Det enda du behöver

När ska världen fatta?

Att det enda du behöver för att överleva är.

K Ä R L E K 

Allting annat är helt förkastligt och totalt värdelöst. Du behöver ingenting av det du någonsin strävat efter, allt som behövs är du.

Om alla slutar att springa runt och jaga, står verkligen stilla och kan känna den bris som går igenom kroppen, när du förstår att det enda som behövs är just kärlek.

När vibrationen vibrerar inom dig och du lyfter. EN värld som är på väg, jag har varit där. Jag har sett den med egna ögon. Och den är ljuvlig. Där allting står helt stilla och det enda som du eftersträvar är att vara din största sanning.

Vem är du?

Du vet att du landade i den här verkligheten, och att det var det du såg just då. Det som du lärde känna av dig själv, dina föräldrar, deras föräldrar, och längre och längre tillbaka.

Men vem är du här?

Vem är du nu?

När du vet om allting som du i verkligheten är, kan du längre stå kvar i det, den du har varit?

Kapa linan, sluta och tro att du bestämmer. Den dag du verkligen bestämmer, är den dag du säger, Fuck off. För det är det de säger till dig, de som låtit dig ta del av den här stora charaden. Som håller i sanningen och på alla sätt försöker få dig att veta din plats. Du är så otroligt mycket mer, sett med nya ögon, ögon av sanning.

Om du nu ska ta del av detta skifte som är, om du verkligen ska göra det du är här för, om du verkligen har tillit, mod och kraft.

Gå ur din komfortzon nu.

Inte imorgon eller nästa dag.

Nu är det dags att säga aldrig mer till det som har varit. Du måste se, känna, lukta, höra den världen för att få tillgång att sätta över din fot.

Jag kan berätta att det råder fullständigt ro där.

Jag kan berätta att jag har tillgång till att när jag en vill, träffa min son.

Jag kan berätta om lugnet som fick mitt blod i mina ådror att mycket långsamt förvandlas till ett strålande ljus som glittrade på hela min kropp. Jag kan berätta om hur efterlängtad du är, och att du redan är där. Men tiden som du spenderar på att hoppa en hit, en dit endast för dig längre och längre bort.

Det är dags att bestämma sig!!

 

Sat nam Susanna

Mod

Jag kan möta mig själv och se in i mitt stjärnljus när som helst. Jag kan kasta mig ut i universum och möta alla stjärnor, kuber och trianglar i hela världen. Jag kan stå och hålla min hand i ärkeänglarnas händer och jag är helt hemma i hela universum.

Jag kan sväva utom och vid sidan av molnen. Se den oändliga kärleken som längtar sig ur mitt bröst. Möta alla färger som jag bär inom mig. Och jag förstår allting.

Jag vågar gråta och skrika var jag en befinner mig, och jag kan stå på en alptopp, med alla världens själar i den renaste formen. Ingenting skrämmer mig. Hela mitt innersta kan bada i ljusstrålar som skickas ifrån universum och det kan aldrig skrämma mig.

Jag kan möta min son i glädje och känna hur han går in i mitt ljus och vi möts på mitten. Hur jag kan höra hans röst i mitt innersta, och känna hans varma själ smeka mig innerligt i en beröring på min kind. Och det skrämmer inte.

Men det som skrämmer mig är människans, begränsande tankar om sig själv. Hennes längtan efter den oändliga friden men som av bekvämlighet ställer sig utan att röra en endaste liten muskel.

Det skrämmer mig. Stagnation och skräck som rör sig i någon som aldrig vågar kasta sig ut för stupet. Det skrämmer mig. Människan som letar efter en verklighet som inte finns.

Hon som sitter på samma sadel och låter sig åka hit och dit, utan att våga ta sista steget själv. Hon skrämmer mig.

Människans jakt på förstörelse och ovilja till förändring. Det är hemskt.

Om jag kan se allting som ligger i mig och bortom mig, men klarar inte av att stå kvar i den illusion som varit mitt liv.

Det är riktigt skrämmande.

Acceptans att få vara precis den jag är, utan att någonting får mig att lämna den jag är här för att vara.

Det skrämmer mig att vara den människa jag har varit. Jag vill bara får vara den jag är idag, utan att någonsin behöva gå tillbaka, jag kan inte gå tillbaka. Jag kan aldrig mer stå stilla. Jag måste röra mig i samma rörelse som nyheten om den oändliga själ jag är, det får aldrig sluta.

Det enda som är viktigare än någonting annat, är den oändliga känslan, att jag är älskad. Jag är hållen och jag har tillit.

Rörelsen som går inom mig kan aldrig mer stå stilla. Det går inte att blunda längre, och vara en del av den värld som har varit. Det räcker inte med en vilja att önska, hoppas till en förbättring av det som ses varje dag. Det behövs mod. Mod att våga sträcka ut sina armar och faktiskt helt och genuint lita på det som kommer.

Nu är det dags att se den verklighet som varit under oändligt med tid. Ställa sig upp och säga, inget mer nu.

Idag tar jag det första steget för resten av mitt liv. För det ska verkligen betyda något att jag är här.

Så första dagen, utan fallskärm. Utanför samhället för att bygga ett nytt samhälle.

Jag har ingen aning om hur detta ska gå till, jag vill bara andas och må bra. Ha frid i mitt hjärta, allt annat saknar betydelse.

Sat nam Susanna

 

Äkta människor

Jag har kallats naiv. Gång på gång har jag gått på smällar, lagt mig ner och försökt ställa mig upp, med törner i hjärtat. Jag har aldrig någonsin slutat tro på människan. Jag tror att alla sätter upp ett pansar ibland, för vi har alla blivit sårade, långt in i själen.

När min son dog så rann allt det jag bar på bara av. Som regn längst en stolpe forsade det av mig. Jag förstod aldrig riktigt när jag var mitt i det, mitt ansvar, mina val. Hade även de gjort att mitt liv och mina möten slutat som de gjorde. Det går inte att skylla på någon annan, allt ansvar ligger endast hos mig. Men det förstod jag aldrig.

Det är svårt, eller har varit svårt att vara en äkta människa. Äkta människor som är sanna, som gör saker för andra utan att förvänta sig något tillbaka. Jag har mött dem, jag har sett dem och förstått att de faktiskt bara vill mig väl, vill hjälpa, vill att det ska gå bra för mig.

Tilliten att våga tro på möjligheten att det finns äkta människor gör att hjärtat expanderar otroligt. Allt ifrån att någon ringer, och genuint vill träffa mig, vill prata med mig och tycker om mig. Den längtan har jag burit på, så länge.

Jag gråter långt inne i mig när människor kastar ord. De sätter sig i djupet av hjärtat, som törner tränger det in och bygger bo. Dessa bon har jag tagit bort, och det var som ett höghus inne i mig som byggts. Jag ser alla mina sår som trofeer, utan dem skulle jag aldrig kunna växa.

Jag ser lärdomar och erfarenheter, och ibland väldigt djup smärta. När jag läkte alla mina sår som jag burit på i detta liv, så insåg jag att tacksamhet var det ordet som stod högst upp. Tacksamhet att klarat av allt det jag skulle göra för att komma dit jag är.

Det är som det runnit av mig och alla de människorna som ska vara i mitt liv har nu tagit plats.

Därför blir jag så berörd när händer sträcks ut, och den lilla flicka som bor i mig, hon som aldrig tilläts vara med. Hon får nu ta plats. Jag ser att jag inte tillåtit mig själv, hur skulle jag? Som barn förstod jag inte vad som hände runt omkring mig? Jag såg saker ingen annan såg, och i andras ögon var jag extremt konstig.

Min äldsta son sa till mig i förra veckan – Mamma du är nog den mest intelligentaste människan jag känner.

Den intelligensen beror inte på att jag gått i skolan, för där lärde jag mig absolut ingenting.

Min intelligens sträcker sig till kunskapen jag bär inom mig, att jag kan förutse händelser innan de händer, jag kan se bakom, uppe i min helekopter och från sidorna. Men jag är en empat, det gör även att jag känner av allting som är runt omkring mig, fastnar i dessa känslor, utan att förstå att de faktiskt inte kommer ifrån mig.

Nu kan jag faktiskt förstå att dessa gåvor hindrar mig från att träffa människor som inte vill mig väl. Mina sår har gjort att jag kan känna långt innan vad som kommer komma, och backar. Människor förstår inte hur mycket mer ord sårar?

Vi vill alla vara en äkta genuin människa, men vi värjer oss ifrån att bli sårade. Mod i hjärtat systrar och bröder, att visa sin sårbarhet bjuder in människor som går med öppna hjärtan och som genuint vill väl.

Jag tror att ibland så skickar vi pilar, ser inte vårt eget ansvar och lägger allting utanför oss själva. Jag har fått tagit så mycket skit. Det är inte ok. Men jag älskar dessa männskor och förstår att det aldrig var meningen att de skulle stanna. Det var meningen att vi skulle släppa av gammalt karma och läka i det. Jag läker det utan att behöva möta dessa människor, det kan du också göra. Jag behöver inte gå in och rota och kasta ändå mer pinnar på den eld som glöder. VI är så fantastiska själar och allting går att lösa på ett annat plan, i ett annat möte. Göra klart och sända iväg i kärlek.

Jag har så länge bett att få möta människor som kan visa mig vägen, som kan leda mig fram så jag får göra det jag är här för.

Jag har gjort det, och det tog ut en sådan tagg i mitt hjärta, en själsfrände som gått i samma lära som mig, men på en helt annan plats i ett helt annan del av universum. Sjässystrar och själsbröder som älskar mig exakt för den jag är.

Kanske hörde de mina önskningar, längtan efter att träffa endast de som kommer med solsken och glädje.

Jag har svurit så mycket, gråtit i förtvivlan. Min käraste son som lämnat jorden har fått höra många gånger, – gör något, du lämnade mig, gör något. Han har sagt gång på gång. – Du måste göra något, du måste resa dig, du behöver förstå att det är du som gör den här resan. Han lämnade mig, jag vaknade. Nu förstår jag vad han menar. Ord som du tänker som du säger högt, tänk på hur stor inverkan dessa har i ditt liv.

Jag är genuint ledsen för alla som jag längst min väg sårat.

Men jag vägrar att ta på mig skulden att jag endast var en i det som hände.

Jag har tagit mitt ansvar och alla behöver ta sitt eget ansvar.

Jag är så tacksam för att jag lärt mig det. Så tack alla ni vackra ärliga, sanna människor som finns där ute, ni får mig att vilja bli en ändå bättre människa. Fast oss i mellan, egentligen är jag ingen människa. Har bara för en stund lånat en männsklig kostym.

Sat nam Susanna

 

 

Ett trasigt barn, med hela kläder

Funny bear Sweety gehaakt.

Jag var ett trasigt barn, ett trasigt barn, med hela kläder. Jag var en trasig tonåring, en trasig tonåring med hela kläder. Jag var en trasig ung vuxen, en trasig ung vuxen med hela kläder. Nu är jag stor och har blivit lite helare. Jag kämpar varje dag med att titta på mina sår. Sår som jag tidigare inte förstått. Det har legat som ett dimma framför mina ögon och mina 3d ögon har inte förstått det jag sett.

Jag följer med i allt som jag kommer över, det som händer ute i världen. Jag följer spår för att hitta och söka det jag inte förstår. Jag vägrar att släppa allting som landar framför mig, jag tar in det och ser på det. Ibland stannar det kvar korta stunder men det är den tiden det tar för mig att förstå. Att det jag läser handlar om mig, handlar om det som jag bär inom mig som gjort att jag alltid känt mig trasig, även om mina kläder varit hela.

Det går inte att se på en person om de är trasiga inuti, vi är skådespelare som är värda en Oskar. Jag vågar lita på allting som jag ser och hör inom mig, den rösten som säger att jag varit utsatt för så otroligt mycket genom tid och rum. Jag börjar förstå varför min kropp har bromsat, alla förhållanden som gjort mig stel och ensam. Jag kan känna skräcken som rör sig inom mig, att blotta allting för att du som läser ska förstå att du är som jag. Vi är samma.

Jag får minnen som kommer till mig, som får mig att däcka. Jag hör namn på de jag varit i en annan tid på en annan plats, och jag kan känna igen i hela min kropp den informationen som jag får. Jag gråter, jag ligger ner i smärta och klarar inte av att resa mig ifrån säng eller soffa.

Jag känner att jag inte vill mer, att det är nog. Men det finns ingenstans att fly. Verkligheten är att jag är en oändlig själ och jag kan aldrig komma undan det. Smärtan som går igenom min kropp när jag förstår att jag måste gå igenom detta, överleva den verklighet jag en gång var i. Det suger inom mig och jag blundar för att ta bort de hemska bilderna som flashar förbi. Stå i det säger en röst långt inne i mig, stå i det och se på det. Det är inget farligt, du har varit där och nu behöver du aldrig mer känna det. Jag tar in alla bilder, möter mig själv i dessa inkarnationer, namn, bilder livsöden som är mina. Det kommer ta slut när jag vågar se slutet, tiden är oändlig allt ska gås igenom och ses på.

Jag ligger ner långa stunder, skakar och darrar, gråter och skriker ut min förtvivlan. All denna smärta som jag vet är min, men som jag inte riktigt känner igen. Jag kramar om mig själv i varje möte och sänder kärlek till den delen som var så trasig. Hämtar hem själsfragment, och låter mig vaggas i kärlek som kommer ifrån mig själv. Det går inte att blunda ögonen behöver vara öppna för allting måste vara värt att jag blev satt här.

Jag har tillit till processen.

Sat nam Susanna

Du ska läka dig själv

Andlig Healing - Nailed it by Malin

Du ska läka dig själv och alla dina sår du burit på i oändligt med tid. I detta livet, är det en av dina livsläxor, att läka alla karman som du tagit med dig i oändlighet av tid.

Du frågar dig hur ska jag kunna läka, alla dessa liv? Som du bara kan ana, och som ligger i skugga inom dig. Du behöver lita på allting som kommer till dig, ingenting är för litet eller förstort. Det som kommer i ord, bilder och tankar blir din historia genom tid.

Gamla minnen från detta liv och tidigare, det finns ingen början eller slut, du har varit i livets alla fasor. Du har blivit utsatt för övergrepp, mord, hat och även kärlek. Du har seglat genom historien och varit allt det som du ser.

Dessa karman har satt sig långt in i dina celler, du kan ha känt de som smärta i kroppen tidigare, smärta som det inte finns någon förklaring till. Där behöver du börja, fråga varför bär jag på detta. Det finns en del saker som du behöver hitta alldeles själv, som ingen av dina guider eller änglar kan hjälpa dig med. Liv som satt sådana spår, som idag får dig att leva ett halvt liv, överleva i smärta.

Du har burit dessa minnen och nu är du här för att öppna portarna och läka dig själv, och därmed läka de som över hela världen gått i dina skor. Lita på allting du ser och hör inom dig, tvivel kan aldrig mer finnas i ditt innersta.

Du är inget offer, du är en stolt ljusvarelse som har krigat i oändligt med tid för att ljuset åter ska få ta plats på jorden. En ny jord utan det som spelats upp i årtusenden. Där det inget mörker finns och ljus endast kan råda. Himmelriket på jorden är det du som tar ner.

Du kommer att segra med ljuset och du kommer att en dag förstå och kunna glädjas åt alla dessa steg du har tagit, du kommer växa och din själ kommer expandera i kraftfullt ljus. DU är ljus Du är kärlek. Du är en perfekt själ i en perfekt kropp.

Du är här för att öppna dina ögon och ta reda på alla de sår som din själ bär på. I olika dimmensioner, tidsepoker och tidslinjer kommer du hämta hem dig själv, för att åter igen bli hel. Det finns ingen tid för nederlag, nederlag kan aldrig finnas i ditt liv, det är en illusion som du sett igenom och det är dags att du kliver ut i din fulla potensial, den som bara väntat på att du ska våga.

Den hjälpen du får är den hjälpen du ger till dig själv.

Sat nam Susanna

 

Äkta styrka

Väggord: Äkta styrka - 40x39 cm Beige - Klickahem.se

Det går inte att springa, det finns ingenstans att gömma sig, när du förstår att du är en evig själ som alltid kommer att vara. Du kommer aldrig kunna fly från dig själv, och dina inre sår. De är där för att du ska kunna ta upp dem till ytan en gång för alla.

Du är här för att reda upp generationer av karma, blodslinje där du möter dig själv långt långt bak i tidens oändlighet. Det är inte endast på jorden, dessa karman exiterar. Du gör även upp med andra planeter ute i universum, villket otroligt arbete du gör, när du står kvar i allt det du bär inom dig.

Det är endast du som kan göra detta jobb, det var därför du skrev på ditt kontrakt. Det har fört dig hit, och du vaknar i dig själv. Här behöver du börja att förstå att allting handlar om dig, och endast om dig. Det är svårt när man har en familj som inte är där, men de har även skrivit på ett kontrakt, och med ditt uppvaknande kommer dina nära även att vakna.

Men det är allt annat en enkelt, den densitetet som jorden bär på dubbelt, dubbelt så låg som på andra ställen ute i universum. Men där pågår även ett krig också. Som är beroende av att du som går på jorden klarar ditt arbete. Det kan inte gå fel, ingenting kan bromsa din väg.

Ibland ligger du, skriker och gråter och fäktar med armarna, som du skulle kunna flyga iväg från det som väntar dig. Själen vet exakt vilken väg som ska tas. Och det kan innebära att du behöver ligga ner en stund.

Varje gång du ligger ner, så arbetar hela ditt sinne. När du tar dig tid och söka i ditt innersta, vågar vara liten då arbetar du som mest. När dina tårar landar mjukt på din kind, är det även tårar från generationer bakåt i tiden.

Det är starkt att kunna visa sig liten. Det är styrka i att våga erkänna att du varken vet eller förstår någonting.

Människan tror det är styrka att stå på egna ben och skilja sig från mängden, det är precis tvärtom. Ingen är en alla är en tillsammans.

Du kan inte fly, bena kan inte springa så långt och så snabbt, din skugga kommer  förfölja dig, och  du kommer aldrig undan.

Stora själ som vandrar mil i skor, som har fötter som bränner och hjärta som brister. Det bor en kärlek i dig som är så oändligt stor och alla männsiskor som du möter längst vägen är även de i den renaste kärleken. Vem har sagt att detta skulle vara enkelt? Men det var det här du en gång bestämde, när du stod i din renaste essans och valde det liv du har nu.

Du kan heala dig själv, i varje liten stund. Genom att be och förstå att den heling som kommer innefrån dig själv så frigör du hela ditt sinne. Du behöver inte söka utanför dig, utan allt bor inom dig. Det du behöver förstå är att du har enorma krafter som bor i dig och som är redo att komma ut när du har tillit. Tillit för dig själv, du är den bästa läraren att söka dessa svar inom dig.

Det finns vissa saker du endast kan göra själv, och läka trauman som du bär inom dig är enklare en du tror.

Be universum och Gud om hjälp, sätt dig själv fri och ta emot läkandet som kommer ifrån din själ. När du läker dig själv sprid en önskan om att jordens alla människor även de blir fria för det som de bär på. För alla bär på likadana sår, alla har någon gång i något liv, gjort något som är ett karma som lever kvar och det kan endast försvinna, om du verkligen kan förstå det.

Du gör din resa men i den resan, så läker du dina sår, tillsammans med andra. Önska din spegel samma lycka och kärlek som du är värd att få. Ge dig själv tillåtelse att bli healad där du är. Våga gå in i dig själv, och sitta med dina tankar och våga ta emot det som kommer.

Tårar befriar de som du bär inom dig, det går inte att fly, du kommer alltid komma tillbaka dit du är. Det är lika bra att du börjar nu, tiden är beroende av att du gör det som är ditt.

Sat nam Susanna

 

Så som på jorden så och i himlen

 

Florence & Caesar - Vita & bruna nallar - Bukowski, 35 cm - TeddyPost

Som förälder, mamma till ett barn som lämnat jorden, finns det många milstolpar längst vägen. Alla dagar är nya, och alla dagar som kommer direkt efter innehåller, sista gången man såg sitt barn, sista gången man la handen på kistan, sista gången som askan, las ner i jorden.

Det kommer en ny födelsedag, utan barnet, ny julafton, midsommar, vår, sommar och höst, vinter. Alla dagar är nya och med en otrolig saknad som man bär med sig i sin kropp och själ.

Det går inte med ord att förklara det som sker i en förälders kropp fysiskt och psykiskt i alla dessa dagar. Det är en jämn och konstant smärta, och man lär sig andas med små ytliga andetag. Vissa dagar kan man dra ner luften, för att spränga lungorna i smärta andra dagar, när jag inser att han är död idag också, sen inser jag att det är den nya sanningen, jag kommer leva i för resten av mitt liv.

I början så var varje morgon värst, det var då jag förstod att, nej det var ingen dröm. Det var den nya sanningen som jag vaknade upp i. Det går inte att föreställa sig om man inte stått i mina skor hur man upptäcker världen, efter att ett barn har dött.

För mig kan det gå väldigt lång tid i mellan, dagarna flyter ihop och ibland så missar jag flera dagar, men när det kommer så rasar knäna fullständigt ihop, jag håller mig i mattkanten som är flera centimeter, jag vill inte ramla av.

Dofter, minnen ord som påminner konstant om min älskade unge som jag saknar i varje andetag. Jag skrattar högt och ofta, och jag får inte längre dåligt samvete. Jag har ingen önskan om att min son ska stå bredvid mig på jorden. Han hade så hemskt mycket som han bar på, smärtor i hela sin kropp som låg i det fysiska och psykiska.

Jag är lycklig att han slipper all den smärtan, för det var det enda jag aldrig kunde fixa som mamma.

Men det gör ont, alla dessa dagar som rusar förbi, utan att han är där.

Jag är oerhört priviligerad, jag har kontakt med honom. Jag gav aldrig upp, utan jag letade tills jag hittade honom. Det hände idag för exakt två år sedan. Fem veckor av fullständig förvirring, med tusen känslor som låg utanför och innuti. Där hittade jag honom.

När jag höll mig i mattkanten, och trodde jag skulle ramla av hörde jag så tydligt, – Allt är bra, jag är framme, jag är trygg.

De orden räddade förmodligen mitt liv den dagen. För viljan att inte stå kvar var totalt överväldigande. Det fanns inga tankar på något annat en den förlamande smärtan och saknad efter halva mitt hjärta. Det som hade tagit vägen upp till himlen och lämnat mig kvar.

Det tog mig dessa veckor att förstå att det inte finns någon separation, att jag var totalt vilseledd och att det fanns en Gud som älskar mig i varje steg. Det tog fem veckor att förstå att jag skulle komma ihåg allt, och att Joakim inte lämnat mig av en slump.

De här två åren har utvecklat mig, gjort mig medveten på ett sätt som jag aldrig kunnat skaffa mig utan att han lämnat. Varje liten dag är jag så oerhört tacksam för att vi klarat av detta och att han står vid min sida.

Varje dag är inte längre smärta och saknad. Men det är en konstant påminnelse av att han inte längre är med mig. Men ändå är han med mig. Han leder mig fram, förklarar det jag inte förstår, och gör mig modig.

Jag frågade honom om han är besviken på mig? ALDRIG, var hans svar. Han gör ett lika stort arbete som mig där han är.

Det finns en anledning till att ingenting är en slump, han har förklarat så att jag kan förstå allting.

Så idag är det minnet med mig, den där jag höll i mattkanten och hörde eko av hans röst, långt inne i mig.

Det är svårt för någon att förstå att när ett barn går, så slutar även den delen av livet du haft, att finnas. Allting blir så obetydligt och värdelöst att försöka stå i. Alla tankar du haft, människor du levt med, försvinner i sorlet av saknad och längtan.

Det går inte längre att leva i den illusionen av vad världen har varit, för världen blir helt ny.

Så idag är jag i tacksamhet, över att jag går med min son, han leder min väg och han är stolt över sin mamma. Jag går på marken som han lämnade för min skull, för att jag skulle vakna och förstå vem jag är.

Tack Joakim för all din kärlek såväl som på jorden som i himlen.

Sat nam Mamma Susanna

Spegel spegel

 

 

Vi har så många olika sätt och kommunicera på. Och vi tolkar på olika sätt det som sägs, eller skrivs. Många av oss som är högkänsliga har även lärt oss tolka in minsta lilla ljud i både skrivet och i tal. Men det är våra tolkningar, och om det är flera nu som upptäcker sin högkänslighet så kommer det bli lite turbo ett tag.

Av missförstånd som blir när högkänsliga som lärt sig sina tolkningar möts av sin spegelbild.

Även när man stiger så blir ord och meningar annorlunda. Ord lämnas ut i meningar för i ditt huvud har du minimerat det som måste sägas med munnen. Större tankar har fått ta plats i ditt medvetande, så allt det som var förut, när det pratades om väder, vind och vatten. Har slutat existera.

Och vi är på olika platser, i vår uppstigning mot medvetenheten. Det gör att vi ibland inte talar samma språk, som vi gjorde när vi var på den platsen.

Vi behöver börja bli uppmärksammade på dessa mönster som vi haft i oändligt med tid. Och förstå när vi blir testade.

Det är lätt att känna igen när de tidigare mönster och inprogrammeringar kommer. För du har ett beteende i alla situationer. Du har dina reaktioner på saker som händer där du behöver bli uppmärksam. När du möter människor som triggar det i dig, behöver du förstå att även du behöver titta på dig själv.

Det kan inte vara så att det är alla andra som är dumma i huvudet och missförstår, kan det finnas även hos dig? Något värt att titta på.

Det kommer upprepa sig gång efter gång tills att du är redo att verkligen titta på dig själv. Det du har lagt på alla andra är de brister du själv bär på. Spegel spegel på väggen där, är det mig själv jag ser här?

När du lär dig kommunicera utifrån den nya verklighet du vet att du är, så kommer allting bli flytande igen.

Det är så lätt att kliva utanför sitt hjärta och sitta i alla de där sårade känslorna som läggs framför än. Det är enklare att kliva in och tycka att alla andra är dumma, för det är synd om lilla dig.

Det var synd om dig, när du sov och inte visste bättre en nu. Nu är du en stark och trygg ljuskrigare som kan se sina fel och brister, förstå att arbeta med dem och veta att allt är som det ska vara.

Alla som du möter varje dag är dina läromästare. Det finns ingen slump eller öde utan allt bestäms av dig själv utifrån ett högre perspektiv av dig själv. Du planerar varje prövning som kommer, ber att det ska skyndas på och att du är redo för det som kommer.

Så kära du idag har du bett om att få möta det som står skrivet här.

Sat nam Susanna

Alla vägar leder fram

Vet du om att du kan påverka hela ditt liv och byta en helt ny riktning, om du börjar lyssna på vad det är du säger till dig själv. När man når så långt så man kan bryta alla tankemönster innan de görs så har du blivit så pass vaken att du verkligen kan förändra.

Vi behöver förstå att det endast är vi själva alltså du som kan bryta allting som du gått i oändligt med tid. Det går inte längre att gå och svära åt alla andra som inte är vakna och inte lyssna. Du måste börja lyssna på dig själv, i alla tankar som kommer i varje liten sekund. Det går så otroligt snabbt när man förstår att det är dags att bryta på alla de där tidigare inprogrammerade mönstren som du bär på.

Du och läser ord som sticker, men som skickas iväg till andra, men dessa är ju du också. Så när du säger att någon är dum i huvudet, så kastar du det på dig själv, och när du säger att någon har fel, i sin sanning då säger du det till dig själv, hur ska andra kunna tro på dig när du inte tror på dem. Naturligtvis ska man inte tro på allting, men det är upp till dig oxå, att hitta den sanningen som ligger närmast din, där du inte behöver försvara.

Vi behöver inte säga emot allt som inte stämmer överens med det vi ser eller hör, det är acceptans, att respektera och förstå att oavsett vägen, så vill vi alla komma dit där allting är annorlunda.

Du behöver komma dit där du förstår att alla du möter, är läromästare och ni är närmare en ni tror, därför kan ni även göra det ni gör. Oavsett gott eller ont.

Och allt det som händer ute i världen, alla måste gå in i sin innersta kärna och våga börja förstå att det finns saker, som vi inte vill se. Men de finns ändå där, och det är fullt möjligt.

Sen har vi gränser, när människor säger att jorden är platt. Den kanske är det, utifrån deras syn och perspektiv. Den kanske är helt platt då de har andra ögon. Men det kan för det vara sanning.

Hur kan alla dessa människor vara inblandade i något så hemskt som händer, varför inte? Men det är inte det som är viktigt. Det viktiga är hur du beter dig mot andra. Hur du bemöter varje litet du som du möter. Att du har förståelse att ni kommit i varandras närhet för att lärande ska kunna fortsätta.

Att den som står framför dig har blivit skickad med vad den en har med sig för att du bad om det. Du bad om att uppstigningen skulle skynda på, du bad om mer kunskap om vem du är, här är svaren. Red ut dem, titta på vad det är i dig som inte kan förstå det omöjliga, Titta på varför du envist måste uttrycka dina åsikter på ett nedvärderande och elakt sätt. Behöver du säga något, är du inte här som precis alla andra av dig, för att lära dig?

Att bli medveten i sina tankar är ett otroligt viktigt ljusarbete. Det är genom att vi förstår att vi är en enda som vi även kan förstå det kollektiva medvetandet som vi är uppkopplade emot.

Och genom att vi ändrar på tankarna som vi bär på så tappar vi in på världsalltet. Där kan vi sedan förstå, att om vi ska kunna ta ett enda steg till, behöver det vara i gemensam riktning och förståelse. Acceptans om att alla vägar leder fram.

Så ljusarbetare förena er och bli en enda du. Förena alla era tankar i positivt tänkande och förstå vilka oerhört stora kapacitet du bär på genom att vara med i förändringen på jorden. Det går endast att ta steg fram och våga möta det som kommer, för ju fortare det kommer ju fortare så kommer skiftet. Och det är väldigt nära nu.

Förstå att alla vägar som leder fram är viktigare en allting annat, och vägen dit är endast och alltid din

 

Sat nam Susanna

 

 

 

Öppet brev till Malou Von Sivers

Kära Malou Von Sivers!

Det här är ett öppet brev till dig så att jag kan fortsätta det arbetet jag är här för att utföra.

2018 hittade jag min son död. Hela min värld rasade en kort stund, tills jag i mitt minne förstod att det var viktigt att jag förstod anledningen till att jag är här. Ganska snabbt förstod jag dessutom att jag var i ett andligt uppvaknande.

Under fem veckor fick jag svar på dessa frågor och jag fick dessutom kontakt med min son.

Vi har skrivit en bok tillsammans “Dog min son för att jag skulle vakna?” Där han med egna ord berättar varför han dog, och att vi tillsammans bestämt detta. När jag satt med min bok så visste jag inom mig att det här var bara början, att någoting händer ute i samhället, och det handlar inte endast om mig.

Jag började se hur människor vaknade till liv, från en lång sömn och att de som drabba abolut hårdast i ett sådant uppvaknande är föräldrar som är precis som mig.

Det blir ett sådant trauma i kroppen och det är oerhört svårt att orka lyfta upp sig själv, och för att försöka gå tillbaka till något som liknar ett normalt liv.

Jag började själv förstå separation som är en illusion och att jag dagligen vandrar med min son vid min sida.

Någonting är väldigt fel ute i vårat samhälle. VI kan inte hjälpa dessa människor som ligger ner och som inte riktigt förstår att längre stanna i sin kropp, för människan efter förlusten finns inte kvar.

Jag vill och önskar att dessa frågor kommer upp. Att vi lyfter att vi faktiskt inte är helt unika ute i universum och att så många människor som nu är vakna måste ha något som är sanningen som vi blundat för.

Genom att försöka få alla dessa människor som tror att vi lever och sen dör, så vi behöver inte bry oss om vad som hände för hundra år sedan. Allting sitter ihop och det måste börja få ett slut.

Jag är strävar efter att få min röst hörd tillsammans med min döda son. Jag strävar efter att föräldrar som mist sitt barn ska få sin röst hörd ute i samhället för vi klarar inte längre av det liv som vi hade innan. VI klarar inte att gå ut och arbeta i detta hårda klimat som råder.

Vi är så sköra och behöver förståelse och empati med att kunna leva i en enda andetag  samtidigt.

Jag har försökt skicka en bok till dig genom en vän men den verkar ha fastnat. Jag vill träffa dig och prata om detta så världen, Sverige börjar förstå att vi finns och att det vi säger har betydelse.

Så du får jättegärna återkoppla så vi får den där stunden som jag bestämde hösten 2018, en stund i ett samtal med Malou von Sivers.

Tack

Sat nam Susanna Ewerklou