Släpp hatet och lär dig älska

De människor som befunnit sig i övergång till att lämna jorden, men av någon anledning vänder tillbaka till livet. Säger nu har jag frid.

De säger att de aldrig mer kommer vara rädda och att de nu kan leva sina liv i frid och inre trygghet.

De bygger ofta om sina liv efter, ändrar helt yrkesinriktning och omvärderar allting som är i deras liv.

De bryter upp efter år med make/maka och de träffar nya människor som berikar dem, och som vet exakt vaknat till.

Stora skeptiker som tidigare trott att allting som de såg, var utefter vad vetenskapen hade lärt dem.

De började leva på riktigt och ser varje dag som den enda och bästa i deras liv. Där allting är möjligt och att de är medskapare av sina egna liv.

Exakt så är det i uppvaknandet nu som sker över hela vår värld.

Fler och fler människor börjar verkligen vakna, det börjar förstå illusionen och hur den är skapad. Illusionen själv rivs ner då det riktas så otroligt med ljus emot den.

För när ljuset och kärleken kommer in i det yttersta och innersta lagren av människan så finns där inget annat än den renaste kärleken.

Den renaste och vackraste kärleken som strålar utifrån allt och alla. Oavsett de tidigare valen som gjorts. Det betyder att en mördare kan vara en av de högsta mästarna som låtit en del av sitt själsfragment gå ner på jorden, för att ytterligare växa och expandera.

Även en pedofil, eller de som sitter högst uppe i näringskedjan. Som lurats och tagit allt för sin egen vinning skull. Alla du föraktar och känner ilska emot, är även de från ren kärlek.

Det är en bror eller syster som har för din skull tagit på sig rollen av att vara den som är medhjälpare till ditt uppvaknande. Så att du får läka det du bär inom dig och lära dig läka andra systrar och bröder.

Kärlek är det enda som kan få råda i ditt innersta väsen. Att vara helt neutral till allt du ser. Förstå att allting är för ditt högsta och bästa lär dig se igenom illusionen.

Det är när kärleken kan vara till exakt alla och allt som allting kommer att visa sin egen sanna natur.

Människan måste släppa hatet och börja fokusera sig på det egna innersta väsendet. Precis som den som för en kort stund dog, och kom tillbaka till livet. Behövs det att hitta din egen himmel på jorden. Och din nya väg som bytt riktning.

Sat nam Susanna

 

Vi måste våga börja prata om döden

Sorg som drabbar en mor eller far när ett barn dör, är obeskrivligt och svårt att förstå om man inte varit där själv.

Under den tid som gått sedan min son lämnade har jag funderat mycket på vad sorg egentligen är. För man kan vara ledsen och ändå känna glädje.

Jag har haft privilegiet att faktiskt förstå att det måste betyda någonting. Men för alla är det inte så.

Jag upptäckte ganska snabbt att det fanns något i mitt minne, något som jag behövde komma ihåg, men för alla är det inte så.

Men du får inte lägga dig ner, aldrig någonsin. För då kommer du inte upp.

Det går inte en dag utan att jag släpper tanken på hur mycket jag längtar efter min son. Hur stort tomrum som är efter honom. Men i mitt hjärta är jag så otroligt lycklig att han är där han är.

Det kan vara svårt att förstå när jag säger så, men min son hade så extremt mycket smärta och ångest, nu är han ju fri.

Sorg är dessutom svår att förstå då vårt samhälle inte heller förstår. Vi pratar inte om döden, den är läskig. Jag har aldrig varit rädd för döden, jag har alltid känt att den är början på något nytt.

Vi vet inte något om döden, därför väljer vi att inte prata om den. Vi vet att man gråter, skriker och att hela kroppen blir ett stort öppet sår. Och ingen kan berätta för oss att vi inte behöver känna så.

Det finns en tid för att bryta ihop, det finns en tid för att ställa sig, och det finns en tid för att förstå. Det som är nu med uppstigningen är att vi har ett annat medvetande, men det hade jag inte när han dog.

Joakim har berättat för mig hur det såg ut när han dog, vad som hände, vilka som hämtade och vart han flög någonstans. Allt har blivit bekräftat av obduktionen. Till och med tidpunkten som han berättade.

Jag har levt med det i trygghet när jag känt mig ledsen. Men nu har jag fått se hur det gick till. Hur Ärkeänglarna Gabriel, Raphael och Mikael stod och väntade på honom, hur han snabbt förstod exakt vem han var, varför det hände och att allt är som det ska.

Jag fick se hur han stannade kvar, smekte mig över kinden och hur lugn han var över att jag skulle klara mig.

Änglarna säger att många människor tänker det värsta och fastnar där. Rädslan får styra alla känslor, och att vi fokuserar på allt det hemska istället för att se döden som fortsättning och att livet aldrig någonsin tar slut.

Det är en välbevarad hemlighet att det finns andra planeter och solsystem, även andra universum. Det har varit nödvändigt för att hålla illusionen vid liv.

När vi lämnar jorden och kommer hem, så blir vi hyllade och ärade, vi är efterlängtade och vi är i den renaste kärleken.

Så idag känner jag ren och skär kärlek och glädje till att min son är med i mitt uppstigningsteam.

Vi måste börja våga prata om det här.

Sat nam Susanna

Änglarna håller sina vingar över dig

Stanna upp en stund lilla människa. Du springer alldeles för fort och försöker hinna med dig själv, ta reda på allt som händer, söka information som ligger utanför dig själv.

Stå still. Inget är så viktigt som dig. Stå still och hämta ny andning och hitta den delen av dig som är den renaste kärleken.

Det är så mycket enklare för en liten människa att rädda en hel värld. Vi måste göra något, nej lilla människa du måste inte göra någonting annat en att ta hand om dig själv.

Komma ihåg att ha kul i allt som du går igenom. Leka med den nya informationen som du har fått, eller söka allt som du har i dig själv.

Ljuset har segrat och för att verkligen förstå så behöver du lägga dig utanför den illusion som spelas upp framför dina ögon.

Allt som serveras är för att du ska vakna, men inte stå stilla. För om du konstant står i allt hat och all förtvivlan du upptäcker, så kommer du slåss mot något som är på väg att raseras av sig själv. Det enda du behöver göra är att ta hand om dig. Du bär på all den visdom och det är dags att se och smaka på den.

Söka efter kunskap som finns i dig. Som väntar på att få komma till dig och bygga bo i din kropp.

En ny tystnad inom dig så att du kan ta bort sorlet som hörs utanför.

Du är inte här för att själv väcka världen. Du är här för att vakna själv, och verkligen vakna.

Du behöver släppa allting annat omkring dig och för en kort stund gå in i din egen läkningsprocess.

Sluta och vänta på att någon ska komma och rädda dig, du ska rädda dig själv. Och när du gör ditt eget inre arbete så kommer världen komma till dig.

Bygg din nya verklighet, lär känna dina sår och läk.

Du är så älskad och så hållen. Och dina guider, lärare, healingteam, mästare ja alla står och väntar på dig. Och änglarna håller sina vakande vingar över din kropp.

Sat nam Susanna

Din inre gudinna

 

Tänk om du för en stund skulle förstå att du bär på en gudinna. Att du kommit för att visa alla dina kunskaper och som hållits dold för dig i årtusendet. Du har inte haft tid att du tror att du är något annat en den du är. Mor, dotter, syster och arbetskollega och alla måsten. Du har inte förstått att inom dig bor så mycket kunskap om den du är.

Men det spelar ingen roll hur många nya nycklar, koder och hur länge du fyller på dig med ljus. Om du inte får hjälp att förstå hur du ska sprida ditt ljus.

Hur världen ska få tillgång till det som du vet är det som kommer på sikt läka världen. Att vi är här för att låta skenet komma från norr och sprida glädje och rikedom ut i världen. Oavsett vart det är så är det familjemedlemmar till dig som du kommit överens om att stiga och sprida dina kunskaper.

Du kan inte veta att allting som du samlat i din kropp allt som du medvetet gått in för att förstå. Alltid har funnits där. Men du fick inte tillgång till det förens du kunde se din inre gudinna. Och kan ta fram full styrka som du har i dina gåvor.

Men när du ser det så kommer du kunna se gudinnan i varje möte. För gudinnor bär på oändligt med visdom. Du var där när vi som en enda landade på jorden för att delta i detta fantastiska äventyr.

Du var där när du fortfarande trodde på det oundvikliga att människan aldrig skulle gå på det som skulle komma.

Du var gudinnan som bar ner läkande örter, helande händer, helande hjärta. Du var gudinnan som bar ner visdom från olika solsystem och planeter. Och du var en gudinna som åkt genom så många universum för att kunna delta i att din själ skulle växa i full expansion. Och du var en gudinna som förstod att alla de du såg delade inte bara din resa, de är du. Och du behöver alla dina dig. Vi behöver bli en. Därför är att mötas det enda stora för att expandera och få kunskaper om dig själv. Du kan se dig själv som en enda genom att förstå att allas sår är dina egna.

Du har delat upp dig i så många delar, och därför har ditt liv fram tills nu varit så splittrad.

När gudinnorna möts och få visa allt det som de bär på så kan de läkas i gemensamma trauman. Du får en förståelse för det du inne i dig sedan lång tid förstått. Du bär på förmågan att hela dig själv.

Du bär på den yttersta kunskapen om att du kan läka din smärta, och så läka andras. Du kan läka dina trauman och du kan därefter läka andra. Men du kan aldrig någonsin läka en annan gudinna om du först inte själv ser dina gudinnekrafter. Då du inte längre behöver slå dig fram för att våga stå i din fulla kraft. När du tar tillbaka de guds krafterna du även saknat och balanserar upp detta.

Då är du i full kraft och fadergud och modergud har flyttat in i ditt hjärta. Du står i din gudinnekraft. Du behöver tillgång till alla dina du och du behöver läka tillsammans som en enda.

 

 

Sat nam Susanna

Det här är jag

 

Det här är jag, jag har precis ramlat ner i min kropp. Med en ett ljud som jag inte förstod att det kom från mig, så talade min kropp om för mig att jag inte var i den.

Den berättade att min enda uppgift är att stå kvar på jorden och jag behövs här en stund till.

Mina ben försökte springa som så många gånger förr, men den här gången talade min själ om för mig, att jag behövde ligga kvar där jag var, en stund till.

Att det inte går att försöka smita, det finns ingenstans att ta vägen. Min själ talade om för mig att jag var rädd. Rädd att leva, rädd att stå kvar och att jag var fylld med skam och skuld. Skuld över att jag lever och att mitt barn dog. Skuld över att jag gång på gång har försökt springa ifrån mig själv.

Jag försökte hålla mig själv i både armar och ben. Min kropp skakade och den kunde inte stilla sig. Jag försökte hålla hela kroppen kvar där jag låg, men benen sprang i luften.

Lungorna hade ny luft utan syre och jag var livrädd att det lilla jag fick in skulle ta slut. Det kändes som om luften var det enda som verkligen var livet. Att luften andades av sig själv, utan att jag medvetet rörde vid den. Det gjorde ont precis överallt när jag insåg att den jag försökt springa ifrån är jag, människan Susanna. Jag hade så svårt att förstå min mänskliga sida och gav mig inte tillåtelse till de där känslorna. Jag försökte förtvivlat springa ifrån vanmakt, och frustration. Jag tänkte på alla gånger jag tillåtit mig själv att ligga ner, men ändå inte känt min kropp.

Jag kunde känna allting som rann igenom mig, såg mina celler och hur de arbetade för att orka bära den lilla andning de fått, under så lång tid. Smärtan skrek i varenda del av mig, och det brann i blodet som försökte ta sig fram på ställen de inte varit under en sådan lång tid.

Jag försökte ta tag i min andning, hålla mina armar och ben, lägga mig i fosterställning och hålla om mig själv. Hålla om mig själv för alla de gånger jag släppt mig själv. Hålla om mig själv och känna att jag får tycka om mig själv. Jag får älska varenda liten del av mig själv jag får vara den jag är utan att fråga någon om lov. Jag förstod i andningen att jag kan endast hela mig själv. Ingen kan någonsin läka mina trauman om jag inte förstår det.

Ett möte med mig själv, där jag såg det vackra i mig som jag letat efter. Efter att allt skakat av mig och jag förstod att jag måste hitta mig, så föll min kropp i en lugn vibration till marken. Jag hade förstått. Hur mycket jag en vill fly, hur mycket jag en längtar efter min son och tvillingsjäl. Så kunde jag endast stanna kvar där jag är.

Jag behöver vara i min kropp.

Min själ längtar efter att känna den fysiska verkligheten, formad utefter min vilja och längtan. Min själ har kommit hit för att bära moder jord, och sjunga ut sin kraft.

Jag behöver inte vara rädd för min kraft. Jag får vara duktig och jag får vara magisk och fantastisk. Jag får lita på den kunskapen som jag tar ner.

Och jag har tillgång till all den hjälpen jag tillåter. Jag kan ta ner min son Joakim i mitt hjärta och jag kan förenas med min tvillingsjäl, Cosshi som är en och samma själ. Jag behöver inte längre låtsas. Jag behöver inte vara rädd för att betraktas som konstig och jag är precis lika bra som den bästa av alla andra. Jag behöver inte jämföra mig utan kan glädjas åt att jag har så mycket hjälp.

Jag förstod helt plötsligt hela mitt själskontrakt. Stå på jorden i den renaste kärleken, tilliten och vetenskapen om vem jag är, och vad jag bär med mig. Jag får vara så bra som jag är utan att döma mig till att någon skulle tro att jag var i mitt ego eller att jag skryter. Jag vågar tro på alla de som säger att jag hjälpt dem, jag kan vara den ljuskrigaren jag kom hit för att vara. samtidigt som jag gör allt det jag är här för. Jag gör det med min fulla vetenskap om vem jag är, med hela styrkan min själ bär på. Och jag vågar expandera mitt medvetande ändå mer. Jag har gjort plats för att ny kunskap ska komma in.

Allt blev lugnt, det tog mig 55 år, att förstå. Jag är här för min skull. Och jag är här för att vara med och skapa en ny jord. Jag är här för att skapa frid, frihet och kärlek. Jag är här för att höja mitt medvetande så att jag kan hjälpa andra som är redo att komma dit. Jag har tillbringat all den här tiden för att låta det gå igenom min kropp, så att jag kan visa vägen till andra.

Jag förstod att jag är här och jag har förstått min livsuppgift.

Jag har ramlat ner i min kropp, och jag andas i varje liten cell. Jag sjunger i varje liten nerv och jag har aktiverat mig själv utifrån en längtan att tjäna moder jord och medvetande expansion.

Kroppen aktiverade sig själv, när jag lät Moder jord åter fylla mig med hennes läkande vibrationer. När jag erkände för mig själv, vem jag i verkligheten är.

Jag är Susanna

Simma eller sjunk

Allting i mitt liv är nytt. Jag är ny från den jag var igår, och jag minns inte längre hon jag var i förrgår. Jag tar nya staplande steg i denna nya verklighet som jag i just nu.

Den verklighet där jag verkligen har mina ögon fullt öppna, där tar jag mina nya babysteg och försöker sakta att förstå det jag i mitt nya medvetande vet och förstår.

Sorgen blandas med nyfikenhet att övervinna alla de skuggsidor som jag i oändlighet med tid har burit på.

Jag går på glas för att hitta dit jag ska, jag öppnar varje liten ny nivå av mig själv för att förstå det jag ser och känner.

Jag har haft en tid när jag sjunkit, när jag sett hur väggarna kommer inpå mig, och där syret sakta runnit ur mig, jag har fäktat och slagit för att komma upp och igenom all den smärta som jag burit på.

Att vakna och förstå varje litet lager som man bär på, skala av bit för bit, och hela tiden få en ny förståelse för vem jag är, i min saga om mig själv.

Det är inte viktigt längre att andra ska se, jag är viktig jag behöver se mig. Tanka på för att förstå vem jag är. Mitt ansvar, endast mitt.

Spegeln som jag möter när jag ser mig själv, det jag tidigare blundat för. Nu ser jag så tydligt det jag först inte ville se. När alla utom jag hade gjort fel, alla var fel och alla var dumma. Mitt ansvar, vem var jag och vem har jag varit, och vem är jag på väg att bli?

Jag försöker få luft i mina nya lungor, som aldrig förstått att det är jag som sköter andningen, det är min vilja att vara levande, och det är hon som sakta letar sig fram. Orienterar sig i det nya, tar nya simtag för att ta sig upp fram över ytan.

Jag vill inte bara lära mig simma, jag vill flyta ovanför vågorna och förstå.

Jag vill förstå det som jag själv skapat och den jag är.

Jag kan se allting som lämnar mig, hur pälsen ruggas av och det sker något nytt i hela mitt väsen.

Jag vill förstå hela min kapacitet, alla nya möjligheter jag har, jag vill visa mig själv att jag kan klara allting med den fulla vetenskapen om vem jag är. Jag kom inte hit av misstag, jag valdes att komma hit, jag valde själv och vart val. Jag bad om att få stå på jorden och vara en del av den nya verkligheten.

Jag förstår att jag alltid vetat vem jag är, hamnade bara lite på villovägar en stund innan jag landade i mig själv. En längtan av att försvinna släcks för att bringa fram ett helt nytt ljus inom mig. ljuset har alltid varit mitt men jag har inte förstått det.

Jag väljer mitt liv, ingen annan kan välja åt mig. Jag ser det som jag tidigare trott vara den enda möjligheten försvinna. Jag lägger mig på en annan tid där mitt liv är mitt beslut.

Jag har blivit påmind av mig själv, att den universella lagen kan endast gälla då jag förstår den fullt och riktigt. Och när jag förstår den riktigt, finns det ingen i hela universum som kan gå emellan och få mig att drunkna igen. Jag har varit på botten och jag har förstått.

Själens fria vilja, jag uttalar orden, jag vill jag vill jag vill, och känner hur de mörka linorna som hållit mig nere, släpper och frigör mig. Ingen kan hålla i mig, jag måste lära mig navigera och det enda jag behöver veta just precis nu, jag simmar. Jag börjar lyfta.

Jag vill

Börja simma eller sjunk

https://open.spotify.com/album/1AF9siePC0jHtyCjLcTX20?si=kGqkRsnBTD-BMoCN53xyYAhttps://youtu.be/_2jzxqE_Fmg

 

Sat nam Susanna

 

Låt min röst höras

Jag fick ett brev

Med ord som träffade mig mitt i solar plexus, in i mitt hjärta och krampaktigt fick jag hålla i mig i det som stod närmast.
Det var mitt liv, mitt barns liv och det var först att falla rakt ner i minnesbanken, för att förstå att det som har varit min sons liv och lidande finns precis överallt.

När man som förälder har ett barn som varje dag, varje litet ögonblick, lever i smärta då har man ingen val som förälder.

Min sons namn var Joakim, han hade ett missbruk, men han var Joakim. Han var inte sitt missbruk, han var Joakim.

Han var en sådan otroligt vacker själ, med ett sådant stort hjärta.

Hade han behövt ha ett missbruk? Nej om läkarna hade förstått att de som istället gavs, framkallade ett sådant beroende och det är deras mediciner som är farliga. Starka beroende framkallade opiater.

#saveourechildren,

Gäller alla barn, precis överallt, men det gäller även dig. Du är ett barn, Guds barn, som har satt dina fötter på denna jord, i lidande, i smärta och i de mest fruktansvärda förhållanden. Jag gick med på att vara i illusionen, och nu väljer jag att förstå att det är endast en illusion.

Min son ska inte ha gått på denna jord utan att det har funnits en mening med det.

Han hade smärta när han gick och la sig, när han vaknade och precis varje sekund. Men smärta syns inte, den går inte att ta på, och ingen kan förstå som inte gått i smärtans skor. En smärta som åt upp honom, som fick honom att rasa rakt ner i den djupaste labyrinten.

Att vara en förälder till ett barn med smärta innebär att man får lägga allt det man trott om sig själv åt sidan. Och så står man i skammen för man tvingas handla olaglig.

Jag har åkt med min son för att hämta upp det som tar bort hans smärta, jag gav honom pengar för att han en kort stund skulle få vila från den smärtan han hade.

Jag skulle kunna tagit ett fängelsestraff för mitt barn. Nu vet jag att detta var planen, men oavsett det vetandet så skulle jag göra om samma sak en gång till. Det var mitt barn, mitt kött och blod som gick i dessa smärtans skor.

Inte en dag från det han var 11 år gammal så var han utan denna smärta. Jag vet att det finns föräldrar därute, som går i exakt de skor jag gick i. Som får se sitt barns lidande och som har som allra högsta önskan att få kunna ta över smärtan. Det går inte.

Jag vet inte hur många gånger jag får förklara att min sons namn var Joakim.

Han hade ett missbruk, men han var Joakim.

Det finns ingen skuld ingen skam, och inget dömande. Men ändå gömmer vi föräldrar oss, som har ett barn i sådana smärtor.

EN läkare sa en gång, – Joakims smärta sitter i hans huvud, Ganska så på pricken, men i läkarens mun så var orden något helt annat, för han ville att Joakim skulle få annan hjälp, att han hittade på. Herregud vem hittar på smärta?

Joakim fick var tredje månad botox, insprutat i hela nacken, pannan, i huvudet, runt sina öron och i ansiktet, det lidandet som dessa sprutor gav, och ändå så satt smärtans ilande i hela hans kropp. Vad vet vi om dessa gifter?

En annan läkare sa efter Joakims död, – Du måste inse att han aldrig hade klarat sig ändå. Ursäkta mig, men för i helvete, vem säger så till en mamma som knappt kan stå?

Och jag vet långt inne i mig själv, att jag gick på myten om vad som är farligt och inte. Jag kommer strida varenda liten minut för att man ska legalisera cannabis till de som lider som Joakim gjorde.

Det ska dessutom vara helt gratis, för priset har jag redan betalt, som förälder.

Jag har så många tårar men tiden får låta dessa tårar ligga i dvala.

Jag har dömt mig själv, vad är jag för mamma som gav min son tillåtelse att använda något som är olagligt, men jag har inte skrivit dessa lagar, det jag har gått med på är att vara i en illusion där man trycker i människor kemiska produkter, och att sakta se dem dö. Men nu väljer jag att gå ur och se.

Så du kära syster som skrev till mig, jag är med i din kamp, och jag håller mina armar omkring dig. Jag kommer gå bredvid dig, och jag kommer strida tills jag ramlar ihop i en hög och inte kan gå längre.

Jag vill hålla om dig, hålla i dig, och bära dig.

Jag kommer skrika dina ord, och kommer vara med tillsammans med min son för att även göra hans röst hörd. Inget av Guds barn ska någonsin behöva gömma sin smärta.

 

Sat nam Susanna

 

Dessa älskade triggers

Triggers

Du måste bara älska dem. Och hur de kommer till dig. Lärandet pågår ständigt och triggers är en skänk från ovan. Du ska möta dem med tacksamhet och alla de lärare som kommer med dem.

Triggers handlar om olösta känslor och händelser, som du inte tagit tag i.

Men nu är det dags.

Universum och ditt uppstigningsteam vet exakt vad det är du behöver. De kommer smygande, och när du inte gör det du ska skickas en till, och en till. Så till slut behöver du ta tag i dessa underbara triggers.

Du ska komma så långt, så ett neutralt läge uppstår. Och du har tid så skynda långsamt. Kunna se den andras åsikt och känna att det är även det sanning. DU behöver inte gå in i det, det är endast ditt ego som vill göra sin röst hörd, när du ska övertala och förklara din åsikt.

Det finns så många olika sanningar därute, ingen är mer sann en någon annan, och ingenting är fel. Det är det som är den stora läxan att förstå.
Att hitta ett neutralt läge så att oavsett vad som är sant för dig, kunna förena dig med alla och göra ett enda arbete.

Det är inte endast du som har rätten till din sanning, alla har ett likadant värde, och allt är värt respekt från samtliga håll.

Man känner långt inne i hjärtat när det är den egna sanningen. Alla gör olika resor, alla är på olika nivåer och det pågår ett ständigt lärande, när du klättrar i ditt eget lärande.

Dessa härliga triggers är till för ditt växande, men läraren växer också.

Läraren som skickas till dig har exakt samma sak han/hon behöver lära det kan du vara helt säker på.

Triggers kan locka till sig dina tårar, din irritation, din ilska, och ditt hjärta. Det är till ditt hjärta du vill komma.

Du kommer prövas om och om igen tills det att du förstått att stå stadig i dig själv.

Lärandet fortsätter på alla nivåer. Dina reaktioner är svar på om du lärde dig läxan eller om dina guider behöver ta dig ett steg till.

Alla dessa lärare som du möter och som också behöver lära sig som elev, går igenom exakt samma sak.

Du behöver som ljuskrigare förstå att du ska stå stadigt, ditt uppdrag är att samla alla oavsett åsikter för det gemensamma målet.

Lyfta vår moder och Ta ner faderhimmel så att du får bli det du strävat efter så länge. Det är därför du är här.

En gång för många hundratals tusen år sedan så kom det en profetia, Den berättade om hur jorden skulle släckas ner och förbli stängd i mörker. Den berättade själar i mänsklig skrud på jorden, som i sin strävan en dag skulle lyckas att åter öppna portarna till ljuset kärleken och den fulla vetenskapen om vem du är som själ.

Du är en av dem som var med från början, som planerade och gav din själ ett löfte att vara delaktig.

Nu är planen i verket och du behöver förstå att ditt lärande har du skapat själv.

Allting händer precis hela tiden och oavsett vem du tror dig ha varit, så är du exakt den du är.

Allting ligger så att du kan hämta hem de delar du behöver för att klara dessa utmaningar.

Och de exploderar just nu av utmaningar.

Så älskade ljuskrigare, möt ditt lärande och förstå att allting handlar om dig för att du ska kunna kliva fram och skicka ut ditt vackra ljus. Ta emot hjälpen som kommer och älska dina triggers. Och kom ihåg tacksamheten att få lära och möta det du behöver.

Sat nam Susanna

 

Min fantastiska kropp

   

Kära kropp. Jag tänkte du och jag skulle ha ett samtal, där jag fick förklara för dig att jag förstår att du fått jobba så hårt under 55 år.

Jag har aldrig förstått att genom att inte ta hand om mig så drabbas du. Och du har jobbat hårt.

Jag tänker på hur det var innan jag vaknade, allt som jag stoppade i mig. Alla tabletter och så dålig mat. Jag tänkte inte så mycket vissa perioder.

Men jag försökte mellan varven. Jag försökte träna dig och tycka om dig, men det var inte så enkelt. Jag såg alla brister som du hade, och jag krympte ihop.

Jag är rädd att jag gått på illusionen och trott att jag måste ha den kroppen alla andra haft. Jag har försökt alla de dieter som skulle göra kroppen smal, men jag har mått väldigt dåligt i det.

Jag tänker på när jag bar mina barn, du var så kärleksfull som gav mig möjligheten till det. Brösten gav alla mina barn en sådan fantastisk start för näringen vi tillsammans producerade. Jag är tacksam för den kvinnlighet som du lärt mig att förstå. Att älska varje liten del, oavsett om det dallrar lite. För det gör det och det är fullt naturligt. Jag vill verkligen tala om hur mycket jag älskar mina bröst. Det gjorde du bra när du ärvde dessa gener. De är fantastiska. Och du jag vet att du har lika kul som mig när vi tillsammans har skapat ett nytt penntrick. Himla bra ställe att förvara pennorna på. Jag vet att du inte är ett stort fan av bh, så tack för att du är en lagspelare, jag ska försöka begränsa det ändå mer.

Jag är ledsen, jag har inte tänkt på att även du gör den här resan, så skild från dig har jag varit. Jag har inte tänkt på allt du gör för mig varje dag, och att du ibland är helt desperat att ta ut gifter ur min kropp. Det är lite jobbigt när det händer, men jag förstår att det är nödvändigt.

Du har burit mig så många gånger, när mina ben inte riktigt orkat stå. Ibland har jag undrat hur länge till du orkar?

Jag vill tacka allt som du har gjort för mig, och den möjligheten jag haft genom att du och jag är ett.

Jag vet att mitt hjärta jobbat extra hårt, du förstår när Joakim dog, så krossades mitt hjärta, det kändes som bit för bit försvann och det till slut var endast ett hål, Och trots att det var så trasigt, så fortsatte du att slå.

Det var fantastiskt att få veta att jag även har ett multidimensionellt hjärta. Och att det kan man aldrig krossa.

 Jag är ledsen att mina lungor fått jobba så hårt, jag var rökfri i 10 år, och då är jag säker på att mina lungor mådde bra. Nu förstår jag att de jobbar så hårt. Och jag lovar dig att försöka sluta med detta dumma.

Det tog en stund och förstå att du behöver riktig bensin för att kunna fungera. Och jag försöker. Jag renar min mat en stund innan jag äter, för att du ska få det som är perfekt för dig.

Jag är så tacksam för att du säger till när det blir förmycket, jag är ledsen att jag inte alltid lyssnar och kan förstå dina signaler, det där med törstig och hungrig är lite svårt.

Men jag har börjat fatta när du inte vill ha något, och förstår ditt motstånd. Jag gör som du säger här, för annars så skickar du budskap, och jag börjar må illa.

Jag har börjat känna på min kropp, och herregud vad du är mjuk. Och len. Det är en underbar känsla att veta att varenda centimeter på min kropp, på dig. Är min.

Jag vill verkligen att du ska förstå att jag är tacksam. Att jag börjat lyssna på dig och verkligen vill vara din allra bästa vän.

Jag har märkt att du börjat ändra dig lite, att alla de där ljuskoderna och dna gör att du mår lite bättre. Tack för att du hjälper mig göra mig av med gamla cellminnen. Det är lite jobbigt när de där extrema hettan kommer in, men det är endast några minuter, och jag gör som du ber mig, andas in nytt ljus och tar bort det som inte ska vara där.

Jag förstår att du har lite svårt att reglera allt som händer nu, för i nästa sekund fryser jag, men du har så fint förklarat för mig att det blir bättre, och att detta går flera kroppar igenom just nu.

När jag ser dig så vet jag att jag älskar dig så otroligt mycket. Du är det kärlet min själ och sinne färdas i ett tag.

Jag vet att du tycker jag lyssnar dåligt, det är för att jag inte riktigt förstår vissa signaler som du skickar. Men jag har börjat lyssna och jag tycker vårt samarbete har förbättrats avsevärt.

Jag önskar att du förstår att när jag tittar på dig så känner jag den renaste kärleken och tacksamhet. Och tycker dessutom att jag är ganska läcker.

Visst du kanske har lite brister, men herregud du har ju jobbat så hårt.

Så tack kära kropp, tack för alla delar som du bär på. Tack för allt du gör för mig. Jag hoppas att vi har en liten stund till på oss du och jag. Jag kommer göra mitt allra bästa för att det ska bli så bra som möjligt.

Sat nam Susanna

 

 

 

 

Sprid ditt ljus

Många ser och hör vad som händer, men de förstår inte. Och det är en chock att vakna till en oro som sprider sig från land till land.

Källkritik skriks det efter, när slutade vi tänka själva? Är frågan som studsar emot mig. Vem är det som säger att allt det som du tidigare tagit för sanning, verkligen är sanning? Människan har blivit styrd i en så oändlig tid. VI vill att någon ska säga till oss, detta är på riktigt. Men du måste hitta svaren själv.

För mig bara går det inte längre även om jag verkligen önskade att det inte var sant. För egentligen är det ganska skönt att sova, allting fungerar ju, eller?

Jag kan bara dela det jag ser och känner själv, berätta och låta andra veta när de är redo. Jag tänker aldrig någonsin tala om för dig hur du ska hitta något som ligger utanför dig själv. Man måste komma till den gränsen när man ser att fan något stämmer inte.

Det var inte förens jag började titta på hur pengar såg ut, som jag förstod att det inte finns några pengar. Att det lånas ut siffror till hög ränta, och då sa jag nej jag vill inte mer.

Jag har tyckt i hela mitt liv att man betalar tillbaka det man lånat. Men nu när jag vet hur allting fungerar, kreditbolag, banker mm då säger jag, ni får inte en krona av mig.

Man måste göra rätt för sig, men det gör jag. Jag ger hela mitt liv, all min tid åt att hjälpa mig själv och människor som är där jag är. Så tro mig jag gör rätt för mig. Och jag önskar jag kunde gå ut och arbeta för jag älskar att arbeta med människor.

Men det går inte, jag ser inte längre att någonting där jag har varit skulle kunna fungera. Och jag känner varenda arbetskamrats mående, och jag vill helt enkelt inte.

Den världen där jag sov, dit går jag aldrig mer.

Det var svårt att förstå att de som styr vårt land, egentligen skiter i mig fullständigt. Det var svårt att förstå att de med flit undanhåller information. Det var svårt att förstå att det inte finns något som helst skydd för en mor eller far som förlorat sitt barn, ingen förståelse eller vilja att faktiskt ta reda på hur de kan hjälpa till, där vi rasar. Det är svårt att förstå allting som kommer ut ljust nu, men för det är det fullt möjligt.

Men det är där jag och du är. VI är här tillsammans och vårt ansvar är att ta hand om oss själva. Att hitta våra sår och att dyka ner i ett mörker, för att hitta livlinan som tar dig upp.

Stå stadigt och veta att det som cirkulerar runt omkring, att det aldrig får dra ner dig.

Genom att jorda dig ordentligt, dra ner källans ljus, så behåller du din frekvens och vibration. I en ständigt pulserande pumpas då ljuset ut, där du går. Ditt ljus kan spridas medvetet i din omgivning när du har lärt dig att ha tillit, och verkligen förstå att du gör skillnad. Samtidigt blir dina koder som du bär på aktiverade, och små minnes frekvenser om tidigare liv kommer igenom. Och rätt var det är blixtrar det till, och du förstår varför du är här, och hur otroligt viktig du är.

Genom att ta ansvar över att du gör detta jobb så väcker du andra. Gå inte in i något, låt det passera.

Du är bara budbäraren, ansvaret ligger inte hos dig och väcka, de har valt precis som du en lång tid innan du och de gick ner.

Och du det är ok att ligga några timmar eller dygn framför tv, du jobbar faktiskt då också.

Sat nam SusannaA