Select Page

Positiva tankar

Varje dag så tänker vi en miljon olika tankar. Miljoner olika intryck får vi också inmatade dagligen.

Tankar som inte kommer från oss själva utan det kollektivet som vi delar med varandra. Av dessa miljoner tankar och intryck matas vi också med nyheter från tv och tidningar. Och allt det du får in är negativitet. Det sker helt omedvetet, det finns sällan nyheter som sprider lycka och glädje till de som ser och läser. VI träffar människor på gatan, på jobbet i andra miljöer och vi fortsätter sprida allt som är negativt. Vi klagar och gnäller och är aldrig riktigt nöjda. Det är inte vi själva som står för det här vi gör det tillsammans helt omedvetet.

När jag började förstå hur allting hängde ihop valde jag att ställa mig utanför kollektivet. Jag fick hjälpa av Angela på vägen, jag övar mig medvetet med att endast tänka positiva tankar och föra det vidare.

Vi behöver känna lycka i det vi har, endast då kan vi få mer av lycka. Vi behöver vara tacksamma för det vi möter varje dag oavsett om det är bra eller dåligt. Jag omvandlar det dåliga till nutida erfarenheter. Där jag misslyckats i mina tidigare liv blir nu erfarenheter som jag klarar av.

Jag ger av det jag har, inte för att samla på mig bra karma eller att universum ska skänka mig mer pengar, utanför att det känns så fruktansvärt bra. Att ge bort pengar eller saker som du har överskott på är skönt för själen. Jag håller på att rensa allting ifrån min garderob till saker som har hängt på min vind i två årtionden.

Min son kom till mig från andra sidan och sa att det är dags att göra sig av med det som ligger. Jag ägnade timmar åt att gräva i hans kläder. Jag grät och gav upp och började om, då jag hela tiden hörde inne i mitt huvud

– Mamma jag behöver inte kläderna jag är ju här.

Att skänka för att ge någon annan glädje gör att du vibrerar högre.

Vi samlar och spar och köper dyra saker för att vi är tomma inuti. I alla fall var det så för mig, och när jag började gå igenom min garderob insåg jag att det var inte många plagg som jag faktiskt tyckte särskilt mycket om. Jag hade köpt dem för att ha en mask, för att bli omtyckt och att folk skulle tycka jag var fin. Men det är ju jag som ska tycka jag är fin inte någon annan.

Vi delar varandras tankar och värderingar och ibland när vi ställer frågan till oss själva förstår vi kanske inte ens vad vi lagt ner i energi att tycka. Jag vet att jag vid olika tillfällen bara hållit med för att jag inte orkat säga vad jag anser själv, då lägger jag ju över hela mitt liv i någon annans händer.

Jag går inte in i diskussion med någon som jag vet är negativ, jag tittar inte på nyheter eller läser tidningarna. Jag vägras dra ner i drama och lögner. För det är bara lögner. När jag började förstå att det sitter människor därute i världen och dikterar vad vi ska få veta och inte så stängde jag ner de intrycken. Vi går emot varandra i stora grupper för att vi är trygga då, men när en av oss står själv tänker vi på vilket mod det krävs att vara där? Det krävs en otrolig styrka att inte vara en del av det kollektiva tänkandet och tyckandet. Och jag söker inåt för att få svar hela tiden, om jag kommer på mig själv med att tänka en tanke som inte kommer från mig då vet jag att jag fått med mig något som kommer från någon annan. Jag är Susanna, alltid.

Vi smittar varandra i negativiteten, istället för att ta fram det positiva i varje själ så hittar vi brister. Jag vet så säkert att jag inte vill vara kvar i den världen. Från början när jag började mitt uppvaknande så insåg jag att det här kommer ta mängder av mod, mängder av styrka och mängder av självinsikt.

En gång i begynnelsen för så många tusentals år kom vi från källan. Gudfader vi levde som själar innan vi begav oss ut i universum till olika planeter. De första liven där och på jorden var vi fredliga själar, som var rena av kärlek och ljus. Vi levde för att hedra fader himmel och moder jord. Det fanns inget negativt det fanns bara ren och skär glädje. Sen kom mörkret in för att vi tillät det. Och genom årtusenden  så har mörkret fått tagit över människan, det har funnits ljusa själar som förstått det här. Men dessa har blivit lynchade, dödade av mörkret som inte vill att ljuset ska segra.

Men ljuset är befäst och vi som redan är där kommer aldrig någonsin gå tillbaka. VI vill att du ska följa med oss, vi vill att du ska vakna och glädjas åt ditt liv. Vi står och väntar med utsträckta armar för att du ska hitta oss och vilja förändra och lära dig det du kom hit för att göra. Du är här i denna tid för att upptäcka att livet kan vara fantastiskt.

Någonstans i alla dina celler och i ditt minne ligger visdom som är ovärderlig för framtiden. En visdom om att du nu också är här för att vakna och delta i det nya som är på väg. För lita på mig det kommer bli en förändring i allt det du trodde var omöjligt.

Överallt ute i samhället nu så kraschar det, Ingen behöver hjälpa till för systemet är överbelastat och mörkret klarar sig inte mycket längre till nu. Det hänger sig kvar för att några har valt att vara kvar i mörkret men det är aldrig någonsin försent att ändra sig.

Jag lever varje dag och ser hur ljuset befästs hos oss människor, hur mörkret sakta men säkert är på väg bort. Och att börja jobba med sig själv för att själv hitta det inom dig är vägen till sanningen. Att tänka lyckliga tankar medför att det kommer nya hela tiden.

Min sanning är det som jag delar med så många människor, vi som har vaknat förstår betydelsen av att dela med oss i det som händer. Jag har sett hur det kommer se ut, för min son har visat mig.

Gå ut och gör det som du är här för, lev ditt liv och älska varje själ du ser. Ditt hjärta rymmer oändligt med kärlek, oändligt med värme och det tar aldrig slut. Våga släppa allt och lev det liv som är ditt.

Du kan forma om varje dag genom att ändra dina tankar, vakna i det nya och släpp bara in positiva saker, människor i ditt liv. Du är här just nu, just denna sekund av en enda anledning.

Du håller på att vakna……

 

Kärlek och ljus ??❤??

Tillit

 

Människor försvinner runt omkring när du förändras. Det sker med automatik. I början tycker de att det är skönt att du reser dig. Det blir jobbigt att se en ledsen människa i ögonen, när det enda du ser är gråt.

Jag kunde inte röra mig när min son gick över, jag pendlade mellan att sitta inne, gå ut en stund eller åka till havet. Men jag åkte med samma människor hela tiden. Att gå och handla eller bara ta en promenad skapade sådan ångest i mig att jag bara ramlade ihop. Jag kunde inte laga mat, och hade problem med att duscha. Min dotter såg till att jag fick i mig och tvingade mig in i duschen.

Jag fick så många sms från människor som beklagade min sorg. Men jag förstod inte riktigt vad det betydde? Eller när någon bara sa, jag förstår. Då ville jag skrika, hur kan man förstå det som inte går att förstå?  Jag insåg ganska snabbt att vi pratar inte om sorg längre i vårt samhälle. Vi vet att alla går över när kroppen inte går, men vi pratar inte om det. Vi låtsas om att det inte finns, blockerar det helt. Men jag lever i det.

Jag förstår nu att vi helt enkelt inte vet hur vi ska bete oss. Många tror att när vi haft begravningen så är vi glada igen. Men det finns ett liv före och ett efter. Jag kommer aldrig mer vara den Susanna som jag var innan min son gick. Jag är en ny, och helt klart uppgraderad Susanna. Minnet av hur jag var tidigare har bleknat hos mig. Men sitter kvar i människor som jag tillbringat hela mitt liv med, och vänner som jag skaffat mig genom åren. Det är svårt för dem att veta hur de ska vara när jag är med, och vad de ska säga.

När du ändrar din personlighet så mycket att folk inte vet vad de ska säga, så ligger de hos dem inte hos dig. Du kan bara stå i din sanning. Jag säger när folk frågar vad som har hänt, min son har gått till andra sidan. Jag ser hur obekvämt det är. Men det är inte min sak att göra det bekvämt för andra i min sorg. Jag har varit bedövad över att han är där han är. Men jag ler för att jag vet att han jobbar så mycket med att mänskligheten ska vakna. När man frågar mig hur många barn jag har säger jag fyra, tre jordbarn och ett änglabarn.

För även om min son varit min make, min far, och min bror, så var han i detta livet min son. Och det är den sonen jag sörjer. Men jag sörjer också att jag äntligen vaknat och kan se alla inkarnationer som vi gjort tillsammans och när vi förlorat varandra tidigare. Gånger när jag faktiskt gått före honom eller när jag har blivit ensam för han har gått. Hur jag klarade detta då. Det var det minnet av att inte ha klarat det vid ett tidigare tillfälle som gjorde att jag säkert visste att den här gången skulle vi tillsammans klara det.

Jag härifrån och han därifrån där han är nu. Jag har fått hjälp av min Kimmen att förstå att jag äger en otrolig styrka och när du ser mig så är det kraften därifrån du ser. Du ser att jag är trygg för att min son gett mig den tryggheten att förstå att vi är eviga och att det här är en del i vårat lärande.

Jag förstår varför det var så viktigt för mig att få det här budskapet för så många år sedan, det var ett sätt att förbereda mig. Men riktigt förberedd var jag aldrig. Min son har inte sagt det men jag har en känsla av att han har kommit ihåg så mycket mer medans han var kvar här, och han kämpade otroligt med sin kärlek till mig. För han visste också att han skulle gå, men hur säger man det till den största kärleken i sitt liv?

Det är den kärleken som växer i mig, den som han skickar till mig ifrån där han är, som jag känner kommer ifrån universum, Gud och mina änglar. Men även kärlek som kommer från min själsfamilj och mina föräldrar uti i universum. Mina föräldrar som jag en gång kom ifrån som har givit mig allt jag är idag. Jag försöker just nu hitta dem i mina meditationer. Försöker hitta min urmoder och få ett namn, få en kunskap om vad hon har givit mig för gåvor att ta med mig i detta liv, nu när jag vaknar. Jag får ibland information som kommer ifrån andra. Mästare som jobbar från andra sidan kommer och berättar för mig att jag gör rätt och att jag gör det jag ska. Budskap som kommer i ljuset med ren kärlek. På ett språk som jag knappt kan tala själv. Men översätter utan att förstå hur. Det är meningar som kommer som jag vet att jag aldrig skulle säga själv, därför vet jag att de är de renaste och kärleksfullaste gåvan jag kan få.

Jag har fått sådan oerhört stor hjälp och jag är så tacksam för det. Det här är min sanning och mitt uppvaknande. Man kan aldrig jämföra sig med andra, vi gör olika resor och tar oss fram på olika sätt. Det som är viktigt att komma ihåg är att inte döma någon. Inte tala om vad som är rätt eller fel, det är din sanning som är den viktigaste. Det pågår inne i oss hela tiden, det växer.  Vi behöver förstå att vi är oändliga och att vi är fantastiska ljusvarelser. Och att vi är sammanlänkade på ett sätt som vi nu separeras ifrån.  Några utav oss alla miljarder människor som går på jorden i detta nu, kommer vara kvar i den värld vi lever i.  För att de har valt det och behöver ha erfarenheter som gör att de kommer vidare sen. Några utav oss har valt att vakna nu när vi gick ner, och vi kommer höja oss själva och börja leva helt annorlunda en det liv vi tidigare gjort. Vi kommer leva mer i kärlek till andra och oss själva. Världen är på väg att ändra sig. Om du som läser det här visste hur mycket hjälp som ligger utanför i universum och ser oss hela tiden.

Tillit är nyckeln till att hitta rätt.

Kärlek och ljus ???❤❤?

 

Nya jag

Innan jag vaknade var jag väldigt rädd för att gå in i möten med nya människor. Även om jag är väldigt social och de som möter mig trodde att jag är världens tuffaste tjej, så fanns där en osäkerhet om att jag inte dög till någonting.

Jag var inte lika bra, inte lika snygg och inte lika duktig. Jag skulle aldrig drömt om att våga delta i någonting utan att ha en trygghet med mig som jag kunde gömma mig bakom.  Jag ville ha en kontroll i varje möte, utan det så klev jag in i en roll som var så utmattande att jag föll nästan ihop efteråt.

I snart 54 år har jag spelat ett spel, varit en så bra skådespelare att jag kunnat vinna en Oscar, ingen har någonsin känt mig allra minst jag själv. Jag har befunnit mig i situationer där jag har mått så fruktansvärt dåligt, och bara velat springa, men ändå stått kvar. I samtal där jag spelat min roll så väl att folk verkligen trott att de som de ser är jag. Vi får samma bild i huvudet av det vi ger andra, och det är svårt att hitta den du verkligen vill vara när du redan i en annan människas ögon är något du inte är.

En kvinna som var den totala motsatsen till vad och vem jag varit. Att säga nej har alltid varit en av mina akilleshälar. Jag kan ha stått i ett samtal och känt i hela min kropp att här vill jag inte  vara, det här vill jag inte höra. Men ändå har jag stått kvar, lyssnat och sagt saker som jag ångrat så i mig efteråt.

När jag började vakna så mötte en helt ny kvinna mig i badrumsspegeln.

En modig kvinna som vågade säga nej, som vågade gråta och göra det när det bara kom. En kvinna som sa ifrån när hon hörde att man pratade illa om någon i hennes närhet. Och att det möttes med respekt. Det är läskigt, det är så främmande när du tar det i din mun och säger,  jag vill inte höra. Eller går därifrån.

När du är med andra får du så mycket styrka och ljus som du kan ta med dig i de mötena. För det är att leva i din sanning.Vi kan inte vara mer en den vi är, om vi försöker vara andra till lags kommer vi aldrig hitta vårt inre ljus.  Det är läskigt och säga jag är andlig iallafall i början. Men nu står jag stadigt även när det blåser omkring mig.  Du lever ditt liv, dina val, ditt och endast ditt. Du är här för din skull, här för att du vill ha erfarenheter just ifrån där du är nu. Att säga ifrån när du behöver, när någon trampar på dig eller kränker dig är din fulla rätt. Men man måste jobba med det hela tiden. Jag möter mindre och mindre av intolerans men det finns där och jag är beredd.

Nu är jag den jag vill visa utåt, och jag gömmer mig aldrig mer. Jag lever och andas i min andlighet och jag är stolt över den jag är varje dag. Jag vill att varje sak som kommer ur min mun är kärlek och glädje. När man kliver ut på sin resa så möts man av mycket människor som har åsikter om de val som man gör. Man blir utskälld, och påhoppad fast att de ber dig om hjälp. Men jag lämnar det jag går inte in i diskussioner. Visst gör det ont när folk blir arga men det är deras val. Att befinna sig en värld som är så uppdelad som den vi är i just nu gör ibland ont.

Du kommer bli av med människor. Med familj, vänner och även dina barn ibland. Och det är tufft, men jag vill vara i en värld där jag ser kärlek och där jag känner kärlek. Min familj är inte där jag är. Jag var den första som vaknade efter att min son gått över. Förklaringen var att vi faktiskt kommit överens om det och att han visade mig. Det är ibland så svårt och jag känner mig totalt utanför. Vi har valt de människorna vi lever med, det betyder inte att det alltid kommer vara så. Det är oxå en del av resan, att våga bryta upp.

Jag förlorade kontakten med mina vuxna barn i våras, det var oxå då jag började sätta ner foten. Men då visste jag inte att det skulle leda till att kontakten bröts totalt. Jag har varit arg, och ledsen. Men nu vet jag att de har sina beslut att ta och att deras val ligger i deras händer. Mina vuxna barn har delat min resa och jag vet att de var två av de barnen jag inte kunde rädda på Atlantis. Jag har sett hur vi tillsammans bestämde att vi skulle ta itu med det som vi inte klarat av i andra inkarnationer. Jag är fullständigt övertygad om att vi kommer förenas i detta liv, men att allt har sin tid och att det finns en orsak till det.

Vi kan inte jaga människor som inte vill se, alla ser när det blir dags. Jag skickar kärlek till mina barn varje dag, jag vet att deras bror är där och hjälper till så att de får frid. Jag har lärt mig att förstå att vi alla har tagit valet innan och att det inte spelar någon roll vad någon annan säger eller gör.

Det är svårt att bryta upp från årtusenden med invanda vanor. Och det är du som måste gå över regnbågsbron för och komma dit du ska. Bort från drama och bort ifrån sorg. Bort från negativitet och hat.

På andra sidan bron står min son och ler, han säger att jag är på väg. Att jag ska vara stark när det känns som svårast. Att jag ska sträcka på mig och att vi alltid kommer finnas och vara tillsammans många flera gånger. Hur kan jag inte tro på det?

Kärlek och ljus ??❤❤??

 

 

Kärlek

 

Efter jag hade haft mitt möte med Angela första gången så vilade jag i det. Jag kände så vad som hade hänt, men visste inte riktigt vad som skulle hända härnäst. Jag hade extremt svårt att meditera, jag kunde inte sitta eller ligga ner utan att det kliade i hela kroppen.

Det tog en vecka innan jag fick ro i armar och ben. Jag började konstigt nog skaka i kroppen under meditation, armar flög hit och dit och jag undrade så var det berodde på. Kunde det vara så att jag inte var jordad ordentligt? Men det var jag ju. jag sökte efter svar och kom med hjälp fram till att det kunde vara så att mina änglar hjälpte till att fördela energin så att den kom ut i min kropp. Tro mig att ligga och vifta på armar och ben och veta att det inte är du själv som gör det är en väldigt konstigt. När jag mediterar nu så känner jag i mina händer  hur jag bildar ljusbollar som jag skickar ut.

Det hände någonting i hela mitt system, jag fick ett lugn i mig för det hade gått extremt fort innan.

Jag ville veta allt om mina tidigare liv och vad jag behövde reda ut i detta. Nu vet jag att det inte behövs. Vi gör det omedvetet kroppen rensar ut med smärtor och med andra symtomer. Jag har dessutom varit här i 87 liv med min son så det får räcka, jag behöver inte veta vad allt handlar om.

Men nu förstod jag helheten och hade en total bild av vem jag är. Jag har träffat mitt första barn som var syskon med min son när jag levde i Lemurien.  Hon levde så nära utan att jag visste vem hon var. Nu vet jag och det är sådan kärlek i varje möte med henne. Att se en fullvuxen kvinna träda in i ett barns kropp mitt framför mina ögon och jag bara vet att hon är mitt barn, är så fantastiskt. Jag har fått tillbaka hela mitt Gudstro och mitt Kristus ljus. Och det är fantastiskt att vara här.

Hela mitt liv har förändrats. Tänk dig själv att vakna varje morgon och den är fantastisk. Jag gråter när jag saknar min son, då står han bredvid och säger lugnt att det är ok. Jag gråter när jag ser min dotter och hur mycket jag älskar henne. Det är varma tårar som trillar ner och det är lycka. Det är ljust i allt mörker. Man saknar någon som gått hela tiden, och det kommer jag göra tills vi är tillsammans igen.

Efter vårat möte och när jag fått nya koder, så började mitt tänk förändras. Jag började se mitt liv på ett positivt sätt så att jag mötte varje dag med glädje i allt mörker vart det då ljust istället. Jag har en närvaro i min kropp, Jeanerie som alltid har varit, är mitt högre jag min själ. Och hon påminner mig när jag tappar bort mig. Jag är Susanna är mitt kom ihåg att jag ska in och leva i mitt hjärta. Idag när allt ska gå så fort så har mitt liv stannat upp fast det går framåt. Jag litar på att universum ger mig det jag behöver.

Jag har med egna ögon sett hur affirmationer fungerar och hur det fungerar när du står i ditt ljus. Jag har med egna ögon sett vad som händer när jag får ett varsel och vet att jag måste stanna upp varje gång för att ta reda på vilken väg jag ska gå för att komma rätt . Jag möter hela tiden människor som skickas emot mig för att leda mig rätt. Vi är små grupper som hittar varandra och som bara vet att vi hör ihop.

Har du någon gång tittat in i främmande ögon och bara vetat att du älskar den som står framför dig. Det hände mig idag. Och jag sa det högt för att det var så rätt. Och jag vet att det finns en anledning till att vi kom in i varandras liv. Tiden kommer visa det.

All den kärlek som bara kommer och hela ditt hjärta exponerar och blir så stort och så fyllt med den vackraste kärleken du kan tänka dig. Den kommer ifrån dig själv. Och ifrån dina änglar och ifrån din själsfamilj som du har på den här sidan och den andra. Den kärleken är så stor och den tar aldrig slut.

Den kärleken kommer komma till oss alla när vi öppnar upp oss för möjligheten och du kommer för alltid känna dig trygg  och omhändertagen.

Kärlek och ljus ??❤❤??

 

 

 

 

Ljusbärare

Hur jag vet att jag är ljusbärare går inte att svara på jag bara vet.

Jag visste det från första stund när allt började. Det var en känsla när jag började att meditera, som fyllde mig med vitt ljus. Under meditationen ser jag med mitt inre öga hur jag fylls på och hur det expanderar ut, i alla mina ljuskroppar och energifält.

Jag jobbar ständigt med att skicka ut ljus och kärlek, i alla möten med människor jag träffar.  Vi kan se när en människa har börjat öppna upp sig och när det finns saker som dessa letar efter.  Vi känner igen ditt ljus när vi träffar dig.

Jag är med i en grupp som en dag i veckan länkar samman för att skicka ut ljus. Det kommer uppifrån ända från källan, ner genom vårt solsystem och in i alla mina chakran. Jag fyller mig själv och expanderar ut det, så att världen fylls på. För att fler av oss ska öppna upp. Mitt inre öga under en sådan meditation, ser hur det är så vitt ljus i hela det rum jag står.

Jag blir som en glödlampa med alldeles vitt ljus, det blir varmt och skönt. Och jag känner alltid hur min son står och håller mig med en arm runt min rygg. Jag känner änglarnas konturer i rummet där jag står. Och det blir ett sådant totalt lugn i mig. Jag får in hur de talar till mig och talar om jag behöver skicka det extra till någon i min omgivning. Även om jag inte har närvaro av de andra ljusbärarna så känner jag länken mellan oss och hur vi tar varandras händer. Mina armar lyfter sig utan motstånd och utan att jag gör något.

Det är svårt att stå still när det pågår för det kommer så starkt uppifrån, energin gör att jag behöver stå stadigt, och att jag behöver känna mig omgiven av änglarna så att de kan ta emot mig om jag tappar fokus.

Tårar trillar långsamt ner från mina ögon, varma tårar av den kärlek jag känner till mig och i från mig. Jag gör ingen skillnad vart det går, det gör ingen av oss. Vi gör det här av ren kärlek för att hjälpa till i andra människors uppvaknande. Efteråt är jag fullständigt full av kärlek och ljus.

Jag håller ibland i en kristall det ökar på ljuset och blir ännu kraftigare.

När jag var i en meditation fick jag reda på att jag alltid har varit en ljusbärare men även en verkat som balans pelare. Jag har sett mig själv när jag verkade i Lemurien och hur mina systrar och bröder hjälptes åt. Jag har sett hur balanserat allt var och hur varje människa lös upp var de en gick.

Jag har känt kärlek som är så villkorslös och som nu är en del av mig. Den är din också, du kommer också komma dit. De ljusbärarna som vaknat först som jobbar så mycket är så trötta men de fortsätter. Dessa vaknade först för det var bestämt så. Nu vaknar 3 vågen av ljusarbetare och vi är alla lika mycket värda.

Vi kan precis samma saker men behöver komma ihåg det. Varje dag så vaknar människor utan att veta vad det är som händer. Är du en av dem? Om du läser det här är jag övertygad om att du är på väg att vakna.

Be om dina änglars hjälp, din guide och universum. De finns där och bara väntar på höra ifrån dig.

Kärlek och ljus ???❤❤???