Select Page

Det finns ingenting att förlåta

 

Den här resan som vi gör är tillsammans. Du är inte placerad här själv och övergiven. Vi har tillsammans som själar bestämt detta för ca 3007 år sedan.

Lång tid men kom ihåg att tiden inte existerar utan vi är allting samtidigt. Det blir myrbo i mitt huvud ibland med all information som jag får. Och måste sortera ganska mycket för att det ska komma ut på rätt sätt.

Det är många starseed som just nu är inkarnerade på vår jord. Vi har en stor uppgift att föra ut till mänskligheten. Rena och rensa våra blodslinjen i olika inkarnationer. Det låter stort och mäktigt och svårt. Men när vi börjar förstå hur allting hänger ihop så kommer allt annat falla på plats.

Du har inte gått ner med de människorna som du har runt omkring dig av en slump. Ni har bestämt detta för att vara en del i att ta bort och lösa upp gamla karma som ni har burit med er, ända sedan Atlantis föll.

Inprogrameringar, såsom skam, skuld och rädsla. Dömmande av saker som inte klingar inom dig. Vi förlåter varandra men om vi inte förstår att vi har det yttersta ansvaret för våra liv och att inget är vare sig rätt eller fel, så kommer vi heller inte veta att det faktiskt inte finns något att förlåta.

Vi valde detta långt innan vi beslöt oss för att komma hit. VI gjorde ett avtal med dessa själar vi färdas med att ta oss hit där vi är idag för att kunna förstå. VI har själva manifisterat varenda kliv i våra liv allt för att idag kunna förstå glädje och tacksamhet över människor som hjälpt oss till dessa lärdomar.

Det kan vara svårt att förstå att vi valde kanske att bli utsatta för brott eller för andra obehagligheter men det är min sanning. Och jag kan idag jubla över alla människor som hjälpt mig att lära. Dessa fantastiska själar har visat mig vem jag är och jag kan inte annat en känna tacksamhet och kärlek.

Mitt liv har varit långt ifrån enkelt jag har blivit utsatt av mycket men jag är tacksam. Jag är tacksam för varje liten detalj som fört mig dit jag är idag. Jag kommer ihåg när jag var liten och sa, jag ska aldrig bli som min mamma.

Men det är just det precis jag har varit. Hon är en fantastisk människa som visat mig att det är genom arv och miljö vi blir exakt likadana. Men att det aldrig är försent att ändra på det. Jag är så otroligt tacksam för alla dessa lärdomar oavsett hur ont det gjorde när jag var mitt i det. Jag hade ju manifisterat detta.

När vi kan möta människan där hon är och älska allt hon står för då är vi påväg mot en inre läkning. En läkning som går ut på att förstå att vi alla har gjort det vi har kunnat utifrån våra möjligheter och val som vi gjort.

Detta är ord som jag lärt mig, om jag ska förlåta måste jag veta vad jag förlåter. Om jag inte vet det så förstår jag heller aldrig att jag gjort precis det jag skulle.

Sat nam Susanna