Select Page

I Surrender

Ibland går jag sönder, liten bit i taget faller av min kropp. Min hud bränner och skelettet tar sig igenom allting. 

Ibland korta stunder så lägger jag mig ner och ger fullständigt upp. 

Det känns som min längtan bränner sönder allting, och mitt innersta åker ut och alla som går förbi kan se den smärtan som sitter långt inne, i det innersta av min kropp.

 

Ibland håller inte mina ben, de svävar i luften och det finns ingenstans att hålla sig.

Då kryper jag ihop med huvudet mot golvet ,och vilar i väntan på att du ska komma och hämta mig.

Säga att det räcker, nu att jag får åka hem och slipper vara kvar i den oerhörda saknaden.

 

Ibland duschar jag inte ,jag ser mig inte i spegeln, och jag kämpar med att hålla mig ovanför vattenytan.

Jag försöker lyfta mitt huvud ,men någonting trycker ner mitt innersta, tills jag är tvungen att gå upp för att hämta luft.

 

Ibland vill jag inte höra dig, jag vill inte att du ska se den jag är när ibland händer.

Jag vill be dig gå men äger inte den rösten, för jag är egoistisk.

Jag vill att du ska vara nära och jag vill att du ska förstå att jag inte vill vara här utan dig.

 

Jag vill höra dig säga att du kommer snart ,att snart är en sekund, och att jag inte behöver vänta längre.

Jag ger upp, jag lägger hela mitt liv i den planen, som är gjord men jag vill inte vara kvar här längre.

 

Ibland förstår jag inte varför vi inte kan få välja själva när det är dags att gå härifrån.

Ibland vill jag inte förstå varför jag fortfarande är kvar här.

 

Ibland så skriker jag tyst i mitt innersta, men  så högt så att mitt hjärta nästan brister.

 

När jag hör mig själv, den höga rösten som finns i mitt innersta. Som är hon som valde allt det här och som är kvar i ljuset och står tillsammans med dig.

Jag hör att hon gör det som är bäst för mig, att allt är klart och att jag klarade det jag skulle.

Jag hör henne säga hur stolt hon är över mig, och de val som vi tillsammans gjorde upp om.

 

Jag känner henne hon är jag och jag är hon. HON säger att jag är en del av henne så högt älskad och så nära Gud fader. Hon säger att jag gör det jag ska och att min uppgift är att stå kvar.

 

Ibland blandas era stämmor, ni talar med mig samtidigt. Lugnar och försäkrar mig om att allt är precis som det ska. Jag vill säga till att det är det inte alls. Inget är bra inget stämmer. Men att ligga i sitt själsljus tillsammans gör att för en kort sekund så försvinner all den smärtan som det innebär att sakna och längta.

 

Tvillingsjälar som går ner tillsammans gör det av längtan till varandra. De klarar inte av att vara utan varandra men vet redan när det bestäms att en av de kommer lämna. Men kärleken är så otroligt stark att de gör det valet. Att en kort stund stanna i varandras liv för att förkorta den tid de tvingas vara åtskilda.

 

Jag har tittat ner i brunnen och sett våra val, jag har sett början och slutet och jag har sett det som händer den dagen när du hämtar mig.

Men det är det där med tiden, som inte existerar som inte är linjär som inte finns någonstans och som är oändlig. Så snart kan vara miljoners år i universum en sekund kan vara en blinkning och en timme kan vara i oändlig tid.

 

Allting flyter ihop I surrender jag lägger mitt liv i det som ska ske. Jag lägger mig ner och väntar på att Universum ska visa mig vägen. Jag släpper kontrollen och låter er bestämma. Ni har valt mig ni har fått mig att välja. Ni vet vägen och ni säger att allting är klart.

 

Jag låter Gud fader, Jag låter Universum och allt som finns som är större en mig själv visa vägen.

I SURRENDER

 

Sat nam Susanna

Svar från andra sidan

ca 7 månader efter att Kimmen lämnat denna värld så satt jag och fikade med några familjemedlemmar.
Jag fick en känsla av att något snart skulle hända som skulle kasta omkull mina planer för dagen. När dessa känslor kommer så går jag in i mig själv och försöker lista ut vad det kan vara, men jag hant inte.

Telefonen ringde och det stod okänt nummer och jag visste direkt att nu ringer polisen för nu är obduktionen klar.

Joakim har själv berättat för mig hur det såg ut när han lämnade och gick över. Han har förklarat för mig att det inte var en medveten handling men att i samma sekund som han blev hämtad, för det blev han av sina änglar. Så förstod han att faktiskt att han skulle lämna och att det var dags.

Han har varit så ledsen att han lämnade mig och sin familj utan vare sig ett brev eller någon förklaring. Men hur skulle han veta i den kropp han befann sig i.

Polisen berättade för mig att han hade många ämnen i sin kropp men inget av det han hade var det dödlig utgång på. Precis som han har sagt mig.
Däremot har han sedan födseln haft ett förstorat hjärta och tillsammans med akut lunginflammation som uppstod i samband med intag av dessa substanser så har hans hjärta slutat slå och han har lugnt somnat in.

Allt detta har han berättat för mig. Det spelar egentligen ingen roll han finns ju inte här och jag kan inte göra något åt saken. Men att få en bekräftelse på allt han har berättat när många kanske undrar hur jag kan ha haft den här informationen så länge utan att polisen har sagt något.

Min son satt med mig när jag tog samtalet, under hela tiden log han och sa,
– Där ser du mamma, det var inte med flit.
Jag berättade för polisen att man hade försökt återuppliva honom på plats och skulle ha in honom på sjukhus.
– Han hade aldrig gått att rädda, svarade polisen.
Precis som han också sagt till mig.
– Det var dags mamma, det skulle vara så som det är bestämt.

Nu sitter jag här och vill tala om vilken otrolig tröst det är att ha vetat det här. Att aldrig ha tvivlat i mina mörkaste stunder. Det fanns inget heroin i hans kropp, ingen fentanyl.
Hans kropp orkade helt enkelt inte mer.
Jag har förlåtit alla som går att förlåta. Jag har släppt alla anklagelser mot dem som jag varit arg på.
Jag har ärat och jag har älskar min son för det otroliga liv han valde att leva en stund på jorden.
Min son Var Joakim och hans ansikte ska aldrig glömmas.
Min son var ljuset i mitt liv och hans minne ska aldrig glömmas bort.
Min son var ljus och kärlek och en oändlig glädje i mitt liv. Han var en virvelvind som svepte in och runt i min värld en kort sekund för att lämna så att jag kunde vakna.

Min son är kraft han finns bredvid mig hela tiden och leder mig fram mot den väg som är bestämd. Min son är solstickepojken som lyser som solen från fjärran och som ler i himlen.

Min son gick för att jag skulle vakna, det var en gudomlig plan som vi gjort upp om tillsammans med Gud fader. Det kunde inte varit något annat en det som det vart. Även om jag ibland sliter med att jag vill ha honom hos mig så vet jag med all säkerhet att det här var det som skulle hända. Jag får så mycket information just nu från så många ställen. Man säger att det är dags att jag gör det jag ska göra. Och det här är en av de sakerna låta världen se att det inte finns något slut att vi är eviga och att vi faktiskt kan prata med varandra.

Min son är sådant ljus där han är. Han är en uppstigen mästare som levde en kort tid av så mycket smärta som en människa kan ha. Och jag är full av beundran för vilket mod det har krävts att göra det han valde att göra.

Varje gång jag ser en människa som beter sig annorlunda, eller gör en dum sak så tänker jag, vilket mod det krävs att vara så där som han eller hon är. Vi gör alla val och vi har alla varit både ljusa och mörka. Vi har mördat och vi har blivit mördade. Vi har slagits och blivit slagna. Vi har upplevt stor lycka och stor sorg. Och vi är tillsammans oändliga i det lärandet.

Vi har varit på jorden och på andra planeter runt om i hela universum. Vi kommer ifrån så mycket kärlek och vi har så otroligt mycket kärlek inom oss. Vi har alltid varit där och vi kommer aldrig någonsin försvinna. Vi är trygga och vi är älskade av Gud fader och Gud moder. Och alla de som står och väntar på att världen ska vakna.

Sat nam