Select Page

Bildresultat för sprickor

Vi vet aldrig vad en människa bär på för sår. Många gånger syns det inte utanpå vad som försegår på insidan.

När jag mådde som sämst gjorde jag allt för att det inte skulle synas utåt. Varenda rynka som syntes satte jag botox i. Det fick inte finnas några sprickor.

Vi vet inte vad någon bär på ibland vet vi knappt vad vi själva bär på. Men genom att öppna munnen och berätta om det som är dig närmast, så läker vi varandra oerhört.

Genom att inte dömma det vi ser eller hör, så bereder vi rum till varandras läkande.

Jag önskar att någon hade sett mig. Jag önskar att någon hade sagt till mig att mitt liv inte var värst. Jag tittade på vad andra skrev i sina liv, och det var endast perfektion jag hittade.

Det var en som sa till mig när jag skrev om mitt mående på facebook, att det kunde man inte göra. Man skulle inte blotta sig och visa sin sårbarhet. Men för mig ligger det en oerhörd styrka i att visa sin sårbarhet. VI går alla med den längst in i vårat hjärta. Vi känner skam då vi inte mår som alla andra.

Men jag har lärt mig att alla går med dessa känslor. Och att vi tillsammans har ett ansvar att läka det både inom oss själva, och till andra.

Det är så otroligt lätt att säga att någon är psykiskt sjuk, med vilken rätt sätter vi dessa stämplar på någon?

Vi dömer varandra utifrån de sprickor som går igenom. Men dessa sprickor är livet. Livet som visar sig runt våra ögon och panna. Det är livet som ibland inte är så snällt. För att vi inte är snälla mot oss själva.

Det går inte längre att dölja, vi blir fler och fler som väljer att visa våra sprickor, erkänner att vi inte är på den aldra bästa platsen i våra liv.

Genom att visa upp dessa sprickor och våga blotta oss så förmedlar vi styrka ljus och en massa kraft.

Genom att visa varandra sårbarheten som bor i vårt hjärta så ökar vi kärleken till oss själva och alla andra.

När vi lägger allting utanför oss själva och ser alla andras fel och brister så blir det ändå mer sprickor i vår innersta kärna.

Riktig lycka kommer genom att vi förstår de sprickor som vårat ansikte visar upp. Genom att stolt titta på oss själva med den djupaste kärlek.

När sprickorna inte längre syns i det ansiktet vi tycker är vackert och vi heller inte skäms för att visa upp dem. Då kan vi nå fram till den äkta kärleken för oss själva och allt annat levande som existerar.

Sat nam Susanna