Vi måste våga börja prata om döden

Sorg som drabbar en mor eller far när ett barn dör, är obeskrivligt och svårt att förstå om man inte varit där själv.

Under den tid som gått sedan min son lämnade har jag funderat mycket på vad sorg egentligen är. För man kan vara ledsen och ändå känna glädje.

Jag har haft privilegiet att faktiskt förstå att det måste betyda någonting. Men för alla är det inte så.

Jag upptäckte ganska snabbt att det fanns något i mitt minne, något som jag behövde komma ihåg, men för alla är det inte så.

Men du får inte lägga dig ner, aldrig någonsin. För då kommer du inte upp.

Det går inte en dag utan att jag släpper tanken på hur mycket jag längtar efter min son. Hur stort tomrum som är efter honom. Men i mitt hjärta är jag så otroligt lycklig att han är där han är.

Det kan vara svårt att förstå när jag säger så, men min son hade så extremt mycket smärta och ångest, nu är han ju fri.

Sorg är dessutom svår att förstå då vårt samhälle inte heller förstår. Vi pratar inte om döden, den är läskig. Jag har aldrig varit rädd för döden, jag har alltid känt att den är början på något nytt.

Vi vet inte något om döden, därför väljer vi att inte prata om den. Vi vet att man gråter, skriker och att hela kroppen blir ett stort öppet sår. Och ingen kan berätta för oss att vi inte behöver känna så.

Det finns en tid för att bryta ihop, det finns en tid för att ställa sig, och det finns en tid för att förstå. Det som är nu med uppstigningen är att vi har ett annat medvetande, men det hade jag inte när han dog.

Joakim har berättat för mig hur det såg ut när han dog, vad som hände, vilka som hämtade och vart han flög någonstans. Allt har blivit bekräftat av obduktionen. Till och med tidpunkten som han berättade.

Jag har levt med det i trygghet när jag känt mig ledsen. Men nu har jag fått se hur det gick till. Hur Ärkeänglarna Gabriel, Raphael och Mikael stod och väntade på honom, hur han snabbt förstod exakt vem han var, varför det hände och att allt är som det ska.

Jag fick se hur han stannade kvar, smekte mig över kinden och hur lugn han var över att jag skulle klara mig.

Änglarna säger att många människor tänker det värsta och fastnar där. Rädslan får styra alla känslor, och att vi fokuserar på allt det hemska istället för att se döden som fortsättning och att livet aldrig någonsin tar slut.

Det är en välbevarad hemlighet att det finns andra planeter och solsystem, även andra universum. Det har varit nödvändigt för att hålla illusionen vid liv.

När vi lämnar jorden och kommer hem, så blir vi hyllade och ärade, vi är efterlängtade och vi är i den renaste kärleken.

Så idag känner jag ren och skär kärlek och glädje till att min son är med i mitt uppstigningsteam.

Vi måste börja våga prata om det här.

Sat nam Susanna

Leave a Reply