Simma eller sjunk

Allting i mitt liv är nytt. Jag är ny från den jag var igår, och jag minns inte längre hon jag var i förrgår. Jag tar nya staplande steg i denna nya verklighet som jag i just nu.

Den verklighet där jag verkligen har mina ögon fullt öppna, där tar jag mina nya babysteg och försöker sakta att förstå det jag i mitt nya medvetande vet och förstår.

Sorgen blandas med nyfikenhet att övervinna alla de skuggsidor som jag i oändlighet med tid har burit på.

Jag går på glas för att hitta dit jag ska, jag öppnar varje liten ny nivå av mig själv för att förstå det jag ser och känner.

Jag har haft en tid när jag sjunkit, när jag sett hur väggarna kommer inpå mig, och där syret sakta runnit ur mig, jag har fäktat och slagit för att komma upp och igenom all den smärta som jag burit på.

Att vakna och förstå varje litet lager som man bär på, skala av bit för bit, och hela tiden få en ny förståelse för vem jag är, i min saga om mig själv.

Det är inte viktigt längre att andra ska se, jag är viktig jag behöver se mig. Tanka på för att förstå vem jag är. Mitt ansvar, endast mitt.

Spegeln som jag möter när jag ser mig själv, det jag tidigare blundat för. Nu ser jag så tydligt det jag först inte ville se. När alla utom jag hade gjort fel, alla var fel och alla var dumma. Mitt ansvar, vem var jag och vem har jag varit, och vem är jag på väg att bli?

Jag försöker få luft i mina nya lungor, som aldrig förstått att det är jag som sköter andningen, det är min vilja att vara levande, och det är hon som sakta letar sig fram. Orienterar sig i det nya, tar nya simtag för att ta sig upp fram över ytan.

Jag vill inte bara lära mig simma, jag vill flyta ovanför vågorna och förstå.

Jag vill förstå det som jag själv skapat och den jag är.

Jag kan se allting som lämnar mig, hur pälsen ruggas av och det sker något nytt i hela mitt väsen.

Jag vill förstå hela min kapacitet, alla nya möjligheter jag har, jag vill visa mig själv att jag kan klara allting med den fulla vetenskapen om vem jag är. Jag kom inte hit av misstag, jag valdes att komma hit, jag valde själv och vart val. Jag bad om att få stå på jorden och vara en del av den nya verkligheten.

Jag förstår att jag alltid vetat vem jag är, hamnade bara lite på villovägar en stund innan jag landade i mig själv. En längtan av att försvinna släcks för att bringa fram ett helt nytt ljus inom mig. ljuset har alltid varit mitt men jag har inte förstått det.

Jag väljer mitt liv, ingen annan kan välja åt mig. Jag ser det som jag tidigare trott vara den enda möjligheten försvinna. Jag lägger mig på en annan tid där mitt liv är mitt beslut.

Jag har blivit påmind av mig själv, att den universella lagen kan endast gälla då jag förstår den fullt och riktigt. Och när jag förstår den riktigt, finns det ingen i hela universum som kan gå emellan och få mig att drunkna igen. Jag har varit på botten och jag har förstått.

Själens fria vilja, jag uttalar orden, jag vill jag vill jag vill, och känner hur de mörka linorna som hållit mig nere, släpper och frigör mig. Ingen kan hålla i mig, jag måste lära mig navigera och det enda jag behöver veta just precis nu, jag simmar. Jag börjar lyfta.

Jag vill

Börja simma eller sjunk

https://open.spotify.com/album/1AF9siePC0jHtyCjLcTX20?si=kGqkRsnBTD-BMoCN53xyYAhttps://youtu.be/_2jzxqE_Fmg

 

Sat nam Susanna

 

Leave a Reply