Början på uppvaknandet

De första 5 veckorna efter att min son inte fanns här mer var fruktansvärda.

Om man aldrig gått i samma skor som mig så kan man inte änns föreställa sig den smärtan efter att man förlorar sitt barn.

Jag har alltid stått väldigt nära min Kimmen, vi hann aldrig klippa navelsträngen.

Jag har alltid känt av min son och vetat när han inte mår bra precis som han känt av mig. På så många sätt satt vi fortfarande ihop. Vi hade en telepatisk förmåga att nå varandra, som vi använt sedan han var liten. Ibland var vi så ordlösa i vårt språk och talade med varandra i huvudet istället. Det finns säkert de som ruskar på huvudet men det var så det var.

Både bra och dåliga saker kom fram den vägen. Jag har alltid kunnat känna av alla mina barn men med honom var det annorlunda. Men nu kände jag honom ingenstans, det var så fruktansvärt tomt och tyst och jag gick sönder av förtvivlan.

Jag satt uppe hela nätterna och försökte hitta sidor som kunde tala om för mig vad som händer med själen när man går över?

Hur det känns och när man kan få kontakt.  Jag har i mitt liv hjälp de som gått över, jag hjälpte min mormor att gå mot ljuset och min morbror. Jag har hjälpt andra som jag inte haft något band till och jag har förmedlat kontakt mellan vänner och deras kära.

Men nu handlade det om mig och mitt halva hjärta som inte var här. Jag läste tills mina ögon brann och ibland hittade jag information som gjorde mig skräckslagen.

En del var verkligen inte kul att läsa och denna information släppte jag ganska snabbt. Eftersom jag känt ljuset i hans rum så visste jag att det i alla fall hade varit där. Jag ville komma i kontakt med medium var så desperat och jag hade turen att få kontakt med en mycket klok kvinna som förklarade för mig att det kunde ta upp till 3 månader för att de ska kunna ta kontakt. Men att hon såg att min son gått över att han flög och att han var vid havet, hon fick ett budskap till mig och det var att jag måste ta hand om mig själv.

Min lillasyster sa att jag inte behövde medium du kan det där själv sa hon. Även mina nära vänner sa att det där kommer du kunna när det är dags. Men jag litade inte på mig själv, jag litade inte på någonting av den samlade erfarenheten som jag hade överhuvudtaget.
Den enda gången jag riktigt somnade var när jag åt lugnande tabletter som jag fått av läkare. Det gick inte att andas så ont gjorde det i mig. Vanligtvis när man får smärta så vet man var den sitter det här satt precis överallt.

Jag gjorde en meditation under en healing på distans och då kom Jeanerie och visade mig vägen, jag såg min son som han såg ut innan missbruket tog det bästa av honom och han log med hela sig talade om vad lycklig han var.
Han hade vitt hår och raka fötter och var så lång som han var utan att krympa som han gjort när jag sist såg honom. Men när han ville krama mig vart jag så fruktansvärt ledsen att jag avbröt allting. Han kom oxå i en dröm efter ett par dagar, han tog mig och vaggade mig och talade om att allt var bra och att han hade frid och att han älskade mig, sen somnade jag in hans famn. Men det var inte tillräckligt för mig.

Jag hade känt honom på begravningsbyrån och jag vet nu att han skickade små vibrationer när jag inte visste vad jag skulle göra i det. Den absolut första gången som jag vet med all säkerhet att jag hade kontakt var när han begravdes. Jag skulle läsa upp en sista hälsning från farmor och en dikt och samt en text som jag skrivit. Det var oerhört viktigt för mig att visa att min son var Joakim och endast Joakim men att han hade ett missbruk. Att han alltid hade alla andras bästa för ögonen och att han älskade mig och sin familj djupt.

När det var dags att ställa sig upp och prata så rann allt av mig och på min vänstra sida ställde han sig och höll i mig, det enda man såg och hörde var när jag drog in luft för så varm vart jag. Inte en enda gång såg jag honom ligga i kistan utan han stod bredvid, det var samma sak för min syster hon kände det jag kände. Och när vi gick ut ur kyrkan så kom solen på en himmel som varit grå, innan hade jag sagt att jag önskade att solen skulle titta fram som ett bevis på att han var där han skulle vara.
Mitt sökande gjorde att min familj inte visste riktigt hur de skulle hantera mig för jag helt och hållet upp i att leta information.

Jag kom in på internet sidor som jag inte hade en aning om att de fanns jag träffade människor som hade ställt samma frågor som mig och nu började det även hända andra saker. I början var det små saker som man inte vanligtvis tänker att det handlar om något annat en mänsklighet men jag kan säga att från mitt håll vart det lite konstigt efter ett tag.

Jag började förlåta människor i min omgivning saker som hänt och som jag gått med i åratal av bitterhet bara blåstes bort. Jag förlät så mycket och det sänkte en sådan frid inne i mig. Jag hade varit arg på mycket och i början förbjöd jag tom att min sons pappa skulle få komma på begravningen och hans fru men med ord från min sons farmor ska verkligen Joakims liv avslutas med hat så bara rann det bort.

Jag förlät min mor och min far som jag varit så arg på och tackade dem för att jag fått komma till världen via dem.
Jag förlät mina vuxna barn som jag var så arg på och bara kände en oerhörd kärlek för dem. Jag förlät människor som trampat på mig i åratal och skickade iväg dem med kärlek och ljus.
Här hade jag även fått kontakt med någon som jag idag vet att vi kommer från samma själsfamilj.

Det som hände sen var att när jag kom i kontakt med vad som helst som var negativt så nästan kräktes jag. Om jag slog upp en tidning eller såg nyheterna så vart jag på riktigt sjuk. Jag grät när jag råkade se något våldsamt och jag klarade inte av att sitta i ett samtal änns om det handlade om trasiga rör eller en båt som gått sönder.

Jag gick sönder när jag tänkte på världens alla hemskheter och jag isolerade mig ifrån allt stängde bara av när människor omkring mig pratade om något som jag inte klarade av. Detta gjorde att jag mötes med ilska flera gånger men det spelade ingen roll jag klarade inte av att hantera negativitet. Jag började gråta när jag tänkte på hur arg jag varit och helt plötsligt kände jag ingen som helst ilska över något.

Jag började separera på människan och dess handlingar och insåg hur mycket jag älskade och att det var handlingarna som hade gjort mig illa. Jag såg plötsligt människor ur ett helt annat perspektiv.

Och jag började helt omedvetet hedra min son, jag talade om honom i största möjliga kärlek jag gav honom tillåtelse till att känna frid och att han skulle få vila men att jag väntade på att han skulle ta kontakt med mig.

Jag sov stötvis och av en händelse så vaknade jag alltid 555 tittade jag på klockan var hon 1111 eller 1212 och siffrorna 333 dök upp för att bytas ut mot 222. Då började jag söka efter information där vad handlade det om? För det var ingen tillfällighet att dessa siffror dök upp gång på gång.

Tro mig Youtube är så bra och jag fick massor med information därifrån. Jag hittade människor från hela världen som visste vad det handlade om. Hela internet är fullt med information men en dag så ramlade det fullständiga beviset på att min känsla som växte i mig var rätt.

Jag kom över information om uppvaknande och vad som kan göra att man vaknar upp bryskt. Att någon väldigt nära lämnar jordelivet. Jag började inse att någon försökte väcka mig ur någonting men jag var helt ensam. Jag var så uppslukad av det här att jag åt, sov, andades i det dygnet runt. Jag började meditera något som var väldigt svårt utan att egentligen veta vad jag ville uppnå.

Jag lyssnade på guidade meditationer och fick änglabudskap men det räckte inte. Min mat började smaka annorlunda, allt smakade metall, jag är en inbiten kaffedrickare eller var, för det fick mig att kräkas. Jag hade under våren slutat äta kött men åt fisk, kyckling, det gick inte längre utan smakade så illa, socker gick inte alls var det socker i maten kräktes jag nästan.

Mjölkprodukter gick också bort det smakade illa. Tillslut insåg jag att jag bara kunde äta vegan mat och var värre var jag kunde bara dricka grönsak och frukt smoothies som jag gjorde själv och ägg. Bröd gick bort och allt som inte var ekologiskt smakade metall i munnen på mig att jag trodde jag blivit amalgam förgiftad. Precis efter hittade jag symtomer på uppvaknande och insåg att det var det som jag höll på med Andligt uppvaknande. Jag slukade så mycket information att det nästan rann över och alla människor jag kom i kontakt med gav mig precis de svaren som jag sökte efter. Jag kände ingen men sakta så kom det in människor som jag aldrig någonsin hade pratat med som var precis där jag var förutom att allt tycktes ske med en grym hastighet när det gällde mig

Men den absolut utlösande faktorn till att jag faktiskt förstod att jag inte höll på att bli galen var när jag först på morgonen när vi skulle föra vår Kimmen till sista vilan och sätta ner urnan då ville jag skriva något till honom.

Men det gick inte mina ord fastnade, jag bad honom om hjälp och helt plötsligt började en dialog som vi haft året innan spelas upp i mitt huvud jag skrev exakt det han sagt och sen med svaren jag givit.

Och det var först efteråt när jag har tittat på texten som jag förstod att min son hade hjälpt mig och talat till mig genom telepati. När vi kom till kapellet så rasade det sista jag hade inom mig och jag föll ihop på golvet framför urnan.

Jag sa högt och tydligt – Snälla ärkeängeln Zadkiel kan du hjälpa mig att försöka förstå jag behöver komma i kontakt med min son och med mina änglar.
Sekunder efteråt började små saker komma till mig jag fick in en mening som min son sa till mig från det att han kunde prata rent han sa,
– Mamma om jag får din varmhet får du min kallhet.
Sen kände jag en värme som spreds i hela kapellet och en frid.

Mitt hjärta nästan stannade och jag kunde sätta mig upp då såg jag hur fullt det var i detta kapell. Det var änglar i hela kapellet som lystes upp. Det var mina änglar, min mans änglar och farmor och hans fars änglar och det vart sådan frid och kärlek där vi var. Det varade några korta ögonblick sen kände jag bara närvaron av min son.

Vi sänkte ner honom där han skulle ligga det sista av honom och jag kände just då en sådan frid i mitt bröst. Men det försvinner snabbt när man är i sorg. Egot vill ha mer, och mer bevis på att det man sett och känt är sant. Efteråt så kunde jag prata med min sons far som jag varit så arg på och jag förmedlade ett budskap som jag fick ifrån vår son jag sa.
– Där Joakim är finns inget att förlåta allt är förlåtet, där jag är finns det inget heller så nu är du fri.
Där och då kände jag en sådan djup kärlek för mannen som jag en gång skaffat ett barn med, som sörjde lika mycket som mig men som sökte helt andra svar en mig. Och med det jag vet nu så kommer jag för alltid känna kärlek för honom precis som jag känner för varje själ som jag ser för nu vet jag att vi är sammanlänkade på ett sätt som jag tidigare inte har förstått.

Att börja mitt uppvaknande tog mig dessa veckor och det var gick så fort så jag förstod inte själv vad som hände och om jag inte förstod det hur skulle då min familj förstå? Det var så mycket smådetaljer i det som skedde att det tog ett tag och se mönster i det hela. Men det finns så många människor därute som talar om samma saker och man blir ledd fram av något osynligt. Jag hörde vibrationer av något i mitt innersta och att jag skulle vidare fanns det ingen tvekan om.

Men jag hade trängt bort Jeanerie hon var inte pålitlig tyckte jag i det här läget. När man är i det här så ser människor på en med andra ögon. VI kommer alla vakna det vet jag med säkerhet. Men det är inte alla som är öppna och kan ta till sig det man säger och man blir lätt intensiv i det man hittar. När en nära anhörig lämnar finns det en anledning, som jag snart skulle få veta.

Och jag behövde inte vänta i tre månader för det gick fortare en så och det är tack vare dessa ljusbärare som vaknat sedan en tid och förberett vägen för dig och mig.

Ingen är bättre eller högre upp men de har vaknat tidigare för någon måste göra det jobbet. Och de jobbar hårt, de var enligt det jag hittat 144 000 från början men många har lämnat för de orkade inte, dessa är utspridda över hela vår jord. Så jag avslutar med att sända all min kärlek och tacksamhet till dessa ljusbärare de har gjort ett fantastiskt jobb när de jobbar i skymundan, blir utsatta av andra människors påhopp och ändå står stadiga i sitt ljus. Tack!

Kärlek och ljus ??❤❤?

Leave a Reply