Ljusbärare

Hur jag vet att jag är ljusbärare går inte att svara på jag bara vet.

Jag visste det från första stund när allt började. Det var en känsla när jag började att meditera, som fyllde mig med vitt ljus. Under meditationen ser jag med mitt inre öga hur jag fylls på och hur det expanderar ut, i alla mina ljuskroppar och energifält.

Jag jobbar ständigt med att skicka ut ljus och kärlek, i alla möten med människor jag träffar.  Vi kan se när en människa har börjat öppna upp sig och när det finns saker som dessa letar efter.  Vi känner igen ditt ljus när vi träffar dig.

Jag är med i en grupp som en dag i veckan länkar samman för att skicka ut ljus. Det kommer uppifrån ända från källan, ner genom vårt solsystem och in i alla mina chakran. Jag fyller mig själv och expanderar ut det, så att världen fylls på. För att fler av oss ska öppna upp. Mitt inre öga under en sådan meditation, ser hur det är så vitt ljus i hela det rum jag står.

Jag blir som en glödlampa med alldeles vitt ljus, det blir varmt och skönt. Och jag känner alltid hur min son står och håller mig med en arm runt min rygg. Jag känner änglarnas konturer i rummet där jag står. Och det blir ett sådant totalt lugn i mig. Jag får in hur de talar till mig och talar om jag behöver skicka det extra till någon i min omgivning. Även om jag inte har närvaro av de andra ljusbärarna så känner jag länken mellan oss och hur vi tar varandras händer. Mina armar lyfter sig utan motstånd och utan att jag gör något.

Det är svårt att stå still när det pågår för det kommer så starkt uppifrån, energin gör att jag behöver stå stadigt, och att jag behöver känna mig omgiven av änglarna så att de kan ta emot mig om jag tappar fokus.

Tårar trillar långsamt ner från mina ögon, varma tårar av den kärlek jag känner till mig och i från mig. Jag gör ingen skillnad vart det går, det gör ingen av oss. Vi gör det här av ren kärlek för att hjälpa till i andra människors uppvaknande. Efteråt är jag fullständigt full av kärlek och ljus.

Jag håller ibland i en kristall det ökar på ljuset och blir ännu kraftigare.

När jag var i en meditation fick jag reda på att jag alltid har varit en ljusbärare men även en verkat som balans pelare. Jag har sett mig själv när jag verkade i Lemurien och hur mina systrar och bröder hjälptes åt. Jag har sett hur balanserat allt var och hur varje människa lös upp var de en gick.

Jag har känt kärlek som är så villkorslös och som nu är en del av mig. Den är din också, du kommer också komma dit. De ljusbärarna som vaknat först som jobbar så mycket är så trötta men de fortsätter. Dessa vaknade först för det var bestämt så. Nu vaknar 3 vågen av ljusarbetare och vi är alla lika mycket värda.

Vi kan precis samma saker men behöver komma ihåg det. Varje dag så vaknar människor utan att veta vad det är som händer. Är du en av dem? Om du läser det här är jag övertygad om att du är på väg att vakna.

Be om dina änglars hjälp, din guide och universum. De finns där och bara väntar på höra ifrån dig.

Kärlek och ljus ???❤❤???

 

Kanalisera

Jag fick kontakt med min son efter att fått tillbaka mina nycklar. Men jag visste inte riktigt hur och vad jag gjorde.

Jag försökte läsa mig till om kanalisering och förstod inte riktigt att det var det jag gjort i hela mitt liv innan det här.
Jag skulle göra en distanshealing och innan skrev jag på en lapp vad min intention var.  Jag la lappen åt sidan och la mig ner som man skulle.

Helt plötsligt kom det upp massa bilder på min far som gick över för ett år sedan,  kort på hur han såg ut och så bara stod han där, först som gammal och sen som ung.  Han bad mig om förlåtelse för att han övergivit mig när jag var liten,  och inte funnits i mitt liv. Nu förstod han vilka sår han lämnat efter sig.

Stora tårar trilla ner för mina kinder,  jag sa att han var förlåten och att han kunde ha frid. Jag talade om för honom hur mycket jag älskade honom och han log.

Sen kom min son in, han var så otroligt vacker och det lös om honom. Han tackade mig för all frid jag givit och att han alltid skulle vara med mig,  att allt skulle bli bra och att vi båda hade ett jobb att göra. Han sa att den här gången ska vi klara oss,  den här gången ska vi släppa allt vårt bagage. Han gick lite åt sidan, för att släppa in en otroligt vacker kvinna.

Som jag först  inte kände igen, men med en grundligare blick såg jag att det var min mormor. Hon talade om hur stolt hon var över mig att jag klarat av det som var bestämt och att nu skulle allt bli så mycket annorlunda för mig. Hon sa också att hon är min skyddsängel och hon hade väntat så på att jag skulle vakna, jag vet att hon klappar mig varje kväll innan jag ska somna men att hon var min skyddsängel hade jag ingen aning om.

Sen klev min morfar fram, han bara log och sa att han själv var på besök för han och mormor är på olika platser och jobbar med olika saker.
Det är en konstig känsla för man hör ingen prata med ord utan det sker genom telepati och jag har ju gjort det så länge utan att förstå att det är så man gör. Det är ju en skillnad på de som talar men det blir som inre röster.

Min son ställde sig bakom och jag såg delar av min själs familj och förstod att mormor var en av dem men inte min morfar.

Sen hände något som jag inte räknat med alls. In kliver min sons farbror, som jag aldrig träffat som gick bort så många år innan jag träffade min sons far, han bara står där och säger hej.  Han ber mig hälsa till sin syster att han ser henne och är vid hennes sida, jag frågade hur ska jag säga det hon kommer ju tro att jag blivit helt galen. Då svarade han helt lugnt.
– Säg att jag såg henne leta efter blommorna.

Jag var där i ljuset med min familj och med andra som jag endast känner igen som själar, när jag kom tillbaka så grät jag av en sådan befrielse och lättnad över att min intention hade fått mer en vad jag önskat. Jag kunde känna hur de var kvar i rummet och att min son stod vid sängändan jag grät men av lycka.

Dagarna som följde grunnade jag mycket på vad min sons farbror hade bett mig om och jag visste inte riktigt hur jag skulle säga till farmor. Men så pratade vi och då sa jag bara,  jag har en hälsning från din bror. Han vill att du ska veta att han ser dig. Hon vart lite tyst och visste inte vad hon skulle tro när jag sa,
– Han såg dig leta efter blommor. Jag hörde henne dra efter luft och så sa hon,
– Herregud det där kan inte du veta,  jag letade efter blommor till Joakims begravning.  Vilken tröst du har.

Innan jag fick det bekräftat så var det så att jag kände att kan jag lita på mig själv, är sorgen så djup att man kan hitta på vad som helst. Men nu vet jag att allt jag får till mig stämmer och jag tvekar aldrig mer på det.

Jag kanaliserar omedvetet helt plötsligt bara är de där, jag får in de högre rådet och de talar om för mig vad jag måste göra vad som är bestämt. Och jag gör det jag har inga som helst tvivel längre på att jag får allt till mig.

Det som jag så länge blundat för är nu med mig hela tiden. Och jag är trygg i det. Jag får så mycket kärlek uppifrån och där är min son och hjälper till han kan kliva in i sin mästare roll och vi sprider tillsammans ljus och kärlek var vi en går.

Det har hänt att han har cyklat med mig suttit bakom mig på cykeln och skrattat tilläggas ska att jag aldrig skulle orkat om han satt där med sin fysiska kropp. Jag har känt honom lägga sin arm runt min midja och vi har cyklat fort och helt plötsligt är han borta,  men jag vet att han hela tiden kommer tillbaka.

Det här är min sanning och det är därför jag är vaken nu, jag ska sprida ljuset vidare och jag ska vara med att väcka upp mina bröder och systrar ur sömnen. Vi är så mycket mer en våra fysiska kroppar och vårt ego. Vi är livet själva och vi kan inte dö vi är eviga och vi är här för att lära oss och expandera.

Nu är tiden inne för att vi ska vakna upp och förstå igen. Till alla som förlorat ett barn eller annan kär det tar inte slut aldrig någonsin vi är bara på olika platser och vi kommer aldrig skiljas. Det finns så otroligt mycket kärlek och den är evig, det enda du behöver göra är att öppna upp för möjligheten och öppna upp ditt hjärta låt ditt ljus gå in i din älskades ljus och få frid skänk frid. Du är älskad du är evig och ingenting tar någonsin slut.

Kärlek och ljus ❤❤❤??❤❤❤

En själ från lemurien

Jag hade tagit kontakt med Angela som hade svarat mig. Jag kände att jag behövde vidare efter min första dna aktivering. Det fanns något i mig som sa att det inte räckte här att jag varit på andra ställen.

Det arbetet som Angela gjorde drog mig mot henne. Jag kände i hela mig att jag skulle hitta så mycket svar där.   Så jag bokade en tid där hon skulle hjälpa mig vidare.  Jag kände en stark tillhörighet till det som jag läste om Lemurien. Jag visste också att min son inte var min första man att det livet hade jag levt med min tvillingsjäl så det föll sig naturligt att börja där.

Det svindlar för ögonen när man tänker 26000 år sedan det är ju utanför ens radar totalt och allt som man läst om tidigare, varför hade vi inte läst om det här i skolan? Jag visste redan innan jag gick in på hennes sida att jag var en ljusbärare men jag visste inte om vilken sorts ljusbärare och vad jag hade för mening med att egentligen vara här just nu.

Jag vet att alla vi som är här har antingen valt själva eller blivit utvalda av någon särskild anledning. Och att fler och fler börjar komma ihåg deras särskilda gåvor. Jag kände att jag hade bråttom inne i min kropp för jag hade ju varit så i mörkret under så lång tid att jag behövde komma på vissa delar fort. Jag vet nu att vi får det som vi behöver i rätt tid varken mer eller mindre, men för min del så hjälpte de till att det var bestämt att jag skulle göra det här för att jag behövs nu.
Golden star code aktivering är individ anpassad det är en form av healing som låser upp och kodar om så att du kommer ihåg dina gåvor och förmågor. Man öppnar upp de högre universella chakra system vi har för att kunna ta emot och hantera den högre frekvensen som det innebär. För att vi ska kunna ta emot dessa höga frekvenser så måste vi transformeras avsluta och avlägsna den 3d värld som vi har levt i så länge.

Hon hjälper till med att ta bort gamla inprogrammeringar och cellminnen så att vi blir medvetna och får tillbaka våra minnen och bli rena och fria i våran själ så att vi verkligen kan göra det vi är här för. Om du känner att du vill veta mer ta gärna kontakt med mig så hjälper jag dig vidare.

Denna aktivering gjorde jag på Skype och det var omtumlande och fantastiskt och förlösande för hela min själ. Jag har i hela livet haft en fullständig panik när någon tar mig på min hals, jag har varit på healing för det men så fort man närmats min hals får jag fullständig panik, jag har tom haft problem att ha halsband så hemsk känsla har det varit. Jag har även haft en onaturlig böjelse för franska revolutionen där jag slukat allt om Marie Antoinette nu fick jag förklaringen.

Jag gifte mig med en rik man under den här tiden han var bra mycket äldre en mig, och hade det gått ställt. Han var någon form av ekonomisk indrivare. Jag rörde mig i de kungliga kretsarna och var faktiskt väldigt nära Marie Antoinette,  men så vart jag girig. Ung vacker och tre barn som inte hade satt några  spår, gjorde att jag kunde  manipulerade och utnyttjade varje chans till att öka på min förmögenhet. Till slut var jag inte så populär längre som jag varit och när det brakade samman så fördes jag med min man och barn mot giljotinen.  Där jag blev tillsammans med mina barn av med mitt vackra huvud.

Under hela tiden sa jag inte ett enda ord jag visste vad jag hade gjort och att jag behövde sona det. Mina barn gick före mig och vi möttes på andra sidan, jag fick där se vilka de verkligen var. Det var 3 av barnen som jag inte kunde rädda på Atlantis, åter igen hade jag gjort ett försök till att rädda men även denna gång så blev det fel. Men jag var förlåten och älskad oavsett.

Jag hade sett mig själv i vackra kläder och ett vackert hem men det räckte inte för mig jag ville ha mer. Jag kände dofterna av skräck och ingrodd smuts när jag fördes fram. Jag hörde hopen av människor som ville att jag skulle dö.  Jag hade valt det här livet när jag gick gick ner för att rädda mina barn, men lärde mig inte min läxa sedan tidigare och det här vart utgången.

Jag fick också se hur Angelas änglar jobbade med mina, hur min ängel kom ner och hjälpte till att få upp mina system och hur det kändes att verkligen vara i ljuset.  Det var fantastiskt och jag var så slut efter men lycklig.

I det här livet hade inte min son varit vad jag vet just nu. Ibland är vi vilande när den andra går ner, och min uppgift i alla mina liv har varit att försöka rädda flera eller en person.  Något jag tagit på mig gång på gång utan att lyckas.

Vi skriver våra själskontrakt när vi går ner, saker vi vill lära oss och läxor vi ska klara av, jag har efter två möten med Angela rivit mina och skrivit ett nytt.

Men jag vet ju vilka det är jag hela tiden försökt rädda och i det här livet kommer jag i alla fall få frid att vi rivit det som jag gång på gång försökt. Jag vet att vi kommer förenas i detta livet, men att de måste göra sin resa först. Och det är meningen att vi alla ska komma ihåg.

Ett av dem gör det redan så det är fantastiskt bara det och det är utan att jag sagt något.  Varje gång jag gör något sådant här så är min son ständigt närvarande.  Och jag har träffat fler från min själsfamilj både däruppe och de som är här på jorden just nu.  Det är en sådan otrolig känsla när vi träffar vår själsfamilj.

Jag har inte haft en aning tidigare vilka det kan tänkas vara, utom min son. Men nu bara vet jag direkt när jag ser i dennes ögon. Det är en så total samhörighet och det är ren kärlek som bara väller upp inne i bröstet. En vilt främmande människa kan få dig att säga – Jag älskar dig, och du får samma svar tillbaka. Det finns inga tvivel, utan man känner samma sak precis samtidigt. Och vet att det är den största sanningen.

När jag hade gjort det här första gången så lossade så mycket i mig. Jag hade funderat på vad alla menade med kreativitet jag kan inte måla eller så, men jag kan skriva. Jag är duktig på det där med ord, och efter ha fått tillbaka mina minnen så vet jag exakt vad mina gåvor är och hur speciella de är. Jag vet också varför jag blev vald att gå ner, och att jag med varje liten bokstav jag skriver tänder ett nytt ljus. Du kanske inte kommer ihåg av att läsa det jag skriver men jag har sått en tanke i ditt huvud, och det tar du med dig var du en går.

Du kanske drömmer om det eller bara vet. Och läser du här är jag starkt övertygad om att du är som Angela beskriver det, ”du som läser detta är en uråldrig själ med din jordiska begynnelse i Lemurien” Jag är djupt tacksam för vad Angela har hjälpt mig med och jag älskar henne med hela mitt väsen, hon är så fantastisk som gör det hon gör och att hon delar med sig och orkar för det är inte något lätt arbete att göra. Så all min kärlek till dig Angela,  och det du gör.  Jag kommer för alltid vara dig tacksam.

Kärlek och ljus ??❤??

Rädslor

Alla människor går omkring och har rädslor i sig. Jag har varit rädd för så mycket och kämpat så med att vara som alla andra.

Alla gör det men ingen erkänner det,  vi kämpar så med att passa in att vi förlorar oss själva.  När min son gick över och jag fick tillbaka min Gudstro, och mitt eget ljus så släppte jag alla mina rädslor.

Jag erkände mig besegrad och la över hela mitt liv i det med trygghet.  Jag sitter inne på alla svar själv och får ständigt nya. Allt sitter i ditt eget hjärta och när du släpper blockeringarna och tillåter ren kärlek strömma in så släpper också rädslan.

Vi går omkring dagligen och hyser agg till människor som sagt eller gjort något dumt,  vi är arga på oss själva för att vi slåss med vårt ego.  Det gör att vi låser oss och känner ingen frid någonstans.

Jag bara släppte, det finns inget att vara rädd för.  Men det finns något att förlita sig på.  Något stort och  vackert,  som vi en gång upplevt och som vi nu är på väg att hitta igen. De gånger jag har slagits mot tvivel på vad jag kan, vad jag ser eller får till mig. Är de gånger som mitt ego försöker tränga sig igenom.

Men genom att släppa dessa och förlåta mig själv och andra så blir jag starkare och starkare i mitt hjärta. Ibland poppar det upp minnen från när jag var liten, saker jag trodde var bearbetade.  Innan jag förstod att det är en del emot att bli hel att vi alla håller på att rensa förstod jag inte varför det kom upp till ytan.

Jag har tidigare i mitt liv kommit på saker som jag gjort eller sagt, men ryst när jag tänkt på dem och kastat dem åt sidan.
När jag var liten stal jag ett troll av en skolkamrat, när man kom på mig, vilket man gjorde ganska fort fick jag skämmas så. Jag lämnade tillbaka det där trollet i stor skam. Inför alla mina skolkamrater gick jag med nedsänkt huvud. Mest för att de kommit på mig skämdes jag.

Härom dagen kom det minnet tillbaka, jag kunde känna hur generad och skamlig jag kände mig sådär som man gör när man är 9 år. Men jag gick in i känslan, sa att jag var ledsen, och bad mig själv om förlåtelse. Sen sa jag tack.  Då släppte det.

Alla de här små sakerna måste vi ta tag i, oavsett storleken är det något du egentligen gjort mot dig själv. Jag tror inte för en sekund att hon som blev av med trollet kommer ihåg det men jag kommer ihåg och nu är det borta.

Jag var så arg på så många och sa så mycket elaka saker, jag behöver inte ringa runt till alla och säga förlåt men jag behöver be mig själv om förlåtelse för det för att kunna släppa.

Jag levde med en livslögn i 20 år, jag ljög för mig själv och för min man och för människor i min omgivning, en dag satt jag och pratade med en vän när jag kom på lögnen,  och kände så djupt i mitt innersta att nu gick det inte längre. Jag behövde säga det högt och erkänna för mig själv och för de jag ljugit för att jag var en annan,  som inte kunde se lögnen i ansiktet.

Det fick bära eller brista om de gick var jag beredd att stå kvar med mig själv jag kunde inte bara vara tyst längre och lura mig själv.  Ljuga för  att jag inget sa, och jag använde mig utav att jag ville skydda motparten mot sorg och vrede och att bli ledsen. Men det var mig själv jag försökt skydda i alla år. Jag var rädd för att bli övergiven.

Men jag hade ju övergivit mig själv i lögnen och hon som jag är.   Jag satte mig ner med den jag behövde tala med och berättade,  jag bad inte om förlåtelse för vad jag gjort utan förlåtelse för att jag inte sagt sanningen och bestämt hur motparten skulle ta det.

Jag har ingen rätt att bestämma hur någon annans känslor ska vara det är inte mitt ansvar. Mitt ansvar är att vara sann mot mig själv och att stå upp för att vara sanning.

Jag grät för att jag gjort illa mig själv och ljugit så länge i förnekelse över vad jag faktiskt gjort. Den som jag ljugit för står kvar och ser att jag faktiskt uppriktigt inte är den människan längre. Jag la allt på bordet och vägrar att vara där något mer jag vägrar vara en person som bara ska passa in när jag duger så fullkomligt perfekt som jag är .

Det är mänskligt att fela, vi har varit i mörker så länge att det är svårt att hitta ut, små barn ljuger utan att veta varför, därför de ser hur de vuxna gör.

Det blir en frihet i hjärtat. Jag var beredd på att stå själv jag släppte all rädsla om att bli dömd jag hade ju redan dömt mig själv. Jag trodde att om jag glömde det jag gjort så försvann det. Men det går inte om du ska vara i ljuset, min transformation är total.  Det finns inte många som känner igen det de ser framför sig när de träffar mig.  Det går inte att vara den jag en gång varit. Jag är en annan.

Jag är godhet, jag är kärlek och jag är ljus. Men man måste jobba med sig själv hela tiden. Att släppa egot är det svåraste man kan göra och det är ett ständigt kämpande inom oss och utanför när vi träffar andra människor som ibland är väldigt arga. Då får man skilja på människan och handlingen man får förlåta den som är dum men jag säger till innan att nu räcker det. Sen släpper jag.

Ingen får trampa på dig ingen får trycka ner dig för att du är du.  Jag har träffat så mycket människor som inte gått i samma skor som vi som har barn på andra sidan. Och de kan omöjligt förstå, de säger klumpiga saker och beter sig konstigt ibland. Men förlåt dem släpp dem och gå vidare, fastna inte du,  bestämmer själv vad du tycker är rätt för dig.

Och sluta be om ursäkt det finns ingen du behöver be om ursäkt för dina tankar mer en dig själv. Vi kan bara öppna våra hjärtan och ge kärlek även till människor som inte förtjänar det. Vi är ju alla ett även om inte alla har vaknat och är där vi är så vet vi vilka vi är. Döm ingen då dömer du dig själv.

Kärlek och ljus ❤❤❤??❤❤❤

Tacksam

När jag fick tillbaka Gudstro blev det en hel del konflikter i mig.

Jag har läst delar av bibeln,  jag har gått i kyrkan och varit på kristna ungdomsläger.  Det blev frågor i mig själv om det som jag lärt mig men hela livet ifrågasatt.

Jag trodde inte på den Guden som alla pratade om för jag fann ingen reson i att det finns krig, knark. Och om det fanns en god gud hur kunde han då ta mitt eller andras barn?  All den andra ondskan hur kunde han tillåta det?
Men jag hade ju sett den goda Gudens kärlek.
Det är så inbränt i oss att det är kristendomens gud som vi ska tro på.  Alla tror på sin egen religion och alla hävdar att de har rätt.  Enligt kristendomen skulle min son ligga i någon slags dvala och vänta på den yttersta dagen det för mig vart helt orealistiskt.

Det började superkonstigt,  eftersom vi har det här i oss, och min dotter som precis hade varit på konfirmationsläger hade en liten bönbok som jag läste i hur man ber bordsbön.  Men  det vart så fel, varje gång jag skulle äta skulle jag be en bordsbön,  antingen glömde jag det, eller kom på det mitt i måltiden. Ibland kom jag ihåg det när maten var slut, och inne i mig kändes det bara fel.

Så det struntade jag i ganska snabbt, jag visste inom mig hur jag ville att det skulle vara så jag frågade ingen utan började bara visa min tacksamhet mot det jag nu kände.

Jag såg hur mycket det finns att vara tacksam för, att ha tak över huvudet, att ha mat på bordet. Tacksamhet mot mina barn och barnbarn mot min man.

Tacksam för mina vänner och för att jag lever, tacksam för min son som visade mig vägen. Och tacksam för mina änglar som stod kvar när jag tvivlade.

Ju mer jag tackade ju mer kärlek kom till mig själv. Jag tackade för mina armar, för mina ben för mina fötter som bar mig varje dag.

För min kropp som är fantastisk och för att jag fick leva. Det spred sig något varmt i det efter en tid. Att vara tacksam för det du har och det du upplever.

Jag mediterade och jag simmade varje dag, jag gick i skogen och såg allt vackert som fanns överallt. Människor började le mot mig människor som jag aldrig sett och jag sov så gott på natten.

Tiden bara rann iväg jag tycker att dygnet har alldeles för få timmar.
Jag började hitta min kärlek till mig själv att jag var värd att älskas att jag var perfekt och duger precis som jag är.

Att Gud fader älskar mig och min själ och hur oändligt älskade jag är av hela universum.
Varje morgon börjar jag med att i 10 minuter affirmera
Jag hedrar mig själv.  Jag är kärlek,  jag är ljus, jag är tacksam , jag hedrar andra själar, och jag älskar mig för den jag är.

Jag är ödmjuk,  jag är överflöd,  jag är allt som är och  jag är här för att lära mig. Jag är medverkande till detta fantastiska universum.  Jag är allt som är,  jag är älskad av universum och av källan. Jag är en lycklig ljusvarelse. Och jag är supportrad av livet själv.

Detta börjar jag med varje morgon. Jag säger att allt är som det ska och att det kommer bli en fantastisk ljus och vacker dag.

Jag gör varje morgon en hjärtmeditation,  där jag går in i mitt hjärta, och låter min själ ta sin plats och ser varje tillfälle under dagen att jag är kvar i mitt hjärta.  Det är fantastiskt att ha en närvaro i sig själv.

Jag ler mot främlingar och små barn, och små barn är fantastiska för de har kvar sitt minne. Det händer att ett barn klappar på min kind och föräldrarna står som frågetecken. Deras barn har aldrig gjort så mot en främling tidigare. De ser mitt ljus, och därför känner de att vi hör ihop.

När främlingar ler så är det deras själ som känner igen min och de ler tillbaka fast de inte förstår varför.

Djur dras emot mig och blir lugna när jag klappar dem för de ser också ljuset i mig. Varje dag känner jag det och ser det när jag blundar ibland känner jag inte igen mig själv för att jag ser mitt eget ljus.

Det ljuset som vi alla har ger jag till dig när vi ses i förhoppning om att du ska hitta ditt eget inre ljus och jag vet nu att det var det ljuset som jag alltid sett hos min son.  Jag vet nu att de barn som missbrukar inte klarar av det som de ser och känner inom sig de vet bara att allt är så fel.  Så för att slippa känna, bedövar de sig.

De barn som har gått nu som har haft ett missbruk är de som visar vägen och som blivit så dömda. Dessa barn hedrar jag från hela mitt hjärta,   de har offrat sig själva för att visa vägen.

Jag hedrar alla barn som gått över som lämnat för att världen ska vakna. Och jag ber över deras föräldrar att de ska förstå att deras barn finns med dem hela tiden för att få dem att förstå.

Det är sorgligt men det är också vackert. Att dessa själar gått över helt frivilligt för att hjälpa mänskligheten att komma ihåg,  är svårt att ta till sig.  Och gör säkert en hel del väldigt arga när jag säger.

Men det är ok att bli arg det är en känsla som jag kan ta. Men alla föräldrar som förlorat ett barn eller någon annan kär har en helt annan syn en de som de hade innan de förlorade sin älskade.

Möjligheten för att jag och alla andra som faktiskt har vaknat har rätt,  är en otrolig befrielse i sorgen när de tänkt efter ett tag. Och genom att faktiskt se att detta är fantastiskt och något som du kan ta till dig, gör att det jobbet jag fått till mig att göra är din väg mot att öppna ditt hjärta och se ditt ljus, och det är så fantastiskt att vara så trygg och släppa ångest och mörker och kunna ta in kärlek och ljus i sitt hjärta. Din kära har då inte gjort sitt offer i meningslöshet och ni kan lösa många karman hos varandra.

Kärlek och ljus ??❤❤?

Släppa taget

Jag visste att min son gick rakt upp till ljuset och det fanns inget tvivel om det i mig.

När han kom till mig för att visa mig hur det hade sett ut den dagen han gick så vart jag fullständigt ställd. Jag hade suttit med min sista tenta och skrivit en del saker som jag efteråt inte förstod, att jag formulerat som jag gjorde.

Han visade hur han hade stått bredvid och hjälpt mig.

Jag minns alla klockslag den dagen då jag befann mig i vår gemensamma lägenhet. Min son hade efter ett långvarigt missbruk varit ren i nästan 1 år när han tog sitt återfall.

Eftersom jag haft mitt varsel om hans bortgång så förstod jag exakt när han tagit beslutet. Jag vet efteråt att den tidpunkten när han gick över så var det helt tyst.
Han visade mig att kl var exakt 1315 och att han gick över med fullständig frid i sig.

Jag vet att han vart mött av sina vänner som redan gått över och att mina morföräldrar mötte honom men även andra från våran själsfamilj hälsade honom välkommen hem med kärlek.

Han har berättat för mig att den största anledningen till att han gick rakt upp utan att behöva tvivla på var han skulle. Och att han omedelbart fick frid. Var att jag i varje andetag hedrat honom härifrån.  Jag har öst över kärlek och förståelse för hans val. Hade skänkt honom den friden, för att han hade haft ett liv med så mycket smärta, så mycket ångest inom sig. För mig hade det från början varit det enda rätta att göra så.

Jag vet att han hjälpte mig med min förlåtelse över att jag kände ångest över att ha varit en dålig mamma. Han sa till mig att jag gjort så mycket mer en vad en vanlig människa skulle ha orkat.  Att jag älskat honom  gränslöst över allting annat. Och att han var tacksam för allt som jag gjort för honom och fortfarande gjorde.

Han visade mig var han var nu och att han vilade inför det han ska göra. När en själ går över på andra sidan så är det först med kanske stor förvirring. Men min son var inte förvirrad han visste precis vad han skulle och han fick hjälp längst vägen av sina änglar.

Han har fått tittat på sitt liv som alla får men det fanns inget som behövdes förlåtas här nere så han fick frid i det. Kunde han ha gjort saker annorlunda? Det här var ju det som vi hade bestämt, han hade ett liv med lidande och smärta på så många plan och valde det för att jag skulle vara här och vakna upp vid ljust denna tidpunkt. Jag hade ju varit under uppvaknande enda sedan vi fick reda på hans missbruk, det var startskottet i mig.

Jag ser föräldrar som förlorar sina barn hela tiden,  som tvivlar på sina liv som jag har gjort.  Som är mellan hopp och förtvivlan.  Och som glömmer bort sig själva fullständigt,.

Vi som är här har gjort ett frivilligt val att gå ner i denna tid. Det har varit planerat i så många tusentals år att vi ska vakna nu,  för att verkligen komma ihåg varifrån vi kommer.  Och att vi  alla är här för att vi valde det.

Att se sig själv som själ och att sitta med den gruppen du ska lära dig av är fantastiskt det gör att du får en helt annan människosyn. Jag förstod helt plötsligt varför det var så viktigt med förlåtelse utav dig själv och andra.

Vi kommer ingenstans om vi sitter fast i gamla mönster och gamla karman, oavsett om vi kommer ihåg våra liv eller inte så arbetar vi nu med att göra oss av med gamla karman. Fler och fler börjar inse att vi är ett och delar det kollektiva medvetande som är. Jag har fått hjälp att befria mig men det har varit ett hårt arbete de här månaderna för det händer inte över en natt.

Det har gått så många barn den senaste tiden och med barn så menar jag allt ifrån stora till små, de har gått som ett offer för att mänskligheten ska vakna. Vi ska inte ligga ner och sörja så att vi slutar leva, vi ska inte fastna i sorgen och glömma bort oss själva, det är att ge upp livet själv. Min sons tid på jorden ska ha betydelse. Han gjorde inte bara ett offer för mig utan för hela mänskligheten, alla de som går nu gör det för att vi har kommit överens om det.

När man har sorg efter att ha förlorat ett barn så vänder man sig naturligt till att få en förståelse någonstans. Oavsett om det är religion eller psykolog så behöver man hitta en fast punkt.

För mig var inte det något alternativ, jag kunde prata mig blå om min sorg men den enda som kunde hjälpa mig och reda ut det som har hänt i hela mitt liv var min älskade Kimmen som befann sig där frågorna kunde besvaras.
På andra sidan står våra barn och ser på och lider för de kan inte göra något. De får svårt att söka frid på det sättet som behövs när de ser vårt lidande.

Vi gör bygger stora altare där våra barns gravar är.  De  är ju inte där, sorg ska vara sund och vi kommer sörja den delen hela vårat liv.

Men vad är det som säger att du behöver vänta så länge på att se det underbara i att ha kvar kommunikationen. Vi är så nära varandra och det enda som håller dig kvar för att hitta det är din egen sorg ditt egna ego.

.Jag saknar min son på det sättet att jag inte kan krama honom men när han känner att jag är där så stöttar han upp mig.

Varje natt när vi sover så åker vår själ hem och när jag har haft en sådan dag som bara brister så kommer han och då får vi kramas och när jag vaknar har jag fullständig frid.

Det är så vackert på andra sidan sådant ljus och kärlek det är vad våra barn och kära har. Vill vi verkligen ta det ifrån dem, bara för att vi ska bli tillfredsställda. De växer och blir stora på andra sidan och när vi träffar dem så vet vi att det är de.

Vi känner igen deras själar för dessa har vi varit med så många gånger. Ingen blir gammal där, när min mormor kommer så är hon först en gammal kvinna som jag kommer ihåg henne och framför mig så ändrar hon bilden och jag ser en ung så vacker kvinna som jag bara vet är hon.

Vi ska hedra våra kära vi ska släppa dem fria och ta vara på vårat liv som vi har här nu, vi ska vara modiga. Jag frågar ofta mig själv är du stolt över att vara du?  Och det är jag verkligen.

Jag hör min son säga hela tiden hur bra jag är och hur fantastiskt stolt han är över mig. Hur kan jag vara så säker?

Jag vänder på det och frågar, hur kan jag inte vara säker. Jag vet att det är han som talar med mig. Jag vet exakt när han står bredvid, jag känner hans ljus gå in i mitt ljus.

När fullständig frid råder i ditt hjärta kan du vara säker på att det är stunder när deras ljus går in i ditt. Vi kan alla göra det här men vi är så rädda. Släpp det, det finns ingenting att vara rädd för det värsta har redan hänt och du överlevde. Men nu ska du leva också för du har saker kvar att göra.

Kärlek och ljus ❤❤❤??❤❤❤

DNA aktivering

När jag kom hem den kvällen visste jag att det var något jag skulle göra.

jag har tidigare berättat att jag hade tagit kontakt med Angela, men jag hade inte fått något svar.

Zoe som jag hade sett i videon jag köpt och att jag hittat några av hennes healing som låg fritt på Youtube gjorde att jag drogs mot hennes sida. Jag var vid det här laget fullständigt övertygad om att hon var helt genuin, det är något i sorg som får en att gripa efter det minsta halmstrå.

Man blir öppen på ett sätt som är helt utöver det vanliga. Det får inte finnas minsta tvivel, vi behöver veta starkt att det finns något där ute. Som är större en oss själva, och den guden som jag faktiskt tyckte så illa om i detta nu honom hade jag helt förkastat.

Zoe pratar om förlorade dna koder som stängdes av i oss för ca 13000 år sedan. Att vi vart invaderade av mörka makter som tvingade oss att stänga ner dessa.

Men att de nu började dessa väckas upp inom oss för att det helt enkelt är bestämt så.  Hon var en av dem som var med och släckte ner och led oerhört av det.

Jag kände att det kom ifrån ett ställe i mig att jag skulle bara göra det så att jag fick tillbaka mitt minne, jag tvekade inte en enda sekund när det kom till mig.  Jag hade varit osäker innan när jag läst. Men nu så fanns det inget som helst tvivel, mina änglar ville att jag skulle göra det de såg allvaret i min förtvivlan så jag släppte all min rädsla alla mina tvivel och satte mig ner.

Ljusnyckeln – den första del som vi får tillbaka för att se ljuset inom oss själva och stå i det. En varm känsla av frid sänkte sig över mig det kändes som jag hittade mitt eget bort tappade ljus att det blixtrade till i mig och bara fanns där. Jag hade känt mig dragen till denna sida så länge och varit inne så många gånger för att läsa att jag kunde meningarna utantill. Jag visste inte vem Zoe var jag visste inte att hon varit på tv och att hon var något av en känd spirituell ledare. Men anledningen till att jag valde henne var att jag en gång överlåtit henne att förvara min ljusnyckel hos henne och nu kände att den drog mig in.

Atlantiskoderna – Den nya Kristusenergin Ra- solenergin och den nya gyllene kosmiska nätverket. Eftersom vi alla är unika och har vårat eget uppvaknande i detta så sker det också på olika sätt och jag vill inte färga dig om du vill göra det här däremot kan jag säga vad som kom tillbaka till mig. Det var som att få elektricitet genom hela kroppen känslan var så total kärleksfull att jag inte någonsin i detta liv känt något sådant starkt.

Jag fick tillbaka min Gudstro källan till allt strömmade igenom hela min kropp och plötsligt bara visste jag vem jag var och vad som gått förlorat. Jag kände Gudfader men inte den guden som jag var arg på utan källan till allt det vackra och till livet själv.

Jag såg hur ljuset tändes upp inne i mig samtidigt som jag talade till honom och bad om förlåtelse för att jag glömt bort att jag aldrig skulle förneka honom igen, jag säger honom för det är så jag fick till det men det finns en Gud moder och en Gud fader annars skulle livet vara omöjligt.

Hela min kropp vibrerade utav denna starka kärlek när jag förstod vem jag var och att jag själv delade på Gudomlighet som vi alla är en del av.

Mitt ljus inne i mig brann så kraftigt och jag kände det som jag skulle sprängas av lycka att jag äntligen kom ihåg vem jag var.

Jag kände solen komma tillbaka i mitt liv och att nu skulle den stanna jag skulle aldrig någonsin gå tillbaka till den jag varit det skulle vara omöjligt.

Och helt plötsligt kom minnet tillbaka till mig vem min son var och varför alla barn hade skrikit och framförallt vem Jeanerie var och hur stor betydelse av det liv som jag lever nu hon har och alla människor som jag färdas med längst vägen de som är mig närmast.
Jag vart ledd och göra detta det var ingen slump att jag bara råkade ramla över Zoe`s sida, mina änglar var med mig hela vägen. Och jag hade känt  dem när jag satt på kyrkogården och mitt hem är de i hela tiden.

I varje liten stund är de med mig även om jag inte känner dem hela tiden. Ibland så ber jag att få vara ensam och då ber jag dem gå. Jag vet att de respekterar mig och att de lämnar mig dessa stunder. Annars är de med precis jämt, till och med på toaletten.

Jag har förstått nu att det var något som mognade i mig och att varje liten sak som kommer till mig kommer precis när det ska.

Man kan inte skynda på något jag förstår nu med nya insikter att det var det här som var bestämt och att jag inom mig visste det.

Skulle jag ha tagit livet av mig helt ärligt jag vet inte. Jag kan bara svara på att jag inte gjorde det och att det här är anledningen.

Att jag ska berätta om det, kanske du är dragen till det men gör det bara när du är så säker på att det som kommer till dig när du ber om det. Om du gör det och det inte är så det är bestämt så kanske inget händer men om du väntat lite så skulle det vara rätt tid då. Jag vet bara att det finns en tid innan och en tid efter en väldigt mörk och en väldigt ljus och att jag vill vara här där jag är. Det är ingen snabb lösning men det gav mig ett verktyg för det som var meningen att min själs livsuppgift ska starta.
Kärlek och ljus

Nycklar

Tänk dig att du tappar bort dina nycklar till ditt hem.

Du letar och letar men de finns inte att hitta någonstans,  sen får  du nycklarna från någon som har reserv och helt plötsligt är du inne.

Så var det för mig, mina nycklar var borta men inte till mitt hem utan till mig själv. Att få komma in i sig själv och veta så säkert att jag är hemma jag kommer aldrig mer tvivla eller vara ensam.

Att hitta tillbaka till något som varit förlorat,  och det valet gjordes för så många tusentals år sedan. Därför att några inte längre ville att vi skulle stå i vårt ljus, leva fulländade som det var meningen att vi skulle göra.

Jag kom äntligen ihåg vem jag var och var jag kommer ifrån. Även om jag inte hade alla pusselbitar just då, så visste jag inne i mig att jag aldrig mer skulle bli den jag hade varit.

Har man en gång när det är dags gått in i sitt ljus finns det ingen återvändo. Det är stundtals tufft men aldrig att jag går tillbaka till detta mörker jag var i.

När dina fotavtryck lämnas i sanden och du tvivlar och en våg sveper igenom så att de försvinner så sitter avtrycken redan fast i din själ,  och tro mig alla tvivlar längst resan.  Men de gånger som jag nästan tänkt ge upp är de gånger jag känt mig som starkast.

Att få tillbaka min Guds tro,  och att veta att vi alla bär på ett gudomligt ljus inom oss är något jag sagt i åratal. Utan att jag har förstått det förrns nu.  Vi kommer alla från samma källa och källan har alltid varit det finns inget som heter tid det bara är.

Det var en sådan kraft att få tillbaka det som gått förlorat. När jag satt och tackade Gud Fader för att han alltid hade stått,  där fast jag var så förlorad.  jag bara visste att varje gång jag levt och gått över hade han tagit emot mig med öppna armar.

Och han hade inget att förlåta jag var fullkomlig i min gudomlighet.
Jag satt i min stol och hade bara ett stort leende i mitt ansikte. Då och där fick jag en insikt om vem jag var, som jag aldrig tidigare kunnat se. Jag tittade upp på tavlan av Jeanerie och svaret på vem hon var bara fanns där.

Hon är jag, jag är hon, hon som har talat till mig i alla år är mitt högre jag hon har väglett mig när jag har varit öppen och mottaglig.

Jag fick se henne från mitt liv på Atlantis och vad jag hade gjort där.

Det otroliga minnet rullades som en film upp i mitt huvud där jag var huvudrollsinnehavaren. Jag arbetade på Atlantis med exakt de gåvorna jag har nu. Min klarempati hade varit det som var mitt arbete. Med unga människor. Jag har alltid vetat hur viktig min förmåga är och har haft svårt att använda den.

Nu såg jag hur jag tillsammans med andra människor har arbetat med den, för att vägleda unga människor med samma gåva. Att hjälpa dem och förvalta den så att de lär sig rätt från början.

Hur jag lärde dem att handskas med den,  när det behövdes. Vi som är klarempater, empatiker eller högkänsliga är oerhört viktiga. Vi kan finnas på så många ställen och varna när det händer saker som kan rädda liv. Vi som känner av vibrationer, och energier runt oss hos människor och djur.

Vi känner även av ondskan och har ett inre varningssystem.  Jag såg dessa lyckliga barn som hade samma gåva som mig och jag såg min man stå bredvid mig, den kärlek som jag kände utan att titta på honom så visste jag vem som stod där.

Det var min son Joakim men i detta liv hette han Hackim han log med hela sitt ansikte. Då kom min son in och sa, nu förstår du varför. Och jag förstod det själsliga bandet mellan oss på så många vis.

Jag såg när Atlantis föll och det förödande kaos som var.  Hur barnen skrek och drogs ner i detta kaos med panik.

Själv sprang jag omkring och försökte rädda dem men det gick inte de föll framför mig och jag kunde ingenting göra.

Jag hade hand om en grupp på sex barn och jag såg dessa bara falla detta skrik av panik. Det var det här jag sett när jag var på besök i Akasha arkivet. Det var de här barnen jag sett och känt.

Jag fick tag i ett av barnet, höll henne hårt intill mig.  Jag ville så att hon skulle leva. Som en blixt från klar himmel visste jag vem det här barnet var. Det var min dotter som jag har i det här livet. Hon som valde att gå ner och hjälpa mig. Hon var den enda jag fick med mig innan jag föll själv.

Jag har i inkarnation efter inkarnation försökt rädda dessa barn. Och de har förlåtit mig och älskat mig varje gång det gått fel. Jag vet vilka de barnen är och jag förstår varför det har varit som det har varit i mitt liv

Men det är av tacksamhet och kärlek till detta barn som jag räddade, hon som valde att gå ner fast hon egentligen inte behövde för 16 år sedan. Hon valde det för att hon visste att det skulle bli svårt för mig, och för att jag skulle klara den uppgift jag har framför mig nu. Hon håller på att vakna, men det tar olika tid.

Alla mina minnen kom inte vid ett enda tillfälle, men det var här det började.

Jag har sett  hur oändliga vi är,  att allt bara är och att jag inte behövde några mer svar just nu.

Jag förstod att det skulle hända så mycket mer i mitt liv och jag fick en siffra på hur många gånger min son och jag levt med varandra och han stod bredvid och sa – mamma du kommer aldrig vara ifrån mig.

Sat nam Susanna

Lugn

Min son hade varit borta i exakt 5 veckor när jag ramlade ner i ett sådant mörkt hål, så att jag inte visste om jag skulle fortsätta att leva eller avsluta mitt liv själv.

Då kom vändningen.

Jag satt uppe vid hans grav och var så förtvivlad inne i mig började mörkret ta sitt fäste att jag skulle avsluta mitt eget liv för det var som om det hade ryckts bort framför mina fötter.

Att ta sitt eget liv var att lämna mina barn med ett sådant arv och sådan förtvivlan och det hade jag lovat dem att aldrig mer försöka göra om. Men där jag var så såg jag inte det jag såg bara att jag behövde komma till Kimmen och jag förstod inte varför det gjorde så ont i mig.

Jag satt uppe vid hans grav och stora tårar trillade utefter mina kinder, inte en gråt som går över utan den sitter så djupt i ditt bröst att du knappt kan andas.

När man är vid sitt barns grav så är man inte tyst man skriker, gråter och försöker säga något som låter vettigt för det egna huvudet. Jag gjorde det jag hade gjort sist för jag tycktes inte få något svar på frågorna jag ställde.  Jag bad återigen Ärkeängel Zadkiel att hjälpa mig.

För er som inte vet vem han är så är han den Ärkeängeln som hjälper dig till och stärker din förmåga att ta emot och förstå budskap du får från dina egna änglar. Oavsett hur du får svar så tar du bara dom till dig för det är svar på dina böner. Jag låg ner vid graven och vägen upp till att hoppa vid tågspåret var bara några få meter, det var det eller att lyssna på svaren på mina frågor. Jag sa högt rakt ut att jag skiter i det här jag tänker avsluta om ni inte talar om för mig vad jag ska göra för jag förstod inte vad de ville genom att ta mitt barn. Plötsligt avstannade allt och jag fick ett lugn i mig en känsla av att jag inte var ensam det var något som jag inte såg.

När man får en fullständig frid i sitt bröst när man har sådan sorg så är det när ditt barns eller annan käresta går in i varandras ljus. Jag kunde inte se min son för det hade gått alldeles för kort tid men jag kunde känna honom, jag kunde också känna att jag inte skulle ta livet av mig jag skulle göra något annat.

Jag torkade mina tårar och var så säker på att svaret skulle komma att det bara behövdes översättas innan det kom till mig. På riktigt min cykel rullade hem själv jag rörde nästan inte mina trampor.

Jag har hela tiden känt av den där osynliga handen men nu kände jag verkligen att de var oroliga för mig och ville förhindra att jag gick upp på spåret. Jag vet att jag kände den där friden enda fram till min bostad och att jag gick upp till lägenheten med en undran över vad som var på gång något var det.

De tankar du får in i ditt huvud när du frågar efter hjälp, som bara kommer. Men  du vet att det kan inte vara du själv som tänker detta. Nu behöver du lyssna på svaret som du får efter frågan, och ta det till dig.

Oavsett hur det kommer så är det svaret på din fråga. på .  Var det någon låt på radion, eller något som sas på tv, eller åkte det förbi en bil med konstiga siffror eller kollade du på klockan och det stod 11.11 allt är budskap. Var det en helt främmande tanke som dök upp i ditt huvud?

Våra änglar talar med en frekvens som våra öron inte kan höra, de på andra sidan som har varit där länge talar med ord som inte hörs munnar rörs inte utan det är helt och hållet telepati som vi kan utan att vi vet det. Man lär sig skilja på de som talar till dig, då blir det röster. Men inte röster som du hör när du talar i vanligt samtal.

Det kan låta som det tjuter i dina öron ingen annan hör det endast du vet att det är någon som försöker göra dig uppmärksam. Dina änglar och guider kommer inte om du inte ber dem de är med dig hela tiden och lämnar dig aldrig men gör sig inte till känna förrns du ber dem vara hos dig. Och jag bad det lovar jag och jag fick svar och den kvällen förändrades hela mitt liv.

Kärlek och ljus ?❤?

Sorg

I hela mitt liv har jag gått på nit efter nit och ibland har det känts som jag har det inristat i min panna.  Att allt skit i världen ska hända mig.

Men det här som hade hänt nu var det värsta någonsin och jag kunde inte backa bandet.

Jag hade en jordängel med mig  den första tiden,  som fick ut mig i luften. Det var en underbar sommar som vi hade och mitt i den befann jag mig,  och önskade inget annat en regn och rusk,  så jag kunde få låsa in mig.

Min fina Kristin handlade,  tog mig till havet där jag fann en sådan otrolig frid.  Varje gång jag badade kändes det som min son simmade bredvid mig.  Jag har förstått nu att det var en reningsprocess jag gjorde.

Jag har aldrig varit mycket för att bada men jag låg i hela tiden det kändes så otroligt renande. Min vän satte mig i sin bil och vi bara körde.  När det var som värst så låg hon på mig och lät mig skrika och gråta och hon grät med mig. En vän som jag hade berättat för om händelsen för så många år sedan och nu stod det klart för henne att det hände saker med mig som vi båda i början inte förstod.

Jag är henne djupt tacksam av kärlek för dessa veckor för jag vet att det gjorde så ont i henne också för hon är en nära vän till vår familj och hon kände min son.

Den andra jordängeln jag hade vid min sida var min älskade lillasyster Martina hon tog hand om resten av familjen,  när jag gick undan. Jag vet att hon hade svårt att nå mig men det var ok.

För henne hade jag också berättat för flera år sedan och hon var lika ledsen som alla andra men hon hon var tacksam att jag inte gått. Men många undrade om jag kunde se min egen övergång i nära antågande. Det gjorde jag inte, tro mig jag ville men jag kunde inte se någonting åt det hållet,  däremot var jag övertygad om att min psykolog hade haft rätt. Jag skulle inte dö, en del av mig skulle försvinna, själv skulle jag transformeras.

Jag la om hela mitt liv och slutade med så mycket som jag förut älskat och det kunde jag inte bara negligera. Varje dag satt jag och skrev till  min son, jag kände honom inte runt mig, men jag kände så mycket annat.

Jag kunde se allt som det bara öppnades framför mina ögon.   Jag såg träds energier och jag började se färger runt föremål som jag inte sett tidigare.

Och dessa nummer som dök upp överallt var jag en var, de hade dessutom börjat dyka upp hos min dotter och mina vänner såg det också.  Kanske hade det varit där hela tiden?  Men vi hade aldrig uppmärksammat det.

Min man och jag kunde inte vara nära varandra vi sörjde så mycket båda två,  så han pendlade mellan landet och vårt hem. Jag kunde bara vara i vårt hem och vid havet, allt annat gav panik.

Sorg är något som vi inte pratar om längre men det existerar i allra högsta grad. Vi gömmer det för det är så overkligt så vi kan inte ta det till oss, oavsett om det gäller sorgen att förlora sitt barn,  en förälder, eller någon annan separation så går vi in helt olika för det.

Jag har längst vägen sett hur mammor och pappor kliver in i sin sorg och aldrig kliver av, de lever och andas i den som om det inte finns något annat man slutar leva helt och hållet och ser bara ett stort svart hål.
Så var det inte för mig och jag förstår nu varför tidvis låg jag ner och skrek och grät men jag såg även ett ljus som jag vet nu var ett minne som låg i mitt bakhuvud.

Det finns inga rätt eller fel i sorg men jag insåg ganska snabbt att om min son skulle få frid så behövde jag göra något åt mig själv. För övertygelsen om att han såg mig var så stark och att om jag la mig ner rätt och slätt så skulle jag få en spark i arslet så jag kom på fötterna igen.

Något som jag gjorde under dessa veckor var att hedra min son, jag talade om för de som frågade om honom vilken fantastisk människa han hade varit, vilket ljus han hade i sig och hur otroligt kärleksfull han hade varit. Min son gjorde inte illa en själ under påverkan ja men aldrig någonsin medvetet han var den renaste själ jag vet och den enda han slog på ordentligt var han själv. Nu vet jag att han gick rakt upp dit han skulle därför att jag hjälpte honom härifrån, jag vet varför han gick och även om jag inte visste det då så var det en intuition att jag skulle göra det.
När vi håller i våra nära och kära som gått över och inte hittar ut ur geggan så kan de inte släppa och jobba med det de behöver göra. Det finns en anledning till att de går över och om vi kan förstå den så kan vi släppa.

Genom att bygga upp så runt våra käras gravar så håller vi dem kvar. Och vi slipper själva leva vårt liv. Det har betydelse, eftersom jag nu vet att min son och jag har ett annat band så förstår jag det. Vi har oftast levt liv med våra barn och föräldrar de är inte våran själsfamilj men vi är själsfränder, vi har gamla karman som inte lösts upp tidigare och därför är det svårt att släppa taget. Men genom att göra det så får den du släpper frid och du också.

Jag har inte slutat att sörja min son jag tappar fotfästet ibland, och jag gråter men jag ligger inte ner och jag känner en inre frid och jag vet varför han valde att gå det är vackert i all sorg att veta det. Och jag har släppt honom i hans arbete vilket gör att han kan göra det högsta och bästa för sin skulle och för mig och alla andra som är kvar här på jorden. Det finns en mening med allt ingenting är öde eller en slump och när vi alla förstår det då kan vi börja leva på riktigt.

Kärlek och ljus ???❤❤❤