Låt min röst höras

Jag fick ett brev

Med ord som träffade mig mitt i solar plexus, in i mitt hjärta och krampaktigt fick jag hålla i mig i det som stod närmast.
Det var mitt liv, mitt barns liv och det var först att falla rakt ner i minnesbanken, för att förstå att det som har varit min sons liv och lidande finns precis överallt.

När man som förälder har ett barn som varje dag, varje litet ögonblick, lever i smärta då har man ingen val som förälder.

Min sons namn var Joakim, han hade ett missbruk, men han var Joakim. Han var inte sitt missbruk, han var Joakim.

Han var en sådan otroligt vacker själ, med ett sådant stort hjärta.

Hade han behövt ha ett missbruk? Nej om läkarna hade förstått att de som istället gavs, framkallade ett sådant beroende och det är deras mediciner som är farliga. Starka beroende framkallade opiater.

#saveourechildren,

Gäller alla barn, precis överallt, men det gäller även dig. Du är ett barn, Guds barn, som har satt dina fötter på denna jord, i lidande, i smärta och i de mest fruktansvärda förhållanden. Jag gick med på att vara i illusionen, och nu väljer jag att förstå att det är endast en illusion.

Min son ska inte ha gått på denna jord utan att det har funnits en mening med det.

Han hade smärta när han gick och la sig, när han vaknade och precis varje sekund. Men smärta syns inte, den går inte att ta på, och ingen kan förstå som inte gått i smärtans skor. En smärta som åt upp honom, som fick honom att rasa rakt ner i den djupaste labyrinten.

Att vara en förälder till ett barn med smärta innebär att man får lägga allt det man trott om sig själv åt sidan. Och så står man i skammen för man tvingas handla olaglig.

Jag har åkt med min son för att hämta upp det som tar bort hans smärta, jag gav honom pengar för att han en kort stund skulle få vila från den smärtan han hade.

Jag skulle kunna tagit ett fängelsestraff för mitt barn. Nu vet jag att detta var planen, men oavsett det vetandet så skulle jag göra om samma sak en gång till. Det var mitt barn, mitt kött och blod som gick i dessa smärtans skor.

Inte en dag från det han var 11 år gammal så var han utan denna smärta. Jag vet att det finns föräldrar därute, som går i exakt de skor jag gick i. Som får se sitt barns lidande och som har som allra högsta önskan att få kunna ta över smärtan. Det går inte.

Jag vet inte hur många gånger jag får förklara att min sons namn var Joakim.

Han hade ett missbruk, men han var Joakim.

Det finns ingen skuld ingen skam, och inget dömande. Men ändå gömmer vi föräldrar oss, som har ett barn i sådana smärtor.

EN läkare sa en gång, – Joakims smärta sitter i hans huvud, Ganska så på pricken, men i läkarens mun så var orden något helt annat, för han ville att Joakim skulle få annan hjälp, att han hittade på. Herregud vem hittar på smärta?

Joakim fick var tredje månad botox, insprutat i hela nacken, pannan, i huvudet, runt sina öron och i ansiktet, det lidandet som dessa sprutor gav, och ändå så satt smärtans ilande i hela hans kropp. Vad vet vi om dessa gifter?

En annan läkare sa efter Joakims död, – Du måste inse att han aldrig hade klarat sig ändå. Ursäkta mig, men för i helvete, vem säger så till en mamma som knappt kan stå?

Och jag vet långt inne i mig själv, att jag gick på myten om vad som är farligt och inte. Jag kommer strida varenda liten minut för att man ska legalisera cannabis till de som lider som Joakim gjorde.

Det ska dessutom vara helt gratis, för priset har jag redan betalt, som förälder.

Jag har så många tårar men tiden får låta dessa tårar ligga i dvala.

Jag har dömt mig själv, vad är jag för mamma som gav min son tillåtelse att använda något som är olagligt, men jag har inte skrivit dessa lagar, det jag har gått med på är att vara i en illusion där man trycker i människor kemiska produkter, och att sakta se dem dö. Men nu väljer jag att gå ur och se.

Så du kära syster som skrev till mig, jag är med i din kamp, och jag håller mina armar omkring dig. Jag kommer gå bredvid dig, och jag kommer strida tills jag ramlar ihop i en hög och inte kan gå längre.

Jag vill hålla om dig, hålla i dig, och bära dig.

Jag kommer skrika dina ord, och kommer vara med tillsammans med min son för att även göra hans röst hörd. Inget av Guds barn ska någonsin behöva gömma sin smärta.

 

Sat nam Susanna

 

Dessa älskade triggers

Triggers

Du måste bara älska dem. Och hur de kommer till dig. Lärandet pågår ständigt och triggers är en skänk från ovan. Du ska möta dem med tacksamhet och alla de lärare som kommer med dem.

Triggers handlar om olösta känslor och händelser, som du inte tagit tag i.

Men nu är det dags.

Universum och ditt uppstigningsteam vet exakt vad det är du behöver. De kommer smygande, och när du inte gör det du ska skickas en till, och en till. Så till slut behöver du ta tag i dessa underbara triggers.

Du ska komma så långt, så ett neutralt läge uppstår. Och du har tid så skynda långsamt. Kunna se den andras åsikt och känna att det är även det sanning. DU behöver inte gå in i det, det är endast ditt ego som vill göra sin röst hörd, när du ska övertala och förklara din åsikt.

Det finns så många olika sanningar därute, ingen är mer sann en någon annan, och ingenting är fel. Det är det som är den stora läxan att förstå.
Att hitta ett neutralt läge så att oavsett vad som är sant för dig, kunna förena dig med alla och göra ett enda arbete.

Det är inte endast du som har rätten till din sanning, alla har ett likadant värde, och allt är värt respekt från samtliga håll.

Man känner långt inne i hjärtat när det är den egna sanningen. Alla gör olika resor, alla är på olika nivåer och det pågår ett ständigt lärande, när du klättrar i ditt eget lärande.

Dessa härliga triggers är till för ditt växande, men läraren växer också.

Läraren som skickas till dig har exakt samma sak han/hon behöver lära det kan du vara helt säker på.

Triggers kan locka till sig dina tårar, din irritation, din ilska, och ditt hjärta. Det är till ditt hjärta du vill komma.

Du kommer prövas om och om igen tills det att du förstått att stå stadig i dig själv.

Lärandet fortsätter på alla nivåer. Dina reaktioner är svar på om du lärde dig läxan eller om dina guider behöver ta dig ett steg till.

Alla dessa lärare som du möter och som också behöver lära sig som elev, går igenom exakt samma sak.

Du behöver som ljuskrigare förstå att du ska stå stadigt, ditt uppdrag är att samla alla oavsett åsikter för det gemensamma målet.

Lyfta vår moder och Ta ner faderhimmel så att du får bli det du strävat efter så länge. Det är därför du är här.

En gång för många hundratals tusen år sedan så kom det en profetia, Den berättade om hur jorden skulle släckas ner och förbli stängd i mörker. Den berättade själar i mänsklig skrud på jorden, som i sin strävan en dag skulle lyckas att åter öppna portarna till ljuset kärleken och den fulla vetenskapen om vem du är som själ.

Du är en av dem som var med från början, som planerade och gav din själ ett löfte att vara delaktig.

Nu är planen i verket och du behöver förstå att ditt lärande har du skapat själv.

Allting händer precis hela tiden och oavsett vem du tror dig ha varit, så är du exakt den du är.

Allting ligger så att du kan hämta hem de delar du behöver för att klara dessa utmaningar.

Och de exploderar just nu av utmaningar.

Så älskade ljuskrigare, möt ditt lärande och förstå att allting handlar om dig för att du ska kunna kliva fram och skicka ut ditt vackra ljus. Ta emot hjälpen som kommer och älska dina triggers. Och kom ihåg tacksamheten att få lära och möta det du behöver.

Sat nam Susanna

 

Min fantastiska kropp

   

Kära kropp. Jag tänkte du och jag skulle ha ett samtal, där jag fick förklara för dig att jag förstår att du fått jobba så hårt under 55 år.

Jag har aldrig förstått att genom att inte ta hand om mig så drabbas du. Och du har jobbat hårt.

Jag tänker på hur det var innan jag vaknade, allt som jag stoppade i mig. Alla tabletter och så dålig mat. Jag tänkte inte så mycket vissa perioder.

Men jag försökte mellan varven. Jag försökte träna dig och tycka om dig, men det var inte så enkelt. Jag såg alla brister som du hade, och jag krympte ihop.

Jag är rädd att jag gått på illusionen och trott att jag måste ha den kroppen alla andra haft. Jag har försökt alla de dieter som skulle göra kroppen smal, men jag har mått väldigt dåligt i det.

Jag tänker på när jag bar mina barn, du var så kärleksfull som gav mig möjligheten till det. Brösten gav alla mina barn en sådan fantastisk start för näringen vi tillsammans producerade. Jag är tacksam för den kvinnlighet som du lärt mig att förstå. Att älska varje liten del, oavsett om det dallrar lite. För det gör det och det är fullt naturligt. Jag vill verkligen tala om hur mycket jag älskar mina bröst. Det gjorde du bra när du ärvde dessa gener. De är fantastiska. Och du jag vet att du har lika kul som mig när vi tillsammans har skapat ett nytt penntrick. Himla bra ställe att förvara pennorna på. Jag vet att du inte är ett stort fan av bh, så tack för att du är en lagspelare, jag ska försöka begränsa det ändå mer.

Jag är ledsen, jag har inte tänkt på att även du gör den här resan, så skild från dig har jag varit. Jag har inte tänkt på allt du gör för mig varje dag, och att du ibland är helt desperat att ta ut gifter ur min kropp. Det är lite jobbigt när det händer, men jag förstår att det är nödvändigt.

Du har burit mig så många gånger, när mina ben inte riktigt orkat stå. Ibland har jag undrat hur länge till du orkar?

Jag vill tacka allt som du har gjort för mig, och den möjligheten jag haft genom att du och jag är ett.

Jag vet att mitt hjärta jobbat extra hårt, du förstår när Joakim dog, så krossades mitt hjärta, det kändes som bit för bit försvann och det till slut var endast ett hål, Och trots att det var så trasigt, så fortsatte du att slå.

Det var fantastiskt att få veta att jag även har ett multidimensionellt hjärta. Och att det kan man aldrig krossa.

 Jag är ledsen att mina lungor fått jobba så hårt, jag var rökfri i 10 år, och då är jag säker på att mina lungor mådde bra. Nu förstår jag att de jobbar så hårt. Och jag lovar dig att försöka sluta med detta dumma.

Det tog en stund och förstå att du behöver riktig bensin för att kunna fungera. Och jag försöker. Jag renar min mat en stund innan jag äter, för att du ska få det som är perfekt för dig.

Jag är så tacksam för att du säger till när det blir förmycket, jag är ledsen att jag inte alltid lyssnar och kan förstå dina signaler, det där med törstig och hungrig är lite svårt.

Men jag har börjat fatta när du inte vill ha något, och förstår ditt motstånd. Jag gör som du säger här, för annars så skickar du budskap, och jag börjar må illa.

Jag har börjat känna på min kropp, och herregud vad du är mjuk. Och len. Det är en underbar känsla att veta att varenda centimeter på min kropp, på dig. Är min.

Jag vill verkligen att du ska förstå att jag är tacksam. Att jag börjat lyssna på dig och verkligen vill vara din allra bästa vän.

Jag har märkt att du börjat ändra dig lite, att alla de där ljuskoderna och dna gör att du mår lite bättre. Tack för att du hjälper mig göra mig av med gamla cellminnen. Det är lite jobbigt när de där extrema hettan kommer in, men det är endast några minuter, och jag gör som du ber mig, andas in nytt ljus och tar bort det som inte ska vara där.

Jag förstår att du har lite svårt att reglera allt som händer nu, för i nästa sekund fryser jag, men du har så fint förklarat för mig att det blir bättre, och att detta går flera kroppar igenom just nu.

När jag ser dig så vet jag att jag älskar dig så otroligt mycket. Du är det kärlet min själ och sinne färdas i ett tag.

Jag vet att du tycker jag lyssnar dåligt, det är för att jag inte riktigt förstår vissa signaler som du skickar. Men jag har börjat lyssna och jag tycker vårt samarbete har förbättrats avsevärt.

Jag önskar att du förstår att när jag tittar på dig så känner jag den renaste kärleken och tacksamhet. Och tycker dessutom att jag är ganska läcker.

Visst du kanske har lite brister, men herregud du har ju jobbat så hårt.

Så tack kära kropp, tack för alla delar som du bär på. Tack för allt du gör för mig. Jag hoppas att vi har en liten stund till på oss du och jag. Jag kommer göra mitt allra bästa för att det ska bli så bra som möjligt.

Sat nam Susanna

 

 

 

 

Sprid ditt ljus

Många ser och hör vad som händer, men de förstår inte. Och det är en chock att vakna till en oro som sprider sig från land till land.

Källkritik skriks det efter, när slutade vi tänka själva? Är frågan som studsar emot mig. Vem är det som säger att allt det som du tidigare tagit för sanning, verkligen är sanning? Människan har blivit styrd i en så oändlig tid. VI vill att någon ska säga till oss, detta är på riktigt. Men du måste hitta svaren själv.

För mig bara går det inte längre även om jag verkligen önskade att det inte var sant. För egentligen är det ganska skönt att sova, allting fungerar ju, eller?

Jag kan bara dela det jag ser och känner själv, berätta och låta andra veta när de är redo. Jag tänker aldrig någonsin tala om för dig hur du ska hitta något som ligger utanför dig själv. Man måste komma till den gränsen när man ser att fan något stämmer inte.

Det var inte förens jag började titta på hur pengar såg ut, som jag förstod att det inte finns några pengar. Att det lånas ut siffror till hög ränta, och då sa jag nej jag vill inte mer.

Jag har tyckt i hela mitt liv att man betalar tillbaka det man lånat. Men nu när jag vet hur allting fungerar, kreditbolag, banker mm då säger jag, ni får inte en krona av mig.

Man måste göra rätt för sig, men det gör jag. Jag ger hela mitt liv, all min tid åt att hjälpa mig själv och människor som är där jag är. Så tro mig jag gör rätt för mig. Och jag önskar jag kunde gå ut och arbeta för jag älskar att arbeta med människor.

Men det går inte, jag ser inte längre att någonting där jag har varit skulle kunna fungera. Och jag känner varenda arbetskamrats mående, och jag vill helt enkelt inte.

Den världen där jag sov, dit går jag aldrig mer.

Det var svårt att förstå att de som styr vårt land, egentligen skiter i mig fullständigt. Det var svårt att förstå att de med flit undanhåller information. Det var svårt att förstå att det inte finns något som helst skydd för en mor eller far som förlorat sitt barn, ingen förståelse eller vilja att faktiskt ta reda på hur de kan hjälpa till, där vi rasar. Det är svårt att förstå allting som kommer ut ljust nu, men för det är det fullt möjligt.

Men det är där jag och du är. VI är här tillsammans och vårt ansvar är att ta hand om oss själva. Att hitta våra sår och att dyka ner i ett mörker, för att hitta livlinan som tar dig upp.

Stå stadigt och veta att det som cirkulerar runt omkring, att det aldrig får dra ner dig.

Genom att jorda dig ordentligt, dra ner källans ljus, så behåller du din frekvens och vibration. I en ständigt pulserande pumpas då ljuset ut, där du går. Ditt ljus kan spridas medvetet i din omgivning när du har lärt dig att ha tillit, och verkligen förstå att du gör skillnad. Samtidigt blir dina koder som du bär på aktiverade, och små minnes frekvenser om tidigare liv kommer igenom. Och rätt var det är blixtrar det till, och du förstår varför du är här, och hur otroligt viktig du är.

Genom att ta ansvar över att du gör detta jobb så väcker du andra. Gå inte in i något, låt det passera.

Du är bara budbäraren, ansvaret ligger inte hos dig och väcka, de har valt precis som du en lång tid innan du och de gick ner.

Och du det är ok att ligga några timmar eller dygn framför tv, du jobbar faktiskt då också.

Sat nam SusannaA

 

Min bubbla

 

Det känns som jag sitter och står i  en bubbla. Det är ganska skönt. Det händer ingenting och allting är väldigt lugnt. Jag försöker att stanna i min bubbla vara här och nu. Men samtidigt så känns det som jag sprängs inne i mig, för det händer absolut ingenting.

Jag känner hur det kommer in energi, jag blir varm kastar av mig alla kläder, för att några minuter senare frysa och sätta på mig täcke.

Jag försöker känna om jag är glad eller ledsen eller bara är. Jag ser allting utanför mig, ser hur allt bara fortsätter, väntar och väntar på att någonting som jag känner långt där inne ska brisera.

I mig rör sig massa känslor som jag vet inte är mina egna. Jag kan känna att det kommer ifrån surret utanför. Jag har undrat så hur det kommer sig att jag bara vet när det händer något, eller hur jag lång tid innan det händer få kunskaper om det som kommer.

Jag försöker lära mig att ha tillit till allt, men ibland är det allt annat en enkelt.

Jag lyssnar i mig själv och svaret blir sitt still i båten. Men det känns som båten redan är still.

Jag står med två ben på var sin sida om allt som händer. En där jag behöver vara en stund till för att se hur allt spelar ut sig. EN där mitt medvetande ser och förstår allt som händer, varför det händer och jag kan andas lugnt i det. Jag ser och förstår saker som jag aldrig gjort förut.

Här kommer jag nog vara en stund, och se hur allting spelar ut sig mot att det ska ske en förbättring. För det kommer ske en förbättring. När människor förstår att allting som tänks blir det som det ska bli. Vi rör oss på olika tidslinjer och allting som kommer in är sanning, men en del ligger framför och en del bakom.

Jag är nöjd, och känner en frid i mig. Jag känner en värme och en kärlek som jag aldrig känt förut. Kärleken är till mig själv.

Jag blir lite triggad av mig själv ibland, för jag har så vansinnigt mycket som vill ut ur mig, att jag inte hinner med. Jag ser hur människor är rädda, och känner att den rädslan inte handlar om mig. Men som superhögkänslig så får jag in rädslan och behöver härbärgera den i mig, så jag kan transformera den och göra den till ljus.

Jag känner allting innan det händer, jag vet när det ska hända och jag sitter och tittar på. I mitt huvud är det en film om allting som sker ute i världen. Och jag har hopp.

Min son dog, och jag visste det en stund innan. Det är min gåva och ibland förbannelse. Men den gör mig trygg.

Idag lärde jag vikten av att lyssna på mig själv. Det är så lätt att få in andras känslor och jag reagerar som det var mina egna. Det tog några timmar att förstå det jag fick in. Och då gick det lättare att andas.

Det är så spännande att se allting som kommer ifrån människor. Växandet som pågår och jag är här. Jag är med och får se det som kommer att komma. Idag talade jag med min son, det gör jag varje dag. Men jag tackade honom för att han trodde på mig så mycket att han kunde gå när han gick. För jag vet att jag var den som bodde i hans hjärta.

Han ser mig varje dag, ibland blir jag arg för jag önskar att jag fick ta den lätta vägen. Men då skulle jag ju missa allt det som händer, och det är spännande.

Just nu sitter jag i min bubbla och väntar på att något ska hända. Och jag är redo för vad som än kommer. Lite tråkigt men väldigt lärande. Det är dags att vara.

Så idag är jag

Sat nam Susanna

 

 

 

Jag hjälper dig genom att laga mig själv

 

Förstår du mörkret som du har haft i ditt liv?  Jag förstod inte det före min son dog. Jag förstod inte att höra min egen röst och säga, nu räcker det. Alla de sår jag hade låg så djupt i min själ att jag inte orkade titta på dem. Det gick åt så mycket tid att försöka göra det som förväntades av mig. Jag hade inte tid att titta på mina sår och klarade inte av att ta reda på dem.

Om min son hade dött innan han dog, så hade jag med all säkerhet följt samma väg. Jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig ur min egen värld. För jag hade fullt upp med att klara upp det som fanns runt om mig.

När jag fick se vad jag bar på så visste jag inte om jag någonsin skulle bli hel. Jag orkade endast lyfta liten bit i taget, Annars skulle jag drunkna. Jag hade ingen jag kunde prata med, Som kunde förklara för mig, att smärtan du bär på är inte endast från dig själv.

Det var innan jag förstod att jag bar på förmågan att läka mig själv, och la allting omkring och runt mig.

Jag blev tvingad att titta på detta. Jag blev tvingad att se alla de delarna som jag spritt ut över tid och som höll på att spränga min ryggsäck. Det fanns inget som höll om mig, och nätet låg runt omkring mig, det fanns ingen livboj. Jag var tvungen att möta allting som kom, gå in i alla hål och vända på det svarta som välde upp. Jag fick se och möta mig själv, i detta liv och liv som ligger bortom. Jag fick en förståelse till allt lidande som pågår på jorden, och undrade vad jag skulle göra?

Gång på gång kastades jag tillbaka i vanmakten, ingen hör mig. Ingen ser det jag försöker säga, och jag kan inte förklara. För min önskan och viljan att väcka och att visa var så stor, att jag glömde bort det viktigaste.

Jag spred allt jag hittade och grät när jag såg misshandeln som pågår i världen, Och det blandades med såren av att min son dött. Det blandades med tårar, för det jag kände i min egen sorg och saknad. Jag var så ivrig att hjälpa till att jag glömde mig själv. Jag glömde mina sår för en kort stund för jag orkade inte stå kvar.

När jag började förstå att allting det jag känner hänger ihop med mina tidigare minnen om mig själv, att det finns i hela mitt system och jag kommer ihåg hur jag höll på att dö. Jag höll på att dö för ingen höll i mig, och jag orkade inte länge se det som var.

Men nu vill jag leva jag vill se att det blir en förändring, att ljuset får en chans att sprida sig och att människor får kunskap om vilka de i verkligheten är.

Jag satt fast. Jag förstod inte hur mycket som finns inom mig och som inte kunde komma ut. Jag kurade ihop och såg den lilla människan som aldrig någonsin har kunnat. Jag behövde väckas för att förstå att jag måste läka mig.

Då kom det en Ängel

Hon kom in i ett varmt ljus och förklarade för mig att jag behöver läka alla delar i mig själv, innan jag försöker hjälpa någon annan. Det är en universiell lag.

Om jag ska ha en möjlighet att skicka kärlekens ljus till alla dessa själar som lider, behövde jag först förstå att läka mig själv. Jag kunde då vara med och frigöra barnen. Mitt ljus skulle gå till de som kände och var redo, så de kunde komma ihåg sin önskan en gång för alla bli fullt fria.

Hon berättade för mig att jag själv är en skyddsängel för dessa barn. Att jag natt efter natt står och sänder kärlek så att de kan få känna Guds kärlek som strömmar ner till dem, från alla skyddsänglar. Hon berättade för mig att dessa minnen bor i mig. Jag har sett och känt dem och jag har själv varit ett utsatt barn. Jag har själv befunnit mig i denna svartaste avgrund, och det bor i mina celler.

Att jag i min högkänslighet tog deras minnen till mig, och känner deras smärta såväl som min egen.

Att jag istället för att skicka hat skulle jag skicka kärlek och ljus till de som begår de hemska brotten, som gör vad andra säger till dem i rädsla. Som tappat bort sin egen vilja, de behöver mitt ljus.

Inte endast barnen utan att någon kliver fram, någon som har allt i sina händer, för då kanske fler människor förstår.

Att jag skulle släppa allt hat och släppa fram min egen smärta. Hon förklarade att min själ var redo att växa så jag behövde lämna lite plats.

Min ångest försvann i ett andetag. Jag kunde hitta in i min kropp igen och läka mina sår med ljus.

Jag förstod att genom att läka mig själv så frigör jag barnen, det sker i mina tankar. En längtan om att erkänna att jag är trasig men kan bli hel. En längtan om att verkligen förstå och kunna hantera mina egna sår.

Att erkänna att min sanning är att jag är trasig, men går att laga.

Jag går att laga med kärlek från mig själv, så att ljuset hittar in i mig själv fullt ut. Jag kan laga mig själv i mina minnen från allt ont som har skett.

Jag vågar se magin i mig när jag istället för mörker ser endast ljus.

 

Jag märkte att för varje gång jag fick inblick i dessa djupa tankar. Så lös min själ upp lite mer. Jag såg ljuset komma ut ur både mina fingrar och tår, och min vibration gick upp. Jag såg mitt eget ljus förenas med moder jord och faderhimmel.

Där kunde jag sända ut den renaste kärleken till världens alla barn.

För här förstod jag att jag äger all styrka och visdom att förstå vilken fantastisk själ jag är. Och jag är här för att förändra och förändring börjar alltid med mig själv, och mina tankar.

Så nu har jag slutat slå på mig själv och vågar tro på det möjliga i magin.

Sat nam Susanna

 

 

 

 

Du är gudomlig har du glömt det?

 

Hallå lilla människa det är Gud här.

Jag har länge hört mitt namn och att du tror att jag kan göra under. Det har fått mig att fundera hur jag kan få dig att förstå att allt ligger i din hjärtan.

Jag har hört mitt namn skrikas och både äras och hatas. Och allting har du lagt på mig. När ska du förstå att jag inte är en GUD jag är inte separerad ifrån dig jag har alltid bott i dig och kan endast vara det jag är. Och det är du.

Jag förstår att du glömt bort det och att du kämpar så med att förstå vad ditt nästa steg ska vara. Men har du verkligen glömt om att du har bett om att få vara människa?

Har du glömt att du gång på gång bett om att få alla dina själsuppdrag och få veta hur det är att vara en människa? Eller att du bad om att få lära dig vad känslor är. Kärlek, lycka och glädje. Men även sorg, krig och hat?

 

Och alla gånger du bett om att få erfarenheter som kan föra dig närmare mig, kommer du verkligen inte ihåg dem? Att du har bett om att få känna hur det är vara offer likväl som förövare? Att få veta skillnaden på att vara rik eller fattig?

Har du glömt bort det?

Och varför har du satt all tilltro till mig att jag ska komma och fixa upp det som du bad att få lära dig? Har du glömt bort att jag inte får ingripa, i dina livsläxor?

Men allvarligt talat du kan inte ha glömt bort att du själv bär på din egen gudomlighet?

Att alla kommer ifrån samma källa, har du även glömt bort det?

För om du har gjort det så behöver du en riktig påminnelse i vem du är.

Och då måste jag börja om med hela berättelsen om hur du en gång ville gå ner och det kommer ju förhindra vidare lärdomar som du behöver ha för att stiga.

Men jag kan ge dig en ledtråd så att du kan börja söka i dig själv, jag kan berätta att jag är du och du är jag. Jag kan berätta att du behöver börja tro på dig själv och dina förmågor. Att du behöver förstå att det är fullt möjligt att du som människa äger rättigheten till att stå i din kraft.

Jag kan tala om att det finns en Universell lag, som gäller var du en är. Det är själens fria vilja, som du äger alldeles själv.

Sen hoppas jag att du kan börja tänka själv.

För tänk om du fattar att din röst är så viktig, allt det du säger tänker och för fram är så viktigt så att jag skulle kunna säga att hela universumet är beroende av allt det.

För dina tankar och ord går till ett kollektivt medvetande där allting sitter ihop, och är en enda.

Så allt det du går igenom färdas till kollektivet, och vet du vad mer?  Jag får in allt.

Varje litet människoöde varje smärta, glädje, rädsla, lycka, kärlek och hat kommer in i mig.

Varje gång en tanke studsar och du dömer dig själv, dömer du även mig. Varje gång du tycker och anser så anser du om mig. Varje gång du hatar så sänder du iväg pilar som träffar mig.

Och ibland tror jag att du faktiskt inte äger något hjärta. För du skickar allt det du känner utan begränsningar och utan att förstå att du kan ändra allting som du känner. Du kan ändra alla dina tankar. Du kan skapa, du kan självförverkliga dig, du kan skapa allt det utifrån att du förstår att du och jag är en.

Och alla dessa önskningar du sätter på mig, du vill ha en bil, du vill komma in i skolan, du vill bli frisk. Och du vill ha kärlek. Jag kan inte ordna det, det är faktiskt du som bestämmer själv vad som ska ske, med hela ditt liv.

Du måste tro på mig när jag säger, jag är inte den du tror. Jag valde precis som du gjorde. Men det kan jag inte berätta för dig för jag når dig inte riktigt.

Jag blev nämligen också skapad.

Jag ställde samma frågor som du gör, hur skulle jag kunna göra det här?

Jag hade samma rädslor och ett jävla ansvar på mina axlar.

Tänk att du är med och skapar himmel, hav och en jord, och sen skapar du lite ute i universum och vidare och vidare. Och nu ska du bli hatad för att det är krig. Eller ännu värre hur kan jag ha skapat pedofiler? Jag har inte skapat några pedofiler måste jag säga, utan det är du.

Hänger du med du är ju jag. Vi är gud. Jag är gud och du är gud. Gudomliga.

 

Så du förstår att alla de som du hatar just nu, alla onda människor som är något helt annat en det de är så du kan se och förstå. Dessa är ju också jag. Så om du kan förstå och hänga med så är ju du jag och jag du och om alla är du så är du en våldtäcksman då som förtjänar att dö?

Eller om du begått något ännu värre, skapat ett krig där det dog själar under förskräckliga omständigheter, ja det kallas omständigheter, men du skapade mord genom gasning, hängning. Du lemlästade människor utan att blinka, för det fick din själ att växa. Förstår du att komma tillbaka med dessa erfarenheter, och glädjen över att du återigen verkligen får veta att du är älskad. För jag älskar alla själar oavsett och alla är utifrån skapandet som du gjort.

 

För vad du en har gjort, var du en har varit så älskar jag dig. Men det har du glömt bort.

 

För du tycks inte komma ihåg vad du är kapabel till att uträtta. Hur viktiga dina tankar och förmågor är. Hur otroligt stort hjärta du bär på och att du är gudomlig. Att genom att du förändrar dina tankar och istället koncentrerar dig på att göra allting som du vill ha. Det måste ju vara det bästa i allt som du nu och när världen faktiskt börjar vakna. Det är dessutom din förtjänst, för att du börjar komma ihåg ditt gudomliga hjärta.

Men tills du verkligen förstår så behöver jag hålla lite avstånd.

För det innebär att du har lite kvar att lära. Och att jag måste vara i din smärta och sorg. Och jag behöver ta hand om det hat som du fortfarande bär på så att du kan komma vidare.

Jag behöver även ta hand om att du inte riktigt förstår att alla nycklar bär du på själv.

Och du den där rädslan du bär på, fram till att du förstår vem du är så skicka den till mig, för jag hjälper dig gärna och transformera den, om du ger mig tillåtelse?

Sen när du förstår vem jag är då kommer du kunna göra allt det där själv.

Men jag är här och jag går ingenstans, du kommer kunna prata med mig, men det är lite svårt för mig att nå fram när du inte har öppet hjärta så bli inte ledsen om det dröjer allt för lång tid.

Jag tror på mig jag vet att jag kommer att klara det här.

Ok en nyckel till så att du fattar lite till. Du är allt det där du tror att jag är.

Kram Gud

Sat nam Susanna

 

 

Jag är så jävla modig

 

Jag undrar hur jag tänkte när jag klev ner i denna inkarnation? Min son har berättat för mig att vi har planerat detta under flera tusen år tillsammans.

Och att man som innan man kliver ner är helt omedveten om.  Jag är övertygad om att hade jag vetat, hade jag aldrig gjort detta.

Jag vaknade när han dog. Även om jag varit vaken innan och förstått mycket så var det ett uppvaknande som höll på att få mig att dö.

Jag ville dö, ibland vill jag det fortfarande. Det är när jag tvingas kasta mig tillbaka till den dag när jag hittade honom.

Det är känslor som ligger så begravda i mig, och jag orkar endast korta stunder att dra upp dem till ytan. Jag vill känna jag måste känna, det var det enda jag visste när han dog. Men att få full kunskap om sig själv, och att förstå det som man tidigare inte gjort. Får mig att känna frid.

Ibland tvingar jag mig själv att minnas. För även om jag vet, så sitter känslor kvar om man inte tar ut och tittar på dem.

När jag tvingar mig själv titta är jag aldrig ensam, jag vet att Joakim sitter bredvid mig, jag kan känna hans energi. Men han säger inte mycket när jag rasar. Det är en lugnt och tårarna och tankarna får komma ut som de ska.

När man sörjer så blandas det med ilska, jag brukar säga jävla unge. Men det är mest för att jag vet att han har rätt när han får mig att minnas. Det finns människor som tror jag förlorat förståndet, talar med änglar, och galaktiska federationen, och med Gud är det möjligt?

Där jag befinner mig är allting annat en det omöjligt. Det är för mig det enda som verkligen är helt och fullt sant. Det finns människor som försökt få mig ur balans, som säger att jag hittar på och att de har den fulla sanningen. Och jag har rasat. Jag har känt maktlösheten att inte tro på någonting.

Jag har känt fattigdomen om att få vara den lilla människan full med skam och skuld. Känt hoppet försvinna och att det här är allt. VI lever och sen dör vi.

Tro mig jag har känt det i varenda liten cell. Men det är det som händer i en uppstigning. VI testas om vi kan stå fullt ut i vårt ljus. Det är det som är mörkret ingenting annat. Klarar du av att stå rakt och i dig själv så händer det inte. Men det hände mig.

Ju ljusare och högre du vibrerar, desto större attacker kommer utifrån.

Jag har fått hjälp att förstå det, men det tog tid. Och jag föll så djupt ner att jag helt ärligt och sant funderade på en väg ut härifrån. För om det verkligen inte finns något mer, om det verkligen är så att alla som är vakna hittar på. Att det är en masshypnos som föregår ute i världen.

DÅ kan vi spränga hela skiten. Där var jag och herregud som jag har fått kämpa.

Jag har famlat i blindo med ett tyst vibrerande i mina öron, där änglar och min son försökt nå mig utan att lyckas. Jag krälade på marken och kräktes ut hela mig själv. Och när jag kom ur det var det som att födas på nytt.

Det jag har lärt mig efter alla dessa dykningar i mig själv, är att be om hjälp. Det kommer en stund när jag bara behöver förstå att det är ok att tvivla på sig själv, det är ok att gråta och skrika. Men det är även ok att stå upp.

Mina guider berättar för mig att det är det som kallas expansion av medvetandet. Ju mer du förstår ju mer tvingas du se på det som har varit. Allt för att du ska ta dig därifrån och börja leva i den riktiga världen som du skapar just nu.

För all den kunskapen som kommit till mig, om vad som försegår på jorden och i universum, det är ju för mig sanning. Jag vill aldrig mer tillbaka till där jag varit, och tacksamheten i att få vara här och vara en del av allt som händer, det är tacksamhet till min son och till mig själv för att jag mitt i allt är så jävla modig.

Det är modigt att göra det vi har gjort det är min största sanning.

Det är modigt att vara en av dem som tagit på sig att vara en del av uppstigningen. Och det är värt allt.

Detta har jag lärt mig med min son vid min sida.

Hur skulle det kunna vara något annat en sanning?

 

Sat nam Susanna

 

 

 

Kom ihåg ditt Ditt inre ljus

Rädslan som nu sprider sig ute i världen har stigit.

Först så kom det munskydd, nu går folk med gasmasker. Sen satt kassörskan med en plastbit framförs sig, efter det dök det upp skyltar håll avstånd, och sen var det precis kört. Arga rädda människor som springer omkring och viftar om man kommer förnära. Rädsla föder aggresion, och förvirring.

Någonstans här förlorades värdigheten hos människor. De som gått in i rädsla vill inte se inte höra någonting annat en det som är just rädslan. Rädslan äter upp dem, de ser vad vi försöker förmedla men kan inte ta in.

Någonstans blev det fel.

Distraktioner som bildar olika läger viljan och önskan att alla ska med, alla ska lyfta ingen får lämnas. Röster som höjdes, se något det är fel. Men distraktionerna fortsätter att komma in. Ljusets krigare har inte riktigt stigit fram.

Vi har blivit distraherade vi har börjat separera oss då andligheten och dess medvetande är på olika nivåer. Vi är på olika tidslinjer och får olika informationer från olika kanaler, och alla gör sin resa.

Vi har blivit vi emot de som inte ser det vi ser, som inte känner det vi känner istället för att förenas. Förenas i ett enda gemensamt mål.

Inte att slå ut mörkret, Inte att föra fram nyheter allt som det sitter Inte för gör att vi distraheras från det stora målet. Vår moder som vi går på behöver ljus. Och hon behöver det nu.

Med hjälp av oss. Med hjälp av oss som en enda så kan du var du en sitter och var du en står låta. Låta dig gå ner och förbinda dig och förena dig med hennes hjärta, förankra det i ditt hjärta och låta hennes nya vibration höjas med källans ljus. Låt det forsa ner i henne och hjälp henne rena och rensa genom land och riket Sverige. Var med och ta ner ljuset exakt där du är för att expandera ut och se det som behöver ljuset runt omkring dig.

Ta upp henne i din utandning och låt hennes låga frekvens transformeras så hon kan stiga.DU är här för att hjälpa henne, du är här för att låta ljuset rena . DU är ljuset när du kan se och känna ditt hjärtas önskan att få vara en del av uppstigningen.

Ta upp allt i ljuset som skrämmer eller hotar, ta upp det som du burit en längre tid på din vandring du gjort på jorden. Låt det transformeras och omvandlas till det ljuset du nu tar ner i din kropp. Se dig själv som en ljuskrigare och förstå att du är här för att hjälpa Vår moder. Transformera dina rädslor och du tranformerar de som bär på likadana rädslor och sår. Dina nya tankar kommer slå undan och sätta krokben där du tidigare rasat.

Var tacksam för allting som utspelar sig framför dig som ljuskrigare det gör att ditt ljus är redo att expandera. Det är först när man kan se och förstå mörkret. Det är en del av allting precis som du.

Bön jag ber att få vara en ljuspelare av kristallint ljus en gridd åt att hålla ljuset inom mig för att förstärka ljuset. Jag ber att få göra det som min själ vet allting om och låta det gå igenom min kropp.

Jag är ljusets krigare

Sat nam Susanna

 

 

Din gudomliga närvaro

Närvaro, tiden som inte existerar som du ändå behöver vara i, stanna upp älskade själ. DU springer ifrån dig själv i längtan och desperation att förstå vart någonstans du är på väg.

Ett vägskäl som säger att du måste fortsätta springa, passa in och rätta i dig i ledet, åt vänster.

En frid och ett lugn i ditt hjärta och en fullständig kunskap om allt du ser, till höger.

Vilken väg ska du ta?

I längtan att läka och förstå det du ser så fastnar allt det som är du, utanför dig själv. Det är en tid av dubbla dimensioner där du halkar in och ut, slår på dig själv när du inte kan hitta den inre friden. Du är det absolut viktigaste innan någonting kan gå vidare.

Du behöver förstå att ingenting springer ifrån dig, din skugga kommer ständigt följa dig.

Stanna      Andas     Andas    Andas

Har du inte sprungit klart?

Allt du ser och hör skaffa dig kunskap. Det är det enda sättet att förstå vad som händer. Kunskap som du innerst inne i djupet av ditt hjärta redan finns där.

Du vill veta men hur ska du någonsin få veta om du inte står still?

Det är bristen som människan har, viljan att komma fram och inte förstå att hon redan är framme.

Det räcker inte med att veta, du behöver verkligen kunna se det den kunskap om sanningen som bor inom dig.

Ingen mer en du gör den här resan, ingen mer en du kan ta dig fram. Fullständig gudsnärvaro är när du förstår det gudomliga inom dig.

Du ska inte tro att du är någon.

DU ska veta att du är NÅGON.

Släpp alla tankar om att det skulle vara ego och förstå sin egen gudomlighet. Att förneka det är som att hugga av dig armar och ben.

Och det har du även gjort. I din strävan att komma vidare i din utveckling, hugger du av dina armar och ben när du inte kan förstå att allting på din resa handlar om dig, du behöver inte gå till någon som tar ner koder och aktiveringar, be om det själv. Gör dig själv redo och förstå att allting bor inom dig.

Det räcker inte med att förstå sin gudomlighet, du behöver leva den.

När människan ger makt åt någon annan att föra fram det som du kan själv, så brister du i dig själv.

Den du behöver lita på i första han, i andra hand och alltid är du själv.

Du är gudomlig, du är skaparen av din framtid. Och den min lilla människa ligger vidöppen framför dig när du har förstått och kräver din gudomliga rätt. Så närvaro i dig själv i varje andetag.

Bön

Kära själ, ge mig kunskap som jag behöver för att aktivera det jag bär inom mig.

Tack

 

Sat nam Susanna