Select Page

Det finns en plan

Det finns en plan för oss alla. Den planen har vi helt frivilligt gått med på. Vi ville utmana och lära oss för att göra våra själar fullkomliga.

Vi har vandrat i den oändlighet av tid som inte existerar. Vi har gått ner på planet efter planet för att samla på oss dessa erfarenheter. VI har varit på jorden i så många inkarnationer för att få ut så mycket som möjligt av våra lärdomar. Det är inte konstigt att vi ibland frågar oss varför?

Hur kan vi har gått med på allt det vansinniga som ett liv på jorden innebär?

Hur kan vi ha valt den smärtan som det innebär att förlora ett barn, en man eller hustru?

Svaret är, som själar visste vi inte innebörden av det som vi just då tog beslut om. Jag har inget ånger över mitt liv. Allt det jag varit med om har burit mig fram till den jag är idag. Jag har befunnit mig i den mörkaste av mörkaste skogar. Jag har valt att göra saker som gjort både mig och andra illa. Men jag har inget ånger. Det livet jag valde har lärt mig så oerhört mycket.

Det är så jag tänker när jag känner att smärtan över att ha förlorat mitt barn tar över. När jag ligger och skakar på marken eller är det marken som skakar? Många väljer att ta sitt liv i denna djupa sorg. Men jag vet att jag då skulle välja att åter uppleva detta men i en helt annan inkarnation. Och det vägrar jag.

Det finns inget slut, det går inte att avsluta det liv vi har. VI är eviga själar som vandrar runt i univsersum efter universum för att ibland landa i det som är hemma.

Jag vet att jag är en stark själ, jag valde detta liv tillsammans med min tvillingsjäl, jag längtar bara så efter att få komma hem. Längtan att mänskligheten ska vakna för att förstå detta så att alla våra gränser kan suddas ut.

Det finns ingen separation det finns ingen tid allt detta är en illusion. Det vi upplever för en kort tid är sorgen det är att vara i en människokropp. Sorgen av att inte kunna röra den vi saknar.

Min älskade går bredvid mig, jag kan känna hans själsljus när det landar i mitt. Jag kan känna hans smekningar över min kind och jag vet att han lider oerhört av att se mig gråta. För de som inte är här känner oxå sorg och saknad.

Men det är långt ifrån det som vi känner i våra mänskliga kroppar. De står vid vår sida och ler med den största kärleken. För kärlek är det som segrar över allt. Kärlek är det som för oss närmare varandra och som gör att jag orkar en dag till.

En dag kommer vi alla komma ihåg vilka vi verkligen är och varför vi valde det vi gjorde. En dag kommer jag kunna stå åter igen tillsammans med min älskade och veta att tiden som jag hade här var en kort blinkning.

Men tårarna som rinner ner för min kind just precis nu är för att jag är människa. Jag är ledsen och förtvivlad av saknad. Dessa stunder kommer. För oavsett det jag vet och det jag kan så känns tiden evig.

Min plan är klar och jag ligger bara ner en kort sekund, Jag vet att vad jag ska göra, och jag vet vad som är bestämt. Det finns ingenting att gå tillbaka i, det finns bara en väg och det är att klara av det som vi bestämt.
Ha tillit till Universum. Fader gud och till alla de oändliga ljussjälarna som i just detta nu applåderar till det som händer på jorden. Hur själ efter själ vaknar upp och förstår att vi är så mycket mer en vad vi tidigare trott.

Sat nam Susanna

 

 

Telefonen når inte till himlen, men det hindrar inte att nå de som är där.

Man kan inte ringa till himlen eller åka på besök. Men man kan prata med dem som man har där. Idag så var det en sådan där dag när verkligen allt började så tokigt. Jag skulle åka till gymmet och hade laddat på med en smoothie. När jag kom fram så skulle jag plugga in hörlurarna, då upptäcker jag att hela min telefon samt hörlurar var nerkletade och alldeles gröna. Ljudet som kom ur telefonen lät som något som bara skorrade.

Jag har lärt mig att vara lugn och inte reagera det leder ingenstans och du kan iallafall inte göra något. Men när jag kom hem så kände jag lite panik för jag har allt i min telefon.

När min son lämnade jorden hade han ägt sin telefon en mycket kort tid, den har legat då vi inte hittat hans kod för att komma in i telefonen. Den fanns bara i hans huvud och jag har varit så ledsen då jag vet att mycket av hans underbara texter ligger där i. Men jag tänkte att jag har inget att förlora, så jag frågade.

  • Joakim kan du hjälpa mig med koden?
  • Slå 0047 fick jag till svar.

Detta är mina fyra sista siffror i mitt personnummer och jag tänkte snabb tanke om att det var helknasigt. Men jag och min dotter slog ändå koden, och tänk den gick igång. Jag fick tårar i ögonen, äntligen så fick vi den att fungera men endast för att jag hade frågat honom själv.

Hela dagen har jag gått och varit så lycklig efter det, känt mig så hållen och älskad. När jag skulle cykla hem från mitt jobb så hörde jag nästa sak så väldigt klart,

  • När ska du förstå att jag pratar med mig och att du kan fråga mig om vad som helst?
  • När ska du förstå att jag aldrig någonsin har lämnat dig?

Det har jag förstått för länge sedan, men ibland är det som att bli träffad av ett knytnävslag i magen av saknad. Ibland känns det som om jag aldrig kommer att se honom igen fast jag vet inne i mig att det bara är dumma tankar.

Jag cyklade på min cykel och jag kunde höra honom skratta och känna hans totala närvaro.

  • Mamma jag älskar dig precis lika mycket som du älskar mig.

Är det möjligt? Självklart är det möjligt  varför skulle det inte vara det?

Ingenting lämnar oss någonsin och ingenting kan någonsin bara försvinna. Vi är så mycket mer en vad vi tror och vi är eviga.

Så är det även om vi inte kan ringa eller besöka så kan vi alltid nå varandra det är min totala övertygelse.

Sat nam Susanna

Min sanning

Vet du vem du är? Eller är det bilden du ser i spegeln varje gång du går förbi? Undrar du någonsin om du är så mycket mer en vad ditt öga kan se?

Speglar du dig i den verklighet som du tror att du bor i eller har du förstått att det som du ser och lever i är en illusion långt bortom den riktiga verkligheten?

Jag har inkarnerat här i precis detta nu för att vara en del i det som händer och all information som kommer till mig behöver jag sortera. Det finns ingen som vet allting om alltet det är heller inte meningen. Men små glimtar av sanningar bildar en ny sanning.

Många tror sig veta och säger att det är det som är den stora sanningen. Men vi har alla en pusselbit som ska dit. Den kommer till oss när vi är redo och det är ingenting som du kan skynda på.

Många rusar omkring och undrar om de kommer att missa det som de ville vara en del av. Men ingen kommer att missa, alla ska med.

Jag har ända sedan jag varit liten sett och vetat så mycket men valde en kort stund att lägga det åt sidan då jag ville vara som alla andra.
Men jag minns så mycket mer nu när jag vågar öppna mina ögon och lyssna på det som sägs till mig.

År 2000 hörde jag någon säga att taket kommer lyftas 2012, jag  undrade så länge vad detta betyder, taket lyfter. Jag tittade upp på himlen och tänkte kommer det taket rasa ner över mig. Jag hörde siffor i mitt huvud och fick veta att det var många visa som skulle kliva ut och våga ta det första stegen. Jag har undrat så vad jag hittade den informationen?

Taket föll aldrig. Men saker omkring mig började förändras, sakta så att jag först inte märkte något. När jag vaknade  upp förra året så insåg jag att det var inget jag läst någonstans, det var ingen som berättat för mig. Det var min själ som hade givit mig ledtrådar och som ville att jag skulle börja komma ihåg.

Jag är en inkarnerad jord ängel, och mer och mer börjar jag få reda på vad jag gjort som ängel. Många kommer att gå förbi det jag skriver men en dag kommer man att se att det är en del av sanningen. Detta kan förklara att jag alltid tittat upp och velat åka hem.

Jag har stått där uppe mött själar som kommit och som är vilsna. Jag har mött dem med kärlek och ljus tillsammans med så många andra som saknat dem. Jag har låtit dem stå i sin förtvivlan när de sörjer sina liv som inte blev det som de skulle. En del har stannat länge innan de gått vidare till nästa del av det som kommer efter. Och de har stått i kärlek av så många för att de ska förstå att oavsett så är de älskade.

Det är den delen av mig som nu har vaknat. Som börjar breda ut sina vingar. Jag har inte hela bilden klar ännu men den är på väg. Jag vet att i samma sekund jag tog mitt första andetag på jorden, så skrek mitt innersta av ånger. Jag vet att jag låg i min vagga och att det stod änglar runt omkring och gav mig trygghet. Jag känner igen deras ansikten.

Han som var min son i detta liv är min tvillingsjäl, han stod och vakade över mig där jag låg. Han lät sitt ljus linda in mig när jag låg och grät. Jag förstår nu att han var med mig hela tiden innan han gick ner själv.

När jag väntade honom så var det något konstigt i hela mig, jag ville egentligen inte att han skulle komma ut. Jag ville skydda honom och låta honom ligga kvar. Det tog mig 3 dagar att släppa fram honom och då för att jag verkligen var tvungen.

Jag förstår nu varför det var så, jag har hela tiden vetat att han kommer att lämna mig en dag. Det jag inte skulle komma ihåg har alltid levt i mitt minne.

Jag kommer ihåg när jag lämnade det som är hemma hur man sa till mig att en dag kommer jag komma ihåg och den dagen är jag redo att förstå. I hela mitt liv har jag vetat en enda sak.

Hade vi vetat allting så skulle vi springa så fort att vi försökte springa ifrån oss själva.

Nu står jag här mitt i det som är min sanning och är beredd på nästa sak som ska komma till mig, för det fick jag veta idag att nu är det på väg någonting stort.

 

Massan kommer snart vakna….

 

Sat nam    Susanna

 

Det är inte alltid så lätt att vara positiv men det är lätt att alltid försöka. Man behöver veta att man ska kunna stå i sin sanning och säga ifrån när någon säger eller beter sig dumt. Detta har hänt mig flera gånger idag och ena gången sa jag ifrån medans andra inte. Det har fått mig och fundera varför jag inte sa till båda gångerna.

Första gången handlade det om en kollegas beteende mot en annan då sa jag till. Men när en kollega sa något som handlade om mig så sa jag inget. Jag undrade hur hon kunde gång på gång säga som hon sa, men jag sa inget. Jag väljer mina krig helt enkelt. Jag behöver inte storma på för att någon står och säger något tanklöst till mig om mitt utseende som i det här fallet.

Jag väljer att släppa det. Men om det upprepas då kommer jag säga ifrån. Ingen ska få klanka ner vare sig på dig eller ditt utseende. Hur jag ser ut angår bara mig. Jag tänkte att hon inte visste vad hon sa. Vi möts hela tiden av människors åsikter och det handlar mer en dem en oss. För man går inte på någon och säger något om hur denne ser ut, iallafall inte om du inte blivit tillfrågad.

Folk blir nervösa när de ser att man står stadigt. Men om jag hade gått in i den diskussionen så hade det blivit drama av det hela. Det betyder inte att jag lät henne gå på mig. Det betyder helt enkelt att det inte är värt besväret. Så länge som jag mår bra och tycker att jag är fin så är jag inte beroende av vad andra tycker.

När man står framför en annan människa oavsett vem det är så säger man inte vad som helst, men en del gör det. De måste ut med allting för att de helt enkelt mår så dåligt själva. Och sen vet de inte vad de ska säga.

Jag väljer när jag anser att det är värt att sätta ner foten och bli upprörd, blev jag ledsen? Nej egentligen inte, först tyckte jag bara att det var konstigt. En människa som du inte sett på så länge och sedan säger så dumma saker. Sedan tyckte jag synd om henne att hon inte förstår bättre. Och nu skickar jag iväg hennes ord med kärlek. Jag tycker om henne men inte hennes val av handling.

Det är så vi lär oss att skilja på människan och dess handlingar. Vi kan älska en människa men avsky dess handlingar. Det är viktigt att komma ihåg den skillnaden. Kärlek till mig själv får mig att inte gå in i sådana samtal med vrede. Jag kramade henne och sa att jag mådde bra. Jag väljer att titta bort när jag ser att folk pratar om mig. Det handlar om dem inte om mig. För när vi står i vår sanning så behöver vi inte prata illa om människor. Jag försöker hela tiden att släppa och gå vidare. För att stanna i min egen frekvens, inte för att vara kvar där jag en gång varit.

Det är svårt det är en hög siffra som ännu inte vaknat, det är en hög siffra som har vaknat men vi är så utspridda och finns inte alltid på samma plats. Det är något som du måste lära dig att stå kvar i ditt eget ljus. Stå stadigt i dig själv och svikta inte när du möter dumma människor. Du vet att du är i din sanning och din kraft och du är så säker att du inte behöver gå in i drama.

Vi blir prövade hela tiden oavsett var det är. Då gäller det att faktiskt känna sitt eget ljus. När det kommer en människa med dålig energi så kommer du känna det. Särskilt om du känner av energier som pågår hela tiden just nu. Vi går emot allting just nu för att stå i vår sanning och det är ett val som vi behöver göra. Tidigare så skulle jag ha reagerat något så otroligt men jag behöver inte göra det längre. Så håll ut dina armar, släpp taget om de som har dålig energi, ta små steg och låt dig inte bli uppretad och arg. Det är inte värt det. Du vill stå kvar där du är nu och vill inte gå tillbaka då är det bara att släppa. Men aldrig någonsin låta någon hoppa på dig så att du blir ledsen då är det dags att säga ifrån.

Kärlek och ljus ❤❤??❤❤

Ett tidigare liv

Efter jag hade haft mitt första möte med Angela började gamla minnen komma tillbaka. Det är fascinerande när man kommer ihåg minnen som man hade för 100 år sedan, men 2500 år är också spännande.

Jag har alltid haft en onaturlig skräck för att bli levande begravd. Det har räckt med att jag ser det i en film och det blir en isande skräck i mig. Jag är också som många andra rädd för ormar. Men ser jag en orm på tv så skriker jag samtidigt som mina ben åker högt upp i taket.

Dessa två har gjort att jag har varit precis livrädd. När jag tänkt på att bli levande begravd är det något som bara isar i mitt blod och jag tappar andan.

En dag satt jag fullständigt rakt upp och ner när jag såg mig själv bli drogad. Någon gång för ca 2500 år sedan. Jag var ett mycket uppskattat sällskap till en egyptisk prinsessa. Hon var snäll och väldigt generös mot mig och vi vart vänner genom åren.

Hon dog när hon var i 20 års åldern, och jag skulle vara sällskap med henne när hon begravdes längst ner i en pyramid.
Jag vaknade omtöcknad och upptäckte att jag var inne i pyramiden och alla ingångar var igentäppta. Hon var balsamerad och bara det var otäckt. Jag var vackert klädd och hade stora smycken på mig. Vi skulle ju färdas tillsammans. Jag var instängd i dagar och försökte på alla sätt ta mig ut.

Det fanns en väg och det var att stoppa ner handen i en stor korg där det låg giftiga ormar. Och efter att ha varit utan vatten och mat i flera dagar och även att jag insåg stoppade jag ner handen i denna kruka. En smärta utan dess like skar igenom min hand och min arm när jag kände hur de bet efter mina fingrar. Det var inte en trevlig upplevelse och jag dog i kramper, och lidande.

Jag mediterade inte vid det här tillfället utan det bara kom rakt emot mig, jag sögs in i minnet som det var igår och när jag kom ut därifrån kom jag ut med så mycket information om varför jag varit så rädd.

Efter det släppte rädslan för ormar och att bli levande begravd. Jag som tidigare gått som på nålar i gräs eller i skogar kunde nu trava runt helt barfota utan en tillstymmelse till rädsla.
Jag vet att jag endast tänkte att det är en illusion. Om det är meningen att en orm ska hoppa upp och sätta sig i mitt ben eller arm så har jag bestämt det sedan tidigare. *

Därför har jag ingen anledning att vara rädd. Jag visste också att jag hade ju faktiskt gjort det en gång så jag var säker på att jag inte har bestämt det två gånger.

Det där med att bli levande begravd var den stora skräcken när min son gick över. Jag kollade så många gånger att han verkligen inte var kvar i sin kropp, jag bad läkare dubbelkolla. Och jag vet att han var borta han var inte i sitt skal, det gör att den skräcken nu är helt borta.

Det har kommit flera minnen så till mig. Mitt råd är när det händer dig, sitt kvar i det. Du inbillar dig inte det är inte din fantasi. Det är ett faktiskt minne som du har. Äg det och gå in i det. Släpp och förlåt dig själv om det var så att du var i mörkret. Jag förlät dem som la mig drogad tillsammans med prinsessan. Jag förlät mig själv för att jag till slut gav in och gav upp mitt liv. Det fanns inget annat val.

Och minnen är ju bara minnen. Men detta minne och många andra gör att jag kan släppa stora klumpar av rädsla och panik. Jag kan lämna det åt universum för nu är det borta. Jag skulle dock vilja veta vem prinsessan var för det minns jag inte. Men det kommer säkert till mig när jag minst anar det.

Hur kan man  välja att stoppa ner handen i en korg med giftormar? Ja det kan man fråga sig, men hur kan man inte välja det? Blir min fråga. Jag vet att det måste ha krävts ett otroligt mod för att göra det. Det är mitt svar. Vi behöver vara modiga i alla våra val. De vi haft och de vi har nu. För det är dags att välja. Vill du upp till ljuset och leva i frid med hela din själ? Eller vill du vara kvar i mörker, och ångest med negativitet.

Jag kommer alltid välja ljuset och jag välkomnar dig, precis som Fader gud gör, precis som universum och hela din själsfamilj på andra sidan, som står och väntar på att du ska vakna och förstå vem du är. Hela universum hejar på oss just nu. Och sanningen om vilka vi är och alltid har varit kommer snart ligga framför oss. Jag bara vet och snart vet vi alla…..

 

Kärlek och ljus ❤❤??❤❤

Kanalisera

Jag fick kontakt med min son efter att fått tillbaka mina nycklar. Men jag visste inte riktigt hur och vad jag gjorde.

Jag försökte läsa mig till om kanalisering och förstod inte riktigt att det var det jag gjort i hela mitt liv innan det här.
Jag skulle göra en distanshealing och innan skrev jag på en lapp vad min intention var.  Jag la lappen åt sidan och la mig ner som man skulle.

Helt plötsligt kom det upp massa bilder på min far som gick över för ett år sedan,  kort på hur han såg ut och så bara stod han där, först som gammal och sen som ung.  Han bad mig om förlåtelse för att han övergivit mig när jag var liten,  och inte funnits i mitt liv. Nu förstod han vilka sår han lämnat efter sig.

Stora tårar trilla ner för mina kinder,  jag sa att han var förlåten och att han kunde ha frid. Jag talade om för honom hur mycket jag älskade honom och han log.

Sen kom min son in, han var så otroligt vacker och det lös om honom. Han tackade mig för all frid jag givit och att han alltid skulle vara med mig,  att allt skulle bli bra och att vi båda hade ett jobb att göra. Han sa att den här gången ska vi klara oss,  den här gången ska vi släppa allt vårt bagage. Han gick lite åt sidan, för att släppa in en otroligt vacker kvinna.

Som jag först  inte kände igen, men med en grundligare blick såg jag att det var min mormor. Hon talade om hur stolt hon var över mig att jag klarat av det som var bestämt och att nu skulle allt bli så mycket annorlunda för mig. Hon sa också att hon är min skyddsängel och hon hade väntat så på att jag skulle vakna, jag vet att hon klappar mig varje kväll innan jag ska somna men att hon var min skyddsängel hade jag ingen aning om.

Sen klev min morfar fram, han bara log och sa att han själv var på besök för han och mormor är på olika platser och jobbar med olika saker.
Det är en konstig känsla för man hör ingen prata med ord utan det sker genom telepati och jag har ju gjort det så länge utan att förstå att det är så man gör. Det är ju en skillnad på de som talar men det blir som inre röster.

Min son ställde sig bakom och jag såg delar av min själs familj och förstod att mormor var en av dem men inte min morfar.

Sen hände något som jag inte räknat med alls. In kliver min sons farbror, som jag aldrig träffat som gick bort så många år innan jag träffade min sons far, han bara står där och säger hej.  Han ber mig hälsa till sin syster att han ser henne och är vid hennes sida, jag frågade hur ska jag säga det hon kommer ju tro att jag blivit helt galen. Då svarade han helt lugnt.
– Säg att jag såg henne leta efter blommorna.

Jag var där i ljuset med min familj och med andra som jag endast känner igen som själar, när jag kom tillbaka så grät jag av en sådan befrielse och lättnad över att min intention hade fått mer en vad jag önskat. Jag kunde känna hur de var kvar i rummet och att min son stod vid sängändan jag grät men av lycka.

Dagarna som följde grunnade jag mycket på vad min sons farbror hade bett mig om och jag visste inte riktigt hur jag skulle säga till farmor. Men så pratade vi och då sa jag bara,  jag har en hälsning från din bror. Han vill att du ska veta att han ser dig. Hon vart lite tyst och visste inte vad hon skulle tro när jag sa,
– Han såg dig leta efter blommor. Jag hörde henne dra efter luft och så sa hon,
– Herregud det där kan inte du veta,  jag letade efter blommor till Joakims begravning.  Vilken tröst du har.

Innan jag fick det bekräftat så var det så att jag kände att kan jag lita på mig själv, är sorgen så djup att man kan hitta på vad som helst. Men nu vet jag att allt jag får till mig stämmer och jag tvekar aldrig mer på det.

Jag kanaliserar omedvetet helt plötsligt bara är de där, jag får in de högre rådet och de talar om för mig vad jag måste göra vad som är bestämt. Och jag gör det jag har inga som helst tvivel längre på att jag får allt till mig.

Det som jag så länge blundat för är nu med mig hela tiden. Och jag är trygg i det. Jag får så mycket kärlek uppifrån och där är min son och hjälper till han kan kliva in i sin mästare roll och vi sprider tillsammans ljus och kärlek var vi en går.

Det har hänt att han har cyklat med mig suttit bakom mig på cykeln och skrattat tilläggas ska att jag aldrig skulle orkat om han satt där med sin fysiska kropp. Jag har känt honom lägga sin arm runt min midja och vi har cyklat fort och helt plötsligt är han borta,  men jag vet att han hela tiden kommer tillbaka.

Det här är min sanning och det är därför jag är vaken nu, jag ska sprida ljuset vidare och jag ska vara med att väcka upp mina bröder och systrar ur sömnen. Vi är så mycket mer en våra fysiska kroppar och vårt ego. Vi är livet själva och vi kan inte dö vi är eviga och vi är här för att lära oss och expandera.

Nu är tiden inne för att vi ska vakna upp och förstå igen. Till alla som förlorat ett barn eller annan kär det tar inte slut aldrig någonsin vi är bara på olika platser och vi kommer aldrig skiljas. Det finns så otroligt mycket kärlek och den är evig, det enda du behöver göra är att öppna upp för möjligheten och öppna upp ditt hjärta låt ditt ljus gå in i din älskades ljus och få frid skänk frid. Du är älskad du är evig och ingenting tar någonsin slut.

Kärlek och ljus ❤❤❤??❤❤❤