trollet i stor skam. Inför alla mina skolkamrater gick jag med nedsänkt huvud. Mest för att de kommit på mig skämdes jag.

Härom dagen kom det minnet tillbaka, jag kunde känna hur generad och skamlig jag kände mig sådär som man gör när man är 9 år. Men jag gick in i känslan, sa att jag var ledsen, och bad mig själv om förlåtelse. Sen sa jag tack.  Då släppte det.

Alla de här små sakerna måste vi ta tag i, oavsett storleken är det något du egentligen gjort mot dig själv. Jag tror inte för en sekund att hon som blev av med trollet kommer ihåg det men jag kommer ihåg och nu är det borta.

Jag var så arg på så många och sa så mycket elaka saker, jag behöver inte ringa runt till alla och säga förlåt men jag behöver be mig själv om förlåtelse för det för att kunna släppa.

Jag levde med en livslögn i 20 år, jag ljög för mig själv och för min man och för människor i min omgivning, en dag satt jag och pratade med en vän när jag kom på lögnen,  och kände så djupt i mitt innersta att nu gick det inte längre. Jag behövde säga det högt och erkänna för mig själv och för de jag ljugit för att jag var en annan,  som inte kunde se lögnen i ansiktet.

Det fick bära eller brista om de gick var jag beredd att stå kvar med mig själv jag kunde inte bara vara tyst längre och lura mig själv.  Ljuga för  att jag inget sa, och jag använde mig utav att jag ville skydda motparten mot sorg och vrede och att bli ledsen. Men det var mig själv jag försökt skydda i alla år. Jag var rädd för att bli övergiven.

Men jag hade ju övergivit mig själv i lögnen och hon som jag är.   Jag satte mig ner med den jag behövde tala med och berättade,  jag bad inte om förlåtelse för vad jag gjort utan förlåtelse för att jag inte sagt sanningen och bestämt hur motparten skulle ta det.

Jag har ingen rätt att bestämma hur någon annans känslor ska vara det är inte mitt ansvar. Mitt ansvar är att vara sann mot mig själv och att stå upp för att vara sanning.

Jag grät för att jag gjort illa mig själv och ljugit så länge i förnekelse över vad jag faktiskt gjort. Den som jag ljugit för står kvar och ser att jag faktiskt uppriktigt inte är den människan längre. Jag la allt på bordet och vägrar att vara där något mer jag vägrar vara en person som bara ska passa in när jag duger så fullkomligt perfekt som jag är .

Det är mänskligt att fela, vi har varit i mörker så länge att det är svårt att hitta ut, små barn ljuger utan att veta varför, därför de ser hur de vuxna gör.

Det blir en frihet i hjärtat. Jag var beredd på att stå själv jag släppte all rädsla om att bli dömd jag hade ju redan dömt mig själv. Jag trodde att om jag glömde det jag gjort så försvann det. Men det går inte om du ska vara i ljuset, min transformation är total.  Det finns inte många som känner igen det de ser framför sig när de träffar mig.  Det går inte att vara den jag en gång varit. Jag är en annan.

Jag är godhet, jag är kärlek och jag är ljus. Men man måste jobba med sig själv hela tiden. Att släppa egot är det svåraste man kan göra och det är ett ständigt kämpande inom oss och utanför när vi träffar andra människor som ibland är väldigt arga. Då får man skilja på människan och handlingen man får förlåta den som är dum men jag säger till innan att nu räcker det. Sen släpper jag.

Ingen får trampa på dig ingen får trycka ner dig för att du är du.  Jag har träffat så mycket människor som inte gått i samma skor som vi som har barn på andra sidan. Och de kan omöjligt förstå, de säger klumpiga saker och beter sig konstigt ibland. Men förlåt dem släpp dem och gå vidare, fastna inte du,  bestämmer själv vad du tycker är rätt för dig.

Och sluta be om ursäkt det finns ingen du behöver be om ursäkt för dina tankar mer en dig själv. Vi kan bara öppna våra hjärtan och ge kärlek även till människor som inte förtjänar det. Vi är ju alla ett även om inte alla har vaknat och är där vi är så vet vi vilka vi är. Döm ingen då dömer du dig själv.

Kärlek och ljus ❤❤❤??❤❤❤

En själ från lemurien

Jag hade tagit kontakt med Angela som hade svarat mig. Jag kände att jag behövde vidare efter min första dna aktivering. Det fanns något i mig som sa att det inte räckte här att jag varit på andra ställen.

Det arbetet som Angela gjorde drog mig mot henne. Jag kände i hela mig att jag skulle hitta så mycket svar där.   Så jag bokade en tid där hon skulle hjälpa mig vidare.  Jag kände en stark tillhörighet till det som jag läste om Lemurien. Jag visste också att min son inte var min första man att det livet hade jag levt med min tvillingsjäl så det föll sig naturligt att börja där.

Det svindlar för ögonen när man tänker 26000 år sedan det är ju utanför ens radar totalt och allt som man läst om tidigare, varför hade vi inte läst om det här i skolan? Jag visste redan innan jag gick in på hennes sida att jag var en ljusbärare men jag visste inte om vilken sorts ljusbärare och vad jag hade för mening med att egentligen vara här just nu.

Jag vet att alla vi som är här har antingen valt själva eller blivit utvalda av någon särskild anledning. Och att fler och fler börjar komma ihåg deras särskilda gåvor. Jag kände att jag hade bråttom inne i min kropp för jag hade ju varit så i mörkret under så lång tid att jag behövde komma på vissa delar fort. Jag vet nu att vi får det som vi behöver i rätt tid varken mer eller mindre, men för min del så hjälpte de till att det var bestämt att jag skulle göra det här för att jag behövs nu.
Golden star code aktivering är individ anpassad det är en form av healing som låser upp och kodar om så att du kommer ihåg dina gåvor och förmågor. Man öppnar upp de högre universella chakra system vi har för att kunna ta emot och hantera den högre frekvensen som det innebär. För att vi ska kunna ta emot dessa höga frekvenser så måste vi transformeras avsluta och avlägsna den 3d värld som vi har levt i så länge.

Hon hjälper till med att ta bort gamla inprogrammeringar och cellminnen så att vi blir medvetna och får tillbaka våra minnen och bli rena och fria i våran själ så att vi verkligen kan göra det vi är här för. Om du känner att du vill veta mer ta gärna kontakt med mig så hjälper jag dig vidare.

Denna aktivering gjorde jag på Skype och det var omtumlande och fantastiskt och förlösande för hela min själ. Jag har i hela livet haft en fullständig panik när någon tar mig på min hals, jag har varit på healing för det men så fort man närmats min hals får jag fullständig panik, jag har tom haft problem att ha halsband så hemsk känsla har det varit. Jag har även haft en onaturlig böjelse för franska revolutionen där jag slukat allt om Marie Antoinette nu fick jag förklaringen.

Jag gifte mig med en rik man under den här tiden han var bra mycket äldre en mig, och hade det gått ställt. Han var någon form av ekonomisk indrivare. Jag rörde mig i de kungliga kretsarna och var faktiskt väldigt nära Marie Antoinette,  men så vart jag girig. Ung vacker och tre barn som inte hade satt några  spår, gjorde att jag kunde  manipulerade och utnyttjade varje chans till att öka på min förmögenhet. Till slut var jag inte så populär längre som jag varit och när det brakade samman så fördes jag med min man och barn mot giljotinen.  Där jag blev tillsammans med mina barn av med mitt vackra huvud.

Under hela tiden sa jag inte ett enda ord jag visste vad jag hade gjort och att jag behövde sona det. Mina barn gick före mig och vi möttes på andra sidan, jag fick där se vilka de verkligen var. Det var 3 av barnen som jag inte kunde rädda på Atlantis, åter igen hade jag gjort ett försök till att rädda men även denna gång så blev det fel. Men jag var förlåten och älskad oavsett.

Jag hade sett mig själv i vackra kläder och ett vackert hem men det räckte inte för mig jag ville ha mer. Jag kände dofterna av skräck och ingrodd smuts när jag fördes fram. Jag hörde hopen av människor som ville att jag skulle dö.  Jag hade valt det här livet när jag gick gick ner för att rädda mina barn, men lärde mig inte min läxa sedan tidigare och det här vart utgången.

Jag fick också se hur Angelas änglar jobbade med mina, hur min ängel kom ner och hjälpte till att få upp mina system och hur det kändes att verkligen vara i ljuset.  Det var fantastiskt och jag var så slut efter men lycklig.

I det här livet hade inte min son varit vad jag vet just nu. Ibland är vi vilande när den andra går ner, och min uppgift i alla mina liv har varit att försöka rädda flera eller en person.  Något jag tagit på mig gång på gång utan att lyckas.

Vi skriver våra själskontrakt när vi går ner, saker vi vill lära oss och läxor vi ska klara av, jag har efter två möten med Angela rivit mina och skrivit ett nytt.

Men jag vet ju vilka det är jag hela tiden försökt rädda och i det här livet kommer jag i alla fall få frid att vi rivit det som jag gång på gång försökt. Jag vet att vi kommer förenas i detta livet, men att de måste göra sin resa först. Och det är meningen att vi alla ska komma ihåg.

Ett av dem gör det redan så det är fantastiskt bara det och det är utan att jag sagt något.  Varje gång jag gör något sådant här så är min son ständigt närvarande.  Och jag har träffat fler från min själsfamilj både däruppe och de som är här på jorden just nu.  Det är en sådan otrolig känsla när vi träffar vår själsfamilj.

Jag har inte haft en aning tidigare vilka det kan tänkas vara, utom min son. Men nu bara vet jag direkt när jag ser i dennes ögon. Det är en så total samhörighet och det är ren kärlek som bara väller upp inne i bröstet. En vilt främmande människa kan få dig att säga – Jag älskar dig, och du får samma svar tillbaka. Det finns inga tvivel, utan man känner samma sak precis samtidigt. Och vet att det är den största sanningen.

När jag hade gjort det här första gången så lossade så mycket i mig. Jag hade funderat på vad alla menade med kreativitet jag kan inte måla eller så, men jag kan skriva. Jag är duktig på det där med ord, och efter ha fått tillbaka mina minnen så vet jag exakt vad mina gåvor är och hur speciella de är. Jag vet också varför jag blev vald att gå ner, och att jag med varje liten bokstav jag skriver tänder ett nytt ljus. Du kanske inte kommer ihåg av att läsa det jag skriver men jag har sått en tanke i ditt huvud, och det tar du med dig var du en går.

Du kanske drömmer om det eller bara vet. Och läser du här är jag starkt övertygad om att du är som Angela beskriver det, ”du som läser detta är en uråldrig själ med din jordiska begynnelse i Lemurien” Jag är djupt tacksam för vad Angela har hjälpt mig med och jag älskar henne med hela mitt väsen, hon är så fantastisk som gör det hon gör och att hon delar med sig och orkar för det är inte något lätt arbete att göra. Så all min kärlek till dig Angela,  och det du gör.  Jag kommer för alltid vara dig tacksam.

Kärlek och ljus ??❤??

Kanalisera

Jag fick kontakt med min son efter att fått tillbaka mina nycklar. Men jag visste inte riktigt hur och vad jag gjorde.

Jag försökte läsa mig till om kanalisering och förstod inte riktigt att det var det jag gjort i hela mitt liv innan det här.
Jag skulle göra en distanshealing och innan skrev jag på en lapp vad min intention var.  Jag la lappen åt sidan och la mig ner som man skulle.

Helt plötsligt kom det upp massa bilder på min far som gick över för ett år sedan,  kort på hur han såg ut och så bara stod han där, först som gammal och sen som ung.  Han bad mig om förlåtelse för att han övergivit mig när jag var liten,  och inte funnits i mitt liv. Nu förstod han vilka sår han lämnat efter sig.

Stora tårar trilla ner för mina kinder,  jag sa att han var förlåten och att han kunde ha frid. Jag talade om för honom hur mycket jag älskade honom och han log.

Sen kom min son in, han var så otroligt vacker och det lös om honom. Han tackade mig för all frid jag givit och att han alltid skulle vara med mig,  att allt skulle bli bra och att vi båda hade ett jobb att göra. Han sa att den här gången ska vi klara oss,  den här gången ska vi släppa allt vårt bagage. Han gick lite åt sidan, för att släppa in en otroligt vacker kvinna.

Som jag först  inte kände igen, men med en grundligare blick såg jag att det var min mormor. Hon talade om hur stolt hon var över mig att jag klarat av det som var bestämt och att nu skulle allt bli så mycket annorlunda för mig. Hon sa också att hon är min skyddsängel och hon hade väntat så på att jag skulle vakna, jag vet att hon klappar mig varje kväll innan jag ska somna men att hon var min skyddsängel hade jag ingen aning om.

Sen klev min morfar fram, han bara log och sa att han själv var på besök för han och mormor är på olika platser och jobbar med olika saker.
Det är en konstig känsla för man hör ingen prata med ord utan det sker genom telepati och jag har ju gjort det så länge utan att förstå att det är så man gör. Det är ju en skillnad på de som talar men det blir som inre röster.

Min son ställde sig bakom och jag såg delar av min själs familj och förstod att mormor var en av dem men inte min morfar.

Sen hände något som jag inte räknat med alls. In kliver min sons farbror, som jag aldrig träffat som gick bort så många år innan jag träffade min sons far, han bara står där och säger hej.  Han ber mig hälsa till sin syster att han ser henne och är vid hennes sida, jag frågade hur ska jag säga det hon kommer ju tro att jag blivit helt galen. Då svarade han helt lugnt.
– Säg att jag såg henne leta efter blommorna.

Jag var där i ljuset med min familj och med andra som jag endast känner igen som själar, när jag kom tillbaka så grät jag av en sådan befrielse och lättnad över att min intention hade fått mer en vad jag önskat. Jag kunde känna hur de var kvar i rummet och att min son stod vid sängändan jag grät men av lycka.

Dagarna som följde grunnade jag mycket på vad min sons farbror hade bett mig om och jag visste inte riktigt hur jag skulle säga till farmor. Men så pratade vi och då sa jag bara,  jag har en hälsning från din bror. Han vill att du ska veta att han ser dig. Hon vart lite tyst och visste inte vad hon skulle tro när jag sa,
– Han såg dig leta efter blommor. Jag hörde henne dra efter luft och så sa hon,
– Herregud det där kan inte du veta,  jag letade efter blommor till Joakims begravning.  Vilken tröst du har.

Innan jag fick det bekräftat så var det så att jag kände att kan jag lita på mig själv, är sorgen så djup att man kan hitta på vad som helst. Men nu vet jag att allt jag får till mig stämmer och jag tvekar aldrig mer på det.

Jag kanaliserar omedvetet helt plötsligt bara är de där, jag får in de högre rådet och de talar om för mig vad jag måste göra vad som är bestämt. Och jag gör det jag har inga som helst tvivel längre på att jag får allt till mig.

Det som jag så länge blundat för är nu med mig hela tiden. Och jag är trygg i det. Jag får så mycket kärlek uppifrån och där är min son och hjälper till han kan kliva in i sin mästare roll och vi sprider tillsammans ljus och kärlek var vi en går.

Det har hänt att han har cyklat med mig suttit bakom mig på cykeln och skrattat tilläggas ska att jag aldrig skulle orkat om han satt där med sin fysiska kropp. Jag har känt honom lägga sin arm runt min midja och vi har cyklat fort och helt plötsligt är han borta,  men jag vet att han hela tiden kommer tillbaka.

Det här är min sanning och det är därför jag är vaken nu, jag ska sprida ljuset vidare och jag ska vara med att väcka upp mina bröder och systrar ur sömnen. Vi är så mycket mer en våra fysiska kroppar och vårt ego. Vi är livet själva och vi kan inte dö vi är eviga och vi är här för att lära oss och expandera.

Nu är tiden inne för att vi ska vakna upp och förstå igen. Till alla som förlorat ett barn eller annan kär det tar inte slut aldrig någonsin vi är bara på olika platser och vi kommer aldrig skiljas. Det finns så otroligt mycket kärlek och den är evig, det enda du behöver göra är att öppna upp för möjligheten och öppna upp ditt hjärta låt ditt ljus gå in i din älskades ljus och få frid skänk frid. Du är älskad du är evig och ingenting tar någonsin slut.

Kärlek och ljus ❤❤❤??❤❤❤

Tacksam

När jag fick tillbaka Gudstro blev det en hel del konflikter i mig.

Jag har läst delar av bibeln,  jag har gått i kyrkan och varit på kristna ungdomsläger.  Det blev frågor i mig själv om det som jag lärt mig men hela livet ifrågasatt.

Jag trodde inte på den Guden som alla pratade om för jag fann ingen reson i att det finns krig, knark. Och om det fanns en god gud hur kunde han då ta mitt eller andras barn?  All den andra ondskan hur kunde han tillåta det?
Men jag hade ju sett den goda Gudens kärlek.
Det är så inbränt i oss att det är kristendomens gud som vi ska tro på.  Alla tror på sin egen religion och alla hävdar att de har rätt.  Enligt kristendomen skulle min son ligga i någon slags dvala och vänta på den yttersta dagen det för mig vart helt orealistiskt.

Det började superkonstigt,  eftersom vi har det här i oss, och min dotter som precis hade varit på konfirmationsläger hade en liten bönbok som jag läste i hur man ber bordsbön.  Men  det vart så fel, varje gång jag skulle äta skulle jag be en bordsbön,  antingen glömde jag det, eller kom på det mitt i måltiden. Ibland kom jag ihåg det när maten var slut, och inne i mig kändes det bara fel.

Så det struntade jag i ganska snabbt, jag visste inom mig hur jag ville att det skulle vara så jag frågade ingen utan började bara visa min tacksamhet mot det jag nu kände.

Jag såg hur mycket det finns att vara tacksam för, att ha tak över huvudet, att ha mat på bordet. Tacksamhet mot mina barn och barnbarn mot min man.

Tacksam för mina vänner och för att jag lever, tacksam för min son som visade mig vägen. Och tacksam för mina änglar som stod kvar när jag tvivlade.

Ju mer jag tackade ju mer kärlek kom till mig själv. Jag tackade för mina armar, för mina ben för mina fötter som bar mig varje dag.

För min kropp som är fantastisk och för att jag fick leva. Det spred sig något varmt i det efter en tid. Att vara tacksam för det du har och det du upplever.

Jag mediterade och jag simmade varje dag, jag gick i skogen och såg allt vackert som fanns överallt. Människor började le mot mig människor som jag aldrig sett och jag sov så gott på natten.

Tiden bara rann iväg jag tycker att dygnet har alldeles för få timmar.
Jag började hitta min kärlek till mig själv att jag var värd att älskas att jag var perfekt och duger precis som jag är.

Att Gud fader älskar mig och min själ och hur oändligt älskade jag är av hela universum.
Varje morgon börjar jag med att i 10 minuter affirmera
Jag hedrar mig själv.  Jag är kärlek,  jag är ljus, jag är tacksam , jag hedrar andra själar, och jag älskar mig för den jag är.

Jag är ödmjuk,  jag är överflöd,  jag är allt som är och  jag är här för att lära mig. Jag är medverkande till detta fantastiska universum.  Jag är allt som är,  jag är älskad av universum och av källan. Jag är en lycklig ljusvarelse. Och jag är supportrad av livet själv.

Detta börjar jag med varje morgon. Jag säger att allt är som det ska och att det kommer bli en fantastisk ljus och vacker dag.

Jag gör varje morgon en hjärtmeditation,  där jag går in i mitt hjärta, och låter min själ ta sin plats och ser varje tillfälle under dagen att jag är kvar i mitt hjärta.  Det är fantastiskt att ha en närvaro i sig själv.

Jag ler mot främlingar och små barn, och små barn är fantastiska för de har kvar sitt minne. Det händer att ett barn klappar på min kind och föräldrarna står som frågetecken. Deras barn har aldrig gjort så mot en främling tidigare. De ser mitt ljus, och därför känner de att vi hör ihop.

När främlingar ler så är det deras själ som känner igen min och de ler tillbaka fast de inte förstår varför.

Djur dras emot mig och blir lugna när jag klappar dem för de ser också ljuset i mig. Varje dag känner jag det och ser det när jag blundar ibland känner jag inte igen mig själv för att jag ser mitt eget ljus.

Det ljuset som vi alla har ger jag till dig när vi ses i förhoppning om att du ska hitta ditt eget inre ljus och jag vet nu att det var det ljuset som jag alltid sett hos min son.  Jag vet nu att de barn som missbrukar inte klarar av det som de ser och känner inom sig de vet bara att allt är så fel.  Så för att slippa känna, bedövar de sig.

De barn som har gått nu som har haft ett missbruk är de som visar vägen och som blivit så dömda. Dessa barn hedrar jag från hela mitt hjärta,   de har offrat sig själva för att visa vägen.

Jag hedrar alla barn som gått över som lämnat för att världen ska vakna. Och jag ber över deras föräldrar att de ska förstå att deras barn finns med dem hela tiden för att få dem att förstå.

Det är sorgligt men det är också vackert. Att dessa själar gått över helt frivilligt för att hjälpa mänskligheten att komma ihåg,  är svårt att ta till sig.  Och gör säkert en hel del väldigt arga när jag säger.

Men det är ok att bli arg det är en känsla som jag kan ta. Men alla föräldrar som förlorat ett barn eller någon annan kär har en helt annan syn en de som de hade innan de förlorade sin älskade.

Möjligheten för att jag och alla andra som faktiskt har vaknat har rätt,  är en otrolig befrielse i sorgen när de tänkt efter ett tag. Och genom att faktiskt se att detta är fantastiskt och något som du kan ta till dig, gör att det jobbet jag fått till mig att göra är din väg mot att öppna ditt hjärta och se ditt ljus, och det är så fantastiskt att vara så trygg och släppa ångest och mörker och kunna ta in kärlek och ljus i sitt hjärta. Din kära har då inte gjort sitt offer i meningslöshet och ni kan lösa många karman hos varandra.

Kärlek och ljus ??❤❤?

Släppa taget

Jag visste att min son gick rakt upp till ljuset och det fanns inget tvivel om det i mig.

När han kom till mig för att visa mig hur det hade sett ut den dagen han gick så vart jag fullständigt ställd. Jag hade suttit med min sista tenta och skrivit en del saker som jag efteråt inte förstod, att jag formulerat som jag gjorde.

Han visade hur han hade stått bredvid och hjälpt mig.

Jag minns alla klockslag den dagen då jag befann mig i vår gemensamma lägenhet. Min son hade efter ett långvarigt missbruk varit ren i nästan 1 år när han tog sitt återfall.

Eftersom jag haft mitt varsel om hans bortgång så förstod jag exakt när han tagit beslutet. Jag vet efteråt att den tidpunkten när han gick över så var det helt tyst.
Han visade mig att kl var exakt 1315 och att han gick över med fullständig frid i sig.

Jag vet att han vart mött av sina vänner som redan gått över och att mina morföräldrar mötte honom men även andra från våran själsfamilj hälsade honom välkommen hem med kärlek.

Han har berättat för mig att den största anledningen till att han gick rakt upp utan att behöva tvivla på var han skulle. Och att han omedelbart fick frid. Var att jag i varje andetag hedrat honom härifrån.  Jag har öst över kärlek och förståelse för hans val. Hade skänkt honom den friden, för att han hade haft ett liv med så mycket smärta, så mycket ångest inom sig. För mig hade det från början varit det enda rätta att göra så.

Jag vet att han hjälpte mig med min förlåtelse över att jag kände ångest över att ha varit en dålig mamma. Han sa till mig att jag gjort så mycket mer en vad en vanlig människa skulle ha orkat.  Att jag älskat honom  gränslöst över allting annat. Och att han var tacksam för allt som jag gjort för honom och fortfarande gjorde.

Han visade mig var han var nu och att han vilade inför det han ska göra. När en själ går över på andra sidan så är det först med kanske stor förvirring. Men min son var inte förvirrad han visste precis vad han skulle och han fick hjälp längst vägen av sina änglar.

Han har fått tittat på sitt liv som alla får men det fanns inget som behövdes förlåtas här nere så han fick frid i det. Kunde han ha gjort saker annorlunda? Det här var ju det som vi hade bestämt, han hade ett liv med lidande och smärta på så många plan och valde det för att jag skulle vara här och vakna upp vid ljust denna tidpunkt. Jag hade ju varit under uppvaknande enda sedan vi fick reda på hans missbruk, det var startskottet i mig.

Jag ser föräldrar som förlorar sina barn hela tiden,  som tvivlar på sina liv som jag har gjort.  Som är mellan hopp och förtvivlan.  Och som glömmer bort sig själva fullständigt,.

Vi som är här har gjort ett frivilligt val att gå ner i denna tid. Det har varit planerat i så många tusentals år att vi ska vakna nu,  för att verkligen komma ihåg varifrån vi kommer.  Och att vi  alla är här för att vi valde det.

Att se sig själv som själ och att sitta med den gruppen du ska lära dig av är fantastiskt det gör att du får en helt annan människosyn. Jag förstod helt plötsligt varför det var så viktigt med förlåtelse utav dig själv och andra.

Vi kommer ingenstans om vi sitter fast i gamla mönster och gamla karman, oavsett om vi kommer ihåg våra liv eller inte så arbetar vi nu med att göra oss av med gamla karman. Fler och fler börjar inse att vi är ett och delar det kollektiva medvetande som är. Jag har fått hjälp att befria mig men det har varit ett hårt arbete de här månaderna för det händer inte över en natt.

Det har gått så många barn den senaste tiden och med barn så menar jag allt ifrån stora till små, de har gått som ett offer för att mänskligheten ska vakna. Vi ska inte ligga ner och sörja så att vi slutar leva, vi ska inte fastna i sorgen och glömma bort oss själva, det är att ge upp livet själv. Min sons tid på jorden ska ha betydelse. Han gjorde inte bara ett offer för mig utan för hela mänskligheten, alla de som går nu gör det för att vi har kommit överens om det.

När man har sorg efter att ha förlorat ett barn så vänder man sig naturligt till att få en förståelse någonstans. Oavsett om det är religion eller psykolog så behöver man hitta en fast punkt.

För mig var inte det något alternativ, jag kunde prata mig blå om min sorg men den enda som kunde hjälpa mig och reda ut det som har hänt i hela mitt liv var min älskade Kimmen som befann sig där frågorna kunde besvaras.
På andra sidan står våra barn och ser på och lider för de kan inte göra något. De får svårt att söka frid på det sättet som behövs när de ser vårt lidande.

Vi gör bygger stora altare där våra barns gravar är.  De  är ju inte där, sorg ska vara sund och vi kommer sörja den delen hela vårat liv.

Men vad är det som säger att du behöver vänta så länge på att se det underbara i att ha kvar kommunikationen. Vi är så nära varandra och det enda som håller dig kvar för att hitta det är din egen sorg ditt egna ego.

.Jag saknar min son på det sättet att jag inte kan krama honom men när han känner att jag är där så stöttar han upp mig.

Varje natt när vi sover så åker vår själ hem och när jag har haft en sådan dag som bara brister så kommer han och då får vi kramas och när jag vaknar har jag fullständig frid.

Det är så vackert på andra sidan sådant ljus och kärlek det är vad våra barn och kära har. Vill vi verkligen ta det ifrån dem, bara för att vi ska bli tillfredsställda. De växer och blir stora på andra sidan och när vi träffar dem så vet vi att det är de.

Vi känner igen deras själar för dessa har vi varit med så många gånger. Ingen blir gammal där, när min mormor kommer så är hon först en gammal kvinna som jag kommer ihåg henne och framför mig så ändrar hon bilden och jag ser en ung så vacker kvinna som jag bara vet är hon.

Vi ska hedra våra kära vi ska släppa dem fria och ta vara på vårat liv som vi har här nu, vi ska vara modiga. Jag frågar ofta mig själv är du stolt över att vara du?  Och det är jag verkligen.

Jag hör min son säga hela tiden hur bra jag är och hur fantastiskt stolt han är över mig. Hur kan jag vara så säker?

Jag vänder på det och frågar, hur kan jag inte vara säker. Jag vet att det är han som talar med mig. Jag vet exakt när han står bredvid, jag känner hans ljus gå in i mitt ljus.

När fullständig frid råder i ditt hjärta kan du vara säker på att det är stunder när deras ljus går in i ditt. Vi kan alla göra det här men vi är så rädda. Släpp det, det finns ingenting att vara rädd för det värsta har redan hänt och du överlevde. Men nu ska du leva också för du har saker kvar att göra.

Kärlek och ljus ❤❤❤??❤❤❤