Select Page

Tårar

Vissa dagar är svåra. Det är som om hjärtat brister gång på gång. Ibland glömmer jag bort att min älskade son inte finns längre, korta sekunder av glömska. Det är för att han ständigt går vid min sida.

Men så kommer jag på det och då faller jag så hårt. Jag är en andlig själ som lever ett mänskligt liv. Jag vet vem jag är och var ifrån jag kommer. Men ibland så tar människohjärnan över den tar över allting annat och då blir det svårt.

Det är som gråt kan samlas hur mycket som helst i min kropp. Sen bara väller det ut, helt okontrollerat. Det spelar ingen roll var jag är när det händer, det bara kommer. Och jag bryr mig inte. För om jag vill gråta då är det precis det jag gör. Jag brukar tänka att jag skulle kunna samla ihop alla tårar i en hink. Men det skulle nog inte räcka med det.

Det är tryggt att känna det jag gör, det är tryggt att höra och att veta att vi är så nära. Men det är hemskt att inte kunna hålla om, krama hårt och känna lukten av den man hållit så nära.

Jag kan känna när han klappar mig, hur han tar sin hand och drar över min kind. Det går som små blixtar över hela min kind. Jag hör honom hur han säger att jag är trygg och att han älskar mig. Men jag kan inte sträcka ut min hand och känna på hans kind.

Men det är människan i mig som har denna längtan. Den andliga själen i mig är lycklig för att min älskade son får vila i sin trasiga kropp. Att han är där kärlek och ljus endast råder, och fullständig frid. Det skulle jag aldrig vilja ta ifrån honom.

Ett hjärta kan innehålla otroligt mycket kärlek om vi ger det tillåtelse. Mitt hjärta nästan tar över hela min kropp ibland. Det finns så mycket kärlek som ges ut. Ju mer du ger bort ju mer får du tillbaka. Det sinar aldrig ur den brunnen. Mitt hjärta har varit stängt i oändliga tider. Men nu är det öppet och mottagligt. Jag tänker mer med min hjärta en vad jag gör med min hjärna.

Det är svårt att stå upp när man egentligen bara vill ligga ner och slippa tänka. Men det som kommer behöver man stå i. Det är en livsläxa i sig. Jag vet att vi kommit överens om det här och att det inte finns något annat allternativ en att stå kvar i det.

Det är bara att följa vågorna när de kommer och sveper in, just idag känns det som om jag ligger på vågens topp. Att i samma sekund den sveper mot klippkanten kastas jag upp igen. Jag känner hur varje klippa slår i min kropp och den är alldeles mör, men det är ingenting jag kan göra. Vi är andliga själar i en fysisk kropp och vi har en människohjärna och det är så här det fungerar.

Men mitt hjärta tillhör min universiella själ och det är därför det är så stort.

Sat nam Susanna

 

Rättvisa eller orättvisa

Jag har funderat ganska mycket på när människor säger att saker och ting är rättvist eller orättvist. Jag förstår inte riktigt vad det betyder. Jag vet att jag direkt efter min son hade farit upp så tyckte jag att allt var orättvist. Varför hade jag fått så otroligt mycket skit i mitt liv och hur rättvist var det att förlora sitt barn?

Men med det jag vet nu så kan jag inte använda dessa ord. Jag vet att vi bestämde långt innan jag startade detta liv hur det skulle se ut och att det var något som vi visste skulle bli tvunget att klara. Då har jag ju valt det själv och det är varken rättvist eller orättvist det bara är.

Jag möter människor som ser sitt liv som orättvist, vare sig det gäller kärlek, barn eller arbete så pratas det om orättvist. Man lägger skulden utanför sig själv, för att slippa ta ansvar för det som händer. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Vill egentligen bara ruska om och skrika – men du har ju valt att få dessa erfarenheter själv.

Det är oerhört svårt att förklara för en del att ansvaret ligger hos dem själva. Man kan skylla ett helt liv på andra sådant som ligger utanför sig själv, men i slutändan behöver man ta ansvar för hur man vill ha sitt liv. Jag kan välja att skylla på Gud fader och hela världen, men faktum kvarstår min son har lämnat denna värld och det är varken rättvist eller orättvist det bara är som det är.

Det är oerhört plågsamt ibland att stå i det här som jag gör. Med den fullkomliga vetenskapen om att han finns så nära men att han är tillräckligt långt borta för att jag varken ska kunna se eller röra honom. Det är det valet vi har gjort tillsammans hur ska jag kunna lägga det på någon annan?

Jag frågar alltid när jag hör detta är du andlig? För du står mitt emot en person som faktiskt har gått igenom det värsta som kan hända en människas liv, och du skyller på att ditt liv är orättvist. Jag får alltid svaret, jag tror på något men vet inte vad. I samma sekund som jag insåg att vi är så mycket mer och att jag insåg att den enda som kan klara detta som är nu är jag så släppte all skuld som jag la utom mig. Det är mitt ansvar att leva det här livet och verkligen leva det även om jag vissa stunder eller dagar ligger fullständigt nere för räkning.

Jag tänker att du som säger så har inte sett igenom illusionen. Vi har så länge lagt skuld på samhället, vissa människor som skulle kunna säga mer en vi om våra egna liv, men det är ju endast en illusion. Vi som är vakna ser igenom det och bara väntar på att resten ska göra det. När man sätter på sig den mjuka offerkoftan och skyller alla sina omständigheter utom sig tar man inte vidare ansvar över sitt eget liv. Jag tänker inte vara kvar här i min saknad och längtan och bara andas, jag vägrar att sitta och höra hur man nedvärderar sig själv så mycket så att man pratar om att det är orättvist. Du har ansvar över dig själv oavsett vad som händer. Du behöver inte tro eller tycka som mig men tänk efter en liten kort stund på vad du säger.

Jag är trygg i min övertygelse att allt kommer få sin förklaring. Jag vet så väl varför jag behöver vara kvar här och leva tills det är dags att jag ska gå.

Jag bad min son här i helgen om en sak. Jag stod i duschen och var så förtvivlat ledsen när jag hörde honom. Ok du som läser tänker väl stod han där medans jag duschade? Nej inte riktigt.

Han har själv förklarat för mig att ibland är han närvarande när han känner att hans närvaro är nödvändig för att jag behöver det. Men ibland pratar vi bara telepatiskt med varandra. Hur som helst när jag klev ur duschen och var klädd, så  tänkte jag meditera en stund. Jag hade bett honom om att visa mig en enda sak som jag inte sett tidigare och berätta något för mig som kunde förklara att jag faktiskt ska uthärda det här just nu.

Han kom nästan direkt med mitt ljus, och en stund låg vi och vilade i vårt gemensamma själsljus det är en oerhörd frid som sänker sig igenom hela mig när det sker. Känns lite som sockerdricka i vissa delar av min kropp och det är en fullständig närvaro. Han visade mig till en värld som var så otroligt vacker och jag fann mig själv stående bredvid honom men inte som hans skal såg ut i detta liv, utan det var ett helt annat utseende, men jag visste att det var han.

Han förklarade att det här är det livet vi kommer ha tillsammans när vi går ner efter vila. Han visade mig en sådan perfekt värld med så ren natur och luft. Sådan grönska och sådan himmel med vårt hem som stod på en äng. Han sa att här kommer vi vara dem som det är meningen att vi ska vara och det här är något du inte vetat om för det här är framtiden.

Efter att han visat mig och förklarat att vi kommer leva vårt liv i full vetenskap om vilka vi är så lämnade han mig med ett sådant lugn som kändes i hela mig. Ljuset låg jag kvar i och förstod att det här var viktigt för att jag skulle kunna  lämna mina tankar om rättvisa eller orättvisa. Det är så det helt enkelt är. Vi är eviga och vi är alla gudomliga vi väljer om vi vill vidare och leva som det är meningen att vi ska göra. Utan att kämpa varje eviga dag med att vara arga och ledsna. Besvikna och känna som om livet svikit oss.

Jag förstår att det kommer ta många år innan vi är där, jag ska ju hinna vila en stund också. Men att bara veta detta gör att jag känner att jag nog klarar lite till. För det sa han också. Att han stigit nu till en helt annan dimension och om jag ska kunna följa med dit så behöver jag klara av det här livet som är nu.

Sat Nam Susanna

Du själv

Sanningen är att vakna upp andligt är väldigt mycket arbete. Arbete som krävs av dig själv för att gå vidare till den du är ämnad att vara. Likväl på jorden som på andra sidan. Det finns så otroligt mycket att läsa om hur det ser ut på den andra sidan. När ditt minne vaknar kommer du inse att du behöver inte längre läsa om hur det är på andra sidan. Du kommer veta det är ett minne som kommer fram och som sitter långt inne i dig själv.

Jag har slutat att läsa allt och söker inte längre efter information. Jag har hittat min sanning och mitt minne som var långt där inne. Jag behöver inte längre fråga om lov eller söka efter andras människors gillande men testas hela tiden för att jag behöver jobba med det.

I hela mitt liv har jag varit en duktig flicka. Jag har gjort saker för alla utom mig själv. Många gånger har jag känt mig så trött men så har någon sagt att jag är duktig och det har räckt för att jag ska gå några mer extra mil.

Ibland hamnar jag i det en gång till och det gjorde jag här i veckan. Då handlar det om mitt eget ego som bråkar. Jag upptäckte att det var en viktig människa som tagit bort mig som vän på Facebook. Jag blev konfunderad vad kan det betyda? Duger jag inte längre, är jag inte värd lika mycket som alla andra? Jag funderade på om jag skulle skriva till henne och fråga och kände att jag sögs in i det och alla dessa känslor som bara handlade om mitt ego.

Det har gått några dagar och jag har verkligen funderat över detta när jag beslöt mig för att fråga min son han sitter ju på information som jag inte har. Så jag ställde frågan i morse.

  • Varför tog hon bort mig, varför har jag slutat att synas?

Min sons svar var detta,

  • Mamma du har alltid gjort för alla andra och trott att du duger endast om alla ser hur duktig du är, vad du måste förstå att du står i dig själv och din sanning. Om man inte ser dig så beror det på att något ser något hos dig som kräver att du måste utvecklas. Släpp att du inte duger, du är på väg till något nytt hon kommer komma tillbaka.

Med det så kunde jag faktiskt släppa. Jag är så övertygad om att allt händer av en anledning, större en vad du tror. I varje möte som vi går in i oavsett om det är ett kort eller om det blir en fantastisk lång vänskap så finns det något där du behöver lära dig.

Vi behöver jobba med de delarna som är direkt kopplat till vårt ego. Så många människor som jag har slutat att umgås med så blev jag så här när en försvann.

Ett andligt uppvaknande här på jorden är så otroligt att vi får vara med om. Men vi som kämpar nu har kämpat från början. För egentligen har inte många varit vakna medans de levt på jorden utan det är först när vi går över på andra sidan som vi inser vilka vi verkligen är. Människor har sovit och gått i en dröm så länge och fler och fler av oss har börjat inse hur mycket vi faktiskt har inom oss.

Men vi behöver arbeta med oss själva, på ett plan vi aldrig tidigare gjort. Jag vaknade upp i morse så väldigt tidigt med en konstig känsla. Det kändes som en tomhet som slöt om mig och lämnade mig helt ute alldeles ensam. Jag funderade så varför jag känner den känslan och vad det betyder.

Funderingen gick lite längre, jag gjorde många ljusarbeten igår tillsammans med så många andra känner de som jag? Igår kändes det ju fantastiskt och hoppfullt vad har ändrat sig på bara några timmar. Faktum är att jag precis har fått svar av en annan ljusarbetare.

Även när du tror att inget händer, så händer det jättemycket saker. Vi behöver vila i det som har hänt för att komma uppåt i oss själva och kunna landa i varandet. Det är en del i de steg vi behöver ta och där ska vi andas. Jag kände en otroligt lugn känsla i mig när jag insåg att det är många med mig som är på samma steg så allt är verkligen som det ska. Jag behöver inte leta efter saker det händer inom mig hela tiden. När det är tomt i dig är det för att du behöver vila inför det nya som kommer. Tiden går så otroligt fort.

Jag tror att det beror på allt jag hör och läser som ibland får mig att tappa andan och känna förtvivlan. Vi behöver vila, vi behöver vatten och näring för att bli vattnade och orka stå upp i allt det nya som är på väg. Vi kan inte bara luta oss tillbaka och tro att allt det sköts av sig själv.

Andligt uppvaknande är hårt och man kastas omkring för att det krävs att du gräver i dig själv så mycket och så djupt. Det kommer försvinna människor och nya kommer komma in. Det kommer bli tufft med din familj, det är det för mig. För min familj är inte där jag är.

Men de kommer dit så småningom utan att du gör någonting för du ska inte göra någonting de gör sin resa. Om du har små barn så är de redan vakna och kommer följa med dig. Men de äldre barnen behöver gå igenom det som de är här för.

Jag kämpar med energin runt min familj hela tiden för att inte ta in dem eller skrämma dem med allt det som jag fått till mig. Alla gör sin egen resa. Det är lätt att fastna för att din man eller äldre barn inte hänger med. Men frågan är vill du vara kvar och endast tillfredsställa dem och med tiden inse att ditt eget liv har gått till spillo. Kanske först se när du går över att du missat det som du bestämt innan du satte dina fötter på jorden i det här livet.

Jag vet inte hur många gånger denna vecka jag sagt, det finns inget att vara rädd för. Jag har släppt all kontroll som jag tidigare haft och alla rädslor är fullständigt övertygad om att allt kommer landa som det ska. Jag behöver bara lyssna inåt mitt hjärta för att veta att den sanningen kommer att bli min verklighet. Jag funderar så otroligt mycket på det som hittills hänt och den verklighet som jag lever i just nu. Jag ser att allting som är idag är för att min son gick och för att vi gjort alla tidiga val som lett mig hit. Hur kan jag tveka över det?

Jag ser hur många människor som vaknar och som befinner sig där jag var för några månader sedan, dessa människor har kämpat länge innan de vågar ta steget ut och visa vilka de är.

Döm ingen utan beundra den stig som fört dem hit där de är idag. Jag förstår varför en del har levt ett så otroligt hårt liv. Men nu är de vakna och förstår deras val. Läk dig själv, förlåt de fel som du gjort och förlåt det liv som du levt. Du är här nu precis där du ska vara. Det finns en anledning till att många dricker alkohol eller tar droger, det är livsval som gjorts och som är bestämda i samma sekund som du bestämmer att du ska gå ner. Jag beundrar dessa människor.

När jag ser någon i en kropp som fastnat i sjukdom så tänker jag på vilken otroligt modig själ som finns där inne. Som tog på sig uppdraget att ha detta lidande för att människor omkring ska vakna.

Det är meningen att vi just i detta nu ska vakna, och vi som arbetar som ljusarbetare ser hur många fler som vi väcker upp längst vår väg. Det är därför jag skriver här för att du ska förstå att du aldrig någonsin är ensam. Runt dig finns vi, och Gud fader och Gud moder  väntar så på att du ska fälla upp dina ögon igen och se. Du är här för att vara ditt bästa jag och hjälpa ljuset tillbaka till jorden.’

 

Sat nam

jul

Det här var den första julen utan min son. Även om jag vet det jag vet, kan det jag kan, och ständigt står i kontakt med honom. Så kan jag inte sträcka ut handen och röra honom rent fysiskt. Jag frågade honom en tid innan om jag fick slippa julen, hans svar var,

– Ja mamma det får du, ingen jul efter den här kommer någonsin bli som förut.

Jag vet vad det betyder. Vi går in i ett hel annat medvetande nu där många av oss inser att julen handlar om så mycket mer en att springa ut och köpa massa dyra julklappar och överköpa sig i annat som vi inte behöver. Vi var många som sände ut kärlek och ljus i helgen. Till alla ensamma människor därute som inte har någon. Eller de som faktiskt inte har vare sig bostad eller mat på bordet. Vi var många som inte stressade omkring utan faktiskt la julen helt och sidan och var bara med vår familj. Hemma hos mig flyttade vi, jag varvade med att gråta tala med min son, och packa upp kartonger.

Vi var vid hans  grav, han gick dit med oss och följde med oss hem. Han stod bakom mig och sin syster under hela middagen och det var inte bara jag som visste att han var med. De är alltid med oss. Jag frågade min son hur det kommer sig att han ibland är där innan jag hinner fråga honom. Han svarade att han känner innan att han ska vara nära. Han kan vara på så många platser samtidigt inget konstigt i det.

Det har gått så otroligt fort sedan han gick det känns som igår, min son säger.

– För mig är det en blinkning.

Tiden mellan Juni och nu har rasat iväg och det har ibland känts som tiden stått stilla fast den har rusat.

Att vara andlig innebär inte att man är förskonad från sorg och att känna sig ledsen, det är inte konstigt jag är ju en människa inuti mig som kämpar med allt det mänskliga.

Men jag är en ljusvarelse inuti mig som har stor tröst i att veta det. Och att kunna känna det jag gör men även att kommunicera med min son. På julafton kunde jag känna hur han satt sig ner bredvid mig i soffan och strök mig försiktigt över kinden. Jag frågade om det var han och det var det.

Det känns som tusen små blixtrar som drar genom ansiktet samtidigt som det går en rysning igenom kroppen. Han säger hela tiden att allt är som det ska. Och även om jag går igenom i mitt huvud tusentals gånger så vet jag att han talar sanning.

Dagen efter julafton var jag som bedövad. Jag satt på en stol lyssnade på en så sorglig låt samtidigt som jag höll i hans fotografi, rann stora tårar från min kind. Då var han bara där.

Jag bad Gud fader att ta hem mig, för ibland är smärtan överväldigad.

– Mamma det är inte din tur ännu, det här är inte vad vi har kommit överens om, sa han.Om du väljer att avsluta nu så kommer du gå tillbaka och göra om allt igen, precis som du gjort en gång tidigare, den här gången har vi bestämt att du ska klara det. Du är stark så stark så att du har valt det här, vi har valt det här.

Och han har ju rätt. Jag vill när det verkligen är dags för mig att gå att det sker som det är bestämt. Att jag inte gör det själv. Och jag vet att jag stannar. Men det är tufft, så tufft.

Jag bad till Jesus igår, och han svarade mig. Det var starkt. Han sa till mig att allt skulle bli bra att jag är älskad och att jag är där jag ska vara. Men att jag behöver släppa kontrollen. Det har jag hört till förbannelse nu, släpp kontrollen.

Vi människor tror att  vi kan styra och ställa och ordna liven efter vad vi tror är en mall. Men det finns ingen slump inget öde allt är redan bestämt och sker precis som det ska ske i rätt ordning.

Jag är en stark kvinna, en otroligt stark mamma. Det krävs det om man ska orka stå kvar i sin sorg. De här dagarna innan Nyår är de dagar när allt gammalt skräp ska bort och avslut på det gamla livet görs. Du ska in med det nya, sätta upp mål för det nya året och rida ut och inte se dig om. Om jag ger upp nu så har min sons liv verkligen varit förgäves.

Jag vet att det är här jag ska vara att det är här jag ska befinna mig i stormens mitt. Att jag är en av de 144 tusen ljusbärarna som är inkarnerade. Många har valt att gå. Siffran är nu nere på ca 120000 kvar.

Det är många som inte orkat stå i det som varit som avslutat tidigare, som tagit droger precis som min son gjorde. Många som gav upp då smärtan blev för stor för det kostar på att vara ljusbärare. Vi drar kollektivet framåt och är de som jobbar med att övriga världen ska vakna.’

Siffrorna stiger av de som vaknar upp och förstår vilka vi är och nästa år kommer de ske massuppvakningar. Är du en av de som vaknat nu? Det kommer gå fort och du kommer vara förvirrad många gånger. Det kommer bli svårt kanske och det kommer bli oerhört spännande och du kommer aldrig någonsin vilja gå tillbaka till det du varit. Jag välkomnar dig när det är din tur som så många av oss andra så har vi väntat så länge.

Jag börjar förstå nu att jag har haft kunskaper om detta så mycket längre en jag förstått tidigare. Jag har fått veta saker som mitt högre själv har förmedlat till mig men trott länge att jag läst om det. Jag vet nu att vissa saker bara finns i mitt medvetande precis som du också kommer göra.

Jag ser fram emot den dagen då vi alla har förstått.

Sat Nam

Nyckel

Om livet inte finner dig måste du finna livet. Tänkt vilken fantastisk och underbar upplevelse du har i just detta nu.

Idag får du gå på moder jord och idag får du känna vinden smeka ditt ansikte.

Du valde att vara här i just detta nu och du är ämnad att vara så mycket mer en du har trott hittills. Det finns inget imorgon inget igår, utan just detta nu när du kan förändra hela dig själv och stå där du är ämnad att stå.

Titta på din vänstra sida där står din broder, titta på din högra där står din syster. Ni står tillsammans och håller varandra i handen. Kanske trodde du att ni möttes i just detta nu, men ni har vandrat så många gånger på denna jord tillsammans utan att förstå.

Vi väljer alla det som sker i just detta nu, och du valde att vara här när vi alla skulle vakna upp ur denna slummer som vi legat i så länge. Vi har levt i ett mörker och låtit oss svänga hit och dit som någon hållit ett trollspö över våra huvud. Allt det du ser har vi tillsammans skapat på gott och ont.

Nu håller vi på att vakna, hela världen sträcker ut sina armar och säger stop vi är här av en helt annan orsak. Vi är här för att ta tillbaka livet vi är här för att göra det vi är ämnade att göra och vi vaknar för att stå i vårt ljus.

Stå i den sanningen som vi alla har inom oss. Förlåta oss själva och alla andra som vandrat på denna mörka väg. Våga stå upp och säga att vi ska vara så mycket mer en vad vi tidigare trott.

De nya mästarna går på vår jord nu synliga för vårt blotta öga och några kan se dem men långt ifrån alla. De har väntat ut tiden för att vi ska kunna se dem utan rädsla.

Allt arbete börjar med dig själv. Du behöver kunna gå in i ditt hjärta och öppna upp för förlåtelse av den du en gång varit. Du behöver se ditt eget för att kunna låsa upp med nyckel i det nya.

Du får en nyckel av mig jag ger dig den för att du ska komma ihåg. Jag ger dig en möjlighet att sovande ta dig upp till det vakna och förstå att du är kärlek och du är fred, du är frihet och du är Gudomlig i ditt eget jag. Ta bort lager av mask för det var aldrig du. Det var någon som ville att du skulle spela en roll men denna någon är borta nu. Och du kan skina i ditt ljus utan att bli jagad genom tid och rum.

Jag ger dig en nyckel som går till ditt innersta lås, en nyckel till ditt minne som öppnas när du tar emot den. Du behöver komma ihåg du behöver minnas vem du verkligen är och ditt syfte som är i just detta nu.

Allt detta sker i ditt hjärta, med min nyckel låser du upp det låset som går till Gud Fader och Gud moder. Låt dem komma in, all den tiden du valt att gå i mörker kan denna nyckel låsa upp. Jag har bevarat den åt dig, jag har haft den i mitt yttersta försvar, jag har gömt den så långt in utan att förstå att vi en gång bestämde att jag skulle hjälpa dig att låsa upp.

Lås upp ditt innersta, titta till vänster och se din broder som låst upp, titta på leendet till höger när din syster skiner i sitt ljus för att du ska hitta ditt. Vi har väntat så på att det ska ske. Du kommer att förstå vem du är när tiden är mogen. Stäng aldrig mer dörren, det kommer heller inte gå. För i samma sekund som ditt innersta är upplåst så kommer du aldrig mer bli den samma som du var innan. Alla dina nycklar ligger i förvar hos oss väktare åt dig, de finns inom räckhåll när du är mogen att ta emot dem. Vi är så mycket mer och jag håller dörren öppen för att du åter ska få träda in i ljuset där vi andra står och väntar. Var inte rädd att du inte hinner med. Dörren stängs aldrig och Gud fader öppnar alltid för dig när du är beredd.

Dina änglar står bredvid och sjunger så lyckliga över att du hittat hit. Det är dags att vakna nu och breda ut dina vingar och ta för dig av den du är ämnad att vara men som du glömt för ett ögonblick.

Välkommen du nya syster eller bror du har precis emottagit en nyckel.

 

Sat Nam

Tillit

 

Människor försvinner runt omkring när du förändras. Det sker med automatik. I början tycker de att det är skönt att du reser dig. Det blir jobbigt att se en ledsen människa i ögonen, när det enda du ser är gråt.

Jag kunde inte röra mig när min son gick över, jag pendlade mellan att sitta inne, gå ut en stund eller åka till havet. Men jag åkte med samma människor hela tiden. Att gå och handla eller bara ta en promenad skapade sådan ångest i mig att jag bara ramlade ihop. Jag kunde inte laga mat, och hade problem med att duscha. Min dotter såg till att jag fick i mig och tvingade mig in i duschen.

Jag fick så många sms från människor som beklagade min sorg. Men jag förstod inte riktigt vad det betydde? Eller när någon bara sa, jag förstår. Då ville jag skrika, hur kan man förstå det som inte går att förstå?  Jag insåg ganska snabbt att vi pratar inte om sorg längre i vårt samhälle. Vi vet att alla går över när kroppen inte går, men vi pratar inte om det. Vi låtsas om att det inte finns, blockerar det helt. Men jag lever i det.

Jag förstår nu att vi helt enkelt inte vet hur vi ska bete oss. Många tror att när vi haft begravningen så är vi glada igen. Men det finns ett liv före och ett efter. Jag kommer aldrig mer vara den Susanna som jag var innan min son gick. Jag är en ny, och helt klart uppgraderad Susanna. Minnet av hur jag var tidigare har bleknat hos mig. Men sitter kvar i människor som jag tillbringat hela mitt liv med, och vänner som jag skaffat mig genom åren. Det är svårt för dem att veta hur de ska vara när jag är med, och vad de ska säga.

När du ändrar din personlighet så mycket att folk inte vet vad de ska säga, så ligger de hos dem inte hos dig. Du kan bara stå i din sanning. Jag säger när folk frågar vad som har hänt, min son har gått till andra sidan. Jag ser hur obekvämt det är. Men det är inte min sak att göra det bekvämt för andra i min sorg. Jag har varit bedövad över att han är där han är. Men jag ler för att jag vet att han jobbar så mycket med att mänskligheten ska vakna. När man frågar mig hur många barn jag har säger jag fyra, tre jordbarn och ett änglabarn.

För även om min son varit min make, min far, och min bror, så var han i detta livet min son. Och det är den sonen jag sörjer. Men jag sörjer också att jag äntligen vaknat och kan se alla inkarnationer som vi gjort tillsammans och när vi förlorat varandra tidigare. Gånger när jag faktiskt gått före honom eller när jag har blivit ensam för han har gått. Hur jag klarade detta då. Det var det minnet av att inte ha klarat det vid ett tidigare tillfälle som gjorde att jag säkert visste att den här gången skulle vi tillsammans klara det.

Jag härifrån och han därifrån där han är nu. Jag har fått hjälp av min Kimmen att förstå att jag äger en otrolig styrka och när du ser mig så är det kraften därifrån du ser. Du ser att jag är trygg för att min son gett mig den tryggheten att förstå att vi är eviga och att det här är en del i vårat lärande.

Jag förstår varför det var så viktigt för mig att få det här budskapet för så många år sedan, det var ett sätt att förbereda mig. Men riktigt förberedd var jag aldrig. Min son har inte sagt det men jag har en känsla av att han har kommit ihåg så mycket mer medans han var kvar här, och han kämpade otroligt med sin kärlek till mig. För han visste också att han skulle gå, men hur säger man det till den största kärleken i sitt liv?

Det är den kärleken som växer i mig, den som han skickar till mig ifrån där han är, som jag känner kommer ifrån universum, Gud och mina änglar. Men även kärlek som kommer från min själsfamilj och mina föräldrar uti i universum. Mina föräldrar som jag en gång kom ifrån som har givit mig allt jag är idag. Jag försöker just nu hitta dem i mina meditationer. Försöker hitta min urmoder och få ett namn, få en kunskap om vad hon har givit mig för gåvor att ta med mig i detta liv, nu när jag vaknar. Jag får ibland information som kommer ifrån andra. Mästare som jobbar från andra sidan kommer och berättar för mig att jag gör rätt och att jag gör det jag ska. Budskap som kommer i ljuset med ren kärlek. På ett språk som jag knappt kan tala själv. Men översätter utan att förstå hur. Det är meningar som kommer som jag vet att jag aldrig skulle säga själv, därför vet jag att de är de renaste och kärleksfullaste gåvan jag kan få.

Jag har fått sådan oerhört stor hjälp och jag är så tacksam för det. Det här är min sanning och mitt uppvaknande. Man kan aldrig jämföra sig med andra, vi gör olika resor och tar oss fram på olika sätt. Det som är viktigt att komma ihåg är att inte döma någon. Inte tala om vad som är rätt eller fel, det är din sanning som är den viktigaste. Det pågår inne i oss hela tiden, det växer.  Vi behöver förstå att vi är oändliga och att vi är fantastiska ljusvarelser. Och att vi är sammanlänkade på ett sätt som vi nu separeras ifrån.  Några utav oss alla miljarder människor som går på jorden i detta nu, kommer vara kvar i den värld vi lever i.  För att de har valt det och behöver ha erfarenheter som gör att de kommer vidare sen. Några utav oss har valt att vakna nu när vi gick ner, och vi kommer höja oss själva och börja leva helt annorlunda en det liv vi tidigare gjort. Vi kommer leva mer i kärlek till andra och oss själva. Världen är på väg att ändra sig. Om du som läser det här visste hur mycket hjälp som ligger utanför i universum och ser oss hela tiden.

Tillit är nyckeln till att hitta rätt.

Kärlek och ljus ???❤❤?