Det finns ingenting att förlåta

 

Den här resan som vi gör är tillsammans. Du är inte placerad här själv och övergiven. Vi har tillsammans som själar bestämt detta för ca 3007 år sedan.

Lång tid men kom ihåg att tiden inte existerar utan vi är allting samtidigt. Det blir myrbo i mitt huvud ibland med all information som jag får. Och måste sortera ganska mycket för att det ska komma ut på rätt sätt.

Det är många starseed som just nu är inkarnerade på vår jord. Vi har en stor uppgift att föra ut till mänskligheten. Rena och rensa våra blodslinjen i olika inkarnationer. Det låter stort och mäktigt och svårt. Men när vi börjar förstå hur allting hänger ihop så kommer allt annat falla på plats.

Du har inte gått ner med de människorna som du har runt omkring dig av en slump. Ni har bestämt detta för att vara en del i att ta bort och lösa upp gamla karma som ni har burit med er, ända sedan Atlantis föll.

Inprogrameringar, såsom skam, skuld och rädsla. Dömmande av saker som inte klingar inom dig. Vi förlåter varandra men om vi inte förstår att vi har det yttersta ansvaret för våra liv och att inget är vare sig rätt eller fel, så kommer vi heller inte veta att det faktiskt inte finns något att förlåta.

Vi valde detta långt innan vi beslöt oss för att komma hit. VI gjorde ett avtal med dessa själar vi färdas med att ta oss hit där vi är idag för att kunna förstå. VI har själva manifisterat varenda kliv i våra liv allt för att idag kunna förstå glädje och tacksamhet över människor som hjälpt oss till dessa lärdomar.

Det kan vara svårt att förstå att vi valde kanske att bli utsatta för brott eller för andra obehagligheter men det är min sanning. Och jag kan idag jubla över alla människor som hjälpt mig att lära. Dessa fantastiska själar har visat mig vem jag är och jag kan inte annat en känna tacksamhet och kärlek.

Mitt liv har varit långt ifrån enkelt jag har blivit utsatt av mycket men jag är tacksam. Jag är tacksam för varje liten detalj som fört mig dit jag är idag. Jag kommer ihåg när jag var liten och sa, jag ska aldrig bli som min mamma.

Men det är just det precis jag har varit. Hon är en fantastisk människa som visat mig att det är genom arv och miljö vi blir exakt likadana. Men att det aldrig är försent att ändra på det. Jag är så otroligt tacksam för alla dessa lärdomar oavsett hur ont det gjorde när jag var mitt i det. Jag hade ju manifisterat detta.

När vi kan möta människan där hon är och älska allt hon står för då är vi påväg mot en inre läkning. En läkning som går ut på att förstå att vi alla har gjort det vi har kunnat utifrån våra möjligheter och val som vi gjort.

Detta är ord som jag lärt mig, om jag ska förlåta måste jag veta vad jag förlåter. Om jag inte vet det så förstår jag heller aldrig att jag gjort precis det jag skulle.

Sat nam Susanna

Telefonen når inte till himlen, men det hindrar inte att nå de som är där.

Man kan inte ringa till himlen eller åka på besök. Men man kan prata med dem som man har där. Idag så var det en sådan där dag när verkligen allt började så tokigt. Jag skulle åka till gymmet och hade laddat på med en smoothie. När jag kom fram så skulle jag plugga in hörlurarna, då upptäcker jag att hela min telefon samt hörlurar var nerkletade och alldeles gröna. Ljudet som kom ur telefonen lät som något som bara skorrade.

Jag har lärt mig att vara lugn och inte reagera det leder ingenstans och du kan iallafall inte göra något. Men när jag kom hem så kände jag lite panik för jag har allt i min telefon.

När min son lämnade jorden hade han ägt sin telefon en mycket kort tid, den har legat då vi inte hittat hans kod för att komma in i telefonen. Den fanns bara i hans huvud och jag har varit så ledsen då jag vet att mycket av hans underbara texter ligger där i. Men jag tänkte att jag har inget att förlora, så jag frågade.

  • Joakim kan du hjälpa mig med koden?
  • Slå 0047 fick jag till svar.

Detta är mina fyra sista siffror i mitt personnummer och jag tänkte snabb tanke om att det var helknasigt. Men jag och min dotter slog ändå koden, och tänk den gick igång. Jag fick tårar i ögonen, äntligen så fick vi den att fungera men endast för att jag hade frågat honom själv.

Hela dagen har jag gått och varit så lycklig efter det, känt mig så hållen och älskad. När jag skulle cykla hem från mitt jobb så hörde jag nästa sak så väldigt klart,

  • När ska du förstå att jag pratar med mig och att du kan fråga mig om vad som helst?
  • När ska du förstå att jag aldrig någonsin har lämnat dig?

Det har jag förstått för länge sedan, men ibland är det som att bli träffad av ett knytnävslag i magen av saknad. Ibland känns det som om jag aldrig kommer att se honom igen fast jag vet inne i mig att det bara är dumma tankar.

Jag cyklade på min cykel och jag kunde höra honom skratta och känna hans totala närvaro.

  • Mamma jag älskar dig precis lika mycket som du älskar mig.

Är det möjligt? Självklart är det möjligt  varför skulle det inte vara det?

Ingenting lämnar oss någonsin och ingenting kan någonsin bara försvinna. Vi är så mycket mer en vad vi tror och vi är eviga.

Så är det även om vi inte kan ringa eller besöka så kan vi alltid nå varandra det är min totala övertygelse.

Sat nam Susanna

Tvillingsjälar

 

För ca en månad sedan började jag fundera över min otroliga saknaden som jag har efter min son. Hur kan jag samtidigt som jag saknar så mycket kunna stå på mina ben och faktiskt fungera som jag gör. En del ligger ner och skriker och livet hittar inte riktigt tillbaka när man förlorat någon så nära.

Jag har gått igenom hur jag kan ha sådan kontakt som jag har och hur han har kunnat visa mig så mycket. Vad gör att våran kontakt är så mycket större och så djup som den faktiskt är.

Min son kan komma till mig för han bara känner att han ska närvara att det svider i mig av längtan. Jag satt och diskuterade med en god vän om tvillingsjälar. Alla pratar om hur de träffar sina twinflame eller tvillingsjälar var fanns min.

En tvillingsjäl är någon som är vår exakta halva. Som skapades samtidigt med oss för så länge sedan. Som vi alltid saknar de gånger vi inte är tillsammans. Vi känner varandras tankar och känslor och som bara är ett tomt hål när man inte känner dess närvaro.Jag har alltid känt så ända fram till min son föddes. Det var bara något som föll på plats som jag inte känt före eller efter. Men kunde det vara möjligt att vi skulle kunna vara tvillingsjälar?

Visst är det så förklarade min vän, det vi som människor ser som omöjligt är långt ifrån omöjligt i det stora hela. Jag tänkte skulle då inte min son sagt det till mig?

Men det är å andra sidan inte omöjligt att det var en ytterligare sak som jag behövde komma på som så mycket annat som han säger att han inte kan hjälpa mig med för det behöver jag reda ut själv.

Men jag frågade honom när jag kom hem,

  • Joakim är du och jag tvillingsjälar?
  • Ja var det enda jag fick.

Jag köper inte allt jag får till mig, ibland ställer jag mig själv ytterligare frågor är det så att det var ett rent svar från önsketänkande?

Så jag har gått med detta ett tag och det har hänt så mycket runt omkring att jag behövde tillslut ta kontakt med ett medium, av en helt annan orsak. Jag pratade med henne och att precis när jag skulle lägga på så tänkte jag att just det jag skulle ju fråga det här.

  • Jag har en fråga till, sa jag lite osäkert för att jag visste inte om jag skulle våga få svaret.
  • Ja du har rätt sa hon utan att jag ställde frågan, ni är tvillingsjälar.

Herregud mina tårar fullständigt ramlade ner från mina ögon. Nu kunde jag helt plötsligt förstå varför vi alltid varit så nära och varför ibland det har varit så fullständigt svårt att vistas i samma rum.

För en tvillingsjäl kan vara så mycket, det kan vara din man, din vän eller ett syskon eller barn. Det är kanske så att ni tog ett beslut innan ni gick ner att vara just det och att det finns någon större anledning bakom som du inte förstår just nu. Jag var ganska omtumlad efter det svaret och tänkte att jag behövde vila lite i det, för vad betyder det egentligen?

Jag vet vad min son heter i sitt själsnamn, det namnet som han har haft från allra första stunden jag vet även mitt. Och ibland säger han mitt namn och jag säger hans då vi pratar så. Efter några dagar tänkte jag att jag skulle meditera.

Ett nytt ljus kom till mig med en sådan klarhet att jag slungades tillbaka där jag låg. Jag blev visad till Akasha arkivet. Det stället där alla dina liv som du levat ligger och där du kan få alla dina svar om varför du är här och vad du gjort tidigare.

En av mina guider kom och han tog mig med dit. Jag åkte som i en luftballong, högt högt upp och det blev ljusare och ljusare för varje meter som jag togs. Jag kom fram till en otrolig byggnad som jag bara kan förklara med ett enda ord enorm.

I byggnaden fanns det olika rum för själar som skulle gå ner där de satt och planerade. Jag undrade så var mitt rum var? Men jag hade inget rum, det var en hel våning med själar som jag kände igen, jag såg mina barn fast de inte alls ser ut som de gör i det här livet. Jag såg delar av min själsfamilj, själsfränder. Hur vi bestämde att vi skulle hjälpa varandra och hur stor del vi skulle ha i varandras liv när vi vaknade i detta nu som är.

Jag såg min son, men absolut inte i det skalet han hade när han var här nu, han var så otroligt vacker och kärleken var total. Det var som att slungas in i dig själv. Han förklarade varför det var så otroligt viktigt att jag stannar kvar i det som skulle bli så svårt. Att jag tidigare inte klarat av och lämnat och att det var nödvändigt för att vi åter skulle kunna vara tillsammans. Han förklarade hur mycket jag skulle sakna honom och att han skulle göra allt han kunde för att han skulle kunna hjälpa mig.

Jag talade med så många och vi bestämde så mycket saker som delar av oss skulle komma ihåg tidigare än oss andra hur de skulle guida oss till det som vi var ämnade att göra.

Jag blev visad alla mina uppgifter jag har och hur viktigt det var att jag gjorde allt i precis rätt tid. Det var svårt att skiljas ifrån honom. Och när jag var tillbaka i min kropp så kändes det tunga så mycket lättare än innan.

Han hade förklarat för mig varför vi kommit överens om detta att det är meningen att när jag lämnar min kropp i det här livet att vi då ska få vila tillsammans och att vi i nästa liv som vi är i kommer vara vakna från början och att då kommer allt vara som det en gång var. Men bara om jag klarar av det här nu.

Det finns dagar när jag funderar på att avsluta mitt liv, det gör så fruktansvärt ont att vara separerad från en del av sig själv. Men allt jag hör då,

  • Vill du verkligen göra om det här en gång till mamma?
  • Nej du det vill jag inte.

Och det är det som håller mig uppe, att inte släppa taget om det här livet utan stanna kvar och göra det jag ska göra. Den absoluta övertygelsen om att vi kommer vara tillsammans när det är dags. Dessutom det sista han sa till mig den dagen var.

Jag lovar jag kommer och hämtar dig när det är din tur.

 

Sat nam      Susanna

Eviga

Varje dag flera gånger en jag kan tänka saknar jag min son. Varje liten stund påminner mig om att han gått på den här jorden. Inte bara en gång tillsammans med mig utan så många gånger. Varje stund denna tanke snuddar mig så tänker jag på alla gånger som vi tagit avsked vare sig det har varit på andra sidan eller här på jorden.

Jag vet hur det såg ut denna gången innan jag gick ner och jag minns vad han sa och vad vi bestämde. Det blir ljust i mitt mörker när jag tänker på det.  I alla övriga liv som vi har haft har vi vetat vilka vi är men i så många sedan mörkret kom så har vi inte haft en aning förrns vi varit hemma igen. Den här gången gick han före mig, men jag har gått före honom så många gånger. I ett liv gick vi tillsammans samtidigt men då som äkta makar. I ett liv dog han som min man och jag sörjde så mycket att jag avslutade mitt liv själv.

Vi är eviga det vi kallar döden är en början på vår vila ut i nästa liv. Som vi väljer att gång väljer att påbörja för vi har saker som vi vill lära oss och saker som vi inte klarat av. Jag förlorade fem barn på Atlantis, fem barn som jag försökt rädda i liv efter liv utan att lyckas. I mina själskontrakt har jag tillsammans med dessa själar försökt att jag ska rädda dem och att vi ska förenas innan vi går över. Och gång på gång har det visat sig vara omöjligt. Jag har skrivit in i mina själskontrakt tillsammans med dessa själar vad vi ska göra och gång efter gång har vi lämnat livet med att vi inte kunnat klara det vi skulle ha gjort. Med min son har jag inget ouppklarat. Det enda jag hade var att jag i detta liv inte skulle välja att gå själv. Att jag skulle vakna och hitta den jag är och även om jag är ledsen och saknar honom stå stadig och stark. Och hitta tilliten i att vi återses snart igen. Jag säger snart för det finns ingen tid, det är endast en illusion av något som människan har hittat på för att vi ska vara kontrollerade och styrda.

Jag råkar på människor dagligen som alla berättar om sina tidigare liv och blir ifrågasatta. Men jag har inget att förklara. Jag står stadigt och tryggt i min sanning och mina minnen av det jag tidigare har upplevt. Jag möter människor som inte har hittat sin andlighet och de frågar varför jag lyser och vad jag bär på för hemlighet. Jag berättar och då kommer det så ofta att de oxå är säkra på att de levt tidigare liv, men att de inte vågar säga det. Jag vågar och jag vill berätta om hur modig min son är som valde att komma ner på jorden i alla smärtor som han hade och i sin ångest för att gå här en stund och sedan lämna för att jag skulle vakna. Jag vågar berätta om detta stora han gjort för mig och för människor i sin omgivning som inte riktigt vaknat men är på väg. Jag har ingenting att frukta för min sanning. Varför skulle det vara så omöjligt att vi har varit här så många gånger förut? Vi har så många runt omkring oss som vet det här men fram till nu så har det varit hemligt. Vi har så många människor som vaknat och börjat berätta om sina liv.

Jag har mött några av dem under meditation som varit gemensam. Jag har mött några av dem och genom att endast se in i deras ögon så vet jag att vi varit tillsammans så många gånger förut.  Att träffa medlemmar från sin själsfamilj är ren kärlek från första stunden. Du bara vet att det är från den familjen i det mötet. Och det mest fantastiska är att många ifrån din själsfamilj går på jorden i detta nu. De söker efter dig och utan att du förstår det söker du efter dem. Den familjen som du råkats föda i är ditt val som du tog innan du kom hit, som ni gemensamt beslöt er för att hjälpas åt. Du väljer alla dina barn innan du går ner precis som de väljer dig. Ibland är det från din själsfamilj ibland är det själsfränder. Och ni är här för att hjälpas åt. Jag har rivit mina kontrakt som jag har försökt uppfylla i liv efter liv. Och i detta liv har jag endast bestämt att vi ska förenas och det kommer dit när det är dags. Vi blir så ledsna när vi förlorar någon, sorgen tar överhand och det är svårt att hitta ut i geggan. Men när man gör det så blir allting klarare. Jag har samtalat med föräldrar som nästan mist sitt förstånd i sorgen, som inte vill mer. Men då har ju allt varit förgäves, och våra barns offer är inte värt någonting. Det var i mitt sökande efter egen förståelse varför det var så fruktansvärt att förlora mitt barn, även om jag älskar alla mina barn helt villkorslöst. Så kändes det som någonting vart så mycket trasigare en det någonsin varit. Jag har fått förklaringen, vi sitter ihop i samma själsfamilj och vi delar ett band som aldrig någonsin försvinner. Vi känner av varandra oavsett att min son är på andra sidan och jag är här. Han känner varje gång det brister i mig och är direkt bredvid mig för att stärka mig i min livresa utan honom.

Precis som han gjorde när vi var tillsammans här vet han när jag sviktar och är ledsen. Och nu har jag inte bara honom på andra sidan, jag har även mina änglar och Sananda. Alla ärkeänglar som samlas när jag ber om det. Och jag är trygg i det varje gång det känns som om jorden rämnar. Jag lär mig inte leva utan min son jag lär mig leva med honom, bredvid honom och han finns hela tiden med mig när jag ber om det eller när han känner att jag behöver.

Kärlek och ljus ❤❤??❤❤

 

 

Ditt liv

Har du någonsin fått frågan vem som håller i ditt liv? En stor fråga, jag har alltid trott att det jag är jag själv som håller i mitt liv ända tills jag vaknade. Då insåg jag att jag tillåtit alla utom mig själv att hålla i mitt liv. Jag har lagt mitt liv i samhällets händer. Var jag en har varit har jag aldrig stått med mina egna händer och hållit i mitt liv. Före nu, när jag först fick frågan så vart den så otroligt stor, men när den maldes ner och jag insåg att det faktiskt är jag som håller mitt liv i mina händer, och att jag har tillit till att Gud Fader håller upp mig så insåg jag vad jag kan göra mitt eget skapande av mitt eget liv.

Det är endast mitt ansvar att se till att jag gör det som jag ska göra, och lever det liv som jag är här för att göra. Jag kan inte skylla på någon annan en mig själv om jag misslyckas, likväl är det endast upp till mig om jag lyckas. Jag är här och nu precis som alla andra och jag bestämmer själv hur resten av mitt liv ser ut.

Jag sätter upp de hinder jag stöter på likväl som jag bestämmer att det inte finns några hinder. Jag behöver kunna be om hjälp till något större en mig själv för att få vägledning. Oavsett så är det jag som bestämmer varje lyckande eller misslyckande. Men att misslyckas är något positivt, det betyder att jag lärt mig att göra någonting annorlunda nästa gång.

Så länge har jag följt våra oskrivna lagar om vad man får säga eller inte säga och hur man säger det. Jag vägrar att följa den strömmen längre. Jag vet vad jag ska följa för att jag ska få näring till mitt ljus och kunna ge näring till andras ljus. Endast jag har ansvar över mina tankar och mina handlingar och det ansvaret ligger endast hos mig.

Mitt liv, mina beslut och mina tankar och ord. Att känna sig så trygg i att bli omhändertagen är en helt fantastisk känsla. Jag förstod inte frågan först. Men när jag satt ihop mina händer som jag höll i en boll, kände hur detta var mitt liv och att jag var den som står med makten av alla beslut då hände något inom mig. Jag kände hur jag var hållen och att jag kunde lita på både det och mig själv. Det fanns inga rädslor ingen ångest och absolut inga tankar på att jag är annorlunda på något sätt. Jag kom bara på att jag är ren kärlek mot mig själv.

Det är enkelt att stå i sin egen sanning, det är enkelt att stå i sitt eget ljus, det är svårt att stå stadigt men det gör ingenting för varje gång det händer att det gungar till, så sänder jag en tanke och blir trygg i det. Livet ska inte vara så svårt att vi hela tiden famlar i mörker och rasar för att vi känner att det gungar. Livet ska vara fantastiskt och vi ska vårda den gåvan till oss själva då vi valde att leva just i denna tid.

När jag gråter så är det inga bittra tårar det är ren kärlek som jag känner och kärlek är vackert. Den för oss fram genom livet och vi kan vila i så mycket kärlek om vi bara ger varandra tillåtelse.  Tänkt dig själv att få träffa människor som är precis som du, som delar samma tankar, som förstår att det stora ligger bortom oss. Att vi kan tryggt luta oss tillbaka i en famn och låta oss vaggas.

Jag gick förbi min sons plats som finns på jorden, jag grät stora varma tårar och kände hans hand på min axel. Jag sa jag är så jävla stolt över dig, stolt över att du gick ner på jorden i de skorna du hade och i det lidandet, för min skull. Jag är så stolt över att han var här och hjälpte mig för att vakna upp i denna tid. För att få se ljuset som är runt mig och så många fler.

Dessa fantastiska ljusbärare som jag tillsammans får äran att arbeta med sida vid sida för att väcka upp Moder jord till det hon är ämnad att vara.

Du håller ditt liv i dina händer alltid, och det är endast ditt att hålla. Du är älskad och du är trygg. Du är hållen av Gud Fader och Gud Moder de kommer alltid hålla dig oavsett vad du valt för dig själv i just detta nu.

Kärlek och ljus ❤❤??❤

Tårar

Varje dag efter att min älskade Kimmen är på andra sidan, är en ny dag som jag får erfarenheter av.

Oavsett om det är en ny regndroppe, eller en solstrimma som skiner igenom, eller en snöflinga, är den helt ny i mitt liv. Det kommer nya dagar som blir ett prov för mig där jag behöver stå stadig och göra det jag ska. Det kommer höstdagar, vinterdagar, vårdagar och sommardagar. Träden får nya blad och fäller dem och för mig är dessa dagar i det nya ibland ofattbara.

Det trillar nya varma tårar från mina kinder av längtan. Men det trillar också tårar av kärlek när jag står vid hans grav och får göra fint, de faller i mängder ner på den plats som hans sista vila är.

Dessa kärlekstårar är både ljusa och mörka, de är fyllda med frid för hans värkande kropp. De sköljer ner för att han har fått läka och är i ljuset och ler för att han har frid.

När jag står vid hans grav vet jag att han inte är där, men det är det stället där jag släpper ut allt. Jag kan sen gå därifrån med vetskapen om att han går bredvid mig. Hans ord ekar i varje steg, ett löfte om att vi kommer vara tillsammans igen. Han säger att jag är stark, att jag är den jag ska vara och att han alltid är med mig. Han säger att vi ska klara det här att tiden endast är en illusion och att han är en blinkning bort.

Jag låter mina tårar rinna för jag är inte bara en ljusvarelse jag är också en mamma. En mammas tårar som har en längtan och kärlek. Tårar av frid och ett löfte om evig kärlek.

Han gör sitt arbete och jag behöver göra mitt. Han har gått dit han är av kärlek och för att vi ska klara detta stora som det innebär att förlora en älskade son. Han har varit min son, min make, min bror. Vi delar ett band som aldrig någonsin kan brista för vi är eviga. Han har gått för att jag ska vakna för att jag ska inse vem jag är och alltid har varit. Det är den renaste kärleken och han gav det i gåva till mig.

När det brister och kinden blir våt så vilar jag i det. För sorgen kan komma även om man vet om hur det är och är så fullständigt säker. Vi är människor och vi samlar erfarenheter vi växer och expanderar i kunskapen om att allt är oändligt.

Jag ler inne i mig när jag känner hur min stora vackra Kimmens  ljus snuddar mitt, en fullständig frid sänker sig i mitt hjärta och jag gråter inte längre.

Han står alltid vid min sida.

Jag behöver vara här, jag behöver göra det jag ska göra, och jag behöver säga det här högt. Jag behöver göra min sanning hörd.

Att sakna en älskad är naturligt vi ska gråta i vår sorg men aldrig låta den ta över. Vilken mening skulle det ha då. Att vi bestämt tillsammans för att jag ska få vakna i denna inkarnation ska aldrig ha varit förgäves.

När min son gick över fick jag veta att jag tagit livet av mig vid ett tillfälle när han lämnade mig som min make. Jag har som mor i ett tidigare liv lämnat honom.

Till ett liv där han levde en misär och som vi nu är fria ifrån. Hans värk som han hade i det här livet hade han fått från det livet. Han betalade varje dag med sin kropp. Och nu är han befriad tack vare att jag jobbat mig igenom det karman. När jag förstod hur allting hänger ihop, att vi i våra kroppar bär minnen av tidigare inkarnationer så kunde jag också börja arbeta med det.

För varje liten del av min kropp som hade smärta fanns i mitt minne och vägen till att förstå det var genom förlåtelse till mig själv. Vi behöver lyssna till vad våra kroppar säger till oss inte alltid tro att någon annan ska ordna till det så att vi slipper ångest och värk. Man behöver gå in i det och försonas.

Det är ett jobb att komma dit. Men vad väljer du, smärta eller möjligheten att leva ut ditt liv såsom det var meningen att du skulle göra? Du som läser det här har förstått att allting hänger ihop. Vi hänger ihop med det som varit tidigare. Det går inte att hoppa över något steg du måste igenom.

När jag står i min sorg och känner att det är övermäktigt så får jag klara budskap från min son och mina änglar. Budskap som gör att jag kan släppa och aldrig fastna. Det är det vi ska göra, min son vill att jag ska leva, han vill att jag ska ha ljusa minnen från det här livet. Och sen får jag vila med honom. Och min älskade själsfamilj. Men även om jag längtar efter det så tänker jag leva ut min fulla potential i det här livet. Det ska du också göra…

Kärlek och ljus ❤❤??❤

 

Släppa taget

Jag visste att min son gick rakt upp till ljuset och det fanns inget tvivel om det i mig.

När han kom till mig för att visa mig hur det hade sett ut den dagen han gick så vart jag fullständigt ställd. Jag hade suttit med min sista tenta och skrivit en del saker som jag efteråt inte förstod, att jag formulerat som jag gjorde.

Han visade hur han hade stått bredvid och hjälpt mig.

Jag minns alla klockslag den dagen då jag befann mig i vår gemensamma lägenhet. Min son hade efter ett långvarigt missbruk varit ren i nästan 1 år när han tog sitt återfall.

Eftersom jag haft mitt varsel om hans bortgång så förstod jag exakt när han tagit beslutet. Jag vet efteråt att den tidpunkten när han gick över så var det helt tyst.
Han visade mig att kl var exakt 1315 och att han gick över med fullständig frid i sig.

Jag vet att han vart mött av sina vänner som redan gått över och att mina morföräldrar mötte honom men även andra från våran själsfamilj hälsade honom välkommen hem med kärlek.

Han har berättat för mig att den största anledningen till att han gick rakt upp utan att behöva tvivla på var han skulle. Och att han omedelbart fick frid. Var att jag i varje andetag hedrat honom härifrån.  Jag har öst över kärlek och förståelse för hans val. Hade skänkt honom den friden, för att han hade haft ett liv med så mycket smärta, så mycket ångest inom sig. För mig hade det från början varit det enda rätta att göra så.

Jag vet att han hjälpte mig med min förlåtelse över att jag kände ångest över att ha varit en dålig mamma. Han sa till mig att jag gjort så mycket mer en vad en vanlig människa skulle ha orkat.  Att jag älskat honom  gränslöst över allting annat. Och att han var tacksam för allt som jag gjort för honom och fortfarande gjorde.

Han visade mig var han var nu och att han vilade inför det han ska göra. När en själ går över på andra sidan så är det först med kanske stor förvirring. Men min son var inte förvirrad han visste precis vad han skulle och han fick hjälp längst vägen av sina änglar.

Han har fått tittat på sitt liv som alla får men det fanns inget som behövdes förlåtas här nere så han fick frid i det. Kunde han ha gjort saker annorlunda? Det här var ju det som vi hade bestämt, han hade ett liv med lidande och smärta på så många plan och valde det för att jag skulle vara här och vakna upp vid ljust denna tidpunkt. Jag hade ju varit under uppvaknande enda sedan vi fick reda på hans missbruk, det var startskottet i mig.

Jag ser föräldrar som förlorar sina barn hela tiden,  som tvivlar på sina liv som jag har gjort.  Som är mellan hopp och förtvivlan.  Och som glömmer bort sig själva fullständigt,.

Vi som är här har gjort ett frivilligt val att gå ner i denna tid. Det har varit planerat i så många tusentals år att vi ska vakna nu,  för att verkligen komma ihåg varifrån vi kommer.  Och att vi  alla är här för att vi valde det.

Att se sig själv som själ och att sitta med den gruppen du ska lära dig av är fantastiskt det gör att du får en helt annan människosyn. Jag förstod helt plötsligt varför det var så viktigt med förlåtelse utav dig själv och andra.

Vi kommer ingenstans om vi sitter fast i gamla mönster och gamla karman, oavsett om vi kommer ihåg våra liv eller inte så arbetar vi nu med att göra oss av med gamla karman. Fler och fler börjar inse att vi är ett och delar det kollektiva medvetande som är. Jag har fått hjälp att befria mig men det har varit ett hårt arbete de här månaderna för det händer inte över en natt.

Det har gått så många barn den senaste tiden och med barn så menar jag allt ifrån stora till små, de har gått som ett offer för att mänskligheten ska vakna. Vi ska inte ligga ner och sörja så att vi slutar leva, vi ska inte fastna i sorgen och glömma bort oss själva, det är att ge upp livet själv. Min sons tid på jorden ska ha betydelse. Han gjorde inte bara ett offer för mig utan för hela mänskligheten, alla de som går nu gör det för att vi har kommit överens om det.

När man har sorg efter att ha förlorat ett barn så vänder man sig naturligt till att få en förståelse någonstans. Oavsett om det är religion eller psykolog så behöver man hitta en fast punkt.

För mig var inte det något alternativ, jag kunde prata mig blå om min sorg men den enda som kunde hjälpa mig och reda ut det som har hänt i hela mitt liv var min älskade Kimmen som befann sig där frågorna kunde besvaras.
På andra sidan står våra barn och ser på och lider för de kan inte göra något. De får svårt att söka frid på det sättet som behövs när de ser vårt lidande.

Vi gör bygger stora altare där våra barns gravar är.  De  är ju inte där, sorg ska vara sund och vi kommer sörja den delen hela vårat liv.

Men vad är det som säger att du behöver vänta så länge på att se det underbara i att ha kvar kommunikationen. Vi är så nära varandra och det enda som håller dig kvar för att hitta det är din egen sorg ditt egna ego.

.Jag saknar min son på det sättet att jag inte kan krama honom men när han känner att jag är där så stöttar han upp mig.

Varje natt när vi sover så åker vår själ hem och när jag har haft en sådan dag som bara brister så kommer han och då får vi kramas och när jag vaknar har jag fullständig frid.

Det är så vackert på andra sidan sådant ljus och kärlek det är vad våra barn och kära har. Vill vi verkligen ta det ifrån dem, bara för att vi ska bli tillfredsställda. De växer och blir stora på andra sidan och när vi träffar dem så vet vi att det är de.

Vi känner igen deras själar för dessa har vi varit med så många gånger. Ingen blir gammal där, när min mormor kommer så är hon först en gammal kvinna som jag kommer ihåg henne och framför mig så ändrar hon bilden och jag ser en ung så vacker kvinna som jag bara vet är hon.

Vi ska hedra våra kära vi ska släppa dem fria och ta vara på vårat liv som vi har här nu, vi ska vara modiga. Jag frågar ofta mig själv är du stolt över att vara du?  Och det är jag verkligen.

Jag hör min son säga hela tiden hur bra jag är och hur fantastiskt stolt han är över mig. Hur kan jag vara så säker?

Jag vänder på det och frågar, hur kan jag inte vara säker. Jag vet att det är han som talar med mig. Jag vet exakt när han står bredvid, jag känner hans ljus gå in i mitt ljus.

När fullständig frid råder i ditt hjärta kan du vara säker på att det är stunder när deras ljus går in i ditt. Vi kan alla göra det här men vi är så rädda. Släpp det, det finns ingenting att vara rädd för det värsta har redan hänt och du överlevde. Men nu ska du leva också för du har saker kvar att göra.

Kärlek och ljus ❤❤❤??❤❤❤