Select Page

Moder jord

Meditera för moder jord och nya Nova Gaia.

Det är viktigt som ljusbärare att inte endast meditera för människor och att vi ska vakna, utan att lägga tid på att skänka ljuset till moder jord. Att be om att hon får blir renad, att skänka henne frid i att bli hel. Så många år av förintelse som vi tillfogat henne. Hon är trött, och vi behöver läka henne.

Du kanske inte tror att du kan göra skillnad men det kan du, genom att ändra en enda liten tanke. Jag tackar varje dag för att jag får gå på hennes hud. För att jag får bo i ett hus som är byggt på henne. För all mat som kommer ifrån henne, naturen är hennes och allt som växer där. Jag tackar för mina kläder hon har gjort det möjligt så att jag inte fryser. Jag ber om att hon ska få rena sjöar och hav. Och att hennes jord ska bli renad.

Jag jordar med i henne och ger henne mitt ljus som jag hämtar från mitt hjärta upp igenom alla mina chakran, ut i det högre och alla solsystem. Ut i universum och till vår källa. Där låter jag ljuset sugas in och för ner det genom samma kanal, in i alla mina kroppar och chakran och ner i mitt hjärta. Vidare ner i de lägre systemen in i hennes jord.

Mina mänskliga rötter glider ner till henne, genom alla lager av jord och sten. Till hennes innersta den stora jord diamanten som är av det vitaste ljuset. Där lindar jag mina rötter, ger av mitt ljus byter med henne och tar upp det genom mina rötter. Upp genom mina lägre chakran och upp genom mitt hjärta, ut till källan och tillbaka till mitt hjärta.

Jag gör på olika sätt men det här är ett av dem.

Jag mediterar för Nova Gaia, den nya jorden. Där det är rent, och där allting är som det ska, dit ingen miljöförstöring eller andra mänskliga gifter hunnit. Jag ser rent vatten, ren mat, och rena odlingar av så mycket grönska. Att hon ska låta mig gå på hennes mark och att där ska endast finnas frid. Att vi får leva där fulla av hopp och frid och ett överflöd av kärlek.

Det är viktigt att vi släpper tanken på vårt ego, det handlar om så mycket mer en bara jag. Det handlar om att hela mänskligheten, vi som själar ska få det liv som vi är menade att ha. Vi lever i en illusion av mörker, som har varat så länge och nu är vi på väg mot ljuset. Det är det som menas med att, TAKET LYFTER.

Vi som är inkarnerade just nu i denna tid, vet att vi har gjort valet att vara här. Några kommer inte förflytta sig de har valt att vara kvar. Att se till att alla får samma chans och att det aldrig är försent att välja. Det finns mycket information att läsa om på så många sidor. Jag skriver inte om det här för jag vet att du kommer komma fram till vad just du har bestämt sedan tidigare. Jag gjorde mina val när jag gick ner och jag har aldrig ställt frågan var ska jag?

Jag har vetat sedan första stund som jag vaknade vart jag är på väg. Om jag nuddat vid tanken att det av tveksamhet så är min son där och petar på mig. Han säger att jag vet vad jag ska och att så ska det vara. Några av oss kommer ändra oss då vi kanske inte får med vår familj, barn och äkta hälft. Men vad du en väljer för nytt så kommer du komma dit du ska inom sin tid. Kanske inte i det här livet men du har ju många fler att se fram emot.

Jag har ganska så snabbt lärt mig att fokusera på att släppa mig själv. Jag har kanske inte helt släppt mitt ego men jag jobbar på det varje dag. Jag vet när det kommer in och då kan jag säga stick.

Jag är inte orolig eller rädd utan har full tillit. Jag rör mig bland människor som faktiskt hjälper mig att förstå det jag inte förstår. Jag lägger all min tid på förberedelser för dig, och för att världen ska vakna. Jag hjälper till med allt jag kan och släpper det som ligger närmast mig.

Jag har insett att min familj inte kommer vara där jag är och det är ok. De gjorde sina val och hade jag haft små barn då hade det inte varit något svårt men nu är de vuxna. Min man är heller inte där jag är. Jag älskar honom men han och jag har varit tillsammans som själsfränder för att lära oss av varandra. Och nu måste vi få göra det som vi är här för. Han vet inte riktigt vad han ska göra, för han vaknar sakta. Och det är helt ok, jag har släppt.

Det är det vi måste göra, vi måste släppa det som tjänat oss, det vi är klara med. Släppa bagaget och ha tillit. Vi behöver inte hålla fast i något som är en illusion och där vi bara dras tillbaka för att vi i vårat system är impregnerade med tanken att så ska det vara.

Att släppa är befriande, att säga till de som du älskar att du faktiskt älskar dem, för deras vackra själars skull. Att du släpper dem fria och även släpper dig fri. Att kasta dig ut, utan rädsla för det finns faktiskt ingenting att vara rädd för. Ge dig själv hoppet att din framtid är helt annorlunda en vad du hittills trott.

Möt varje dag med mod och förväntan. Öka din livsglädje och hitta ditt hopp. Du kommer bli ledd, någon har lett dig hit att läsa just det jag skriver. Och i och med att du läser det jag skriver så kommer något i dig vakna. Det är mitt jobb, att hjälpa dig att vakna. Vissa texter kommer du läsa flera gånger, för att det är meningen att du ska göra det. Jag är här för att hjälpa dig att komma ihåg.

Vi är här för att hjälpa varandra, sätt dig ner, slut dina ögon i ett par minuter, tänk sakta kan hon ha rätt. Är det därför jag hittat just hit? Ja faktiskt vännen du är här för att du följt signalerna du får av ditt högre jag och dina änglar. Och när du är redo kommer du inte bara hitta mig utan så många mer av dina själsystrar och bröder.

Jag älskar dig, precis som de gör. Precis som universum, änglar och Gudfader och moder jord gör.

Din källa är min och vi har färdats genom tid och rum i all oändlighet. Våra förfäder föräldrar som en gång kom från källan och gav oss liv, står utanför och väntar med glädje på att du ska vakna så att de kan åter nå dig i det här livet.

Men längst vägen förbered dig genom att hitta dig själv.

 

Kärlek och ljus ???❤❤❤

Ljusbärare

Hur jag vet att jag är ljusbärare går inte att svara på jag bara vet.

Jag visste det från första stund när allt började. Det var en känsla när jag började att meditera, som fyllde mig med vitt ljus. Under meditationen ser jag med mitt inre öga hur jag fylls på och hur det expanderar ut, i alla mina ljuskroppar och energifält.

Jag jobbar ständigt med att skicka ut ljus och kärlek, i alla möten med människor jag träffar.  Vi kan se när en människa har börjat öppna upp sig och när det finns saker som dessa letar efter.  Vi känner igen ditt ljus när vi träffar dig.

Jag är med i en grupp som en dag i veckan länkar samman för att skicka ut ljus. Det kommer uppifrån ända från källan, ner genom vårt solsystem och in i alla mina chakran. Jag fyller mig själv och expanderar ut det, så att världen fylls på. För att fler av oss ska öppna upp. Mitt inre öga under en sådan meditation, ser hur det är så vitt ljus i hela det rum jag står.

Jag blir som en glödlampa med alldeles vitt ljus, det blir varmt och skönt. Och jag känner alltid hur min son står och håller mig med en arm runt min rygg. Jag känner änglarnas konturer i rummet där jag står. Och det blir ett sådant totalt lugn i mig. Jag får in hur de talar till mig och talar om jag behöver skicka det extra till någon i min omgivning. Även om jag inte har närvaro av de andra ljusbärarna så känner jag länken mellan oss och hur vi tar varandras händer. Mina armar lyfter sig utan motstånd och utan att jag gör något.

Det är svårt att stå still när det pågår för det kommer så starkt uppifrån, energin gör att jag behöver stå stadigt, och att jag behöver känna mig omgiven av änglarna så att de kan ta emot mig om jag tappar fokus.

Tårar trillar långsamt ner från mina ögon, varma tårar av den kärlek jag känner till mig och i från mig. Jag gör ingen skillnad vart det går, det gör ingen av oss. Vi gör det här av ren kärlek för att hjälpa till i andra människors uppvaknande. Efteråt är jag fullständigt full av kärlek och ljus.

Jag håller ibland i en kristall det ökar på ljuset och blir ännu kraftigare.

När jag var i en meditation fick jag reda på att jag alltid har varit en ljusbärare men även en verkat som balans pelare. Jag har sett mig själv när jag verkade i Lemurien och hur mina systrar och bröder hjälptes åt. Jag har sett hur balanserat allt var och hur varje människa lös upp var de en gick.

Jag har känt kärlek som är så villkorslös och som nu är en del av mig. Den är din också, du kommer också komma dit. De ljusbärarna som vaknat först som jobbar så mycket är så trötta men de fortsätter. Dessa vaknade först för det var bestämt så. Nu vaknar 3 vågen av ljusarbetare och vi är alla lika mycket värda.

Vi kan precis samma saker men behöver komma ihåg det. Varje dag så vaknar människor utan att veta vad det är som händer. Är du en av dem? Om du läser det här är jag övertygad om att du är på väg att vakna.

Be om dina änglars hjälp, din guide och universum. De finns där och bara väntar på höra ifrån dig.

Kärlek och ljus ???❤❤???

 

Början på uppvaknandet

De första 5 veckorna efter att min son inte fanns här mer var fruktansvärda.

Om man aldrig gått i samma skor som mig så kan man inte änns föreställa sig den smärtan efter att man förlorar sitt barn.

Jag har alltid stått väldigt nära min Kimmen, vi hann aldrig klippa navelsträngen.

Jag har alltid känt av min son och vetat när han inte mår bra precis som han känt av mig. På så många sätt satt vi fortfarande ihop. Vi hade en telepatisk förmåga att nå varandra, som vi använt sedan han var liten. Ibland var vi så ordlösa i vårt språk och talade med varandra i huvudet istället. Det finns säkert de som ruskar på huvudet men det var så det var.

Både bra och dåliga saker kom fram den vägen. Jag har alltid kunnat känna av alla mina barn men med honom var det annorlunda. Men nu kände jag honom ingenstans, det var så fruktansvärt tomt och tyst och jag gick sönder av förtvivlan.

Jag satt uppe hela nätterna och försökte hitta sidor som kunde tala om för mig vad som händer med själen när man går över?

Hur det känns och när man kan få kontakt.  Jag har i mitt liv hjälp de som gått över, jag hjälpte min mormor att gå mot ljuset och min morbror. Jag har hjälpt andra som jag inte haft något band till och jag har förmedlat kontakt mellan vänner och deras kära.

Men nu handlade det om mig och mitt halva hjärta som inte var här. Jag läste tills mina ögon brann och ibland hittade jag information som gjorde mig skräckslagen.

En del var verkligen inte kul att läsa och denna information släppte jag ganska snabbt. Eftersom jag känt ljuset i hans rum så visste jag att det i alla fall hade varit där. Jag ville komma i kontakt med medium var så desperat och jag hade turen att få kontakt med en mycket klok kvinna som förklarade för mig att det kunde ta upp till 3 månader för att de ska kunna ta kontakt. Men att hon såg att min son gått över att han flög och att han var vid havet, hon fick ett budskap till mig och det var att jag måste ta hand om mig själv.

Min lillasyster sa att jag inte behövde medium du kan det där själv sa hon. Även mina nära vänner sa att det där kommer du kunna när det är dags. Men jag litade inte på mig själv, jag litade inte på någonting av den samlade erfarenheten som jag hade överhuvudtaget.
Den enda gången jag riktigt somnade var när jag åt lugnande tabletter som jag fått av läkare. Det gick inte att andas så ont gjorde det i mig. Vanligtvis när man får smärta så vet man var den sitter det här satt precis överallt.

Jag gjorde en meditation under en healing på distans och då kom Jeanerie och visade mig vägen, jag såg min son som han såg ut innan missbruket tog det bästa av honom och han log med hela sig talade om vad lycklig han var.
Han hade vitt hår och raka fötter och var så lång som han var utan att krympa som han gjort när jag sist såg honom. Men när han ville krama mig vart jag så fruktansvärt ledsen att jag avbröt allting. Han kom oxå i en dröm efter ett par dagar, han tog mig och vaggade mig och talade om att allt var bra och att han hade frid och att han älskade mig, sen somnade jag in hans famn. Men det var inte tillräckligt för mig.

Jag hade känt honom på begravningsbyrån och jag vet nu att han skickade små vibrationer när jag inte visste vad jag skulle göra i det. Den absolut första gången som jag vet med all säkerhet att jag hade kontakt var när han begravdes. Jag skulle läsa upp en sista hälsning från farmor och en dikt och samt en text som jag skrivit. Det var oerhört viktigt för mig att visa att min son var Joakim och endast Joakim men att han hade ett missbruk. Att han alltid hade alla andras bästa för ögonen och att han älskade mig och sin familj djupt.

När det var dags att ställa sig upp och prata så rann allt av mig och på min vänstra sida ställde han sig och höll i mig, det enda man såg och hörde var när jag drog in luft för så varm vart jag. Inte en enda gång såg jag honom ligga i kistan utan han stod bredvid, det var samma sak för min syster hon kände det jag kände. Och när vi gick ut ur kyrkan så kom solen på en himmel som varit grå, innan hade jag sagt att jag önskade att solen skulle titta fram som ett bevis på att han var där han skulle vara.
Mitt sökande gjorde att min familj inte visste riktigt hur de skulle hantera mig för jag helt och hållet upp i att leta information.

Jag kom in på internet sidor som jag inte hade en aning om att de fanns jag träffade människor som hade ställt samma frågor som mig och nu började det även hända andra saker. I början var det små saker som man inte vanligtvis tänker att det handlar om något annat en mänsklighet men jag kan säga att från mitt håll vart det lite konstigt efter ett tag.

Jag började förlåta människor i min omgivning saker som hänt och som jag gått med i åratal av bitterhet bara blåstes bort. Jag förlät så mycket och det sänkte en sådan frid inne i mig. Jag hade varit arg på mycket och i början förbjöd jag tom att min sons pappa skulle få komma på begravningen och hans fru men med ord från min sons farmor ska verkligen Joakims liv avslutas med hat så bara rann det bort.

Jag förlät min mor och min far som jag varit så arg på och tackade dem för att jag fått komma till världen via dem.
Jag förlät mina vuxna barn som jag var så arg på och bara kände en oerhörd kärlek för dem. Jag förlät människor som trampat på mig i åratal och skickade iväg dem med kärlek och ljus.
Här hade jag även fått kontakt med någon som jag idag vet att vi kommer från samma själsfamilj.

Det som hände sen var att när jag kom i kontakt med vad som helst som var negativt så nästan kräktes jag. Om jag slog upp en tidning eller såg nyheterna så vart jag på riktigt sjuk. Jag grät när jag råkade se något våldsamt och jag klarade inte av att sitta i ett samtal änns om det handlade om trasiga rör eller en båt som gått sönder.

Jag gick sönder när jag tänkte på världens alla hemskheter och jag isolerade mig ifrån allt stängde bara av när människor omkring mig pratade om något som jag inte klarade av. Detta gjorde att jag mötes med ilska flera gånger men det spelade ingen roll jag klarade inte av att hantera negativitet. Jag började gråta när jag tänkte på hur arg jag varit och helt plötsligt kände jag ingen som helst ilska över något.

Jag började separera på människan och dess handlingar och insåg hur mycket jag älskade och att det var handlingarna som hade gjort mig illa. Jag såg plötsligt människor ur ett helt annat perspektiv.

Och jag började helt omedvetet hedra min son, jag talade om honom i största möjliga kärlek jag gav honom tillåtelse till att känna frid och att han skulle få vila men att jag väntade på att han skulle ta kontakt med mig.

Jag sov stötvis och av en händelse så vaknade jag alltid 555 tittade jag på klockan var hon 1111 eller 1212 och siffrorna 333 dök upp för att bytas ut mot 222. Då började jag söka efter information där vad handlade det om? För det var ingen tillfällighet att dessa siffror dök upp gång på gång.

Tro mig Youtube är så bra och jag fick massor med information därifrån. Jag hittade människor från hela världen som visste vad det handlade om. Hela internet är fullt med information men en dag så ramlade det fullständiga beviset på att min känsla som växte i mig var rätt.

Jag kom över information om uppvaknande och vad som kan göra att man vaknar upp bryskt. Att någon väldigt nära lämnar jordelivet. Jag började inse att någon försökte väcka mig ur någonting men jag var helt ensam. Jag var så uppslukad av det här att jag åt, sov, andades i det dygnet runt. Jag började meditera något som var väldigt svårt utan att egentligen veta vad jag ville uppnå.

Jag lyssnade på guidade meditationer och fick änglabudskap men det räckte inte. Min mat började smaka annorlunda, allt smakade metall, jag är en inbiten kaffedrickare eller var, för det fick mig att kräkas. Jag hade under våren slutat äta kött men åt fisk, kyckling, det gick inte längre utan smakade så illa, socker gick inte alls var det socker i maten kräktes jag nästan.

Mjölkprodukter gick också bort det smakade illa. Tillslut insåg jag att jag bara kunde äta vegan mat och var värre var jag kunde bara dricka grönsak och frukt smoothies som jag gjorde själv och ägg. Bröd gick bort och allt som inte var ekologiskt smakade metall i munnen på mig att jag trodde jag blivit amalgam förgiftad. Precis efter hittade jag symtomer på uppvaknande och insåg att det var det som jag höll på med Andligt uppvaknande. Jag slukade så mycket information att det nästan rann över och alla människor jag kom i kontakt med gav mig precis de svaren som jag sökte efter. Jag kände ingen men sakta så kom det in människor som jag aldrig någonsin hade pratat med som var precis där jag var förutom att allt tycktes ske med en grym hastighet när det gällde mig

Men den absolut utlösande faktorn till att jag faktiskt förstod att jag inte höll på att bli galen var när jag först på morgonen när vi skulle föra vår Kimmen till sista vilan och sätta ner urnan då ville jag skriva något till honom.

Men det gick inte mina ord fastnade, jag bad honom om hjälp och helt plötsligt började en dialog som vi haft året innan spelas upp i mitt huvud jag skrev exakt det han sagt och sen med svaren jag givit.

Och det var först efteråt när jag har tittat på texten som jag förstod att min son hade hjälpt mig och talat till mig genom telepati. När vi kom till kapellet så rasade det sista jag hade inom mig och jag föll ihop på golvet framför urnan.

Jag sa högt och tydligt – Snälla ärkeängeln Zadkiel kan du hjälpa mig att försöka förstå jag behöver komma i kontakt med min son och med mina änglar.
Sekunder efteråt började små saker komma till mig jag fick in en mening som min son sa till mig från det att han kunde prata rent han sa,
– Mamma om jag får din varmhet får du min kallhet.
Sen kände jag en värme som spreds i hela kapellet och en frid.

Mitt hjärta nästan stannade och jag kunde sätta mig upp då såg jag hur fullt det var i detta kapell. Det var änglar i hela kapellet som lystes upp. Det var mina änglar, min mans änglar och farmor och hans fars änglar och det vart sådan frid och kärlek där vi var. Det varade några korta ögonblick sen kände jag bara närvaron av min son.

Vi sänkte ner honom där han skulle ligga det sista av honom och jag kände just då en sådan frid i mitt bröst. Men det försvinner snabbt när man är i sorg. Egot vill ha mer, och mer bevis på att det man sett och känt är sant. Efteråt så kunde jag prata med min sons far som jag varit så arg på och jag förmedlade ett budskap som jag fick ifrån vår son jag sa.
– Där Joakim är finns inget att förlåta allt är förlåtet, där jag är finns det inget heller så nu är du fri.
Där och då kände jag en sådan djup kärlek för mannen som jag en gång skaffat ett barn med, som sörjde lika mycket som mig men som sökte helt andra svar en mig. Och med det jag vet nu så kommer jag för alltid känna kärlek för honom precis som jag känner för varje själ som jag ser för nu vet jag att vi är sammanlänkade på ett sätt som jag tidigare inte har förstått.

Att börja mitt uppvaknande tog mig dessa veckor och det var gick så fort så jag förstod inte själv vad som hände och om jag inte förstod det hur skulle då min familj förstå? Det var så mycket smådetaljer i det som skedde att det tog ett tag och se mönster i det hela. Men det finns så många människor därute som talar om samma saker och man blir ledd fram av något osynligt. Jag hörde vibrationer av något i mitt innersta och att jag skulle vidare fanns det ingen tvekan om.

Men jag hade trängt bort Jeanerie hon var inte pålitlig tyckte jag i det här läget. När man är i det här så ser människor på en med andra ögon. VI kommer alla vakna det vet jag med säkerhet. Men det är inte alla som är öppna och kan ta till sig det man säger och man blir lätt intensiv i det man hittar. När en nära anhörig lämnar finns det en anledning, som jag snart skulle få veta.

Och jag behövde inte vänta i tre månader för det gick fortare en så och det är tack vare dessa ljusbärare som vaknat sedan en tid och förberett vägen för dig och mig.

Ingen är bättre eller högre upp men de har vaknat tidigare för någon måste göra det jobbet. Och de jobbar hårt, de var enligt det jag hittat 144 000 från början men många har lämnat för de orkade inte, dessa är utspridda över hela vår jord. Så jag avslutar med att sända all min kärlek och tacksamhet till dessa ljusbärare de har gjort ett fantastiskt jobb när de jobbar i skymundan, blir utsatta av andra människors påhopp och ändå står stadiga i sitt ljus. Tack!

Kärlek och ljus ??❤❤?