Select Page

Älska dig själv

 

Man måste få bestämma själv, det finns ingen annan i hela världen som vet bättre än du. I början när jag vaknade ville jag veta allt vad var min livsuppgift? Varför är jag här?

Det kom inte på en gång det tog tid. Den första tiden var jag tvungen att hålla i mig och smälta det nya som jag gjort med både Zoe och Angela. Det var ingen mening med att försöka skynda det. Man läser så otroligt mycket på nätet och blir alldeles matt när man ser hur långt en del har kommit. Men tänk då på att deras uppvaknande har pågått en längre tid. Man får inte börja jämföra sig med hur långt en del har kommit att de kan kanalisera in så mycket mer, pratar med änglar och guider och själv står man där och faktiskt inte vet hur man gör. Dessutom så ska vi hinna med det liv som vi har med jobb, barn och familj.

Då är det bara att fråga någon, du kommer se att det bara dyker upp från ingenstans, människor som kan hjälpa dig. Hela Facebook kokar av andlighet, du kommer att hitta dit. Men var försiktig och om du känner det här är inget för mig, gå då ur den gruppen.

Vi håller på att bryta oss fria från kollektivet, vi gör våran egen inre resa och har våra egna symtomer, och det är mycket tyckande. Men du kan ha den ofattbara turen att du låter det rinna av dig, och att människor som sitter och dömer bara kommer ramla bort. Så var det för mig. Jag insåg ganska snabbt att de som dömer, ligger långt bak. De är inte färdiga med sig själv ens till hälften.

För det är meningen att vi ska hjälpa varandra, vi ska leda varandra i uppvaknandet och stötta varandra. Aldrig döma, vi gör det omedvetet men det går att lära sig att släppa det. När jag möter något eller någon som jag tidigare haft svårt för så tänker jag att den människan är så modig. Så modig som valt det livet, och nu står och stampar. Jag grubblade så mycket på det här när jag förstod att vi väljer innan vi går ner. Jag tänkte på alla de som föds med handikapp eller någon sjukdom väljer dessa människor det innan? Ja det gör de faktiskt. De själar som väljer sådana öden vill lära sig något och är så fruktansvärt modiga. Jag hör hela tiden att det är så synd om henne eller honom, men jag inser att jag släppt det, och tycket de är modiga. Och när de sen går över kommer de bli hyllade i sitt hjältemod för att de klarade det livet.

Jag vet nu att alla sjukdomar jag har haft i mitt liv, all smärta och all ångest är val som jag gjorde innan för att jobba bort karman från tidigare liv. Och det får mig att känna mig modig. Det var aldrig meningen att jag skulle dö när jag försökte ta livet av mig. Men jag skulle få erfarenheten och gå hel ifrån det. Idag är det en del av mig, en del som har format mig och givit mig en större förståelse till lidande på alla plan. När jag var mitt i det förstod jag inte lärdomen men nu gör jag det. Eftersom jag har lyckats en gång i tidigare liv och slapp stå med människor som jag lämnade då så var det hemskt när jag insåg vad jag gjorde mot mina barn. Hur hade jag kunnat välja att försöka lämna? Men nu förstår jag, vi har olika livsuppgifter som vi själva skrivit in i vårt avtal att vi vill lära oss, det kan vi inte styra över. Så allt du väljer att göra är det du kommit överens om med dig själv att uträtta.

Vi ska lära oss att älska oss själva, vi ska lära oss vara tacksamma för det vi har, och vi ska lära oss vilka vi är. Precis som vi visste när vi levde I Lemurien och Atlantis. Då hade vi vår Gudstro och vår andlighet med oss hela tiden. Det är meningen att vi ska dit igen, vi ska veta vilka vi är men nu med ljuset i våra liv.

Vi har stått i mörkret så länge så det kommer bli ett kämpande, vi har kapslat in oss i negativitet och nu kliver vi in i det positiva. Att vara människa ska inte vara så här svårt. Vi ska släppa vårt ego som håller oss med stållina och vevar in oss varje gång som vi försöker något nytt. Just det har varit svårast för mig, att förstå att egot är en del som inte ska vara där. Hur många gånger har jag inte slagit på mig själv och tyckt att jag inte duger någonting till. Och varje gång du försöker bryta dig fri, så är den lilla rösten där och säger, nej det här är ingenting för dig.

Det ska du förbi och det är tufft. Men ge inte upp. Ställ dig framför spegeln se dig själv och hur otroligt vacker du är. På riktigt jag tycker jag är så vacker, jag ser mitt eget ljus. Jag ler när jag ser mig själv, och jag säger att jag är fantastisk. Du kan hitta så många affirmationer som du tar till rutin och läser upp för dig själv varje dag. Till slut kommer du inte ens behöva lyssna, du kommer veta att du är fantastisk och att du är perfekt på alla sätt. Din själ är perfekt, därför är din kropp som din själ bor i perfekt. Du är fulländad och du är livet själv. Vi får tycka att vi är fantastiska utan att någon annan ger oss godkänt. Och skit i vad alla andra tycker du är inte är för deras skull. Om de vill vara med på din resa välkomna dem, men om de inte säger något bra släpp. Och förlåt dem för att det.Att bryta sig loss är otroligt befriande, svårt i början men tillslut behöver du inte ens höja rösten.

Min dotter brukar säga, kan du inte bli arg mamma? Nej jag kan inte det, för det finns inget att vara arg på. Jag blir inte sur eller irriterad eller skriker längre. Jag går in i mig själv, och åt sidan. Andra får ta hand om sina saker, jag  vågar säga till när det är negativitet omkring mig och jag vågar säga till när jag vill vara med mig själv.

De människor som du nu möter, och som hjälper dig, är själsfränder. Ni har gjort upp att ni ska hjälpa varandra att vakna så titta vilka du har runt omkring dig. Jag vet att en av mina livsuppgivet är att du som hittat hit och läser ska få det du behöver. Jag tänker inte på vad jag skriver, det kommer bara. Och många gånger är det inte jag Susanna som skriver utan jag får hjälp uppifrån. Jag litar på att de ger mig det som jag behöver just nu. Precis som jag vet att du nu får vad du behöver.

Och det kommer mer saker eftersom jag behöver inte längre fundera så mycket på vad eller hur jag ska göra det, jag bara vet. Och snart kommer du oxå veta, och har du kommit hit då är jag övertygad om att du faktiskt redan har förstått ganska mycket.

Kärlek och ljus ❤❤???❤❤

 

 

Kärlek

 

Efter jag hade haft mitt möte med Angela första gången så vilade jag i det. Jag kände så vad som hade hänt, men visste inte riktigt vad som skulle hända härnäst. Jag hade extremt svårt att meditera, jag kunde inte sitta eller ligga ner utan att det kliade i hela kroppen.

Det tog en vecka innan jag fick ro i armar och ben. Jag började konstigt nog skaka i kroppen under meditation, armar flög hit och dit och jag undrade så var det berodde på. Kunde det vara så att jag inte var jordad ordentligt? Men det var jag ju. jag sökte efter svar och kom med hjälp fram till att det kunde vara så att mina änglar hjälpte till att fördela energin så att den kom ut i min kropp. Tro mig att ligga och vifta på armar och ben och veta att det inte är du själv som gör det är en väldigt konstigt. När jag mediterar nu så känner jag i mina händer  hur jag bildar ljusbollar som jag skickar ut.

Det hände någonting i hela mitt system, jag fick ett lugn i mig för det hade gått extremt fort innan.

Jag ville veta allt om mina tidigare liv och vad jag behövde reda ut i detta. Nu vet jag att det inte behövs. Vi gör det omedvetet kroppen rensar ut med smärtor och med andra symtomer. Jag har dessutom varit här i 87 liv med min son så det får räcka, jag behöver inte veta vad allt handlar om.

Men nu förstod jag helheten och hade en total bild av vem jag är. Jag har träffat mitt första barn som var syskon med min son när jag levde i Lemurien.  Hon levde så nära utan att jag visste vem hon var. Nu vet jag och det är sådan kärlek i varje möte med henne. Att se en fullvuxen kvinna träda in i ett barns kropp mitt framför mina ögon och jag bara vet att hon är mitt barn, är så fantastiskt. Jag har fått tillbaka hela mitt Gudstro och mitt Kristus ljus. Och det är fantastiskt att vara här.

Hela mitt liv har förändrats. Tänk dig själv att vakna varje morgon och den är fantastisk. Jag gråter när jag saknar min son, då står han bredvid och säger lugnt att det är ok. Jag gråter när jag ser min dotter och hur mycket jag älskar henne. Det är varma tårar som trillar ner och det är lycka. Det är ljust i allt mörker. Man saknar någon som gått hela tiden, och det kommer jag göra tills vi är tillsammans igen.

Efter vårat möte och när jag fått nya koder, så började mitt tänk förändras. Jag började se mitt liv på ett positivt sätt så att jag mötte varje dag med glädje i allt mörker vart det då ljust istället. Jag har en närvaro i min kropp, Jeanerie som alltid har varit, är mitt högre jag min själ. Och hon påminner mig när jag tappar bort mig. Jag är Susanna är mitt kom ihåg att jag ska in och leva i mitt hjärta. Idag när allt ska gå så fort så har mitt liv stannat upp fast det går framåt. Jag litar på att universum ger mig det jag behöver.

Jag har med egna ögon sett hur affirmationer fungerar och hur det fungerar när du står i ditt ljus. Jag har med egna ögon sett vad som händer när jag får ett varsel och vet att jag måste stanna upp varje gång för att ta reda på vilken väg jag ska gå för att komma rätt . Jag möter hela tiden människor som skickas emot mig för att leda mig rätt. Vi är små grupper som hittar varandra och som bara vet att vi hör ihop.

Har du någon gång tittat in i främmande ögon och bara vetat att du älskar den som står framför dig. Det hände mig idag. Och jag sa det högt för att det var så rätt. Och jag vet att det finns en anledning till att vi kom in i varandras liv. Tiden kommer visa det.

All den kärlek som bara kommer och hela ditt hjärta exponerar och blir så stort och så fyllt med den vackraste kärleken du kan tänka dig. Den kommer ifrån dig själv. Och ifrån dina änglar och ifrån din själsfamilj som du har på den här sidan och den andra. Den kärleken är så stor och den tar aldrig slut.

Den kärleken kommer komma till oss alla när vi öppnar upp oss för möjligheten och du kommer för alltid känna dig trygg  och omhändertagen.

Kärlek och ljus ??❤❤??

 

 

 

 

Rädslor

Alla människor går omkring och har rädslor i sig. Jag har varit rädd för så mycket och kämpat så med att vara som alla andra.

Alla gör det men ingen erkänner det,  vi kämpar så med att passa in att vi förlorar oss själva.  När min son gick över och jag fick tillbaka min Gudstro, och mitt eget ljus så släppte jag alla mina rädslor.

Jag erkände mig besegrad och la över hela mitt liv i det med trygghet.  Jag sitter inne på alla svar själv och får ständigt nya. Allt sitter i ditt eget hjärta och när du släpper blockeringarna och tillåter ren kärlek strömma in så släpper också rädslan.

Vi går omkring dagligen och hyser agg till människor som sagt eller gjort något dumt,  vi är arga på oss själva för att vi slåss med vårt ego.  Det gör att vi låser oss och känner ingen frid någonstans.

Jag bara släppte, det finns inget att vara rädd för.  Men det finns något att förlita sig på.  Något stort och  vackert,  som vi en gång upplevt och som vi nu är på väg att hitta igen. De gånger jag har slagits mot tvivel på vad jag kan, vad jag ser eller får till mig. Är de gånger som mitt ego försöker tränga sig igenom.

Men genom att släppa dessa och förlåta mig själv och andra så blir jag starkare och starkare i mitt hjärta. Ibland poppar det upp minnen från när jag var liten, saker jag trodde var bearbetade.  Innan jag förstod att det är en del emot att bli hel att vi alla håller på att rensa förstod jag inte varför det kom upp till ytan.

Jag har tidigare i mitt liv kommit på saker som jag gjort eller sagt, men ryst när jag tänkt på dem och kastat dem åt sidan.
När jag var liten stal jag ett troll av en skolkamrat, när man kom på mig, vilket man gjorde ganska fort fick jag skämmas så. Jag lämnade tillbaka det där trollet i stor skam. Inför alla mina skolkamrater gick jag med nedsänkt huvud. Mest för att de kommit på mig skämdes jag.

Härom dagen kom det minnet tillbaka, jag kunde känna hur generad och skamlig jag kände mig sådär som man gör när man är 9 år. Men jag gick in i känslan, sa att jag var ledsen, och bad mig själv om förlåtelse. Sen sa jag tack.  Då släppte det.

Alla de här små sakerna måste vi ta tag i, oavsett storleken är det något du egentligen gjort mot dig själv. Jag tror inte för en sekund att hon som blev av med trollet kommer ihåg det men jag kommer ihåg och nu är det borta.

Jag var så arg på så många och sa så mycket elaka saker, jag behöver inte ringa runt till alla och säga förlåt men jag behöver be mig själv om förlåtelse för det för att kunna släppa.

Jag levde med en livslögn i 20 år, jag ljög för mig själv och för min man och för människor i min omgivning, en dag satt jag och pratade med en vän när jag kom på lögnen,  och kände så djupt i mitt innersta att nu gick det inte längre. Jag behövde säga det högt och erkänna för mig själv och för de jag ljugit för att jag var en annan,  som inte kunde se lögnen i ansiktet.

Det fick bära eller brista om de gick var jag beredd att stå kvar med mig själv jag kunde inte bara vara tyst längre och lura mig själv.  Ljuga för  att jag inget sa, och jag använde mig utav att jag ville skydda motparten mot sorg och vrede och att bli ledsen. Men det var mig själv jag försökt skydda i alla år. Jag var rädd för att bli övergiven.

Men jag hade ju övergivit mig själv i lögnen och hon som jag är.   Jag satte mig ner med den jag behövde tala med och berättade,  jag bad inte om förlåtelse för vad jag gjort utan förlåtelse för att jag inte sagt sanningen och bestämt hur motparten skulle ta det.

Jag har ingen rätt att bestämma hur någon annans känslor ska vara det är inte mitt ansvar. Mitt ansvar är att vara sann mot mig själv och att stå upp för att vara sanning.

Jag grät för att jag gjort illa mig själv och ljugit så länge i förnekelse över vad jag faktiskt gjort. Den som jag ljugit för står kvar och ser att jag faktiskt uppriktigt inte är den människan längre. Jag la allt på bordet och vägrar att vara där något mer jag vägrar vara en person som bara ska passa in när jag duger så fullkomligt perfekt som jag är .

Det är mänskligt att fela, vi har varit i mörker så länge att det är svårt att hitta ut, små barn ljuger utan att veta varför, därför de ser hur de vuxna gör.

Det blir en frihet i hjärtat. Jag var beredd på att stå själv jag släppte all rädsla om att bli dömd jag hade ju redan dömt mig själv. Jag trodde att om jag glömde det jag gjort så försvann det. Men det går inte om du ska vara i ljuset, min transformation är total.  Det finns inte många som känner igen det de ser framför sig när de träffar mig.  Det går inte att vara den jag en gång varit. Jag är en annan.

Jag är godhet, jag är kärlek och jag är ljus. Men man måste jobba med sig själv hela tiden. Att släppa egot är det svåraste man kan göra och det är ett ständigt kämpande inom oss och utanför när vi träffar andra människor som ibland är väldigt arga. Då får man skilja på människan och handlingen man får förlåta den som är dum men jag säger till innan att nu räcker det. Sen släpper jag.

Ingen får trampa på dig ingen får trycka ner dig för att du är du.  Jag har träffat så mycket människor som inte gått i samma skor som vi som har barn på andra sidan. Och de kan omöjligt förstå, de säger klumpiga saker och beter sig konstigt ibland. Men förlåt dem släpp dem och gå vidare, fastna inte du,  bestämmer själv vad du tycker är rätt för dig.

Och sluta be om ursäkt det finns ingen du behöver be om ursäkt för dina tankar mer en dig själv. Vi kan bara öppna våra hjärtan och ge kärlek även till människor som inte förtjänar det. Vi är ju alla ett även om inte alla har vaknat och är där vi är så vet vi vilka vi är. Döm ingen då dömer du dig själv.

Kärlek och ljus ❤❤❤??❤❤❤