Prata med min son

Jag talar med min son från andra sidan. Det är ett naturligt inslag i min vardag och för mig är det inget konstigt. Han är plötsligt bara närvarande och vi kommunicerar med telepati.

Precis som medium gör, det är oxå telepati. Min son kommer med budskap om vad han är någonstans och vad han gör på andra sidan, jag vet inte om jag istället ska säga en annan dimension för andra sidan vad betyder det egentligen. Det finns så mycket mer en vad vi har trott därute och ibland blir jag alldeles vimmelkantig när jag får svar på sådant som jag alltid undrat över.

Min son känner av mig om jag mår dåligt och är ledsen, precis som han gjorde när han gick på jorden. Jag kan inte förklara hur det går till jag vet bara att det är.  Det kommer dessutom från andra en honom. Människor som inte vet något kan säga – du kan prata med din son när du vill och få svar. Precis så är det. Hur vet jag att det är han som pratar med mig då? För det första så vet jag hur han formulerar sig, jag känner innan att han kommer, på min hud och i mitt hjärta.

Jag kan ibland fråga om det är han eller någon annan, men i regel innan han börjar prata sänder han mig bilder som endast han kan göra. Det och att vi faktiskt en gång bestämt att det ska gå till så här. Han talar om för mig om jag ligger ner vilken fantastisk mamma och själ jag är. Han kan skälla på mig, och ibland så hittar jag saker precis när en tanke på honom dykt upp så att jag vet att det kommer direkt ifrån honom. Jag har blivit kallad på intervju hans dödsdag, och jag fick jobb den dagen oxå, månad tre och månad 5. Han lämnar ledtrådar hela tiden så hos mig finns ingen tvekan. Jag kan sitta och skriva och helt plötsligt skriver jag saker som jag vet absolut ingenting om. Det är en trygghet och en fullständig övertygelse om att allt som hänt från det att han gick över som gör mig så fullständigt säker.

Det här finns i oss alla vi kan det för mig gick det bara lite snabbare. Jag vet att det finns en alldeles särskild orsak till det och det är för att min son visat mig och berättat. Jag har släppt allting som skulle kunna få mig att tro att jag inbillar mig. Jag bara vet att det är min son. När folk går in i diskusion med mig behöver jag inte försvara mig eller min son, de känner inte mig. Men de allra flesta vill faktiskt lära sig hur man kan göra. Det är inte enkelt för det är en liten bit att gå. Men jag har gjort det i större delen av mitt liv. Jag ser hur andra gör och hos mig finns inga tvivel överhuvudtaget.

I lördags stod jag och dammsög, ett minne kom upp en fråga jag ställde min son i lagom till förra julen. Han började tjattra så jag inte hant med, och ville att jag skulle skriva ner det han sa,

I år är det första året utan att min kimmen firar jul med oss.
Förra året inför jul var han på. Behandlingshem. Han kämpade så o fick komma hem över julen. Jag frågade honom,
– kimmen vad önskar du dig i julklapp?
– bara att få vara med min familj, svarade han.
– god mat o värme o kärlek.
Nu är han på andra sidan o pratar med mig. Så jag frågade,
– kimmen vad önskar du dig i julklapp?
Hans svar
– mamma jag önskar ni kunde alla känna min kärlek, att alla förstår att julklapparna är onödiga. Att ljuset o kärleken skiner över er. O att jag är med
Jag önskar ni kunde förstå hur kärleken övervinner allt. Att friden att känna ljuset finns inom er alla.
Så det är min gåva till er inför julen. Att alla stannar upp en stund o lyssnar i sitt hjärta. Inga gåvor i världen kan ersätta kärleken.
Att ni förstår hur oändligt hållna vi är o hur otroligt nära våra världar ligger varandra.
Att ni ser ljuset i varandra och hur väl vi alla behövs.
Hur oändliga vi är men det här bara fallit i glömska.
Gud Fader finns i oss alla. O vi har alla en andlighet som behöver vakna inom oss.

Det här är min sanning.
Det här är min önskan.
Det här är kimmens önskan
Kärlek o frid i våra hjärtan.

Kärlek o ljus ???

 

Se dig själv

Nu stiger vi. Det händer så mycket i våra kroppar och vi som har vaknat bara vet. Och även om dina nära och kära inte är där ännu så kommer de när det är dags.  Allt du vill ha nu manifesteras med en ryslig hastighet. Du behöver inte förstå hur det går till bara att det är ditt nya liv. Kasta dig ut och släpp den otroliga kontroll känslan du har. Det går inte att kontrollera det som händer, det bara är.

Vi människor tror att vi måste kontrollera allting som ligger utanför oss, men ha tillit till att allt är som det ska. Vi har kämpat med vårat ego så fruktansvärt länge, och håller i oss med näbbar och klor fast det gör så fruktansvärt ont i våra själar. Det är dags att gå nu, sätta ner foten och säga inte en dag till.
Jag har jobbat som undersköterska innan jag vart klar med min utbildning. Jag har haft kvar min vikarietjänst fast jag har haft ett nytt jobb för att jag trott att jag ska ha den kontrollen. Gång på gång har universum försökt säga att jag ska gå, men jag har inte lyssnat. Tre gånger har jag blivit utsatt för sådana kränkningar av chefer men valt att svälja, men nu i helgen insåg jag att inte mer. Ingen ska bestämma för mig vad jag kan göra och inte göra, mitt liv i mina händer. Det arbetet jag är på ska göra mig lycklig man ska vilja ha mig där. Jag ska kunna känna att lika mycket som jag behöver mitt jobb behöver mitt jobb mig.

I helgen fick jag en sådan spark i arslet av universum att jag Susanna inte kan vara stilla och tyst längre, jag beslöt mig för att göra det jag fått till mig att jag skulle göra och kasta mig hejdlöst ut och lita på att jag har skydd och allt kommer bli bra. Det är svårt, vi är beroende av våra jobb för att kunna betala mat och hyra. Vi blir beroende och nästan livegna av de ställen vi arbetar på. Men du håller ditt liv i dina händer, och ska själv forma det som du vill ha det. Jag öppnade min mun och satte ner foten, jag sa nej tack det här går jag inte med på. Jag sa att kränkningen som de gjort faktiskt fått mig att inse att nu var det bra. Och det var så otroligt jävla skönt. Jag var långt ifrån otrevlig och önskade dem en trevlig dag, men jag kommer inte komma tillbaka aldrig mer i hela mitt liv. Det spelar  ingen roll att den personal jag arbetat med är fantastiska, ledningen är de som sätter ribban. Istället gick jag till mitt nya jobb och sa att jag står till förfogande om ni behöver mig.

Så länge nu, och så många olika ställen har det kommit till mig vad min livsuppgift är. Men jag har inte vågat hoppa helt ut för att känna det som jag behöver göra. Så nu följer jag det man sagt mig från andra sidan. Det min son sagt till mig, och som jag fått till mig genom helt fantastiskt änglabudskap. Jag har börjat skriva en bok, titeln var redan klar från andra sidan. Och jag får hjälp.

Så hoppa ut ur din skyddszon våga och vinn dig själv. Ingen ska sätta sig på dig eller göra dig illa. Du är här för att göra ett storartat jobb och du är trygg. Det är dags nu att du tar tag i ditt eget liv och tar kommando över det som komma skall. Det vaknar folk med en otrolig hastighet nu. Och ibland är det svårt att hänga med i svängarna. Men lägg dig rakt ut och känn armarna runt dig av de som står och hejar.

Det är en hel arme av ljuset som står där av nära och kära som gott över som väntar på att du ska öppna dina ögon och se. Öppna dina ögon och ditt hjärta och se den illusion som rasar framför dina ögon. När du gör något som ingen trodde var möjligt så skapar du en våg. Från en liten pöl blir det en hel ocean. Det är dags att vi tar tag i våra liv och gör det vi är ämnade att göra. Det finns så många bloggar därute som skriver om detta i precis det här ögonblicket. Fantastiska ljusbärare som skriver allt du behöver veta. De hjälper till att du ska öppna upp dina ögon och få tillbaka de minnet som gör att du förblir i ljuset. Idag insåg jag en sak som gjorde mig alldeles varm i hela mitt hjärta. Jag går en 21 dagars En kurs i mirakel. Och idag förstod jag något som jag väntat på länge nu. Fast jag har fått tillbaka min Gudstro och den lyser stark så har jag saknat något. Men idag förstod jag att Gud är alltet att det är min källa och att jag inte kan leva åtskilt från honom. Att allt jag ser är Gud, naturen, människor hus bilar ja allt och att det är en samskapelse mellan Moder jord och oss människor som går här. Vi är medskapare till denna fantastiska jord. Och så många av oss har insett det. Allt som händer som vi går och står på är det som vi gemensamt skapat. Jag fick tårar i hela mina ögon när jag tittade på molnen och såg vår källa och därifrån vi kom. Jag vill så gärna öppna dina ögon oxå att du får se det otroliga som det innebär att skapa av sig den tredimensionella världen, bort ifrån alla drama och obetydliga saker.

Min son sa – har du äntligen förstått? Ja Kimmen jag har äntligen förstått. Jag har äntligen förstått hur älskad jag är och att det var dags att jag såg mitt eget värde. Jag har äntligen förstått det ni försöker säga till mig och nu är väskan packad lätt. Jag har äntligen förstått att den värld som vi levt i så länge är en värld där jag inte ska vara. Gud är i allt du ser och du är en del i det. Det kan vara konstigt att säga Gud utan att dra in religion, om det är svårt säg något annat, säg källan säg därifrån vi alla kom. Men säg något som får ditt hjärta att expandera.

Ljus och kärlek ❤❤??

Utforska

Att vara andlig innebär inte alltid automatiskt att du mår bra. Du har din trygghet i det andliga men vissa dagar är helt galna. Eftersom vi lever i en värld där det är tredimensionellt så innebär inte det att vi inte får slåss emot det. Det blir enklare och enklare att ta sig därifrån när jag känner att jag hamnar där. Och det känns som det studsar ifrån mig ibland.

Men just nu i alla galna energier går det mesta upp och ner. Att jobba med sig själv och ibland inte förstå varför du är så dränerade på energi och inte veta eller förstå varför. Men saken är den att man måste inte alltid veta varför man mår på det ena eller det andra sättet. Vi får hjälp med att jobba med de delar som behöver läkas. Man kan omöjligt komma ihåg alla inklinationer man gjort och vad som behöver läkas därifrån. Jag har haft sådan värk i min kropp som jag är helt befriad ifrån. Det finns de som säger att alla symtomer vi har i uppstigningen all värk allt negativt är endast symtomer. Då skulle det innebära att allt vi går och bär på är symtomer på att vi håller på att vakna. Det är ju bara det att tusentals människor har gått omkring i år i smärta. Men det kan ju vara så att det är gamla karman, gamla saker från tidigare liv som kommer upp i den värken. Det är här läkarvetenskapen och andligheten går isär. För du kan inte gå till din läkare och säga det här är symtom på att jag håller på att vakna och förstå vem jag är.

Jag fick massa utslag runt min mun tidigt i våras, alla sa att jag hamnat i klimakteriet. Jag mådde illa, kände som jag skulle svimma, jag svettades kopiösa mängder dag som natt. Och helt plötsligt försvann allt över en natt. Jag hade gått med vissa symtomer sedan förra sommaren, men de bara försvann. Jag var uppsatt på en remiss till läkare och det tog sin lilla tid innan jag kom dit. Och när jag äntligen kom dit mitt i denna sommaren, hade jag inga som helst symtomer på någonting. Läkaren tittade på mig och undrade så vad jag gjorde där. Det var inte läge och säga att jag visste var det berodde på och varför jag läkt av mig själv. Det jag sa var att jag haft det väldigt stressigt och det var försvunnet men att jag ändå ville kolla så allt var ok. Samma sak med läkare som skrivit ut smärt medicin och sömntabletter till mig, helt plötsligt ville jag inte ha längre för att jag helt enkelt inte behövde. Dessa tabletter har jag ätit i snart 10 år. Läkare undrade så vad som gjort att jag faktiskt slutat, det är ju inga läkare som vill att du ska äta tabletter men det blev en hel del frågetecken att jag bara slutat och inte har någon smärta längre.

Men det är faktiskt så att sedan jag börjat förstå vem jag är och var jag kommer ifrån så har jag inte haft ont, jag har kunnat sova och jag sover gott. Det kan jag förklara för mig själv. Jag känner Gud fader inom mig och jag känner alltet runt omkring mig, jag behöver endast veta att det handlar om det. Jag är trygg och känner tillit det gör att det släppt. Sen är jag övertygad om att alla nya gamla koder som jag fått gjort sitt. Att jag har ljuset omkring mig gör att jag inte behöver känna smärta.

Jag gick en hel vår och tyckte att livet var så fel. Skulle det verkligen vara så här? Då kunde jag ju lika bra sluta. Nu är jag nyfiken varje dag, jag känner glädje varje dag och jag vill leva varje dag. Jag är så otroligt nyfiken på när resten av mitt liv ska vara som det är bestämt. Jag vet vad jag ska göra och strävar efter att få det som det är bestämt. Jag känner kraften inne i mig. Men idag är jag trött, så trött. Det rör sig galna energier ute och det går upp och ner det är ok. Vissa dagar vill jag inte kliva ur min säng men gör det ändå. Jag försöker träna och yoga så mycket min kropp orkar det är för att få en balans i mig själv. Jag har upptäckt att jag inte behöver äta lika mycket jag är så full av ljus och blir inte hungrig som jag vart förut. Jag ser överallt ljus som tänds i människor och känner en oerhörd stor kärlek i mig för mig själv.

Alla som har vaknat är inte på samma ställe. Några vaknar fort och hårt och några vaknar sakta och lugnt. Hetsa inte, ditt uppvaknande kanske ska ta tid. En del människor som vaknat säger så mycket saker så att man själv känner att det är något fel på en. Men jag lovar allt är som det ska. Vi ska bara lyssna på oss själva och hitta vår väg, när det är dags så kommer det du ska ha till dig och det finns ingen tid i det. Jag dömer ingen och ingen ska döma mig, vill jag äta det jag äter ska jag göra det utan att behöva förklara. Det är när vi dömer varandra som vi förlorar vår höjning och dalar tillbaka. Var bara dig själv inget annat. Och är du trött och vill sova gör det. Gör det du orkar när du orkar. Och lita till att allt är precis som det ska hela tiden varje dag.

Det är svårt att se ljuset i mörker men ljuset finns där omkring dig bara du öppnar ögonen och har tillit till det som sker. Vi behöver inte leta efter varandra längre allt flyter ihop och vi blir ett utan att göra någonting. Några kommer du känna dig direkt hemma med medans andra blir din prövning. Men älska människan kan man göra oavsett dess handlingar. Utforska nyfiket var du hamnar någonstans lyssna till dig själv så kommer det. Att forska runt som jag har gjort har varit så lärorikt och nyttigt sen blir det skönt när det är människor som känner likadant som dig själv då släpper resten. Det är du som gör din resa för att möta upp dina bröder och systrar, och det får ta den tid det tar.

Kärlek och ljus ???❤❤

Det är inte alltid så lätt att vara positiv men det är lätt att alltid försöka. Man behöver veta att man ska kunna stå i sin sanning och säga ifrån när någon säger eller beter sig dumt. Detta har hänt mig flera gånger idag och ena gången sa jag ifrån medans andra inte. Det har fått mig och fundera varför jag inte sa till båda gångerna.

Första gången handlade det om en kollegas beteende mot en annan då sa jag till. Men när en kollega sa något som handlade om mig så sa jag inget. Jag undrade hur hon kunde gång på gång säga som hon sa, men jag sa inget. Jag väljer mina krig helt enkelt. Jag behöver inte storma på för att någon står och säger något tanklöst till mig om mitt utseende som i det här fallet.

Jag väljer att släppa det. Men om det upprepas då kommer jag säga ifrån. Ingen ska få klanka ner vare sig på dig eller ditt utseende. Hur jag ser ut angår bara mig. Jag tänkte att hon inte visste vad hon sa. Vi möts hela tiden av människors åsikter och det handlar mer en dem en oss. För man går inte på någon och säger något om hur denne ser ut, iallafall inte om du inte blivit tillfrågad.

Folk blir nervösa när de ser att man står stadigt. Men om jag hade gått in i den diskussionen så hade det blivit drama av det hela. Det betyder inte att jag lät henne gå på mig. Det betyder helt enkelt att det inte är värt besväret. Så länge som jag mår bra och tycker att jag är fin så är jag inte beroende av vad andra tycker.

När man står framför en annan människa oavsett vem det är så säger man inte vad som helst, men en del gör det. De måste ut med allting för att de helt enkelt mår så dåligt själva. Och sen vet de inte vad de ska säga.

Jag väljer när jag anser att det är värt att sätta ner foten och bli upprörd, blev jag ledsen? Nej egentligen inte, först tyckte jag bara att det var konstigt. En människa som du inte sett på så länge och sedan säger så dumma saker. Sedan tyckte jag synd om henne att hon inte förstår bättre. Och nu skickar jag iväg hennes ord med kärlek. Jag tycker om henne men inte hennes val av handling.

Det är så vi lär oss att skilja på människan och dess handlingar. Vi kan älska en människa men avsky dess handlingar. Det är viktigt att komma ihåg den skillnaden. Kärlek till mig själv får mig att inte gå in i sådana samtal med vrede. Jag kramade henne och sa att jag mådde bra. Jag väljer att titta bort när jag ser att folk pratar om mig. Det handlar om dem inte om mig. För när vi står i vår sanning så behöver vi inte prata illa om människor. Jag försöker hela tiden att släppa och gå vidare. För att stanna i min egen frekvens, inte för att vara kvar där jag en gång varit.

Det är svårt det är en hög siffra som ännu inte vaknat, det är en hög siffra som har vaknat men vi är så utspridda och finns inte alltid på samma plats. Det är något som du måste lära dig att stå kvar i ditt eget ljus. Stå stadigt i dig själv och svikta inte när du möter dumma människor. Du vet att du är i din sanning och din kraft och du är så säker att du inte behöver gå in i drama.

Vi blir prövade hela tiden oavsett var det är. Då gäller det att faktiskt känna sitt eget ljus. När det kommer en människa med dålig energi så kommer du känna det. Särskilt om du känner av energier som pågår hela tiden just nu. Vi går emot allting just nu för att stå i vår sanning och det är ett val som vi behöver göra. Tidigare så skulle jag ha reagerat något så otroligt men jag behöver inte göra det längre. Så håll ut dina armar, släpp taget om de som har dålig energi, ta små steg och låt dig inte bli uppretad och arg. Det är inte värt det. Du vill stå kvar där du är nu och vill inte gå tillbaka då är det bara att släppa. Men aldrig någonsin låta någon hoppa på dig så att du blir ledsen då är det dags att säga ifrån.

Kärlek och ljus ❤❤??❤❤

Hjälp från andra sidan

Jag är nyutexaminerad Socialpedagog. Jag blev klar exakt en vecka efter att min son lämnade jorden och reste över till andra sidan. Jag gick för att hämta mitt examensbevis  och det var med tunga steg. Men jag gjorde det av två anledningar, dels för att det var något som jag hade förtjänat, och den största anledningen var att min son var så stolt över mig och jag ville att han skulle veta att jag klarat av det.

När jag satt och väntade på att jag skulle bli uppropad hade jag panik i mitt bröst. Jag hade min finaste kurskamrat med mig som stöttade varje steg jag tog. Så när mitt namn vart uppropat så gick jag fram med darrande ben, samtidigt som jag hörde. Sträck på dig mamma jag är stolt. Jag visste inte riktigt då att han var med mig. Men jag tog mina betyg och sedan gick vi. När jag kom ut ifrån salen så brast allting inom mig. Jag visste inte om jag skulle svimma på plats. Innan jag gick hemifrån hade jag greppat en väska som jag inte haft på flera år och när jag kom ut stoppade jag ner handen av någon anledning. Med handen fick jag tag i någonting hårt, drog upp och där var en berlock där det stod min sons namn JOAKIM på som vi letat efter i flera år. Det spreds sig en känsla av totalt lugn i mig. Och jag tackade för det tecknet.

Flera månader senare var jag ute och gick, skulle gå en skogspromenad. Jag var sjukskriven och hade funderat på vad jag skulle göra. När jag gick förbi en skola som håller på att renoveras. Jag tog mejl adressen som stod där och gick min promenad. Glömde bort tills två dagar senare när någon puttade på mig och sa att jag skulle mejla skolan.

Jag gick in på sidan och såg att det inte fanns några lediga jobb, men jag skrev ett mejl till rektorn. Jag talade om vilken bra tjej jag var och varför jag skulle ha ett jobb hos dem. Det tog 5 minuter så hade jag fått ett svar. Hon ville absolut träffa mig kunde jag möjligen komma den 7/9 kl 1315?

Min son gick över den 7/6 kl 1315,, Jag trodde att jag skulle svimma, ett sådant tydligt tecken att han var med mig och att det fanns en anledning till att jag skulle söka den platsen som inte fanns. Så exakt när han hade varit ifrån mig i 3 månader satt jag på mitt livs intervju och fick frågan om jag ville bli skolkurator. Jag jublade på insidan av mitt bröst, om jag ville? Det var ju det här jag alltid hade velat och här kunde jag göra det som jag är duktig på. Här kunde jag möta unga i deras liv och finnas till för dem.

Rektorn skulle höra av sig, det gick inte att ta in mig som läget var just då och hon behövde lysa ut tjänsten men jag stod högt upp på hennes lista. Jag gick hem fullständigt säker på att detta var mitt jobb. Jag började affirmera såg mig själv jobba där, såg när jag träffade de unga och hur jobbet såg ut. Jag tackade för mitt jobb, hängde upp lappar i min lägenhet där det stod skolans namn, och levde som jag redan jobbade. Jag manifesterade mitt drömjobb och läste samma rad varje dag. När folk frågade sa jag att jag väntade på att få börja mitt nya jobb och log lite hemligt.

Jag ringde regelbundet och mejlade för att visa att jag verkligen ville vara på denna plats. Två dagar innan min son varit borta i 5 månader fick jag ett mejl att rektorn ville pröva mig och ge mig ett uppdrag. Och exakt när min son varit borta i 5 månader så var jag åter där, och hon gav mig mitt jobb. Jag visste att jag skulle vara här, jag såg det framför mig och tackade universum varje dag för att jag fick chansen. Jag höll mitt liv i mina händer. Och även om jag inte är helt fast ännu så vet jag att det är här jag ska vara.

Vad du en vill i livet kan bli ditt, precis vad som helst. Ingenting stoppar dig mer en du själv. Attraktionslagen är fantastisk. Men jag är fullständigt övertygad om att min son hjälpte mig med att komma till den här platsen. Han såg till att jag gick där, att jag skrev mejlet och att jag aldrig gav upp. Jag får sådana här saker hela tiden och det är min fulla övertygelse om att han alltid är med mig i varje steg. Precis som jag vandrar med Gud fader och Gud Moder. Precis som jag vandrar med mina änglar och alla andra ljusvarelser.

Vi kan alla göra precis det vi är här för och vi bestämmer själva hur våra liv ska se ut. Det är jag som bestämmer och det är mina händer som håller i mitt liv. Jag sviktar inte i min övertygelse och är säker på att du som läser det här kommer att förstå precis vad jag menar. Jämför dig aldrig med någon annan i ditt liv, det är dig själv du står närmast. Du förtjänar lycka och frid varje dag. Du förtjänar att slippa ångest och negativa miljöer. Du är här för att leva gå ut och gör det nu och känn tillit i att du är hållen av så mycket mer en vad du tror. Var lycklig, le och skratta. Och när du är ledsen var det oxå det är helt ok, men fastna inte i det utan kom ihåg att du alltid kan be om hjälp så du får resa dig igen.

Kärlek och ljus ❤❤❤???

Eviga

Varje dag flera gånger en jag kan tänka saknar jag min son. Varje liten stund påminner mig om att han gått på den här jorden. Inte bara en gång tillsammans med mig utan så många gånger. Varje stund denna tanke snuddar mig så tänker jag på alla gånger som vi tagit avsked vare sig det har varit på andra sidan eller här på jorden.

Jag vet hur det såg ut denna gången innan jag gick ner och jag minns vad han sa och vad vi bestämde. Det blir ljust i mitt mörker när jag tänker på det.  I alla övriga liv som vi har haft har vi vetat vilka vi är men i så många sedan mörkret kom så har vi inte haft en aning förrns vi varit hemma igen. Den här gången gick han före mig, men jag har gått före honom så många gånger. I ett liv gick vi tillsammans samtidigt men då som äkta makar. I ett liv dog han som min man och jag sörjde så mycket att jag avslutade mitt liv själv.

Vi är eviga det vi kallar döden är en början på vår vila ut i nästa liv. Som vi väljer att gång väljer att påbörja för vi har saker som vi vill lära oss och saker som vi inte klarat av. Jag förlorade fem barn på Atlantis, fem barn som jag försökt rädda i liv efter liv utan att lyckas. I mina själskontrakt har jag tillsammans med dessa själar försökt att jag ska rädda dem och att vi ska förenas innan vi går över. Och gång på gång har det visat sig vara omöjligt. Jag har skrivit in i mina själskontrakt tillsammans med dessa själar vad vi ska göra och gång efter gång har vi lämnat livet med att vi inte kunnat klara det vi skulle ha gjort. Med min son har jag inget ouppklarat. Det enda jag hade var att jag i detta liv inte skulle välja att gå själv. Att jag skulle vakna och hitta den jag är och även om jag är ledsen och saknar honom stå stadig och stark. Och hitta tilliten i att vi återses snart igen. Jag säger snart för det finns ingen tid, det är endast en illusion av något som människan har hittat på för att vi ska vara kontrollerade och styrda.

Jag råkar på människor dagligen som alla berättar om sina tidigare liv och blir ifrågasatta. Men jag har inget att förklara. Jag står stadigt och tryggt i min sanning och mina minnen av det jag tidigare har upplevt. Jag möter människor som inte har hittat sin andlighet och de frågar varför jag lyser och vad jag bär på för hemlighet. Jag berättar och då kommer det så ofta att de oxå är säkra på att de levt tidigare liv, men att de inte vågar säga det. Jag vågar och jag vill berätta om hur modig min son är som valde att komma ner på jorden i alla smärtor som han hade och i sin ångest för att gå här en stund och sedan lämna för att jag skulle vakna. Jag vågar berätta om detta stora han gjort för mig och för människor i sin omgivning som inte riktigt vaknat men är på väg. Jag har ingenting att frukta för min sanning. Varför skulle det vara så omöjligt att vi har varit här så många gånger förut? Vi har så många runt omkring oss som vet det här men fram till nu så har det varit hemligt. Vi har så många människor som vaknat och börjat berätta om sina liv.

Jag har mött några av dem under meditation som varit gemensam. Jag har mött några av dem och genom att endast se in i deras ögon så vet jag att vi varit tillsammans så många gånger förut.  Att träffa medlemmar från sin själsfamilj är ren kärlek från första stunden. Du bara vet att det är från den familjen i det mötet. Och det mest fantastiska är att många ifrån din själsfamilj går på jorden i detta nu. De söker efter dig och utan att du förstår det söker du efter dem. Den familjen som du råkats föda i är ditt val som du tog innan du kom hit, som ni gemensamt beslöt er för att hjälpas åt. Du väljer alla dina barn innan du går ner precis som de väljer dig. Ibland är det från din själsfamilj ibland är det själsfränder. Och ni är här för att hjälpas åt. Jag har rivit mina kontrakt som jag har försökt uppfylla i liv efter liv. Och i detta liv har jag endast bestämt att vi ska förenas och det kommer dit när det är dags. Vi blir så ledsna när vi förlorar någon, sorgen tar överhand och det är svårt att hitta ut i geggan. Men när man gör det så blir allting klarare. Jag har samtalat med föräldrar som nästan mist sitt förstånd i sorgen, som inte vill mer. Men då har ju allt varit förgäves, och våra barns offer är inte värt någonting. Det var i mitt sökande efter egen förståelse varför det var så fruktansvärt att förlora mitt barn, även om jag älskar alla mina barn helt villkorslöst. Så kändes det som någonting vart så mycket trasigare en det någonsin varit. Jag har fått förklaringen, vi sitter ihop i samma själsfamilj och vi delar ett band som aldrig någonsin försvinner. Vi känner av varandra oavsett att min son är på andra sidan och jag är här. Han känner varje gång det brister i mig och är direkt bredvid mig för att stärka mig i min livresa utan honom.

Precis som han gjorde när vi var tillsammans här vet han när jag sviktar och är ledsen. Och nu har jag inte bara honom på andra sidan, jag har även mina änglar och Sananda. Alla ärkeänglar som samlas när jag ber om det. Och jag är trygg i det varje gång det känns som om jorden rämnar. Jag lär mig inte leva utan min son jag lär mig leva med honom, bredvid honom och han finns hela tiden med mig när jag ber om det eller när han känner att jag behöver.

Kärlek och ljus ❤❤??❤❤

 

 

Ditt liv

Har du någonsin fått frågan vem som håller i ditt liv? En stor fråga, jag har alltid trott att det jag är jag själv som håller i mitt liv ända tills jag vaknade. Då insåg jag att jag tillåtit alla utom mig själv att hålla i mitt liv. Jag har lagt mitt liv i samhällets händer. Var jag en har varit har jag aldrig stått med mina egna händer och hållit i mitt liv. Före nu, när jag först fick frågan så vart den så otroligt stor, men när den maldes ner och jag insåg att det faktiskt är jag som håller mitt liv i mina händer, och att jag har tillit till att Gud Fader håller upp mig så insåg jag vad jag kan göra mitt eget skapande av mitt eget liv.

Det är endast mitt ansvar att se till att jag gör det som jag ska göra, och lever det liv som jag är här för att göra. Jag kan inte skylla på någon annan en mig själv om jag misslyckas, likväl är det endast upp till mig om jag lyckas. Jag är här och nu precis som alla andra och jag bestämmer själv hur resten av mitt liv ser ut.

Jag sätter upp de hinder jag stöter på likväl som jag bestämmer att det inte finns några hinder. Jag behöver kunna be om hjälp till något större en mig själv för att få vägledning. Oavsett så är det jag som bestämmer varje lyckande eller misslyckande. Men att misslyckas är något positivt, det betyder att jag lärt mig att göra någonting annorlunda nästa gång.

Så länge har jag följt våra oskrivna lagar om vad man får säga eller inte säga och hur man säger det. Jag vägrar att följa den strömmen längre. Jag vet vad jag ska följa för att jag ska få näring till mitt ljus och kunna ge näring till andras ljus. Endast jag har ansvar över mina tankar och mina handlingar och det ansvaret ligger endast hos mig.

Mitt liv, mina beslut och mina tankar och ord. Att känna sig så trygg i att bli omhändertagen är en helt fantastisk känsla. Jag förstod inte frågan först. Men när jag satt ihop mina händer som jag höll i en boll, kände hur detta var mitt liv och att jag var den som står med makten av alla beslut då hände något inom mig. Jag kände hur jag var hållen och att jag kunde lita på både det och mig själv. Det fanns inga rädslor ingen ångest och absolut inga tankar på att jag är annorlunda på något sätt. Jag kom bara på att jag är ren kärlek mot mig själv.

Det är enkelt att stå i sin egen sanning, det är enkelt att stå i sitt eget ljus, det är svårt att stå stadigt men det gör ingenting för varje gång det händer att det gungar till, så sänder jag en tanke och blir trygg i det. Livet ska inte vara så svårt att vi hela tiden famlar i mörker och rasar för att vi känner att det gungar. Livet ska vara fantastiskt och vi ska vårda den gåvan till oss själva då vi valde att leva just i denna tid.

När jag gråter så är det inga bittra tårar det är ren kärlek som jag känner och kärlek är vackert. Den för oss fram genom livet och vi kan vila i så mycket kärlek om vi bara ger varandra tillåtelse.  Tänkt dig själv att få träffa människor som är precis som du, som delar samma tankar, som förstår att det stora ligger bortom oss. Att vi kan tryggt luta oss tillbaka i en famn och låta oss vaggas.

Jag gick förbi min sons plats som finns på jorden, jag grät stora varma tårar och kände hans hand på min axel. Jag sa jag är så jävla stolt över dig, stolt över att du gick ner på jorden i de skorna du hade och i det lidandet, för min skull. Jag är så stolt över att han var här och hjälpte mig för att vakna upp i denna tid. För att få se ljuset som är runt mig och så många fler.

Dessa fantastiska ljusbärare som jag tillsammans får äran att arbeta med sida vid sida för att väcka upp Moder jord till det hon är ämnad att vara.

Du håller ditt liv i dina händer alltid, och det är endast ditt att hålla. Du är älskad och du är trygg. Du är hållen av Gud Fader och Gud Moder de kommer alltid hålla dig oavsett vad du valt för dig själv i just detta nu.

Kärlek och ljus ❤❤??❤

Ljuset

Det krävs en enda tanke i dig själv för att ändra på så mycket. En enda tanke som kan ta dig till där du ska vara. I ljuset. När man möts av negativitet så är det ett val man gör att stå stadigt i sitt ljus.

Mod att kunna stå kvar när det landar negativitet runt dig. Jag är befriad, jag hör ingenting av det som sägs. Jag väljer att säga till och gå och vägrar bli indragen. De senaste dagarna har jag märkt hur jag har gått ifrån att vara i mitten till att vara helt befriad från det som innebär att vara i en 3d värld. Jag har känt känslan att bara stå kvar i sitt eget ljus och jag ser hur stark jag är i den kraften.

Vi ska fram och upp och de som står kvar kommer senare. Våga stå i ljuset. Det är befriande att se att så många människor har öppnat sina ögon. Alla bitar faller på plats och vi behöver aldrig mer gå tillbaka. Jag tänker på alla de barn som föds, som har sina minnen kvar och hur viktigt att de får ha sina minnen kvar. När jag mötte en liten flicka härom dagen sa hon saker som jag själv under mitt uppvaknande började funderat på. Hon sa att allt var en illusion, att det var många som hade fattat det men inte alla. En liten vacker flicka som vädrade det hon vet, och ställde frågan varför förstår inte alla. Det är en tung fråga, men alla ska inte vakna just nu även om många gör det. Jag märker mer och mer hur jag skiljer mig ifrån tidigare människor.

VI är så vana att slåss för det vi anser vara riktigt idag upptäckte jag att jag fullständigt kapitulerade inför en person som jag tidigare dömt. Hur jag såg hennes själ och hur otroligt vacker hon är. Jag såg det hon gjorde och bad om ursäkt för att jag tidigare dömt henne. Kanske beror det på mig, men vi hittade varandra en kort stund där och jag kände att allt jag tidigare gjort och sagt omvärderades. Jag vågade säga att jag haft fel, och att jag nu såg henne. Jag vågade säga att hon är en fantastisk människa. Och fick så mycket tillbaka.

Vi behöver kunna se varandra för dem vi är och vi behöver kunna förstå vilka vi själva är. Man får tycka att jag är knäpp det är helt ok, men det här är min sanning. Jag ser saker hela tiden som öppnar framför mina ögon, jag ser saker som jag tidigare trott var sagor och påhittat ha sanning. Jag blundar inte längre för det som man sagt att jag ska göra så länge.

Jag tror på allt som jag ser och jag står för det. Jag är fullt övertygad om att varje gång jag vågar säga något högt ifrån mitt hjärta. Varje gång jag skriver ett enda ord. Så öppnar jag möjligheten till att en till ska vakna. Jag ser hela tiden förändringar som görs av vi som går i ljuset hur vi får med oss en efter en som vill stå i kärlek.

Att öppna sitt hjärta och släppa in kärleken till sig själv och andra människor gör att det blir ändå större. Kärlek är fantastiskt och det är där vi ska vara nu. Vi ska stå upp och lysa i våra hjärtan som de starka ljuspelare vi är. Jag ser och hör mästare tala till mig, och förstår att de är med hela tiden, tecken  på deras närhet och kärlek finns i allting som jag ser.

Jag känner hur min sons ljus går in i mitt och hur vi tillsammans skiner. Jag gråter för hans lidande här men vilket mod han hade. Min son har fört mig närmare min sanning. Han är kärlek och han ger den hela tiden till mig och andra. Jag förstår nu det ljuset han alltid hade runt sig även om han inte såg det själv. Mitt ego blir mindre och mindre precis som det ska vara. Jag behöver inte längre slåss för att göra mig hörd, människor hör mig iallafall. Vi är på väg mot helt andra tider och jag har förstått hur det ser ut längre fram. Vi ska lysa upp vägen för de som är vilse, och vi ska våga stå i vårt ljus. Det är mycket som händer ljust nu, det öppnas portal på portal och vi får tillbaka nyckel efter nyckel. Mästare talar genom oss och för oss. Människor kanaliserar budskap som de delar med sig för att så många fler ska vakna. Det handlar om mod, det handlar om att stå stadigt. Jag är aldrig ensam. Människor hittar mig hela tiden, de kommer från hela världen och jag har inte förstått hur de vet att ljust jag är vaken, men nu gör jag det. Det är ett ljus runt om oss som gör att vi blir ledda till varandra. Vi är ljusvarelser, vi är de vi är och aldrig något annat.

Jag älskar de som jag har trott att jag aldrig ska älska. Jag förstår inte hur stort mitt hjärta är egentligen. Det expanderar varje sekund och jag får in ljuset med kärlek vilket gör att jag kan stå stadigt. Jag vågar säga hur mycket en person betyder för mig. Och jag vågar säga vem jag är. Om du frågar mig så säger jag till dig jag är ljusbärare, och jag har kommit hit för att vakna. Vi skiner tillsammans och öppnar upp för möjligheten till att andra ska öppna upp.

Våga vara du, våga vara den det är meningen du ska vara. Och våga leva det liv du är här för. Det finns inga begränsningar, det finns inga måsten eller något som krävs av dig. Att känna sig så älskad som jag gör sen jag fick tillbaka mina nycklar är fantastiskt. Det är en fantastiskt tid som vi går in i med allt det nya som händer. Våga öppna upp för möjligheten till att stå i din sanning.

Det är masskollektivet som stöter bort fundera själv vad du står, kan det vara så att det är sanning. Vi är så otroligt mycket mer en vad vi ser. Och vi är fantastiska allihop.

Kärlek och ljus  ❤❤❤??❤❤

Balansbärare

 

För flera veckor sedan fick jag till mig att jag inte endast var en ljusbärare utan även en balansspelare  till ljuset. Jag visste inte riktigt vad det innebär. Samtidigt hittade jag information som sa att vi skulle vara flera balansspelare som inkarnerades ljust nu. Att vara ljusbärare är ibland väldigt ensamt och det behövs hjälp att balansera upp ljuset. Och det kom information om det till mig från så många ställen, jag hittade det hos Angela och insåg att jag åter igen blivit pekat mot henne.

Samtidigt fick jag till mig att jag varit på en helt annan planet och verkat just som det. Jag har letat efter den planeten men inte lyckats hitta den. Men nu har jag fått svar på det också. Många av de planeter vi varit på finns som platser nere på jorden. Jag förstod inte sambandet och tänkte att jag hade missuppfattat något. Den planet som jag var inkarnerad på för väldigt väldigt länge sedan heter Avalon. Det finns på jorden också men det här var inte jorden.

Igår hade jag åter ett möte med Angela det var mitt tredje, och även om jag inte är helt klar och det kommer ta lite mer tid av det nya som händer mig nu, så ramlade så mycket på plats. Min son har lett mig dit hela tiden och jag förstod inte varför före igår.

För så många år sedan så det inte går att säga siffror utan att svindla fick jag en stav av Gudmoder. Det var min gåva att hålla ljuset i balans. Jag hade den även när jag levde i Lemurien. Jag hade denna staven med mig i varje liv, men just här som jag såg var jag en liten flicka. Det var som magi att ha staven i min hand, och jag kunde kontrollera att ljuset var stadigt i mig och hos andra.

Avolon var ett otroligt vackert ställe, vänligt och kärleksfullt. Det fanns ingen ondska eller mörker och vi var alla i ljuset. Men det behövdes ändå balanseras upp. Min stav hjälpte mig så att var jag en gick följde den mig. Vi levde så länge vi ville, men det var ingen människokropp jag hade. Jag kände mig som en älva så det kan ha varit det jag var. Men jag la ifrån mig staven.

Utan rädsla, jag la den på en äng och sen var den borta. Jag letade i alla år jag var kvar och det var länge. Vi letade så många efter den, utan att finna den. Det var ljusbärare och balansbärare och det var även andra som hade särskilda förmågor. Jag lämnade den här planeten som väldigt gammal själ, men det var helt frivilligt och jag åkte hem för att vila mig. Under de första liven som vi levat har vi kvar vårt minne, ända fram till Atlantis. Så det här livet måste ha varit någon gång där i mellan.

Helt plötsligt när vi är mitt uppe i vår session så slår det mig att jag vet exakt vem som tagit min stav och varför. Det var ingen ond handling, tvärtom, det var en nyfikenhet och en vilja att hjälpa till som gjorde att den blev upplockad. Min stav  gav ifrån sig ett särskilt ljus, som spreds sig av magi i mina händer, och den som plockade upp ville hjälpa till. Nu vart det inte så, och även om den som tog den hjälpte till att leta så gavs den aldrig åter. I alla år har den som tog den försökt lämna tillbaka den utan att lyckas. Det var meningen att jag skulle ta tillbaka den själv.  En så underlig känsla men så självklar kom det till mig vem som tagit den. Att jag inte förstått det innan, då jag flera gånger i det här livet talat om för personen att jag behöver veta vilka vi är till varandra.

Den som plockade upp staven var min man i detta liv. Han är min själsfrände och hans uppgift i detta liv är att återbörda den till mig. Jag blev visad hur han tog den och sen inte kunde ge tillbaka den då den helt enkelt gick in i hans kropp. Men han kunde inte använda den som mig. Min man är delvis vaken, men igår när jag tog tillbaka staven och tog den in i mig som den ska vara, så kom han hem och mådde så bra. Han sa att dagen varit så harmonisk och lugn och flutit som aldrig förut. Han har ju haft min stav inristad i sin kropp i så många liv, och nu behöver han inte känna den längre och kommer att vakna. Staven har på sätt och vis gjort honom blockerad och nu är han fri. Nu kommer jag aldrig mer bli av med den och den är inristad i min kropp och dna. Jag har dock en liten väg kvar innan jag kan verka som det fullt ut men jag ser fram emot när jag är klar.

Samtidigt så kom min son igen, och här ramlade nästa bit på plats. Angela och jag är samma själsfamilj. Joakim är hennes själsfamilj och hon talade om för mig att min son är mästare. Han valde att gå ner i detta liv och leva det extremt svårt och hårt för att kunna stiga. Han arbetar nu med de högsta mästarna och det är han som har lett mig mot Angela för att hon ska hjälpa mig. Från första stund när vi fick kontakt visste både hon och jag att det fanns ett band emellan oss, igår sa hon det rakt ut, vi är själsystrar och jag kände i hela mig att vi äntligen har hittat mig. Och jag minns att vi faktiskt bestämt att hon ska hjälpa mig. Jag har sett min son med Sananda och Angela talade om för mig att allt jag får till mig är saker han försöker säga. Han behövde inte gå ner i det här livet, han har levt så många liv. Men han valde det för att hjälpa mig och för att kunna åka hem och hjälpa till där han ska vara. Han kommer inte gå ner på väldigt länge han gör bättre nytta där han är. Samtidigt igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så kom han igen och berättade att ett av våra liv när jag var Maria Magdalenas apostel så var han Sananda  (Jesus) apostel. Och nu förstår jag hans begåvning som han hade här nere innan han gick upp. Min son var som jag otroligt begåvad med ord. Han skrev fantastiska och djupa texter och det har han fått med sig i varje liv han levt. Att veta vad min son gör på andra sidan är stort. Jag har hört det från han själv, från Sananda och ifrån Angela. Allt som jag får till mig är min sanning. Jag börjar förstå vad de vill att jag ska göra och jag får hela tiden mer och mer upplysning. Min son är konstant med mig och nu har jag Sananda och Maria Magdalena nycklarna där de ska vara. Mina liv är mitt nu som har vävts in i den här tidslinjen och jag kommer ihåg så mycket av mig själv och de liv som jag varit i. Vi har en uppgift här och min uppgift är att ta med mig så många som vaknar nu till 5d. Det är alla ljusbärare och balansbärares jobb. Vi älskar er och vi väntar på att ni ska vakna.

kärlek och ljus ❤❤??❤❤???

 

Nya nycklar

Att känna kärlek inom sig och förstå varifrån den kommer är otroligt. Vi har förlorat så mycket av oss själva längst alla årtusenden av år. Mörkret kom in och krossade oss totalt. Varje gång vi lämnar vår kropp för att vi inte ska vara här längre så får vi vårt minne tillbaka. Men i varje liv så blir vi av med det.

Vi har placerat ut våra egna koder eller så har vi fått hjälp att göra det. Nu när du håller på att vakna upp så kommer du träffa människor som hjälper dig att gå tillbaka och hitta dessa koder.

Jag hade för ett tag sedan besök av Sananda jag frågade honom om vi kände varandra. Han sa att vi träffats många gånger både här på jorden och på andra sidan.

I hela mitt liv varje år runt påsk har jag mått fruktansvärt dåligt. Jag har inte velat leva och känt det som att värden trasas sönder för mig. Genom åren har jag läst om stigmatisering och hur påverkade människor kan bli som har vetat om vem han är. Jag har idag fått tillbaka så många ljuskoder och nycklar då dök han upp igen. Genom att visa mig vem han var för mig och vem jag var för honom så förstår jag nu varför jag lidit så runt påsken.

Jag var med vid hans korsfästelse jag stod och såg på när de förde honom fram och hängde honom på korset. Jag tillhörde den innersta kretsen av kvinnliga apostlar, tillsammans med Maria Magdalena. Men jag var rädd, så rädd. Han tittade ner på mig från korset och jag förstår vad han sa, han älskar mig så högt och nu har jag förlåtit mig själv för att jag gömde mig och för att jag gömde mina koder.

Jag fick veta att jag spridit ut mina nycklar själv för att jag vetat vem jag är i mitt innersta. Att bli förlåten och känna Jesus kärlek inom sig att han är en del av mig är stort. Han inkarnerade under den tiden för att sprida det han gjorde och vi är många nu som vaknar upp och kommer ihåg detta. Nu förstår jag varför han har varit i min närhet den senaste tiden, och jag förstår sambandet med min son. Jag kommer stå i mitt ljus så starkt och jag hjälper till där jag behövs. Jag använder skriften som jag alltid gjort och idag har jag fått tillbaka nyckeln till mitt ord som kommer ifrån de högsta och ska ut. Jag släpper allt och litar på att jag blir ledd och det är nu jag verkligen behöver gå ut och skrika på taket.

Jag har känt hans kärlek och den lever i mig. Jag har känt hans kärlek för allt och alla som går på jorden. Han är inkarnerad i oss som vaknar och hör honom säga att jag ska sprida ordet att han ser. Detta är min sanning och den andliga sanningen av att vi ska vakna nu och öppna upp oss. Jag är kvar i den här världen men har lämnat det kollektiva medvetandet för att ta plats där jag ska vara. Jag vet att det är så många av mina medsystrar och bröder som stiger med mig. Vi är här för att hjälpa dig vakna. Vi lyser upp din väg i mörkret och ingenting kommer att kunna stoppa oss.

Jag är medveten om tvivel i detta stora och det är ok, det finns bara en väg fram ock det är rakt uppåt.

kärlek och ljus ????❤❤❤