Select Page

I Surrender

Ibland går jag sönder, liten bit i taget faller av min kropp. Min hud bränner och skelettet tar sig igenom allting. 

Ibland korta stunder så lägger jag mig ner och ger fullständigt upp. 

Det känns som min längtan bränner sönder allting, och mitt innersta åker ut och alla som går förbi kan se den smärtan som sitter långt inne, i det innersta av min kropp.

 

Ibland håller inte mina ben, de svävar i luften och det finns ingenstans att hålla sig.

Då kryper jag ihop med huvudet mot golvet ,och vilar i väntan på att du ska komma och hämta mig.

Säga att det räcker, nu att jag får åka hem och slipper vara kvar i den oerhörda saknaden.

 

Ibland duschar jag inte ,jag ser mig inte i spegeln, och jag kämpar med att hålla mig ovanför vattenytan.

Jag försöker lyfta mitt huvud ,men någonting trycker ner mitt innersta, tills jag är tvungen att gå upp för att hämta luft.

 

Ibland vill jag inte höra dig, jag vill inte att du ska se den jag är när ibland händer.

Jag vill be dig gå men äger inte den rösten, för jag är egoistisk.

Jag vill att du ska vara nära och jag vill att du ska förstå att jag inte vill vara här utan dig.

 

Jag vill höra dig säga att du kommer snart ,att snart är en sekund, och att jag inte behöver vänta längre.

Jag ger upp, jag lägger hela mitt liv i den planen, som är gjord men jag vill inte vara kvar här längre.

 

Ibland förstår jag inte varför vi inte kan få välja själva när det är dags att gå härifrån.

Ibland vill jag inte förstå varför jag fortfarande är kvar här.

 

Ibland så skriker jag tyst i mitt innersta, men  så högt så att mitt hjärta nästan brister.

 

När jag hör mig själv, den höga rösten som finns i mitt innersta. Som är hon som valde allt det här och som är kvar i ljuset och står tillsammans med dig.

Jag hör att hon gör det som är bäst för mig, att allt är klart och att jag klarade det jag skulle.

Jag hör henne säga hur stolt hon är över mig, och de val som vi tillsammans gjorde upp om.

 

Jag känner henne hon är jag och jag är hon. HON säger att jag är en del av henne så högt älskad och så nära Gud fader. Hon säger att jag gör det jag ska och att min uppgift är att stå kvar.

 

Ibland blandas era stämmor, ni talar med mig samtidigt. Lugnar och försäkrar mig om att allt är precis som det ska. Jag vill säga till att det är det inte alls. Inget är bra inget stämmer. Men att ligga i sitt själsljus tillsammans gör att för en kort sekund så försvinner all den smärtan som det innebär att sakna och längta.

 

Tvillingsjälar som går ner tillsammans gör det av längtan till varandra. De klarar inte av att vara utan varandra men vet redan när det bestäms att en av de kommer lämna. Men kärleken är så otroligt stark att de gör det valet. Att en kort stund stanna i varandras liv för att förkorta den tid de tvingas vara åtskilda.

 

Jag har tittat ner i brunnen och sett våra val, jag har sett början och slutet och jag har sett det som händer den dagen när du hämtar mig.

Men det är det där med tiden, som inte existerar som inte är linjär som inte finns någonstans och som är oändlig. Så snart kan vara miljoners år i universum en sekund kan vara en blinkning och en timme kan vara i oändlig tid.

 

Allting flyter ihop I surrender jag lägger mitt liv i det som ska ske. Jag lägger mig ner och väntar på att Universum ska visa mig vägen. Jag släpper kontrollen och låter er bestämma. Ni har valt mig ni har fått mig att välja. Ni vet vägen och ni säger att allting är klart.

 

Jag låter Gud fader, Jag låter Universum och allt som finns som är större en mig själv visa vägen.

I SURRENDER

 

Sat nam Susanna

Tårar

Vissa dagar är svåra. Det är som om hjärtat brister gång på gång. Ibland glömmer jag bort att min älskade son inte finns längre, korta sekunder av glömska. Det är för att han ständigt går vid min sida.

Men så kommer jag på det och då faller jag så hårt. Jag är en andlig själ som lever ett mänskligt liv. Jag vet vem jag är och var ifrån jag kommer. Men ibland så tar människohjärnan över den tar över allting annat och då blir det svårt.

Det är som gråt kan samlas hur mycket som helst i min kropp. Sen bara väller det ut, helt okontrollerat. Det spelar ingen roll var jag är när det händer, det bara kommer. Och jag bryr mig inte. För om jag vill gråta då är det precis det jag gör. Jag brukar tänka att jag skulle kunna samla ihop alla tårar i en hink. Men det skulle nog inte räcka med det.

Det är tryggt att känna det jag gör, det är tryggt att höra och att veta att vi är så nära. Men det är hemskt att inte kunna hålla om, krama hårt och känna lukten av den man hållit så nära.

Jag kan känna när han klappar mig, hur han tar sin hand och drar över min kind. Det går som små blixtar över hela min kind. Jag hör honom hur han säger att jag är trygg och att han älskar mig. Men jag kan inte sträcka ut min hand och känna på hans kind.

Men det är människan i mig som har denna längtan. Den andliga själen i mig är lycklig för att min älskade son får vila i sin trasiga kropp. Att han är där kärlek och ljus endast råder, och fullständig frid. Det skulle jag aldrig vilja ta ifrån honom.

Ett hjärta kan innehålla otroligt mycket kärlek om vi ger det tillåtelse. Mitt hjärta nästan tar över hela min kropp ibland. Det finns så mycket kärlek som ges ut. Ju mer du ger bort ju mer får du tillbaka. Det sinar aldrig ur den brunnen. Mitt hjärta har varit stängt i oändliga tider. Men nu är det öppet och mottagligt. Jag tänker mer med min hjärta en vad jag gör med min hjärna.

Det är svårt att stå upp när man egentligen bara vill ligga ner och slippa tänka. Men det som kommer behöver man stå i. Det är en livsläxa i sig. Jag vet att vi kommit överens om det här och att det inte finns något annat allternativ en att stå kvar i det.

Det är bara att följa vågorna när de kommer och sveper in, just idag känns det som om jag ligger på vågens topp. Att i samma sekund den sveper mot klippkanten kastas jag upp igen. Jag känner hur varje klippa slår i min kropp och den är alldeles mör, men det är ingenting jag kan göra. Vi är andliga själar i en fysisk kropp och vi har en människohjärna och det är så här det fungerar.

Men mitt hjärta tillhör min universiella själ och det är därför det är så stort.

Sat nam Susanna