Select Page

Jag är inte unik på något sätt.

Jag har kämpat i hela mitt liv, jag har gjort det som förväntas av mig. Jag har vuxit upp i en kämpande familj. Där ekonomin var det största anledningen till att allting var trasigt.
Jag är inte unik på något sätt.

Som ensamstående mor till tre barn, så slet jag och pusslade så att mina barn kunde få mat. Vissa kvällar grät jag mig själv till sömns för att jag var så hungrig, men mina barn fick mat.

Jag har gått i vanlig skola, komvux, folkhögskola, universitet och yrkeshögskola men ingenting av det är kunskaper som jag bär inom mig.

Jag har jobbat och slitit precis som alla andra och är inte unik på något sätt.

När min son dog 2018 gick jag ut ur skolan en vecka efter. Jag gick ut full tid och arbetade efter 5 månader, även om hela mitt system skrek att jag skulle stanna upp, jag ville tillhöra något, jag ville påverka och förändra. Och det gick en kort tid sen rasade jag.

April 2019 så blev jag sjukskriven. Jag har jobbat natt och dag sedan min son dog, jag har tröstat människor jag har lett dem fram mot att hitta sina sår, jag har varit med i läkande, människor som mig, som inte har pengar. Jag har givit av mig själv för att jag sett mig själv i varje möte som jag har haft.

Jag har lyssnat och jag har funnits där, vilken tid det en har varit. I min egen sorg har jag funnit visdom och glädje i att finnas för andra.

Jag arbetar som ljusarbetare för Moder jord och för att vi människor ska få något som är bättre en det här.
Jag arbetar natt och dag, jag sover oftast några timmar, för att delta i jordens uppstigning.

Jag arbetar galaktiskt och jag arbetar i grupper, Jag arbetar med att få ut information och jag är alltid i telefonen.

Jag äter med telefonen, jag kissar med telefonen och jag sover med luren fall någon behöver en röst.

Under den värsta sorgen påbörjade jag och min son en gemensam bok som givits ut, denna betalade jag själv, jag fick helt enkelt ta ett banklån.

Jag försöker arbeta så mycket jag kan, men det jag inte kan är att gå ut i den verklighet som råder där ute.
Jag är inte skapad att vara i denna värld.

Jag är klarempat, dvs får in varsel och ser saker innan de händer. Jag visste att min son skulle lämna jorden en vecka innan han dog.
Jag är högkänslig, och klarar inte av energier av lägre vibrationer det gör ont i hela min kropp.

Jag har sett hur det här systemet är på väg att kolapsa en mycket lång tid, och velat lämna jorden så många gånger, att jag försökt ta livet av mig 4 gånger, utan att lyckas.

När min son dog så stog jag på gränsen till att inte vara kvar här, men jag valde att stanna då han annars skulle gått förgäves.

Varför väljer jag att blotta mig så här? Jo för att visa att nakna känslor inte är farligt. Att vi alla går med sår, som är osynliga och som finns där. Men jag har valt att arbeta med dem.

Igår fick jag besked om att jag nu är utförsäkrad, Och jag drog en suck. En suck av lättnad, för jag orkar inte kämpa mer.

Jag har inget jobb, inga pengar, och måste livnära mig på en annan människa. Men jag är fri.

Jag släpper allt och är fri. Jag sätter mig själv på gatan om jag måste för att det ska bli en ändring i detta system som håller en vanlig människa fast.

Jag är glad och tacksam för att jag slipper kämpa mer och för att jag nu kan helhjärtat ägna mig åt det jag är här för.

Jag är en av dem som är här för att ställa jorden till rätta. För att informera om att vi inte är ensamma, och för att tala om att vi är på väg att få en massuppvakning.

VI kan inte längre springa omkring i detta ekorrhjul och få det att fungera. Det kan inte längre vara en liten klutt som roffar åt sig allt och massan inte har något.

Jag strider för mina systrar och bröder som är lika vakna som mig för att sanningar ska komma ut om vilka vi verkligen är.

Jag strider för att människan ska vakna ur sin långa sömn och förstå att vi har varit förbundna till ett slaveri med kedjor som hållit och fast vid våra anklar.

För de som tror att jag tjänar pengar på boken, eller det jag skriver, glöm det för det sugs in i ett banklån.

Kommer jag fortsätta. Ja en liten stund till kommer jag orka, en liten stund till kommer jag ha ett otroligt hopp till att mänskligheten vaknar och förstår att endast genom att fungera som en enda gemensam kraft är det möjligt att förändra en hel värld.

Är jag unik på något sätt? Nej, inte alls.

Jag är helt jävla fantastisk.

Sat nam Susanna