Sanning

  • Mamma blunda en stund det är något jag vill visa dig.

Jag blundar och ser för mitt inre hur ett ljus kommer av renaste kärlek.

Mina ögon förstår inte riktigt vad de ser bakom stängda ögonlock.

  • Det är du och jag ser du?

Bilderna som visas för mitt inre är hur jag står och håller min panna mot det vackraste jag sett. Så mycket kärlek strömmar emot min ljuskropp.

  • Vänta lite jag ska visa dig något mer.

Jag ser hur det samlas ljusvarelser, själar som jag träffat i detta liv, nära och långt bort, ser hur vi samtalar och hur de visar hur det kommer att bli. Jag ser mig själv så stadig och så stark, så vacker i en annan form.

  • Det kommer gå bra jag är med dig härifrån efter och jag kommer alltid vara med tills vi är tillsammans igen.

Jag ser någon som ger mig en fullständig bild av det som kommer ske, mitt sanna jag min själ och hon säger något till mig som jag alltid bara vetat om.

  • En dag kommer du behöva komma ihåg det här, och det är den dagen du är redo.

Jag känner hur min son ler mot mig, han är inte endast min son, han är en del av mitt hjärta och delar så mycket mer med mig en jag någonsin trott.

  • Kommer du ihåg nu mamma?

Jag kommer ihåg, betyder det här att jag är redo för hela sanningen?

  • En ängels hjärta kan aldrig någonsin gå sönder.

Jag sluter mina ögon och tänker vad menar de behöver jag förstå det här?

I mitt bröst väller det ut en oändlig kärlek som aldrig någonsin försvinner eller kan gå i kras. När jag blir sårad faller jag inte, när jag ramlar ställer jag mig upp. Jag blir förvånad själv varje gång jag hittar nya vägar.

Jag känner ljuset dra förbi och åter hör jag hans röst så nära.

  • Vi bestämde det här tillsammans för att låta människor kunna vakna, du kommer mötas av tvivel, du kommer få höra att du är knäpp folk kommer tro att du förlorat förståndet. Men de kommer öppna sina ögon.

Jag ser hur jag i framtiden kommer stå vid din grav, hur mina ögon har ett hav av tårar rinnande ner för mina kinder. Hur ska jag klara av denna uppgift.

  • Du är inte ensam ni är så många fler.

Jag öppnar mina ögon slungas tillbaka till den dagen då jag förstod att du skulle gå fast du stod bredvid mig. Jag såg hur du skulle försvinna och visste att jag inte skulle kunna göra någonting.

En bild för mitt inre visar hur du tar min hand, min själs älskade min kärlek mitt allt.

  • Vi är ett och kommer alltid vara länkade en dag kommer vi gå tillsammans och allt kommer vara som det ska. Vi har bara valt det här ett kort ögonblick. Kom ihåg det.

Det är svårt att vara människa det är svårt att stå i den otroliga saknad som omger mig. Men i mitt bröst finns en styrka som kommer ifrån det du nu visat mig och talat om för mig att jag måste berätta. Det är det som ger mig kraft och mod att fortsätta.

Jag måste bara komma ihåg att tid inte existerar.

Sat nam Susanna

Rättvisa eller orättvisa

Jag har funderat ganska mycket på när människor säger att saker och ting är rättvist eller orättvist. Jag förstår inte riktigt vad det betyder. Jag vet att jag direkt efter min son hade farit upp så tyckte jag att allt var orättvist. Varför hade jag fått så otroligt mycket skit i mitt liv och hur rättvist var det att förlora sitt barn?

Men med det jag vet nu så kan jag inte använda dessa ord. Jag vet att vi bestämde långt innan jag startade detta liv hur det skulle se ut och att det var något som vi visste skulle bli tvunget att klara. Då har jag ju valt det själv och det är varken rättvist eller orättvist det bara är.

Jag möter människor som ser sitt liv som orättvist, vare sig det gäller kärlek, barn eller arbete så pratas det om orättvist. Man lägger skulden utanför sig själv, för att slippa ta ansvar för det som händer. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Vill egentligen bara ruska om och skrika – men du har ju valt att få dessa erfarenheter själv.

Det är oerhört svårt att förklara för en del att ansvaret ligger hos dem själva. Man kan skylla ett helt liv på andra sådant som ligger utanför sig själv, men i slutändan behöver man ta ansvar för hur man vill ha sitt liv. Jag kan välja att skylla på Gud fader och hela världen, men faktum kvarstår min son har lämnat denna värld och det är varken rättvist eller orättvist det bara är som det är.

Det är oerhört plågsamt ibland att stå i det här som jag gör. Med den fullkomliga vetenskapen om att han finns så nära men att han är tillräckligt långt borta för att jag varken ska kunna se eller röra honom. Det är det valet vi har gjort tillsammans hur ska jag kunna lägga det på någon annan?

Jag frågar alltid när jag hör detta är du andlig? För du står mitt emot en person som faktiskt har gått igenom det värsta som kan hända en människas liv, och du skyller på att ditt liv är orättvist. Jag får alltid svaret, jag tror på något men vet inte vad. I samma sekund som jag insåg att vi är så mycket mer och att jag insåg att den enda som kan klara detta som är nu är jag så släppte all skuld som jag la utom mig. Det är mitt ansvar att leva det här livet och verkligen leva det även om jag vissa stunder eller dagar ligger fullständigt nere för räkning.

Jag tänker att du som säger så har inte sett igenom illusionen. Vi har så länge lagt skuld på samhället, vissa människor som skulle kunna säga mer en vi om våra egna liv, men det är ju endast en illusion. Vi som är vakna ser igenom det och bara väntar på att resten ska göra det. När man sätter på sig den mjuka offerkoftan och skyller alla sina omständigheter utom sig tar man inte vidare ansvar över sitt eget liv. Jag tänker inte vara kvar här i min saknad och längtan och bara andas, jag vägrar att sitta och höra hur man nedvärderar sig själv så mycket så att man pratar om att det är orättvist. Du har ansvar över dig själv oavsett vad som händer. Du behöver inte tro eller tycka som mig men tänk efter en liten kort stund på vad du säger.

Jag är trygg i min övertygelse att allt kommer få sin förklaring. Jag vet så väl varför jag behöver vara kvar här och leva tills det är dags att jag ska gå.

Jag bad min son här i helgen om en sak. Jag stod i duschen och var så förtvivlat ledsen när jag hörde honom. Ok du som läser tänker väl stod han där medans jag duschade? Nej inte riktigt.

Han har själv förklarat för mig att ibland är han närvarande när han känner att hans närvaro är nödvändig för att jag behöver det. Men ibland pratar vi bara telepatiskt med varandra. Hur som helst när jag klev ur duschen och var klädd, så  tänkte jag meditera en stund. Jag hade bett honom om att visa mig en enda sak som jag inte sett tidigare och berätta något för mig som kunde förklara att jag faktiskt ska uthärda det här just nu.

Han kom nästan direkt med mitt ljus, och en stund låg vi och vilade i vårt gemensamma själsljus det är en oerhörd frid som sänker sig igenom hela mig när det sker. Känns lite som sockerdricka i vissa delar av min kropp och det är en fullständig närvaro. Han visade mig till en värld som var så otroligt vacker och jag fann mig själv stående bredvid honom men inte som hans skal såg ut i detta liv, utan det var ett helt annat utseende, men jag visste att det var han.

Han förklarade att det här är det livet vi kommer ha tillsammans när vi går ner efter vila. Han visade mig en sådan perfekt värld med så ren natur och luft. Sådan grönska och sådan himmel med vårt hem som stod på en äng. Han sa att här kommer vi vara dem som det är meningen att vi ska vara och det här är något du inte vetat om för det här är framtiden.

Efter att han visat mig och förklarat att vi kommer leva vårt liv i full vetenskap om vilka vi är så lämnade han mig med ett sådant lugn som kändes i hela mig. Ljuset låg jag kvar i och förstod att det här var viktigt för att jag skulle kunna  lämna mina tankar om rättvisa eller orättvisa. Det är så det helt enkelt är. Vi är eviga och vi är alla gudomliga vi väljer om vi vill vidare och leva som det är meningen att vi ska göra. Utan att kämpa varje eviga dag med att vara arga och ledsna. Besvikna och känna som om livet svikit oss.

Jag förstår att det kommer ta många år innan vi är där, jag ska ju hinna vila en stund också. Men att bara veta detta gör att jag känner att jag nog klarar lite till. För det sa han också. Att han stigit nu till en helt annan dimension och om jag ska kunna följa med dit så behöver jag klara av det här livet som är nu.

Sat Nam Susanna

Änglabudskap

Jag har haft några fruktansvärda dagar av saknad. Där det har brunnit i mig av den längtan som det innebär att vara separerad från din tvillingsjäl. Det är som ett stort svart hål och ibland är det svårt att andas då allting gör så ont.

Jag har bett dem ta mig hem, jag vill inte längre men jag förstår att skulle jag göra något så kommer jag välja att åter gå igenom detta för det är det här jag är här för att klara av. Jag har ett livskall som jag ska sköta men det hindrar inte att jag ibland känner att smärtan tar överhand.

Jag satt rakt upp och ner och fick ett sådant vackert budskap till mig från mina änglar. Jag har gång på gång under de senaste dygnen hört att de vill hjälpa mig, men jag vill bara lämna över och inte orkat lyssna. Men när jag satt så vart det tvunget att höra vad de hade att säga. Och jag förstår dem så väl varför de vill att jag ska höra.

Kanalisering från mina änglar

Låt oss få hjälpa dig. Låt oss få värma dig i vårat ljus och skänka dig den frid du behöver.Låt oss få ta dig dit friden finns för en stund och läka dina sår som bränner i dig i just detta nu.

Vi är här för dig och har valt att följa dig på din väg, även om du inte kan se dig så kan du känna oss.

Om du sluter dina ögon en kort stund så ser du oss komma med ljuset.Du är här i just detta nu för att hjälpa till att förbereda så att människor vaknar till liv.

Du är en ljusbärare och du har vaknat i ditt kall- Men vi ser hur du lider.

Vi ser hur du gråter när du tror att ingen ser. Du sliter i din själ med att förstå det som vi vill visa dig. Hur vi tillsammans bestämde att detta skulle ske för att världen som jorden är ska få ett nytt liv.

Vi har givit dig meddelanden så länge som du inte förstått före nu.Du vet det här inom dig i ditt hjärta, och du är så stark. Så otroligt viktig i allt som händer nu.

Ditt jobb är inte avslutat och du kommer att göra det du ska.

Ibland så kommer saker ikapp och just nu behöver du gråta.

Du är fantastisk, vi visar dig vägen och står kvar även när du skriker att du inte vill se. Människor vill ibland bara blunda och det förstår vi.Men vi håller ut våra vingar över dig och alla människor vi vill så gärna att ni ska se att vi är er nära.

Det har varit en del av era erfarenheter att få förlora för att kunna återförenas. Att se mörker för att kunna se ljuset. Att känna smärta för att kunna läkas.

Många börjar vakna och ni känner alla samma frustration att tiden hämmar och ni har så bråttom. Men tiden är en illusion bortom allt som existerar och ni har sett igenom detta men ändå kämpar ni för att hinna.

Vi förstår otåligheten och vi sänder er så mycket kärlek och ljus som är möjligt.

Du Susanna är så skyddad och så älskad, Be oss så kommer vi dig ändå närmare, tala till oss så talar vi tillbaka. Sänd oss dina tankar så får du våra tillbaka.

DU har aldrig varit separerad från oss du har bara valt att blunda en stund.

Smärtan att du nu är vaken och att du ser gör att du längtar hem. Men du kommer alltid dit, du kommer alltid komma hem. Nu gäller det att du hittar den friden som gör att du kan stanna en stund till och visa vägen som det är bestämt att du ska göra.

Vi är här, tillåt dig att vila i vår famn en stund tillåt dig att vara i lugnet och friden.

 

Sat nam Susanna

Tvillingsjälar

 

För ca en månad sedan började jag fundera över min otroliga saknaden som jag har efter min son. Hur kan jag samtidigt som jag saknar så mycket kunna stå på mina ben och faktiskt fungera som jag gör. En del ligger ner och skriker och livet hittar inte riktigt tillbaka när man förlorat någon så nära.

Jag har gått igenom hur jag kan ha sådan kontakt som jag har och hur han har kunnat visa mig så mycket. Vad gör att våran kontakt är så mycket större och så djup som den faktiskt är.

Min son kan komma till mig för han bara känner att han ska närvara att det svider i mig av längtan. Jag satt och diskuterade med en god vän om tvillingsjälar. Alla pratar om hur de träffar sina twinflame eller tvillingsjälar var fanns min.

En tvillingsjäl är någon som är vår exakta halva. Som skapades samtidigt med oss för så länge sedan. Som vi alltid saknar de gånger vi inte är tillsammans. Vi känner varandras tankar och känslor och som bara är ett tomt hål när man inte känner dess närvaro.Jag har alltid känt så ända fram till min son föddes. Det var bara något som föll på plats som jag inte känt före eller efter. Men kunde det vara möjligt att vi skulle kunna vara tvillingsjälar?

Visst är det så förklarade min vän, det vi som människor ser som omöjligt är långt ifrån omöjligt i det stora hela. Jag tänkte skulle då inte min son sagt det till mig?

Men det är å andra sidan inte omöjligt att det var en ytterligare sak som jag behövde komma på som så mycket annat som han säger att han inte kan hjälpa mig med för det behöver jag reda ut själv.

Men jag frågade honom när jag kom hem,

  • Joakim är du och jag tvillingsjälar?
  • Ja var det enda jag fick.

Jag köper inte allt jag får till mig, ibland ställer jag mig själv ytterligare frågor är det så att det var ett rent svar från önsketänkande?

Så jag har gått med detta ett tag och det har hänt så mycket runt omkring att jag behövde tillslut ta kontakt med ett medium, av en helt annan orsak. Jag pratade med henne och att precis när jag skulle lägga på så tänkte jag att just det jag skulle ju fråga det här.

  • Jag har en fråga till, sa jag lite osäkert för att jag visste inte om jag skulle våga få svaret.
  • Ja du har rätt sa hon utan att jag ställde frågan, ni är tvillingsjälar.

Herregud mina tårar fullständigt ramlade ner från mina ögon. Nu kunde jag helt plötsligt förstå varför vi alltid varit så nära och varför ibland det har varit så fullständigt svårt att vistas i samma rum.

För en tvillingsjäl kan vara så mycket, det kan vara din man, din vän eller ett syskon eller barn. Det är kanske så att ni tog ett beslut innan ni gick ner att vara just det och att det finns någon större anledning bakom som du inte förstår just nu. Jag var ganska omtumlad efter det svaret och tänkte att jag behövde vila lite i det, för vad betyder det egentligen?

Jag vet vad min son heter i sitt själsnamn, det namnet som han har haft från allra första stunden jag vet även mitt. Och ibland säger han mitt namn och jag säger hans då vi pratar så. Efter några dagar tänkte jag att jag skulle meditera.

Ett nytt ljus kom till mig med en sådan klarhet att jag slungades tillbaka där jag låg. Jag blev visad till Akasha arkivet. Det stället där alla dina liv som du levat ligger och där du kan få alla dina svar om varför du är här och vad du gjort tidigare.

En av mina guider kom och han tog mig med dit. Jag åkte som i en luftballong, högt högt upp och det blev ljusare och ljusare för varje meter som jag togs. Jag kom fram till en otrolig byggnad som jag bara kan förklara med ett enda ord enorm.

I byggnaden fanns det olika rum för själar som skulle gå ner där de satt och planerade. Jag undrade så var mitt rum var? Men jag hade inget rum, det var en hel våning med själar som jag kände igen, jag såg mina barn fast de inte alls ser ut som de gör i det här livet. Jag såg delar av min själsfamilj, själsfränder. Hur vi bestämde att vi skulle hjälpa varandra och hur stor del vi skulle ha i varandras liv när vi vaknade i detta nu som är.

Jag såg min son, men absolut inte i det skalet han hade när han var här nu, han var så otroligt vacker och kärleken var total. Det var som att slungas in i dig själv. Han förklarade varför det var så otroligt viktigt att jag stannar kvar i det som skulle bli så svårt. Att jag tidigare inte klarat av och lämnat och att det var nödvändigt för att vi åter skulle kunna vara tillsammans. Han förklarade hur mycket jag skulle sakna honom och att han skulle göra allt han kunde för att han skulle kunna hjälpa mig.

Jag talade med så många och vi bestämde så mycket saker som delar av oss skulle komma ihåg tidigare än oss andra hur de skulle guida oss till det som vi var ämnade att göra.

Jag blev visad alla mina uppgifter jag har och hur viktigt det var att jag gjorde allt i precis rätt tid. Det var svårt att skiljas ifrån honom. Och när jag var tillbaka i min kropp så kändes det tunga så mycket lättare än innan.

Han hade förklarat för mig varför vi kommit överens om detta att det är meningen att när jag lämnar min kropp i det här livet att vi då ska få vila tillsammans och att vi i nästa liv som vi är i kommer vara vakna från början och att då kommer allt vara som det en gång var. Men bara om jag klarar av det här nu.

Det finns dagar när jag funderar på att avsluta mitt liv, det gör så fruktansvärt ont att vara separerad från en del av sig själv. Men allt jag hör då,

  • Vill du verkligen göra om det här en gång till mamma?
  • Nej du det vill jag inte.

Och det är det som håller mig uppe, att inte släppa taget om det här livet utan stanna kvar och göra det jag ska göra. Den absoluta övertygelsen om att vi kommer vara tillsammans när det är dags. Dessutom det sista han sa till mig den dagen var.

Jag lovar jag kommer och hämtar dig när det är din tur.

 

Sat nam      Susanna