Select Page

Hem

Jag längtar hem. Hem är inte här där jag är. Det finns ingenting av det som jag känner igen. Jag längtar efter att känna frid och den fullständiga vakenheten om att det som jag ser för mitt öga är verkligt.

Det jag nu ser är inte verkligheten. Det jag känner är inte verkligheten. Vi är så lurade att tro att detta som vi går i är verkligt. För mig har detta år varit ett sådant uppvaknande och att förstå att jag varit en del i denna illusion. Jag längtar bort härifrån där allting är helt fel.

Att finna sig själv i en kris att vakna upp till att se det som alla andra ser men att känna sig ensam i detta gör mig stark. Jag är långt ifrån ensam vi är så många som ser igenom denna illusion och som jobbar som ljusets krigare för att föra mänskligheten härifrån.

Men något man behöver komma ihåg är att oavsett om det är mörker eller ljus så är vi alla från samma källa . Vi har valt detta för att få så mycket erfarenheter och visdom som möjligt. Våra mörka bröder och systrar är så älskade för att de har stått i modet att vara mörka.

Vi strider för att ta upp moder jord dit hon är ämnad att vara. Ljusets krigare har gjort ett otroligt stort arbete och vi går framåt varje dag. Men det är ibland tunga steg som tas. Steg i smärta och gråt.

Jag tänker på alla de år som jag gått som sovande har det varit slöseri? Nej är svaret på den frågan, för den har lett mig hit till alla de gemensamma erfarenheter jag har idag. Men nu börjar det bli olidligt att befinna sig i den miljö där alla sovande går omkring. Det värker i min kropp, och det gör ont på min hud. Jag känner av energierna som är runt människor och vet med en enda blick om de är vakna eller om de sover.

Jag känner mig så mycket närmare de som är hemma min själsfamilj och hela universum som står beredda att åter ta ljuset i besittning. 26 000 år har gått fort. Och nu är det dags att vi ställer oss längst fram och kommer ihåg vilka vi verkligen är. Hjälper våra bröder och systrar genom att skicka ut all världens kärlek och ljus till dem. Vilka otroligt vackra varelser vi är. Vilken strålande kärlek som befinner sig inom oss alla och en var.

Att få tillbaka minnet av vilka vi verkligen är. Hur vi alla är en och endast en tillsammans enade. Vi är

 

Sat nam Susanna

du själv

 

Jag har levt mitt liv i en illusion av verklighet som vi alla delar. En verklighet som inte är min egen eller din för vi har byggt upp allt kollektivt. När jag gick och la mig igår så var mina tankar i ett stadium där jag kände mig skild från mig själv, jag kunde inte sortera vad som var mitt eller någon annans.

På morgonen vart jag helt plötsligt så klar. Min son dog han gick över för att jag skulle vakna och inse att jag är något helt annat en det som jag tidigare trott. Jag har gått som en fullständig zombie och levt ett liv som jag trodde det var som det skulle vara. Jag har gjort precis som alla andra och gått till arbeten och träffat människor och mått väldigt dåligt i det. Kan det vara en mening?

Jag fick smärtor i min kropp runt 2008, då hade jag gått med en kappsäck på min rygg i år. Där jag bara lagt på locket och kämpat med min ångest och klumpen som spreds sig i mig varje dag. Jag försökte bedöva  mig genom att gå på krogen och slänga mig ut i meningslösa förhållanden.

När jag fick min värk gick jag till läkare han gav mig tabletter som jag åt som smågodis. När dessa var slut så fick jag nya. Ingen frågade mig vad min värk berodde på. När jag sa att jag hade ångest fick jag antidepressiva läkemedel, men det var ingen som frågade varför har du sådan ångest?

Jag har gått så blind år ut och år in och det har funnits dagar när jag med hjälp av alla tabletter klarat att stå upp på mina ben. Någon slags krycka har hållit mig uppe men jag har inte levt. Jag har bara andas i min kropp. Jag har räknat tiden till att jag inte finns här mer och jag har hela tiden lyft mitt huvud och längtat hem. Hur har jag kunnat säga det utan att veta vad hem är? Det enda jag vetat säkert är att hem inte är där jag just då har varit.

Smärtan i min kropp har byggts upp och har den slutat på ett ställe har den börjat på nästa. Jag har svurit åt gud som givit mig min kropp, svurit och skyllt allt på den guden som jag nu vet inte finns. För vår fader har inte givit oss smärta. Han har inte givit oss sjukdomar eller krig. Han är inte orsaken till allt lidande på jorden och han är inte orsak till att vi vantrivs som vi gör med våra kroppar, hem eller arbeten. Detta lidande är helt onödigt då det endast är en illusion av den världen vi trodde existerade.

Jag har gråtit och svurit när pojkvänner gjort slut, jag har trott att mitt liv är slut och att jag aldrig kommer få uppleva kärleken som den ska vara. När jag egentligen behöver en enda kärlek för att överleva. Det är kärleken till mig själv. Den kärleken är störst och starkast hos oss alla. Om vi inte kan älska oss själva hur ska vi någonsin kunna tillåta att en annan människa älskar oss då?

Den kärleken kommer från vår fader och vår moder och de är dessa som skänkt oss livet. De vill att vi ska vara fulländade och starka i vår kropp.

När vi får värk och känner ångest går vi till läkare, som ger oss bedövning som vi tar och stoppar i våra kroppar, vi behöver då inte ta ansvar över det måendet som vi själva är orsaken till . ingen utanför oss själva kan någonsin vara orsak till att vi känner som vi gör. Det är vårat eget ansvar att ta reda på den kropp som vi för tillfället har i detta liv. Du kan inte skylla på någon annan en dig själv. Du gör dina val och endast dina. Allting handlar om det.

Jag insåg i morse att min son gick över och jag dog inte. Jag andas varje vaken sekund av att jag inte dog och att mitt liv ska ha den meningen som han gav till mig. Han gav upp sitt liv han höll det vi kommit överens om. Det är min plikt att göra det som jag ska göra och leva mitt liv hel i min kropp. Att vörda min kropp och lyssna på vad den försöker säga.

Jag läste en sådan fantastisk dikt i morse att om du föreställer dig ett ljus i din kropp och ser lågan fråga frågor som du vill ha svar på. Om lågan lyser upp så är det absolut det rätta men om lågan slocknar eller går ner så är det ett nej som du behöver lyssna på. Det hände något i mig när jag gjorde detta. Det vart så starkt i mig det som man försökt säga till mig. Jag behöver inte göra det alla säger är måsten för det finns inga måsten. Det finns ingen som någonsin kan säga till dig vad som är rätt eller fel vad man ska göra eller inte. Endast du vet dina svar. Och endast vår fader och moder är de som står på den sidan av dig där det rätta är.

Du lyser upp din värld tillsammans med så många som redan har kommit fram till detta. Det är kärleken till dig själv som ger dig kärlek till alla andra och att du kan ta emot det som sänds till dig.

Öppna ögonen och ställ dig frågan vill jag vakna från detta slummer som jag gått i. vill jag vara levande och älskas av världen behöver jag kunna älska världen.

Vill jag vara med i detta nya behöver jag rensa bort illusionerna av en verklighet som jag aldrig varit en del av. Som mörka makter tvingat oss in i och skapat med rädslor, krig och sjukdomar.

Mitt barn dog, mitt ljus och min största kärlek,  lämnade denna värld av ondskan som rådde. Min son dog och kom till ljuset och kärleken. Men det är inte endast där det råder utan även här i detta nu. Med alla vakna själar som försöker rädda den värld som det är meningen att vi ska ha. Och i detta nu sitter alla de som hejar på oss alla de som hjälper oss ifrån andra planeter och solsystem. Från ovan där de blickar ner och håller en kärleksfull hand över oss.

Tro mig du är så älskad du är så om hållen och så önskad att lyckas med det uppdraget du åtagit dig.

Jag är inte rädd för jag har sett igenom illusionen och jag har hittat hem till det jag har kommit hit för. Jag är här för att min son dog och lämnade en plats till att vakna. Jag hedrar honom varje stund av dagen av kärlek och av vördnad för att han gav mig mitt kall åter. Vi behöver inte sova längre.

Fråga din kropp idag varför har jag så ont, vad är det jag behöver läka? Varför drömmer jag mardrömmar och känner panik när jag utsätter mig för det jag inte behöver? Endast du kan ta emot svaret till din fråga. Våga be om hjälp till det som du inte ser dom hör dig och lyssnar du med hjärtat kommer du höra varje stavelse av det som sägs.

Du är aldrig någonsin ensam Gud fader har inte givit dig ditt lidande och du är inte övergiven du har endast övergivit dig själv.

Kärlek och ljus ❤❤??

 

Utforska

Att vara andlig innebär inte alltid automatiskt att du mår bra. Du har din trygghet i det andliga men vissa dagar är helt galna. Eftersom vi lever i en värld där det är tredimensionellt så innebär inte det att vi inte får slåss emot det. Det blir enklare och enklare att ta sig därifrån när jag känner att jag hamnar där. Och det känns som det studsar ifrån mig ibland.

Men just nu i alla galna energier går det mesta upp och ner. Att jobba med sig själv och ibland inte förstå varför du är så dränerade på energi och inte veta eller förstå varför. Men saken är den att man måste inte alltid veta varför man mår på det ena eller det andra sättet. Vi får hjälp med att jobba med de delar som behöver läkas. Man kan omöjligt komma ihåg alla inklinationer man gjort och vad som behöver läkas därifrån. Jag har haft sådan värk i min kropp som jag är helt befriad ifrån. Det finns de som säger att alla symtomer vi har i uppstigningen all värk allt negativt är endast symtomer. Då skulle det innebära att allt vi går och bär på är symtomer på att vi håller på att vakna. Det är ju bara det att tusentals människor har gått omkring i år i smärta. Men det kan ju vara så att det är gamla karman, gamla saker från tidigare liv som kommer upp i den värken. Det är här läkarvetenskapen och andligheten går isär. För du kan inte gå till din läkare och säga det här är symtom på att jag håller på att vakna och förstå vem jag är.

Jag fick massa utslag runt min mun tidigt i våras, alla sa att jag hamnat i klimakteriet. Jag mådde illa, kände som jag skulle svimma, jag svettades kopiösa mängder dag som natt. Och helt plötsligt försvann allt över en natt. Jag hade gått med vissa symtomer sedan förra sommaren, men de bara försvann. Jag var uppsatt på en remiss till läkare och det tog sin lilla tid innan jag kom dit. Och när jag äntligen kom dit mitt i denna sommaren, hade jag inga som helst symtomer på någonting. Läkaren tittade på mig och undrade så vad jag gjorde där. Det var inte läge och säga att jag visste var det berodde på och varför jag läkt av mig själv. Det jag sa var att jag haft det väldigt stressigt och det var försvunnet men att jag ändå ville kolla så allt var ok. Samma sak med läkare som skrivit ut smärt medicin och sömntabletter till mig, helt plötsligt ville jag inte ha längre för att jag helt enkelt inte behövde. Dessa tabletter har jag ätit i snart 10 år. Läkare undrade så vad som gjort att jag faktiskt slutat, det är ju inga läkare som vill att du ska äta tabletter men det blev en hel del frågetecken att jag bara slutat och inte har någon smärta längre.

Men det är faktiskt så att sedan jag börjat förstå vem jag är och var jag kommer ifrån så har jag inte haft ont, jag har kunnat sova och jag sover gott. Det kan jag förklara för mig själv. Jag känner Gud fader inom mig och jag känner alltet runt omkring mig, jag behöver endast veta att det handlar om det. Jag är trygg och känner tillit det gör att det släppt. Sen är jag övertygad om att alla nya gamla koder som jag fått gjort sitt. Att jag har ljuset omkring mig gör att jag inte behöver känna smärta.

Jag gick en hel vår och tyckte att livet var så fel. Skulle det verkligen vara så här? Då kunde jag ju lika bra sluta. Nu är jag nyfiken varje dag, jag känner glädje varje dag och jag vill leva varje dag. Jag är så otroligt nyfiken på när resten av mitt liv ska vara som det är bestämt. Jag vet vad jag ska göra och strävar efter att få det som det är bestämt. Jag känner kraften inne i mig. Men idag är jag trött, så trött. Det rör sig galna energier ute och det går upp och ner det är ok. Vissa dagar vill jag inte kliva ur min säng men gör det ändå. Jag försöker träna och yoga så mycket min kropp orkar det är för att få en balans i mig själv. Jag har upptäckt att jag inte behöver äta lika mycket jag är så full av ljus och blir inte hungrig som jag vart förut. Jag ser överallt ljus som tänds i människor och känner en oerhörd stor kärlek i mig för mig själv.

Alla som har vaknat är inte på samma ställe. Några vaknar fort och hårt och några vaknar sakta och lugnt. Hetsa inte, ditt uppvaknande kanske ska ta tid. En del människor som vaknat säger så mycket saker så att man själv känner att det är något fel på en. Men jag lovar allt är som det ska. Vi ska bara lyssna på oss själva och hitta vår väg, när det är dags så kommer det du ska ha till dig och det finns ingen tid i det. Jag dömer ingen och ingen ska döma mig, vill jag äta det jag äter ska jag göra det utan att behöva förklara. Det är när vi dömer varandra som vi förlorar vår höjning och dalar tillbaka. Var bara dig själv inget annat. Och är du trött och vill sova gör det. Gör det du orkar när du orkar. Och lita till att allt är precis som det ska hela tiden varje dag.

Det är svårt att se ljuset i mörker men ljuset finns där omkring dig bara du öppnar ögonen och har tillit till det som sker. Vi behöver inte leta efter varandra längre allt flyter ihop och vi blir ett utan att göra någonting. Några kommer du känna dig direkt hemma med medans andra blir din prövning. Men älska människan kan man göra oavsett dess handlingar. Utforska nyfiket var du hamnar någonstans lyssna till dig själv så kommer det. Att forska runt som jag har gjort har varit så lärorikt och nyttigt sen blir det skönt när det är människor som känner likadant som dig själv då släpper resten. Det är du som gör din resa för att möta upp dina bröder och systrar, och det får ta den tid det tar.

Kärlek och ljus ???❤❤

Ljuset

Det krävs en enda tanke i dig själv för att ändra på så mycket. En enda tanke som kan ta dig till där du ska vara. I ljuset. När man möts av negativitet så är det ett val man gör att stå stadigt i sitt ljus.

Mod att kunna stå kvar när det landar negativitet runt dig. Jag är befriad, jag hör ingenting av det som sägs. Jag väljer att säga till och gå och vägrar bli indragen. De senaste dagarna har jag märkt hur jag har gått ifrån att vara i mitten till att vara helt befriad från det som innebär att vara i en 3d värld. Jag har känt känslan att bara stå kvar i sitt eget ljus och jag ser hur stark jag är i den kraften.

Vi ska fram och upp och de som står kvar kommer senare. Våga stå i ljuset. Det är befriande att se att så många människor har öppnat sina ögon. Alla bitar faller på plats och vi behöver aldrig mer gå tillbaka. Jag tänker på alla de barn som föds, som har sina minnen kvar och hur viktigt att de får ha sina minnen kvar. När jag mötte en liten flicka härom dagen sa hon saker som jag själv under mitt uppvaknande började funderat på. Hon sa att allt var en illusion, att det var många som hade fattat det men inte alla. En liten vacker flicka som vädrade det hon vet, och ställde frågan varför förstår inte alla. Det är en tung fråga, men alla ska inte vakna just nu även om många gör det. Jag märker mer och mer hur jag skiljer mig ifrån tidigare människor.

VI är så vana att slåss för det vi anser vara riktigt idag upptäckte jag att jag fullständigt kapitulerade inför en person som jag tidigare dömt. Hur jag såg hennes själ och hur otroligt vacker hon är. Jag såg det hon gjorde och bad om ursäkt för att jag tidigare dömt henne. Kanske beror det på mig, men vi hittade varandra en kort stund där och jag kände att allt jag tidigare gjort och sagt omvärderades. Jag vågade säga att jag haft fel, och att jag nu såg henne. Jag vågade säga att hon är en fantastisk människa. Och fick så mycket tillbaka.

Vi behöver kunna se varandra för dem vi är och vi behöver kunna förstå vilka vi själva är. Man får tycka att jag är knäpp det är helt ok, men det här är min sanning. Jag ser saker hela tiden som öppnar framför mina ögon, jag ser saker som jag tidigare trott var sagor och påhittat ha sanning. Jag blundar inte längre för det som man sagt att jag ska göra så länge.

Jag tror på allt som jag ser och jag står för det. Jag är fullt övertygad om att varje gång jag vågar säga något högt ifrån mitt hjärta. Varje gång jag skriver ett enda ord. Så öppnar jag möjligheten till att en till ska vakna. Jag ser hela tiden förändringar som görs av vi som går i ljuset hur vi får med oss en efter en som vill stå i kärlek.

Att öppna sitt hjärta och släppa in kärleken till sig själv och andra människor gör att det blir ändå större. Kärlek är fantastiskt och det är där vi ska vara nu. Vi ska stå upp och lysa i våra hjärtan som de starka ljuspelare vi är. Jag ser och hör mästare tala till mig, och förstår att de är med hela tiden, tecken  på deras närhet och kärlek finns i allting som jag ser.

Jag känner hur min sons ljus går in i mitt och hur vi tillsammans skiner. Jag gråter för hans lidande här men vilket mod han hade. Min son har fört mig närmare min sanning. Han är kärlek och han ger den hela tiden till mig och andra. Jag förstår nu det ljuset han alltid hade runt sig även om han inte såg det själv. Mitt ego blir mindre och mindre precis som det ska vara. Jag behöver inte längre slåss för att göra mig hörd, människor hör mig iallafall. Vi är på väg mot helt andra tider och jag har förstått hur det ser ut längre fram. Vi ska lysa upp vägen för de som är vilse, och vi ska våga stå i vårt ljus. Det är mycket som händer ljust nu, det öppnas portal på portal och vi får tillbaka nyckel efter nyckel. Mästare talar genom oss och för oss. Människor kanaliserar budskap som de delar med sig för att så många fler ska vakna. Det handlar om mod, det handlar om att stå stadigt. Jag är aldrig ensam. Människor hittar mig hela tiden, de kommer från hela världen och jag har inte förstått hur de vet att ljust jag är vaken, men nu gör jag det. Det är ett ljus runt om oss som gör att vi blir ledda till varandra. Vi är ljusvarelser, vi är de vi är och aldrig något annat.

Jag älskar de som jag har trott att jag aldrig ska älska. Jag förstår inte hur stort mitt hjärta är egentligen. Det expanderar varje sekund och jag får in ljuset med kärlek vilket gör att jag kan stå stadigt. Jag vågar säga hur mycket en person betyder för mig. Och jag vågar säga vem jag är. Om du frågar mig så säger jag till dig jag är ljusbärare, och jag har kommit hit för att vakna. Vi skiner tillsammans och öppnar upp för möjligheten till att andra ska öppna upp.

Våga vara du, våga vara den det är meningen du ska vara. Och våga leva det liv du är här för. Det finns inga begränsningar, det finns inga måsten eller något som krävs av dig. Att känna sig så älskad som jag gör sen jag fick tillbaka mina nycklar är fantastiskt. Det är en fantastiskt tid som vi går in i med allt det nya som händer. Våga öppna upp för möjligheten till att stå i din sanning.

Det är masskollektivet som stöter bort fundera själv vad du står, kan det vara så att det är sanning. Vi är så otroligt mycket mer en vad vi ser. Och vi är fantastiska allihop.

Kärlek och ljus  ❤❤❤??❤❤

Balansbärare

 

För flera veckor sedan fick jag till mig att jag inte endast var en ljusbärare utan även en balansspelare  till ljuset. Jag visste inte riktigt vad det innebär. Samtidigt hittade jag information som sa att vi skulle vara flera balansspelare som inkarnerades ljust nu. Att vara ljusbärare är ibland väldigt ensamt och det behövs hjälp att balansera upp ljuset. Och det kom information om det till mig från så många ställen, jag hittade det hos Angela och insåg att jag åter igen blivit pekat mot henne.

Samtidigt fick jag till mig att jag varit på en helt annan planet och verkat just som det. Jag har letat efter den planeten men inte lyckats hitta den. Men nu har jag fått svar på det också. Många av de planeter vi varit på finns som platser nere på jorden. Jag förstod inte sambandet och tänkte att jag hade missuppfattat något. Den planet som jag var inkarnerad på för väldigt väldigt länge sedan heter Avalon. Det finns på jorden också men det här var inte jorden.

Igår hade jag åter ett möte med Angela det var mitt tredje, och även om jag inte är helt klar och det kommer ta lite mer tid av det nya som händer mig nu, så ramlade så mycket på plats. Min son har lett mig dit hela tiden och jag förstod inte varför före igår.

För så många år sedan så det inte går att säga siffror utan att svindla fick jag en stav av Gudmoder. Det var min gåva att hålla ljuset i balans. Jag hade den även när jag levde i Lemurien. Jag hade denna staven med mig i varje liv, men just här som jag såg var jag en liten flicka. Det var som magi att ha staven i min hand, och jag kunde kontrollera att ljuset var stadigt i mig och hos andra.

Avolon var ett otroligt vackert ställe, vänligt och kärleksfullt. Det fanns ingen ondska eller mörker och vi var alla i ljuset. Men det behövdes ändå balanseras upp. Min stav hjälpte mig så att var jag en gick följde den mig. Vi levde så länge vi ville, men det var ingen människokropp jag hade. Jag kände mig som en älva så det kan ha varit det jag var. Men jag la ifrån mig staven.

Utan rädsla, jag la den på en äng och sen var den borta. Jag letade i alla år jag var kvar och det var länge. Vi letade så många efter den, utan att finna den. Det var ljusbärare och balansbärare och det var även andra som hade särskilda förmågor. Jag lämnade den här planeten som väldigt gammal själ, men det var helt frivilligt och jag åkte hem för att vila mig. Under de första liven som vi levat har vi kvar vårt minne, ända fram till Atlantis. Så det här livet måste ha varit någon gång där i mellan.

Helt plötsligt när vi är mitt uppe i vår session så slår det mig att jag vet exakt vem som tagit min stav och varför. Det var ingen ond handling, tvärtom, det var en nyfikenhet och en vilja att hjälpa till som gjorde att den blev upplockad. Min stav  gav ifrån sig ett särskilt ljus, som spreds sig av magi i mina händer, och den som plockade upp ville hjälpa till. Nu vart det inte så, och även om den som tog den hjälpte till att leta så gavs den aldrig åter. I alla år har den som tog den försökt lämna tillbaka den utan att lyckas. Det var meningen att jag skulle ta tillbaka den själv.  En så underlig känsla men så självklar kom det till mig vem som tagit den. Att jag inte förstått det innan, då jag flera gånger i det här livet talat om för personen att jag behöver veta vilka vi är till varandra.

Den som plockade upp staven var min man i detta liv. Han är min själsfrände och hans uppgift i detta liv är att återbörda den till mig. Jag blev visad hur han tog den och sen inte kunde ge tillbaka den då den helt enkelt gick in i hans kropp. Men han kunde inte använda den som mig. Min man är delvis vaken, men igår när jag tog tillbaka staven och tog den in i mig som den ska vara, så kom han hem och mådde så bra. Han sa att dagen varit så harmonisk och lugn och flutit som aldrig förut. Han har ju haft min stav inristad i sin kropp i så många liv, och nu behöver han inte känna den längre och kommer att vakna. Staven har på sätt och vis gjort honom blockerad och nu är han fri. Nu kommer jag aldrig mer bli av med den och den är inristad i min kropp och dna. Jag har dock en liten väg kvar innan jag kan verka som det fullt ut men jag ser fram emot när jag är klar.

Samtidigt så kom min son igen, och här ramlade nästa bit på plats. Angela och jag är samma själsfamilj. Joakim är hennes själsfamilj och hon talade om för mig att min son är mästare. Han valde att gå ner i detta liv och leva det extremt svårt och hårt för att kunna stiga. Han arbetar nu med de högsta mästarna och det är han som har lett mig mot Angela för att hon ska hjälpa mig. Från första stund när vi fick kontakt visste både hon och jag att det fanns ett band emellan oss, igår sa hon det rakt ut, vi är själsystrar och jag kände i hela mig att vi äntligen har hittat mig. Och jag minns att vi faktiskt bestämt att hon ska hjälpa mig. Jag har sett min son med Sananda och Angela talade om för mig att allt jag får till mig är saker han försöker säga. Han behövde inte gå ner i det här livet, han har levt så många liv. Men han valde det för att hjälpa mig och för att kunna åka hem och hjälpa till där han ska vara. Han kommer inte gå ner på väldigt länge han gör bättre nytta där han är. Samtidigt igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så kom han igen och berättade att ett av våra liv när jag var Maria Magdalenas apostel så var han Sananda  (Jesus) apostel. Och nu förstår jag hans begåvning som han hade här nere innan han gick upp. Min son var som jag otroligt begåvad med ord. Han skrev fantastiska och djupa texter och det har han fått med sig i varje liv han levt. Att veta vad min son gör på andra sidan är stort. Jag har hört det från han själv, från Sananda och ifrån Angela. Allt som jag får till mig är min sanning. Jag börjar förstå vad de vill att jag ska göra och jag får hela tiden mer och mer upplysning. Min son är konstant med mig och nu har jag Sananda och Maria Magdalena nycklarna där de ska vara. Mina liv är mitt nu som har vävts in i den här tidslinjen och jag kommer ihåg så mycket av mig själv och de liv som jag varit i. Vi har en uppgift här och min uppgift är att ta med mig så många som vaknar nu till 5d. Det är alla ljusbärare och balansbärares jobb. Vi älskar er och vi väntar på att ni ska vakna.

kärlek och ljus ❤❤??❤❤???

 

Nya nycklar

Att känna kärlek inom sig och förstå varifrån den kommer är otroligt. Vi har förlorat så mycket av oss själva längst alla årtusenden av år. Mörkret kom in och krossade oss totalt. Varje gång vi lämnar vår kropp för att vi inte ska vara här längre så får vi vårt minne tillbaka. Men i varje liv så blir vi av med det.

Vi har placerat ut våra egna koder eller så har vi fått hjälp att göra det. Nu när du håller på att vakna upp så kommer du träffa människor som hjälper dig att gå tillbaka och hitta dessa koder.

Jag hade för ett tag sedan besök av Sananda jag frågade honom om vi kände varandra. Han sa att vi träffats många gånger både här på jorden och på andra sidan.

I hela mitt liv varje år runt påsk har jag mått fruktansvärt dåligt. Jag har inte velat leva och känt det som att värden trasas sönder för mig. Genom åren har jag läst om stigmatisering och hur påverkade människor kan bli som har vetat om vem han är. Jag har idag fått tillbaka så många ljuskoder och nycklar då dök han upp igen. Genom att visa mig vem han var för mig och vem jag var för honom så förstår jag nu varför jag lidit så runt påsken.

Jag var med vid hans korsfästelse jag stod och såg på när de förde honom fram och hängde honom på korset. Jag tillhörde den innersta kretsen av kvinnliga apostlar, tillsammans med Maria Magdalena. Men jag var rädd, så rädd. Han tittade ner på mig från korset och jag förstår vad han sa, han älskar mig så högt och nu har jag förlåtit mig själv för att jag gömde mig och för att jag gömde mina koder.

Jag fick veta att jag spridit ut mina nycklar själv för att jag vetat vem jag är i mitt innersta. Att bli förlåten och känna Jesus kärlek inom sig att han är en del av mig är stort. Han inkarnerade under den tiden för att sprida det han gjorde och vi är många nu som vaknar upp och kommer ihåg detta. Nu förstår jag varför han har varit i min närhet den senaste tiden, och jag förstår sambandet med min son. Jag kommer stå i mitt ljus så starkt och jag hjälper till där jag behövs. Jag använder skriften som jag alltid gjort och idag har jag fått tillbaka nyckeln till mitt ord som kommer ifrån de högsta och ska ut. Jag släpper allt och litar på att jag blir ledd och det är nu jag verkligen behöver gå ut och skrika på taket.

Jag har känt hans kärlek och den lever i mig. Jag har känt hans kärlek för allt och alla som går på jorden. Han är inkarnerad i oss som vaknar och hör honom säga att jag ska sprida ordet att han ser. Detta är min sanning och den andliga sanningen av att vi ska vakna nu och öppna upp oss. Jag är kvar i den här världen men har lämnat det kollektiva medvetandet för att ta plats där jag ska vara. Jag vet att det är så många av mina medsystrar och bröder som stiger med mig. Vi är här för att hjälpa dig vakna. Vi lyser upp din väg i mörkret och ingenting kommer att kunna stoppa oss.

Jag är medveten om tvivel i detta stora och det är ok, det finns bara en väg fram ock det är rakt uppåt.

kärlek och ljus ????❤❤❤